Visingsö är ingen ö, utan en grästorva som jätten Vist slängde ut efter en fest i Västergötland. När han och hans gravida hustru skulle hem till Småland orkade inte Fru Vist ta det stora klivet över Vättern och nu ligger den grästorvan där som minne av den kvällen. Grästorvan är stor 14 km lång och har en största bredd på 3 km.
Dagens Visingsö är en enda stor minnesplats över Sveriges historia. Det finns annat också. Exempelvis dessa båtgarage som ligger alldeles intill färjeläget.
Lite snickarglädje och dom som bor i huset har utsikt över Vättern och det småländska fastlandet.Egentligen är det byggnaden uppe till höger som är intressantast för oss.
Visingsborgs slott var 1600-talets ståtligaste slott, numera en ruin, men ligger lika ståtligt på en kulle som förr och blickar ut över Vättern.
Vi är på väg upp till ruinen och här har många grevar och kungar gått före mig.
En av flera ingångar till vallarna som går runt slottet. Vi kikade in, men det var för mörkt för att ge sig in i gångarna.
Där står det. Långt ifrån så stort som det en gång var.
Per Brahe d ä, Gustav Vasas systerson, upphöjdes vid Erik XIV:s kröning 1561 till greve och fick
Visingsö. Grevskapet växte efter hand och blev Sveriges största.
Per Brahe den yngre tog sedan över och efter hans död drogs grevskapet in till kronan
Under Karl XII sista år 1716-1718 hade man 2000 ryska fångar här. Många av dom dog av svält och hårt arbete och begravdes på den så kallade rysskyrkogården.
Själva slottet var mycket större än vad man kan se idag och var utsmyckat med torn som glänste i guld och kunde ses ända in till fastlandet, vilket är 6 km.
Jag önskar att väggar kunde tala!
När Karl XII dog 1718 så brann slottet och de som fick skulden var naturligtvis de ryska fångarna. Ingen vet egentligen mer än att slottet brann och att fångarna troligen inte hjälpte till att släcka.
Vissa träd stod i full blom igår 5 maj och vi åkte vidare på en otroligt intressant ö.
Den som vill, kan åka med i morgon på grästuvan även kallad Visingsö!
