Vår vana trogen så ger vi oss ut på små roadtrips i vårt område. Dessutom finns det faktiskt små områden som vi inte har kollat förrän nu. Alltid hittar man något nytt.

I detta vackra land får alla vara den dom är och blir respekterade för det!

Man möter många olika sorters transportmedel. En bil är ju till för att packas, frågor på det?

Mitt ute i ingenstans åkte vi förbi dom här glada tjejerna. Nästa gång stannar vi och tar något att dricka – om vi hittar dit igen förstås!

Gammal och trött. Den här har verkligen sett sina bästa dagar.

Inte bara gammal och trött, den är jättedöd. Enligt mig är alla ormar i det här landet supergiftiga, men bara 5% är det har jag hört!

Backe upp och backe ner, höger eller vänster. Ja vi har gott om bensin och GPS så vi inte kommer bort.

Alltid mysigt att komma hem efter en dag på vift!

När man är ute och åker ser man att det huggs ner träd överallt. Stora områden blir helt kala. För det mesta är det sanden man vill åt.

Det är inte vackert att titta på och sanden blir hämtad av långtradare för att bli transporterad till olika glasbruk. Sanden i Rayongområdet passar speciellt bra för glastillverkning.

Egentligen ska det stora hålet bli igenfyllt med fylle och jord, men det sker inte alltid. Ibland blir det små sjöar som ofta är vackra.

Vattnet är ofta glasklart i dessa sjöar. Längst bak i bilden kan man se några sandtag.

Ett sandberg ligger och väntar på transport. Det är en otrolig växtkraft i området, så det tar inte alltför lång tid innan det är grönt och fint igen. Ibland med blommor i alla färger.

Den 14 november kom vintern till Thailand. SMHI, eller vad det kan heta i Thailand, har utropat att den svala säsongen har börjat. Vintern har kommit till Thailand när – nordostliga eller ostliga vindar ligger på en höjd av 100-3500 meters höjd och västliga ligger på en höjd över 5000 meter. Alltså vinden har vänt!

Klockan sju en tidig vintermorgon, precis utanför vårt Condominium. Frosten lyser med sin frånvaro.

Lie småkyligt innan frukost. Nu bara 22 grader, en svag vind och torr luft. Dagarna innan har vi vaknat till 29 grader och hög luftfuktighet. Då är det ingen morgonrock på.

Andarna i trädet har det säkert bra. De får både mat och omsorg. Trädet är heligt när andarna har flyttat in.

Ser det inte lite kallt ut? Eller ska vi hoppa i? 29 grader i vattnet duger väl. Lite svalare än förut när temperaturen hade passerat 30.

Han fryser nog inte, men är klädd för skydd mot solen. Undrar om hans fångst blev stor.

Dagen har lagt sig till ro och för mig är det bara att stämma träff med kudden för en lång natts sömn!

Resväskorna packade, visum, biljetter och pass på plats. Då är det äntligen dags att röra på sig igen. Trots att allt är kollat flera gånger undrar jag alltid: Vad har jag glömt?

Känslan när man är ombord på planet och det bara är transporten kvar känns så härlig. Trots många timmar i luften tycker jag att tiden går ganska fort. Det är mat, lite sömn och några filmer så är man framme. Nja bara på flygplatsen.

Första frukost på balkongen är faktiskt lite speciell. Därefter läsa lite nyheter på paddan och man är igång.

Ut på vägarna för lite inköp med vår sareng. Den är klar att använda och svischa i max 40 i alla väderstreck.

Det är fler som är ute med sin sareng och tar hem lite pinnar för att använda till något.

Andra tar det lite lugnare i värmen och att bli solbränd är man inte intresserad av!

Till vår förvåning har det vuxit upp lite ”coffeshops” men det är inte lagligt att röka på.

Vi skulle äta middag på stranden och njuta i solnedgången….. men käre maken sa till mig att vända på huvudet och se vad som var bakom mig!

Här snackar vi kontraster. Vi fick bråttom, betalade, tog vår dricka i handen och rusade till sarengen. Hoppet att vi skulle hinna hem innan helvetet bröt lös infriades faktiskt. I samma ögonblick som vi kom hem började regnet och ett långvarigt åskväder som kunde upplevas från balkongen.

Det tog tvärstopp med bloggen för ett antal månader sedan och jag öppnade den inte alls. Kunde inte ens se den. Den gömdes längst ner i mitt medvetande. Syns inte, finns inte, tills för några dagar sedan då jag kollade kommentarerna som låg där och skvalpade.

Mmm…. man kanske skulle göra ett inlägg och se hur det känns. Liten sugen är jag allt!

En kryssning har vi hunnit med och njutit av! Ingen blogginlägg därifrån heller.

Såpbubblor, så vackra, färgrika och gläder alla barn. En liten upplevelse på kryssningen.

Som Fågel Fenix som reser sig ur askan har bloggen vaknat igen. Nu får vi se om vingarna bär.

Dottern ringde och undrade om vi ville komma förbi och grilla med dom. En ny grill hade inhandlats och skulle förevisas, vilket bara var en ursäkt för att vi skulle komma.

En ny liten familjemedlem hade hämtats dagen innan och var huvudnumret för dagen. Jo, man hade köpt en ny grill,men Lilla Pärla var den stora orsaken till att vi skulle komma, vilket vi inte visste innan.

Det gäller att bekanta sig med sitt nya hem och flocken man ska tillhöra.

En lekkamrat fanns redan på plats.

Så glad att man inte har gett den lilla godingen ett människonamn, utan något som passar till den här lilla godingen!

Bilden lånad från dottern!

Redan mycket större och kompis med ”storebror”

Välkommen lilla fröken Pärla.

Vi lade till i Soudabukten på Kreta och åkte sedan shuttlebus till Chania, som är Kretas andra stad i storleksordningen. Jag har varit i Chania flera gånger och det är en stad som jag gärna återkommer till. Soudabukten har en marin militärbas från USA!

Utsikten från vår balkong tidigt på morgonen innan frukost. Vi hade redan lagt till när jag vaknade.

Gamla murar möter nya hus.

Vi drog oss ner till den gamla hamnen där de venetianska tornen och murarna finns. Chania har lytt under många herrar och mellan 1200-1600 var staden venetsiansk och lydde under Republiken Venedig i Norra Italien.

Man kan promenera på muren ända ut till Fyrtornet. Många gör det också.

Vi var tidigt ute, så det var inte dags för lunch, men jag kunde inte låta bli att ta en bild av den här restaurangen som ligger alldeles vid den långa strandpromenaden. Så grekiskt!

Det var ju här i en av de små gränderna vi skulle äta, men vi upptäckte den här tavernan alldeles för sent. Den ligger i gamla murar. Kommer gärna hit igen och då blir det något att äta här.

Den här delen av Kreta blev hårt sargat under andra världskriget och här är del av muren som fick stå utan att pulvriseras av någon bomb.

På eftermiddagen den 24 maj utsattes staden Chania för ett hänsynslöst tyskt bombanfall. Tyskarna hade två mål med anfallet, dels att sprida skräck bland soldater och civila, dels att täppa igen vägarna för de allierade soldaterna. I tio dagar pågick hårda strider där tyskarna även mötte hårt motstånd från lokalbefolkningen.

SO-rummet

Det är så mysigt att ströva omkring i de trånga gränderna där det inte finns en enda neonskylt.

Otroligt vackert i det kristallklara vattnet.

Vi bestämde oss för att vi skulle upp i North Star för en upplevelse 100 meter över havet. Det var gratis när vi låg vid ett stopp, men kostade ett antal dollars ute till sjöss. Gratisvarianten var på en kvart och den andra lite längre tid och inte bara upp och ner utan armen svängde åt sidan också.

Vi var lite tidiga (man behövde reservera tid för den lilla åkturen) så vi passade på att ta ett varv runt båten först.

Vi gick förbi dom här solstolarna runt poolen och här är det förbjudet att paxa stolar och sedan lämna. Om man inte har varit på plats efter en halvtimma tas handdukarna bort av personalen. Superbra!

Snart dags för uppstigning i North Star. Några andra lyckliga åker före oss.

Tiden gick så fort däruppe. Jag hade gärna varit där mycket längre, men andra väntade på att komma upp. Gratisturerna fick man bara göra en gång för att alla som ville skulle kunna komma upp!

Tyvärr blev bilderna lite suddiga genom ett lite smutsigt glas och reflexer.

Vi fick ett nyinsatt stopp på Santorini eftersom vi fick lämna Haifa i all hast på grund av oroligheter i Israel. Vi har besökt Santorini några gånger förut och ön är otroligt vacker. Jag har skrivit om ön några gånger förut. Här och HÄR.

När vi kom iland på ön, valde vi att inte ta linbanan upp, eftersom kön var alldeles för lång så vi stannade nere. Vi har ju sett härligheten några gånger förut.

Man kan se att folk har bott i grottor inne i berget, men jag tror att det är tomt nu för tiden.

Nästan som en liten by alldeles vid lavaberget. Hela Santorini är en stor lava ö.

Alla behöver inte åka linbana upp till toppen, man kan gå eller åka på en åsna. Frågan är vem som är åsnan – den som sitter på eller själva djuret. Tänk att dessa djur bär riktigt lata och tunga turister i värmen upp till toppen. Upp och ner många gånger varje dag.

Vi satte oss på ett Café och tittade på ”vårt” fartyg. Vi hade bokat North Star lite senare. Det är den lilla kulan som går upp med den som vill. Jag ville se allt från ca 100 meter över havet. Så läckert.

Man passade på att klämma turisterna rejält på pengar. En utflykt som normalt kostade 89 US Dollars höjdes till 496 Us Dollars. En skillnad på lite mer än 4000 kronor. Skamligt! Vi betalade 70 svenska för ett glas öl. En annan gång ska man nog be om menyn och se vad det egentligen ska kosta.

Tillbaka på båten och i bakgrunden kan man se serpentinvägen som åsnorna tvingas gå med turister på ryggen. Snart skulle vi upp i North Star!

Tre dagar hade vi väntat och tillbringat en natt i Rom och två i Limassol. Den som väntar på något gott väntar inte för länge, men ibland kan jag inte skriva under på det.

Det kändes så bra när jag stod på balkongen på hotellet och såg henne glida in för att bland annat hämta oss. 347 meter lång och 49,4 meter bred är Odyssey of the Seas en bjässe .

Så skönt att äntligen komma in i sin hytt!

Visst kan man trivas i en sån här hytt.

Ganska omgående ställde man in stoppet i Ashdod, Israel på grund av oroligheter. Jag hade hoppas på Masadaklippan och Döda Havet. Vi skulle istället får fler nätter i Haifa. Vi har varit uppe på Masadaklippan och badat några gånger i Döda Havet, även om det var länge sedan.

Vi är på väg in i Haifa på bilden.

Haifa från båten. Det är allt vi hann se innan vi lämnade. Det hade skickats en massa raketer och annat otyg in över Israel så kapten tog ett snabbt beslut att lämna för att fara vidare. Ändrad rutt blev Santorini och Chania, Kreta istället plus att vi fick 300 US Dollar att spendera ombord.

Det var några som gnällde över beslutet att snabbt lämna, men kaptenen poängterade att han arbetar i säkerhetsbranschen och inte i riskbranschen!

Tack för det!

Det gäller att ta det med ro i väntan på Santorini och en extra dag till sjöss!