Jag var på språng tidigt en morgon i förra veckan och mitt Göteborg hade inte vaknat riktigt. Spårvagnarna gnisslade runt hörnen på gatorna. Det var alldeles vindstilla och himlen var blå.
Jag hade inte tid att stanna och njuta av morgonen, utan fortsatte till mitt mål denna morgon. De enda jag såg var ca 15 stycken tiggare (vissa kände jag igen, andra inte) som satt på en bänk bakom en Pressbyrå. Där fick dom sina order för dagen av två män som stod framför, pratade och pekade. Två damer stod några meter bort och väntade på att det skulle bli färdigpratat och att tiggarna kunde gå till de platser som anvisats.
Jag såg också några cyklister som hade bråttom genom stan.
När jag gick ut i på stan igen var det fullt av folk överallt och jag klev på en spårvagn och åkte hem.