I går var jag på mitt gamla jobb, en förskola i Göteborg, som har ett mycket gott rykte sedan många år, både i stadsdelen där den ligger och även utanför.
Jag möter numera en pedagog-grupp som gör allt för att barnen ska må så bra som möjligt, men det är inte lätt att ens försöka uppfylla alla mål och krav som finns.
Nu fick jag höra att förskolan ska drivas som ett företag och att budgeten är mycket snävt lagd. Enligt pedagogerna finns endast pengar till lönerna, punkt, slut!
Om någon blir sjuk eller behöver vikarie, finns alltså inga pengar till det, vilket innebär att det är minus i budgeten redan från första dagen en vikarie kommer in.
Vad innebär det konkret?
Jo, pengarna ska hämtas hem någonstans och då ska fler barn sättas in!
Idag finns det 25 barn på avdelningen 3-5 år och ca 17 barn på avd 1-3 år!
Personaltäthet?
3 heltidstjänster/ avdelning och eftersom förskolan är öppen 12 timmar/dag, finns full personalstyrka, mellan 9 – 13.30 varje dag! Utöver jobb i barngrupp, är det möten, planering, utvärderingar, personalmöten, fortbildning, föräldrasamtal, föräldramöten, IUP (individuell utvecklingsplan) mm. mm
Jag undrar dessutom: Vart tog all resurspersonal, för barn som behöver, vägen?
Barnen som växer upp med alla dessa kontakter och brist på tid från den vuxne sätter sina spår. Larmrapporter kommer hela tiden, Skolinspektionen, Skolverket, psykologer och pedagoger ser faran med denna förvaring, men det är bara pengar som gäller och satsning på barn och unga finns inte på kartan vad politiker än säger..
När barnen blir äldre är det paybacktime! Fler och fler unga mår dåligt och vad är då naturligare än att ringa Bris!
Är det konstigt?
