Vi funderade på vad vi skulle hitta på. Lite trögt med fantasin, men jag kom på att jag hade hört på P4 Göteborg om en ångbåtsbrygga som låg i sjön Mjörn, i Björboholm. Reportern var lyrisk när han beskrev hur vackert där var. Klart vi måste kolla upp det.

Strandpromenaden har funnits i 100 år. Enligt skylten var det 600 meter till ångbåtsbryggan. Strandpromenaden har restaurerats med hjälp från EU, lokala föreningar och frivilliga. Dessutom har man sett till att en ny ångbåtsbrygga har sett dagens ljus.

Vi började promenaden i den vackraste av lövsalar. Det bådade gott tyckte jag.

Det dröjde inte länge förrän strandpromenaden, den nyrenoverade, smalnade av, men det var ok.

Mjörn låg stilla och utsikten var vacker.

Sakta men säkert började det köra ihop sig. Strandpromenaden verkade mera vara ett ras än något annat. Skam den som ger sig, så vi traskade vidare.

Några steg till och det blev lite bättre så vi fortsatte!

Runt en krök låg en liten brygga av den nyare sorten. Vi gick ut på den. Helt ensamma i stora vida världen kunde vi njuta av vad Mjörn hade att erbjuda.

Här satte hustrun, jag, ner klackarna i marken och vill inte gå vidare på en ännu sämre strandpromenad. Vi vände tillbaka.

Det såg ut som en badplattform, inget annat! Vi kollade när vi kom hem och det var den nya ångbåtsbryggan. Några tappade hakan, kan jag lova!

Jag kom väldigt nära naturen på vissa ställen, när jag inte ville gå på strandpromenaden.

Jag bara väntade på att Rumpnissarna skulle hoppa fram och skrika: Vaffö ska de va på detta viset?

Till slut fick vi fast mark under fötterna. Det kändes faktiskt ganska skönt!

Vi har i coronatider undvikit hav och strand eftersom det har varit smockfullt med människor överallt. Jag älskar att stå på klippor när det blåser. Vågorna fräser mot land och det blir ett vackert, annorlunda ljus och färg på havet. Jag hade förväntat mig några människor därute, men vi var i stort sett ensamma.

Sundhammar ligger strax söder om Marstrand i Kungälvs kommun!

Här bodde vi i 27 år hela somrarna. Panelen är bytt, annars är det sig likt. På verandan kunde man sitta när det åskade och titta över havet.

Jag blev förvånad över att ljungen blommade. Tycker kanske att det är lite tidigt!

Vägen ner till vattnet. Hit gick vi ofta med matsäck. Varför vi hade matsäck begriper jag inte. Det var bara ca 100 meter hem.

Nu är det ingen som fixar gräsplättarna på vår sida. Kommunen tar bara hand om andra sidan där det finns simskola. Synd.

Här gick vi till vår båt när det var dags för makrillfiske. Lite sömndrucken. Solen hade knappast gått upp.

Björnbärssnåren klättrar. Stenarna är fulla med runda lavar. Jag minns inte att det var så stora rundlar, men vad tänker en unge på?

Det behövs inte mycket för att något ska växa. Det kallar jag växtkraft!

Vi gick över på andra sidan viken. Dit gick vi när vi blev större och bara ville vara på djupt vatten! Det blåste inte så mycket jag hade önskat och vi såg hur det drog ihop sig vid horisonten.

Här ute höll gänget till. Det fanns en trampolin där trappan ligger. Jösses, så mycket kul man har haft tillsammans med kompisar där.

Vi brukade simma över viken några stycken tillsammans, gå upp på andra sidan. Torka lite för att sedan simma tillbaka.

Vi tittade upp mot alla mörka moln och insåg att det var dags att gå till bilen. En promenad på några minuter. Vi hann precis sätta oss tillrätta när regnet kom.

Ett tips!

Om ni är på Västkusten nu kan ni bada med mareld när det är mörkt. Gå ner i vattnet. Doppa er, vifta med armarna, sprattla med benen och marelden visar sig som små ljuskaskader. Det är magiskt!

Det är snart september och de flesta semestrar är slut för den här gången. Det är bara att vänta på nästa. Fast det blir allt vanligare att sprida ut sin semester över hela året. Den som spar han har!

År 2020 har varit ett speciellt år, med olika restriktioner, men man har kunnat åka ganska fritt inom Sverige och upptäcka allt som finns i vårt vackra land!

Vi har ett mycket avlångt land och ska man åka från norr till söder eller väst, är det flyg som gäller i alla fall för mig.

Frågan är hur stabilt det är att boka flygbiljetter? Man vill inte stå där med en betald biljett som sedan blir värdelös om flighten ställs in eller blir mycket försenad så att man missar ett anslutningsflyg eller ve och fasa att planet är överbokat..

Då gäller det att kolla EU-förordningen om flygpassagerares rättigheter. Det är inte alltid lätt att fixa ersättningen själv, men det finns hjälp att få. Flightright hjälper gärna till med att få ersättning från flygbolaget. Får man ingen ersättning, är det gratis. Annars blir det en kostnad som är 29.77 % av beloppet. Dessutom kan man kräva kompensation för försenat eller inställt flyg upp till 3 år efteråt!

Bra att veta!

Varför infördes EU-förordningen?

Man ville skydda passagerarna från problem och olägenheter på grund av förseningar och annat som flygbolagen hade kunnat förhindra. Det är en drivfjäder för flygbolagen att hålla sina tidtabeller.

När allt är klart är det bara att sätta sig ner och planera semestern.

Ett tips är att åka till Västkusten, Sveriges framsida!

Eftersom Bohuslän ligger mig nära om hjärtat tipsar jag om Marstrand, som ligger i Kungälvs kommun, inte heller så långt från Göteborg!

Det är en ganska liten ö som du kan gå runt eller bara fika någonstans om du känner för det.

Jag brukar undvika Marstrand när det är regatta. Varför? Jo, då är det smockfullt med folk överallt.

Glöm inte att ta med badkläder om du åker dit! Det är underbart att hoppa eller gå i havet och simma i det salta vattnet! Om det inte är för kallt förstås!

Om du landar på Landvetter är mitt förslag att du tar in på ett hotell eller vandrarhem i Göteborg och ”gör” stan. En kväll på Avenyn är fint. Ett annat tips är att ta båten från Saltholmen till någon av öarna i Göteborgs södra skärgård!

Om man har semester sent på hösten och vädret är vackert kan man nästan ha öarna för sig själv, nästan utan turister. Bara bofast befolkning. Det är som balsam för själen!

• 

Eftersom coronan ställde till det för oss, blev det bröllop med bara de närmaste närvarande. Lösningen blev att vi blev inbjudna till mingel med gäster och brudpar lite senare på eftermiddagen. Vi fick ju tillfälle att utforska både Varnhem, Gudhem och Basta Kvarn innan det blev dags.

Medan vi flängde runt, passade Simon och Matilda på att gifta sig!Lillkillen var mest intresserad av mammas brudbukett, tror jag

Minglet hölls i Wardins Gårdsprodukters stora område.

Gästerna gick en tipspromenad. Vi fick lära oss mycket om växterna som finns där. Många frågor handlade självklart om brudparet. Det var inte lätt. Jag hade glömt tärningen hemma så det blev en del gissningar!

En överraskningstavla skulle det bli. Det var fritt fram för gästerna att vara med och måla. Det fanns proffs på plats som gjorde det mesta! Jag som har fastnad på en treårs nivå, är riktigt avis på den här gossen, Mole. Han kan han!

Det blev ett fantastiskt minne för brudparet! Tavlan är läcker!

Jag hittade bruden, med svåger, svärmor och två guldklimpar! Brudgummen minglade med gästerna.

Grillarna var igång hela tiden för den som ville grilla.

Två bröllopsgäster. Minstingen som var med på kusinens föräldrars bröllop, sitter tryggt i farmors famn.

Nyblivna Herr och Fru. Dagen har övergått i kväll. Mörkret har sänkt sig!

Vad är det som står på? Har dom blivit tossiga, dom där tvåbenta. Bäst att ligga i säkerhet!

Jag gratulerar av hela mitt hjärta och önskar brudparet allt gott!

Det tar på krafterna att vara kulturell. Efter både Varnhems och Gudhems klosterruiner var det dags för fika, innan vi skulle träffa brudparet.

Vi hade fått ett tips om Basta kvarn i Blidsberg, inte alls långt från Falköping. Helt oansenligt låg den vid vägen, men vi stannade och gick dit.

Innanför kvarnen öppnade sig en fantastisk värld.

Kvarnen från 1800-talet ligger vid, nästan i, Ätran som sakta rinner genom hela caféområdet.

Vissa cafégäster hoppas på att få lite smulor eller mer från borden.

Coronasäkra platser lite överallt.

Området består av små öar som förbinds med broar. Det är inte dumt att fika på en alldeles egen ö mitt i Ätran.

Det gäller att ha tur med vädret. Det finns möjligheter att sitta inne också om man vill. Det ville inte vi.

En sista titt på området innan vi åkte vidare till bröllopsminglet!

Vi hade några mil kvar innan det var dags för dagens clou.

Vi var på väg till bröllopsmingel, samtidigt som vi passade på att se oss omkring i området. Vi började med Varnhems kloster och fortsatte sedan till Gudhems klosterruin. Varnhems kloster var bara för munkar och Gudhems för nunnor. Självklart i jämlikhetens namn ville vi besöka båda! Det är bara ca två mil emellan.

Välbevarade murar. Klostret grundades på 1160-talet genom en donation av Kung Karl Sverkersson. Har aldrig hört talas om karln, men Kung var han. Fynd visar att detta var en central plats redan på järnåldern.

1250- donerade Änkedrottning Katarina en del av sin oerhört stora förmögenhet till klostret. Hon var leksyster på klostret de sista åren av sitt liv, dog och begravdes här. Drottningens bild på lockhällen är Nordens största och förnämsta medeltida gravskulptur. Originalet finns på Statens historiska museum.

Munkarna ville inte ha ett kvinnokloster i sin orden, men fick böja sig. Vissa administrativa delar sköttes dock av munkarna i ett annat kloster.

Klostren var den enda möjligheten för kvinnor att få utbildning på den här tiden. Man fick lära sig att läsa och skriva.

Dessutom utbildades kvinnorna i praktiska sysslor. Till exempel sömnad, trädgårdskonst, gjuteri, bokbinderi mm. Det som framställdes kunde säljas eller användas inom klostret!

Det fanns många altare i klostret. Vi fick lära oss att det alltid skulle vara vänt mot öster och stå mot en vägg. Detta är högaltaret. I ett Cisterciensiskt kloster är det alltid tillägnat Den Heliga Jungfrun.

Vi gick in i kyrkan som är mer spartansk i Gudhem än i Varnhem. Kyrkan byggdes under 1100-talet, men brändes ner under Nordiska 7-års kriget. Den byggdes upp igen av stenmaterial från klosterruinen. Tornet och sakristian är från sekelskiftet 1900.

Så enkelt, så fint. Enligt mig i alla fall!

Här fanns ett gästrum för den som ville övernatta. Jag gick inte ner där av någon anledning!

Reformationen på 1500-talet blev slutet för klostren i Sverige. 1527 bestämdes att alla kloster skulle tillfalla kronan.

1529 brann Gudhems kloster och byggdes aldrig upp igen.

Så sent som på 1920-talet började man gräva ut klosterruinen. Det tog mer än 30 år och nu måste man se till att ruinerna får underhåll som kan stå emot det svenska vädret och dess växlingar!

Det var varmt och vi blev så sugna på fika så vi drog till Basta Kvarn! Följ med dit om ni vill!

I februari blev vi bjudna till ett bröllop i Floby 15 augusti 2020. Vi blev jätteglada, men så kom covid19 emellan. Det bestämdes att bröllopet bara skulle ha det allra närmaste som gäster. Tråkigt, tråkigt, men det är som det är.

Lösningen blev att vi sedan blev inbjudna att fira kvällen med brudparet, coronasäkert i en stor trädgård. Jättekul.

Vi bestämde oss för att inleda dagen med utflykter runt om Floby. Vi startade i Varnhems klosterkyrka och gick lite i Arns fotspår!

Cisterciensorden hade samma grundplan för alla kloster dom byggde. Det innebär att den som är påläst kan orientera sig i ruinerna. Jag hade aldrig hört talas om dessa munkar och nunnor förut och den som vill läsa på kan göra det HÄR

Till höger kan ni se sidan av kyrkan. Titta på dom små utbyggnaderna. Vi ska kolla dom från insidan sedan. Under 1600-talet restaurerades kyrkan av Magnus Gabriel De la Gardie, som där inrättade gravkor och minneshall för sig och sin familj.

Klostret byggdes på 1150 talet och blev ett politiskt, kulturellt och ekonomiskt viktigt center. Naturligtvis också andligt!

En örtagård tillhör ett kloster. Just nu är den uttorkad och behöver mer än en skvätt vatten varje dag.

Fantasin kittlar när man ser dessa valvbågar. Tänk de som byggde området och munkarna som har gått här genom århundraden.

Nu har vi gått in i kyrkan till ett av minnesrummen.

I Varnhem ligger bland andra
Knut Eriksson, svensk kung 1167-1196, Erik Knutsson, svensk kung 1208-1216, Erik den läspe och halte, svensk kung 1222-1229 och 1234-1250, Birger jarl, Magnus Gabriel De la Gardie död 1686, begravda.

Kyrkan är ganska rikt utsmyckad, den är stor och det finns mycket att se.

Varnhem var ett munkkloster. Naturligtvis ska det vara rättvist så vi åkte vidare till ett nunnekloster inom samma orden: Gudhems klosterruin!

Jag fortsätter mina skattjakter på gamla saker som finns hos mig. En del saker bara ligger där. Idag var det vykort från Göteborg som låg i fokus!

Alla vykort var till min mormor som sparade dom. Här ser vi Hvitfeldsplatsen. Vykortet var sänt 1911 från morfar till sin nyblivna fru. Dom bodde i Uddevalla!

Linnégatan och Landsvägsgatan. Kortet mottogs 1911. Ganska likt tycker jag. observera att man stod på plattformar på spårvagnen. Det var nog svinkallt på vintern.

Nedra Fogelbergsgatan. Notera stavningen! Trapporna finns kvar och det ser likadant ut. Kortet mottogs före 1909.

Jag är inte säker på att jag vet exakt var skärgårdsbåtarna hade sin tilläggsplats, men kortet mottogs före 1909.

Det är fantastiskt att hitta skatter i sitt eget hem Jag gräver vidare när jag känner för det!

PS Mormors och morfars kärleksbrev kommer aldrig ut på bloggen, Det är sidenband omkring bunten kan jag berätta!

Maria som driver Marias Memoarer, har valt ”Religiöst som tema i augusti. Jag hoppar på den här månaden också och börjar temat i Alaska!

Den ryska kyrkogården i Sitka. Alaska ligger bara ett litet stenkast från Ryssland. Det är bara Berings sund emellan och har en gång tillhört Ryssland, men köptes av USA 1867.

När vi gick från kyrkogården och såg den här vyn, blev det som en religiös upplevelse. Så otroligt vackert!

Ursprungsbefolkningen i Alaska tillhörde olika stammar som berättade sina klaners historia på träpålar. Totempålar. Det är viktig historia om deras kultur och religion.

”You treat a totempole with respect, just like a person, because in our culture that’s what it is. A pole is just another person that is born into the family, except he is the storyteller.” 

– Norman Tait, Nisga’a nation, 1993. 

Mitt ute i ingenstans på en liten ö, var flera totempålar resta. Om man tittar på pålen till vänster, blev den av någon anledning inte färdig. Troligen fick människorna ge sig iväg.

Hövdingens hus är mäktigt och står fortfarande kvar. Jag antar att många andar vaktar ön! Respekt!

Nu gör vi ett snabbt kast till Mykonos, enligt mig en av de vackraste grekiska öarna. Var du än tittar ser man en kyrka!

Man ska inte tjäna Mammon, heter det, men kyrkorna världen över är rika som troll!

Navet i den kristna tron är väl Jesus korsfästelse och uppståndelse!

Jag checkar ut med en klockringning!

Ni får se headern en gång till: Den här skylten såg vi i en trädgård i Sitka!

Detta borde enligt mig vara grundbulten i alla religioner som finns!

För ett antal år sedan byggdes Villa Ravadee, en liten bungalowresort direkt på stranden mellan Ban Phe och Leam Mae Phim i Thailand. Vi blev förälskade och hyrde där några semestrar.

Små bungalows i bambu. Man tyckte nästan att man kommit till Afrika när man kom dit. Det var inte många steg ner till havet. Det var enkla bungalows, men en fantastisk atmosfär. Duschrum fanns på utsidan bakom varje bungalow.

Varje morgon klockan 8.00 kom några tjejer på moped och levererade frukosten. Det var så mycket att vi ofta hade till lunch också.

Poolen med tillhörande paviljong. Det var alltid en liten bris om man satt i paviljongen. Så skönt! Det blev många kvällar med en bok där!

L ute på promenad i området!

Efter ett par år byggdes familjehusen och vi, tillsammans med familjen, hyrde två hus. Två rum i varje hus plus ett litet utekök i mitten.

Min familj leker i poolen år 2012.

Vad hände sedan med den här idyllen som låg direkt på stranden? Jo den började förfalla. Man tog bara in pengar, men struntade i underhållet.

Till slut ville inga västerländska gäster boka där. Det blev ett ställe för inhemska ungdomar som festade natten lång. Nu är alla bungalowerna helt tomma. De står som skelett och minner om en fantastisk tid.

IDAG:

Några ungdomar öppnade en liten bar och restaurang alldeles vid stranden i januari 2020 som heter Beach Bar!

Här kan man sitta i skuggan av palmerna, ta något att dricka eller äta en liten lätt lunch!

Om strandbaren är öppen kan man slå sig ner där.

Kanske bara slappa en stund. Beach Bar är ett trevligt ställe, men resten av området står som ett förfallet område, tyvärr!