De som känner mig vet att jag normalt sätter klackarna i backen när Ullared nämns. Jag vill inte dit. Hemska ställe, men ibland sviktar jag och åker dit.
En var i alla fall glad när vi kom dit! Redan här ville jag vända och åka hem igen. Jag vill inte ”slåss” med en massa människor. Vi valde en dag mittemellan lön, pension och barnbidrag. Jag hoppades….
Lämmeltåget har börjat. Kan vi inte vända? Neeej det är nästan inte en människa här, sa den vana ullaredshopparen.
Det kanske inte är så farligt ändå. Hit har folk inte hunnit ännu.
Här är dom ju! Fast det finns ju ståplats kvar i alla fall.
Dags för fikapaus och nu parkeras vagnarna i dubbla rader utanför Sportbaren!
Rast, vila! Det bästa rådet fick jag av dottern, när hon hörde sin pappas våndor över en dag i Ullared. ”Parkera honom i Sportbaren” var hennes råd. Han tog till sig dom varor han skulle ha och satt sedan och tittade på storbilds TV.. Vi hade en punkt att gå till och han kunde se en fotbollsmatch i lugn och ro.
Vi var inte ute efter att köpa bröd. Vet ju dessutom knappt vem Ola-Conny är.
Någon som hette Morgan ville att vi skulle köpa ”hans” chips. Nix inte idag!
Belöningen väntade runt hörnet… Hyfsat, men vi blev mätta och kunde gå till bilen och åka hem med det vi shoppat!
Äntligen hemma!Jag måste erkänna att det inte var lika jobbigt som jag trodde. Nu är jag och mannen badekiperade inför kommande sommar. Liite till slank ner i korgen.
Mitt förhållande till Ullared är inte gott, men bättre än när jag kom dit!
Dagens kommentar från maken: Här står jag med 3 ”käringar” som springer åt alla håll och jag ska hålla reda på dom! Han hade glömt sin mobil hemma! 🙂
