Igår, lördag, var vi på Smygpremiären på Vallarna och såg ”Brännvin i kikar’n” med Dag Otto i sitt esse.
Vi brukar åka ner till Falkenberg tidigt och njuta av naturen som finns alldeles utanför Vallarnas friluftsteater. Alltid lika underbart att gå omkring där innan föreställningen.
En laxfiskare stod mitt i Ätran och väntade på napp.
Det var massor av människor som väntade på att föreställningen skulle börja. Lagom till det började försvann alla mörka moln och solen log mot oss från en blå himmel.
Det var fullsatt som vanligt och den välkända musiken är igång.
Första akten är slut och under pausen är det många som går ner till älven. I slutet av akten hoppade en stor lax säkert minst 50 cm lång. Den hade lurat fiskaren och tog väl ett skutt av glädje.
Det gäller för skådespelarna att behålla vår uppmärksamhet, när man har den här utsikten som alternativ.
Tiden går fort när man har roligt! Innan jag visste ordet av, så var föreställningen slut!
Pjäsen då? Var den bra? Ja, jag gillar att komma hit varje år, rensa hjärnan och öppna upp för glädje och skratt.
Dag Otto är som vanligt en härlig figur som lockar fram många skratt. Siw Carlsson är som alltid ett rekorderligt fruntimmer och Stefan Gerhardsson en klurig gubbe som gör så lite som möjligt. Ny för mig var Anna Carlsson. Hon är nästan en kopia av Annika Andersson och det säger väl allt! Den tjejen kommer vi att höra mycket av!
Dom andra var också riktigt duktiga, men vid något tillfälle kändes det lite segt av de båda tvillingarna, som spelades av samme man.
Mitt betyg blir en stark 3:a av 5 möjliga och ett stort plus för omgivningarna och den hoppande laxen!
Kvällen på Vallarna är en helhetsupplevelse som jag inte vill missa! Nästa år blir det 14 året för oss!
