Jaha, nu är hon inte riktigt klok, är säkert din första tanke. Det är ju i mitten av oktober. Faktiskt nästan november. Visst jag är helt klar över det.
Det är vitlöken som ska ner i jorden. Man kan ju hoppas på skörd i slutet av sommaren 2021. Det blir ett test.
En liten klyfta i varje hål.
En blomsterpinne vid varje vitlöksklyfta, så vi vet vad som kommer upp. Annars tror vi väl att det är ogräs.
Förhoppningsvis kan vi ha egna vitlökar nästa år. Gott!
Det finns faktiskt ett annat skäl också till att vi vill ha vitlök. Vi vill inte att grannarnas katter ska använda slänten som toalett, vilket dom gärna vill göra idag. Tipset var att katter inte tycker om vitlöksdoft!
Hoppas det funkar så att katterna gör sina behov någon annanstans!
Dessutom hoppas vi att det avskräcker rådjuren som äter upp allt dom tycker är gott!
Frosten har gjort entré hos oss. Det blir kallare och mörkare nu. Då är det skönt att slinka ner i en skön soffa med en bra bok!
En utblommad rölleka med frostmössa.
Några böcker som jag fick tips om har jag redan läst!
Utvandrarna av Wilhelm Moberg. Läst
Årstidskvartetten av Anders de la Motte Läst
Milleniumserien av Stig Larsson
Där kräftorna sjunger av Deilia Owens , nerladdad.
Gift med en beduin av Marguerite van Geldermalsen
Marvatten av Ann Rosman
Barnbruden av Anna Laestadius Larsson
Svärdet och spiran av Ken Follet
En värld utan slut av Ken Follet
Farväl till vapnen av Ernest Hemingway
Klockan klämtar för dig Ernest Hemingway
Bara ett barn av Malin Giolito Persson
Störst av allt av Malin Giolito Persson
En helt vanlig familj av Mattias Edwardsson
Silvervägen av Stina Jacksson
Den tyska flickan av Armand Lucas Carrera
Glöm mig av Alex Schulman
Familjen av Johanna Bäckström Lärneby
Millenium av David Lagerkrantz
Tracys hämnd av Sidney Sheldon
Ödesmark av Stina Jackson
Den sorgsna busschauffören av Håkan Nesser
Tritonus av Kjell Westö
Hilde av Kjell Ola Dahl
Linda Olssons böcker
Bill Nilssons vita skjorta av Björn Ranelid
Sundets Röda Nejlikor av Conny Palmqvist
Tim av Colleen McCullough
Jag ska ge alla böckerna en chans. Jag inser dessutom att min kvot av böcker är fylld för det närmaste året! Tack för hjälpen. Det ska bli roligt att hitta nya (för mig) författare!
Nu i karantäntider läser vi en hel del. Vi laddar ner från biblioteket, vilken är suveränt bra. Har vi iPaden med, så har vi alltid en bok också. Bra om man reser.
Vi läser det mesta. Helst ska det vara någorlunda lättläst, gärna med spänning eller humor. Feelgood, biografier, bra romaner (gärna historiska) mm.
Nu sitter vi inte så här, även om vi skulle vilja. Det var sommaren som försvann.
En paus från alla bokstäver är inte alls fel!
Har ni tips på bra karantänläsning? Vi tar gärna emot det!
Så här dags brukar vi vara i full färd med att packa för vår vinterförvaring i den lilla byn Plong Saway i Thailand. Tyvärr blir det inte något med det av känd anledning!
Våra utflykter på alla småvägar får vänta.
Dessa buffelaktiga djur som levererar mjölken som blir till mozzarellaost. En favorit hos mig! En pizza med äkta mozzarella är en pizza på riktigt!
När vi ändå är inne på mat, finns det inget som slår det som är tillagat på plats! Här kyckling med cashewnötter. Mums!
Jag kommer att sakna lyxen att varje morgon klockan nio göra ett vattengympapass. Ibland bara några som deltar andra dagar är det fullt i bassängen!
Istället för att ibland koppla av med goda vänner och lösa världsproblemen, måste jag ta fram vinterkläderna. Var är dom tro?
Min favoritallé som går in mot Ban Phe!
Just nu är det svårt att komma till Thailand. Om man skulle försöka måste man skaffa ett nytt hittepåvisum, trots att jag har ett gällande uppehållstillstånd som går ut i januari. Dessutom är det karantäntvång på ett dyrt hotell i två veckor med minst 2 coronatester. Dessutom kan man inte boka flyg själv. Det gör Thaiambassaden i Stockholm.
Javisst allt beror på ett litet virus, glömde visst skriva det!
Maria som har bloggen Marias memoarer står som värd för månadens tema som i oktober är : Man-made.
Det mesta är ju gjort av människan, men jag tänker ta med er till Petra i Jordanien. Vi var där 2009, innan försäljare, caféer och annat slagit rot!
Petra är dessutom ett av de nya underverken!
Om man vill nå Petra måste man gå genom springan i berget. Det tar ca en halvtimma. Det är bara 3 meter brett på det smalaste stället och bergssidorna är ca 200 meter höga.
Man kan se en uthuggen ränna i berget. Man ville ta vara på det lilla vatten som fanns. Nattkondensen kunde rinna ner där utmed bergsväggarna. Det är svinkallt på morgonen. Jag vet, för jag var klädd för värmen som är på dagen.
Känslan när jag först såg Petra går inte att beskriva.
Petra var Nabatéernas huvudstad och centrum för karavanhandeln. Man började bygga staden ca 500 år f.Kr och höll på i 500 år.
Belöningen för den ganska korta vandringen är Al Khasneh Farun, vilket betyder Faraos skattkammare. 45 meter hög och uthuggen direkt i berget.
Al Mahkamah grav, palats eller tempel? Teorierna är några stycken, men faktum kvarstår att detta är något alldeles extra. Vi gick upp för alla trapporna och in i ”templet”. Taket är svart av sot som suttit där sedan byggnaden var i bruk. Titta på personerna i bilden och ni får en uppfattning om hur mäktigt det är.
30 000 människor levde och arbetade här. Någonstans skulle dom bo. Passar två rum och kök?
Folk som bodde här dog efter ett hårt liv. Gravar höggs ut i berget!
Det finns fortfarande påbörjade uthuggningar som inte är avslutade. Södra Sidenvägen ersattes av fartyg och jordbävningar härjade i området. Staden övergavs och föll i glömska i ca 500 år till en schweizare som hette Johann Ludwig Burchard återupptäckte Petra år 1812. Han hade hört rykten om att det fanns något bakom ravinen och hittade det som idag betraktas som ett underverk och jag kan bara hålla med!
Solen sken från en nästan klarblå himmel. 14 grader i luften och jag kände mig lite utflyktsnödig. Min bättre hälft påpekade att jag hade myror någonstans där man sitter. Jag gav med mig och vi tog en promenad där vi bor. Vi bor ca 50 meter från naturen.
Fotbollsplanerna ligger tomma, men fortfarande mycket gröna.
Vår allé ser lite luggsliten ut. Björkarna har börjat tappa löven.
Vi hör hur det porlar av vatten lite här och där på vår promenad.
Det stora kvittot på att hösten är här. Jag tror att detta är Ingrid Marieäpplen. Min svärfar hade sådana äppelträd i sin trädgård!
Det finns brevlådor och det finns brevlådor. Den här tycker jag är fin. Tyvärr klippte jag av toppen på den!
Det är fortfarande mycket grönt i naturen, men här och där börjar det skifta färg!
Nästan hemma. Skogen blir allt glesare. En del löv har svårare att släppa än andra!
Nu gäller det att se sig för när man går. Ju fler löv, desto lättare att halka!
Vi kom hem utan några missöden efter en skön höstpromenad 5 oktober!
Min mamma och jag åkte strax före jul till Teneriffa 1958, en av Kanarieöarna. Det var inte helt enkelt att ta sig dit. Vi startade på Torslanda i Göteborg, gick ner i Basel för att tanka. Vidare till Madrid där vi sov över en natt. Nästa skutt till Gran Canaria där vi bytte och åkte ett pytteplan över till Teneriffa. Målet var Puerto de la Cruz som ligger på norrsidan. Övriga turistorter fanns inte, bara små fiskebyar.
Nu har det hunnit bli 1959. Min mamma åkte hem och ”dumpade” mig hos min mormor. Kärleken till Teneriffa gjorde att hon återvände omgående, då med min pappa och goda vänner. Naturligtvis åkte dom till Teide, en av Teneriffas stoltheter. Det är Spaniens högsta berg med en höjd av 3 718 meter och den tredje största vulkanen på jorden. Senaste utbrottet var 1909.
Uppe bland bergen stod den här lille killen. Troligen lite över 60 år idag!
Utsikten var helt annorlunda då. Bananplantager överallt. Idag troligen mest hotell och plantagerna är borta sedan länge!
Min pappa som tittar ut över havet. Vi bodde alltid på Hotel Tenerife Playa, som finns än idag!
Min mamma i en bananplantage.
Hotellchefen med familj. När vi åkte hem första gången bad dom oss ta med ett paket (julklappar) till familjen i Madrid. Då var det självklart, men idag skulle jag aldrig ta med ett paket på flyget för någon jag inte känner. Poolerna var ännu inte byggda. Vi har film på när de anlades. Jag gick in och tittade på hur det ser ut idag. Poolerna ser precis ut som då, men trädgården är helt omgjord. Jag tycker faktiskt att det var bättre förr.
Våra kypare. Om man tittar riktigt noga på bordet, kan man se små prickar. Det är blomblad. Det var olika mönster varje kväll. Vackert. Killen till vänster fick ett litet flickhjärta att klappa extra hårt!
När man gick in mot byn kunde man stå länge och titta på vågorna som slog hårt mot klipporna!
Det var inte jättevarmt att bada i Atlanten. Den svarta lavastranden däremot blev mer än varm.
Det var fantastiskt att se blomsterprakten för oss nordbor. Det var ju vinter hemma.
Min mamma passade på att få sitt porträtt målat när hon var på Teneriffa den andra gången. Mina föräldrar filmade mycket med sin kamera. Tyvärr finns det bara film på min första vistelse på Tenerife!
Bilderna är gamla och jag skickar ett tack till den som uppfann diabildsscannern. Nöjd!
Nytt är det absolut inte det har funnits en militärbas och fängelse här sedan flera hundra år. Historien är lång och den svenska örlogsflaggan halades för sista gången på Nya Varvets salutstation den 28 januari 1986.
Nu är det mesta byggnadsminnesförklarat, arbetsplats och rekreationsområde, som vi ganska ofta återkommer till.
Man kan börja gå strandpromenaden på flera ställen, men vi brukar välja gamla Carnegie som startpunkt. Här har vi kommit fram till själva Nya Varvet där privata båtar ligger förtöjda.
Man har god utsikt över de olika båtarna som kommer.
I Göteborgs hamn låg en stor Maerskbåt inne för lastning och lossning. Inventeringskammaren till vänster!
Naturligtvis gick vi ut på en av bryggorna. Modernt värre. Rost, som på alla nybyggnader…..
Här har många rekryter gått genom alla år, från 1700 och fram till det man la ner regementet.
Man ser tydligt att det var en marin anläggning!
Det började suga i kaffetarmen. Vi bestämde oss för att se vad som fanns. Vi ville gärna sitta ute!
Helt perfekt. Våffla och kaffe alldeles vid kajkanten!
Vi gick tillbaka och träffade på en del tiggare. Damen sitter och äter en smörgås. Hon kan ju tappa en smula om dom har tur!
Jag blir aldrig mätt på att gå utmed kajerna på båda sidor om älven i Göteborg!
Vi har en hel del diabilder som bara finns där. Projektorns halogenlampa är för varm och bränner sönder diabilderna. Man måste kunna fixa det på något sätt, tyckte jag. Utan att det kostar skjortan. Jag stämde träff med herr Google och hittade en liten diascanner. Vips hade jag klickat hem den.
Det gäller att läsa manualen ordentligt. Först fick jag bilderna i negativ. Sur som ättika var jag. Försökte på alla sätt tyckte jag. Ett snabbt mejl till kundtjänst och dom löste det på ett kick. Man kan tro att jag inte är läskunnig. Trägen vinner!
Bilderna har legat länge. Kvalitén är inte på topp, men vad kan man begära av bilder från 1975? Vilken ung man jag hade! Vi var ute på en ö strax söder om Marstrand. Sonen hade en lite större kompis med sig. Numera är den lille krabaten pappa till en 11-åring.
Naturligtvis var också dottern med. 4.5 år på bilden. Numera mormor till en treåring!
Båda barnen på trappan till radhuset som vi bodde i då. Tyvärr kan jag inte få bort bruset, men bilderna ska inte ställas ut i ett tjusigt galleri!
Nu är alla regniga dagar räddade den här vintern. Det kommer att ta lång tid innan alla bilderna är scannade!
Vi passade på att åka på utflykt när sommaren ändå vill stanna kvar och inte släppa in hösten. Vi hade inte varit vid Stamsjön i Lerums kommun på länge så vi åkte dit. När jag kollade så heter det inte Stamsjön utan Långa Stamsjön. På skyltarna står det L. Stamsjön. Alla tror att det står för lilla, men så är det inte. Lilla Stamsjön är något helt annat! Puh, lite rörigt kan man tycka.
Det gäller att passa på när man är Herre på Täppan. Folktomt. På sommaren finns både kiosk och toalett på området! För den som vill kan man gå runt hela sjön. Den här gången gjorde vi inte det.
22 grader i luften 23 september är inte fy skam. Jag trodde nog att några tappra solbadare skulle vara där, men icke!
Lite växtlighet vajade lite lätt för vinden!
Jag gick långt ut på bryggan. Den svajade lite av vågorna. Till vänster om bryggan finns en ramp för rullstolsburna personer. Så smart och bra tänkt. Det är en EU badplats så det gäller att se till att den är tillgänglig för alla!
Bryggan är byggd i vinkel. Jag såg att den var lika lång åt det hållet.
Den som vill kan simma ut till ett hopptorn. Finns uppe till höger i bild.
Något bad blev det inte i Långa Stamsjön, men lite påfyllning var vi värda.
Det satt som en smäck med några kulor i solgasset! Struten är min. Jag tycker om rånet!
