Det finns två saker som skakar om mig rejält när nära och kära eller vänner råkar ut för det.

1. Cancer

2. Hjärtinfarkt eller stroke

I dag kan man läsa  att av de rökare som drabbas av hjärtinfarkt är det bara drygt hälften som slutar röka. Hur dumma är vi människor egentligen?

Vi lever efter ordspråken: Det går så länge som det går eller det drabbar inte mig!

Svårt att sluta röka? Javisst, men har man en 100%  motivation och ett jävlar anamma, så går det,jag vet!

Om man har tanken: Jag klarar det inte, är det kört redan från början, men har man inställningen: Det här fixar jag,  andra har ju gjort det, är det  mycket lättare.

Det är inte enkelt, men vem har sagt att det är lätt att leva?