Det är ganska många år sedan vi var i Askim, men nu tyckte vi att det var läge för det. Kanske ganska folktomt. Det hade passat oss perfekt. Vi var inte ensamma , men det var helt ok i coronatider.

Det är ett stort bad med en 259 meter lång pir rakt ut i havet. Askimsbadet är otroligt långgrunt, vilket passar för barnfamiljer, men vill man doppa sig snabbt är det numera den 6 år gamla piren som gäller.

Någon skippade piren, tog sina stavar och gick rakt ut i vattnet. Det var lågvatten så hon blev nog inte alltför blöt.

Det var inga större köer vid badtrappan. Inte vid ramperna heller för den delen.

Några djärva doppade sig snabbt. Ingen simtur den här dan i alla fall.

Fler på gång ner i vattnet. Jag var fullt påklädd med täckkappa, långbyxor och halsduk!

Vi gick tillbaka upp på land. Där finns lekplatser för både vuxna och barn. De lite äldre kanske föredrar kafé, bangolf, beachvolleyplan.

Sommartid är det smockfullt på Askimsbadet. Det finns små undangömda plättar att vara på.

Männen har sina ställen där dom kan lätta på trycket. Damerna får vackert pallra sig till toalettbyggnaderna.

Vi tog oss upp till grillplatsen som ligger på en liten höjd och kunde se ut över den enorma gräsmattan som nu ligger tom. Fina sommardagar finns det nästan inte ståplats där.

Farsdagsvädret var skönt. Växterna hade också upptäckt det och trodde nog att våren redan är på gång!

En trädgunga? Den som inte vill bada kan gå strandpromenaden och njuta av hav och land!

Vi hade en fin dag, men undviker Askim när det är semestertid. Vi tycker inte om att trängas!

Gustav II Adolf grundade Göteborg 1621 och det glömmer vi inte. Han dog 6 november 1632 i Lüzendimman, när han ledde det 30-åriga kriget.

Han föddes på slottet Tre Kronor i Stockholm 1594, en liten grabb som tillhörde Vasaätten. . Den som är snabb i huvudet räknar genast ut att han bara blev 38 år. Kung blev han 1611 och som alla kungar hade han ett valspråk: Med Gud och segrande vapen. En riktig krigarkung alltså. Han var dessutom en mycket välutbildad man. Förutom svenska talade han ytterligare 5 språk.

En Gustav Adolfsbakelse till minne av hans dödsdag. En vanlig tradition som vi i Göteborg har hållit i liv länge. När jag var barn hette det att vi hyllade hjältekonungen. Frågan är hur mycket hjälte han egentligen var!

Min mamma född 1910 hade lite andra tankar om den döde kungen. Hon reste sig upp i skolan när det talades om att han var en hjältekung. Hon sa: Det är ingen hjälte han är en tjuv och rövare, nästan allt vårt kyrksilver stals under det 30-åriga kriget. Den gången hade min mamma tur att hon hade den pappa hon hade, för han räddade henne från att bli relegerad från det läroverk hon gick i.

Hjältekung eller inte. Bakelserna var goda.

Vi satt ute i det fina vädret med bakelse och kaffe. Helt otroligt med 27 grader i solen och 15.5 i skuggan. Det är bara att tacka och ta emot!

Vi fick en fantastiskt fin eftermiddag på vår lilla altan! Var det sista gången för i år?

Ni som har följt mig vet att vi tog bort den lilla mossmattan vi hade på framsidan och stenlade den. Om ni vill se hur det var kan ni titta in HÄR. Det var mitt i sommaren och sedan har vi väntat och väntat.

Medan vi väntade så sopade vi varje dag för att få ner sanden i sprickorna. Ett jobb bara det.

När vi hade bestämt oss för vad vi ville ha, var det dags att sätta upp stolpar runt plattan. Naturligtvis kunde vi inte använda standardmått, utan allt skulle specialbeställas. Tålamod är inte min bästa gren, men jag var tvungen att vänta. Det tog 5 veckor innan resten kom.

Igår vad det D-day. Glasräcket skulle upp. Allt var förberett så det gick ganska snabbt!

Idag vaknade vi till en fantastisk höstdag. Solen sken, det var vindstilla och inte alltför kallt.

Killen som satte upp glasräcket höll på länge efter det hade blivit mörkt. I dagsljus kunde vi se hur det blev. Supernöjda fast det tog lång tid.

Nu får vi börja planera våren. vad ska vi ha? Bara blommor i stora krukor, något att sitta på eller låta det vara som det är? Vi har hela vintern på oss att fundera!

Förra inlägget jag skrev handlade om Drömmarnas Kaj i Göteborg. Båtentusiaster som drömmer om att komma ut med sin båt när den är färdigrenoverad. Några lyckas, andra inte.

För ett antal år sedan, närmare bestämt 22, fick vi möjlighet att segla i Karibien med en båt som legat vid Drömmarnas kaj. Det satt en lapp på Lennarts (gubben min) jobb om en resa. Någon hade vunnit den och kunde inte åka. Vi hade inte råd, men la ett bud på ungefär halva priset. Efter några dagar var resan vår. Vad hade vi gjort?

Flyg till Caracas i Venezuela där vi möttes av killen som uppfyllt sin dröm. Vi gick ombord och hade tur. Vi var helt ensamma gäster ombord.

Ett av dom första stoppen var i Santa Cruz, Venezuela. Vi var dom första utlänningar som många hade sett. Snacka om apor i bur!
Smart med butik i bakluckan!

På spaning efter delfiner. Vi hade sett en och annan, men det skulle bli fler.

Innan jag hann få upp kameran hann dom flesta smita, men en liten stackare hann inte ur bild. Lite senare när solen var på väg ner hade vi cirka 50 stycken som lekte runt båten. Det fångades på film. Jag kan ännu höra hur dom slog till varandra med sina kroppar för att komma så nära båten som möjligt.

Vi ankrade upp för natten i en liten vik. Tidigt nästa morgon tog vi ett dopp innan frukosten var färdig. Vi fick en makalös service hela veckan vi var ombord!

En av öarna var koloni för dessa skönheter. Kul att se, men det är inte mina favoriter.

Lite jobb ombord. På väg mot Coche, en ö utanför Venezuelas kust.

Efter en vecka gick vi iland på Isla Margarita för ytterligare en vecka som skulle tillbringas på hotell. Innan vi åkte hade vi möjligheten att välja om vi ville segla två veckor eller dela upp det, vilket vi gjorde. Med facit i hand hade vi gärna seglat hela tiden vi var där.

Färgglada hus på Isla Margarita som vi inte hade sett om vi hade seglat hela tiden. Man kan inte få allt, även om det hade varit trevligt!

Gullbergskajen eller Drömmarnas kaj ligger på landsidan i Göteborg. Där ligger båtar som ofta är renoveringsobjekt. Ägarna har många gånger stora drömmar om båten dom är ägare till. Tyvärr stannar det ofta vid bara drömmar. Namnet i folkmun berättar vad det handlar om.

Här ligger båtarna på rad och väntar på upprustning. Om man inte kan förverkliga sina drömmar kan man flytta in. Många gör faktiskt det.

Där man inte får plats vid kaj kan man lägga sina dyrgripar i dubbla rader.

Ingen odling direkt, men det växer ändå på relingen.

Kanske stannar det vid drömmar när det gäller den här båten. Men vem vet. Lite färg och annat kan göra underverk.

En zebrabåt. Sydafrika nästa?

En container som förråd. Snyggt pimpad med motiv från freden efter andra världskriget. Originalet finns i NY om jag inte minns fel.

Ledsen fisk. Kanske symbol för en krossad dröm?

Väl förtöjd.

Arbete pågår. Här verkar det som att en dröm håller på att förverkligas!

En dröm för många är att få sin båt i sådant skick att man kan kasta loss och ge sig ut på de stora haven.

Den gamla Götaälvbron stod färdig 1939 och är numera en enda rosthög. Vi var nere och kollade läget igår och såg då att spårvagnar, bussar och andra tyngre fordon kryper sakta över den gamla bron. När man går över bron känner man skakningar. Måtte eländet hålla tills den nya bron står klar i mars 2021.

Vi åkte ner och parkerade på Gullbergsvass och hoppades på att kunna se bra. Det kändes lite som första parkett. Den gamla Götaälvbron eller (som den heter i folkmun) Hisingsbron kan ni se bakom den nya, ska rivas när den nya står klar.

Det är bara att lyfta blicken till andra sidan Göta Älv och man anar absolut inte att ett stort brobygge pågår alldeles intill.

Tillbaka till den nya som blir en lyftbro med en fri segelhöjd på 12 m. Öppen 28 meter. Är man högre får man väl backa eller låta bli att segla där.

Den gamla bron har en fri segelhöjd på 18 meter och oändligt när klaffen är öppen mot himlen.

Den nya bron skulle vara bra för trafikanter och fotgängare. Dessutom ge mer plats vid brofästena.

I farleden ligger det en massa små metallramar. Vi undrade vad det var för något. Här ser man att det byggs på dom. Vad är frågan och varför?

Vi tittar lite närmare. Vad kommer det att bli? Någon som vet?

Lite verktyg på en pråm som låg vid kaj. Pråmens ”golv” bestod till stora delar av ruttna träbalkar. En renovering skulle behövas.

Den nya bron ska vara färdig i mars 2021 och invigas i september samma år. Om tidsplanen håller förstås!

… blir det kyla och karantän i Sverige. Thailand ser avlägset ut den här säsongen. Vi är liksom inte välkomna på grund av något vi inte kan se.

Nu skulle vi suttit uppe bland molnen och sett fram emot att få en vinter med värme.

Det blir ingen frukost på balkongen innan vattengympan.

Jag kan nästan känna doften från hav, värme och fisk. Jag kommer att sakna det!

Här var det en utflykt till Rockgarden. Vi åkte runt ganska mycket för att se oss omkring.

Ibland måste vi tanka. Ofta tankar vi hos tanten runt hörnet. Det går inte åt mycket bensin så det blir billiga utflykter.

Istället:

Träffar vi våra nära och kära under så säkra former som möjligt!

En höstpromenad på landet. Det är ett tag sedan man använde den här numera brädhögen.

Hand i hand med gammelmorfar är mysigt. Gammelmorfar har handskar på sig såklart!

Det finns mycket spännande på vägen. Vi hittade spår efter hästar. Det var många avtryck och vi kollade alla!

En gammal hästvagn såg vi, men hästarna hade säkert rast!

Om detta hade varit kunskapens träd, hade vi fått veta när vi kunde resa fritt i världen igen.

Det är inte så dumt med en fin höstpromenad i Sverige heller.

Vi stannade inte hela tiden på Gran Canaria, utan åkte med ett miniplan över till Lanzarote. En ö som skulle bli vår absoluta favorit av alla kanarieöar.

En annorlunda värld öppnade sig. Jag visste inte då att man odlade vin på Lanzarote. Ön består mycket av svart lavasand. Nätterna kan vara kyliga och dagarna varma. Det gäller att ta vara på kondensvattnet, gräva gropar och ha små murar omkring. Då ger man vinrankorna de bästa förutsättningar att ge skörd. Vinet är inte särskilt gott, men smaken är olika!

Vår första träff med kameler. Det skulle bli mer.

Saliner – en saltodling. Man fyllde dom med havsvatten och lät det dunsta. Kvar blev salt. Man gör på samma sätt även idag!

Lite spännande med lavastrand och klippornas färger.

Det blev dags att rida på kameler upp till toppen i Timanfaya, vilken man inte kan göra idag. Nu är det reglerat och turisterna kan inte vistas i området precis hur som helst!

Timanfaya är ett lavaområde och nationalpark. Numera skyddat av Unesco.

 Vulkanerna och de orörda lavafälten i den 5 000 hektar vidsträckta nationalparken på Lanzarotes västkust. Eftersom det inte har funnits någon yttre påverkan är inget förändrat i området.

Det var mäktigt att stå högt upp och titta ut över all lava.

En dag år 1730 var det ett vulkanutbrott som kastade glödande lava i hela området. Det fanns ett ögonvittne, en präst i byn Yaisa, som skrev dagbok. Utbrottet höll på ända till 1736. Alltså sex år! Det är otroligt att området är i stort sett orört sedan dess.

Några meningar från prästens dagbok:

”Jorden slets upp i Timanfaya, en bit från Yaiza.

Ett enormt berg reste sig ur jordens bröst.

Flammor sköt ut från dess topp”

Vyn är nästan oändlig. Man skulle tro att man inte är på jorden, utan en helt annan planet!

Om man skrapar lite i sanden eller gruset är det fortfarande hett. Det var bara att slänga i lite torrt ris för att det skulle ta eld inom några sekunder. Numer har man ett hål i marken där man har lagt ett grillgaller. Där grillas kyckling med värme från jordens inre! Jag var med min mamma på Lanzarote 1959 och då stekte man ägg direkt ca 1 dm ner i marken.

En sista blick på flygplatsen innan vi flög tillbaka till Gran Canaria. Det ser ”lite” annorlunda ut idag!

Varje gång vi har kommit tillbaka till den här ön har det blivit en tur till Timanfaya. Ön har mycket mer att erbjuda, men 1966 var det inte aktuellt med en stor rundtur!

Vi gifte oss i januari 1966 och fick i present av min pappa en bröllopsresa till Gran Canaria. Innan vi reste åkte vi till min mammas grav och la brudbuketten där. Hon skulle vara med oss var vi än var.

Framme vid vårt hotell. Havsutsikt hade vi minsann!

Snabbt gick vi till Las Canteras, stranden i Las Palmas. 1966 fanns inga fler turistorter. Mas Palomas, Amadores och Puerto Rico var vid den tiden ödeland. Kanske fanns det en och annan liten fiskeby utmed kusten.

Restaurang Tres Coronas blev snart en favorit. Vi letade efter den förra året på vår kryssning, men den var säkert borta sedan länge.

Den nyblivna frun gör paket och skickar hem cigaretter.

Den lika nyblivne maken tar en liten vila medan frun….

…stryker en klänning som blivit skrynklig.

En ganska stor del av Las Canteras var vikt för fiskare och deras små båtar.

Åsna och vagn var absolut ingen sällsynthet för mer än 50 år sedan.

Ung och nygift. Numera morfar, farfar och gammelmorfar. Ett av barnbarnen tycker att morfar var en hunk. Vart tog det vägen?

En bok på balkongen är inte dumt.

Medan unga frun tankar D-vitaminer i januari.

En sista blick över Las Palmas innan vi skulle vidare till en annan kanarieö, som blev en av våra favoriter.

Alla bilder är skannade från diabilder.

Vi skulle fixa lånekort på biblioteket i Partille och när det var gjort tog vi en promenad utmed Säveån. Det kändes nästan som vår i luften!

Solen sken, inte den minsta vindpust och ån låg blank som en spegel.

Lite lågintensiv träning. Det ena benet före det andra i rask takt. Ja växelvis då förstås.

19 oktober och de små blommorna vågar vägra hösten och påminner om den vår som ska komma….

Busken orkade inte längre, utan blev ett hem för lava och mossor. Nästan som en installation.

Vattenytan var nästan som en glasskiva som träden speglade sig i.

Höst och vår samsas. Björken, som faktiskt är en ask, ser ut att vara våren och lilla busken intill är helt klart höst!

Tack till Pettas blogg för bra syn!

Naturen bjuder på lite godis för alla småkryp som vill ta del av det. Sedan kommer fåglarna och får sig ett skrovmål.

Varma och lite svettiga kom vi tillbaka till vår utgångspunkt. 3.5 km i ganska rask takt känns bra. Lite kort kanske, men bättre än inget!

Idag regnar det!

Underbart är kort!