Jag hade aldrig ätit grönkål , men visste vad det var. Någon hade fixat en grönkålssoppa och alla som åt den tyckte den var såå god. När de fick veta att jag aldrig smakat grönkål, var det någon (du vet vem du är) som tyckte att jag inte var kulinariskt bevandrad. Så kan jag ju inte ha det. Jag bestämde mig på stört att hitta recept och gör en grönkålssoppa till oss här.

Ingredienserna var redan framme, jag behövde dessutom en gryta hade jag förstått.

I med lökhack och olja som fick fräsa en stund.

Grönkål, tyvärr hittade jag ingen färsk, utan det fick bli en påse frusen. Jösses så mycket det såg ut att bli, men kål sjunker ihop när man kokar den. Vatten och mjöl plus några hönstärningar fick göra grönkålen sällskap.

Man skulle hälla i grädde tills man skäms var rådet, men jag följde receptet ganska bra.

Klart! Färdigt att äta. Två ägghalvor fick vara med i soppan.

Det smakade bra som man kan se på bilden, men nästa gång ska grönkålen finhackas lite mer än vad som var gjort. Dessutom en extra hönsbuljongtärning så blir det super. Möjligen smyger jag ner lite grönmögelost också. Allt för smakens skull.

Det blev mycket soppa, så jag frös ner resten. Gott att hitta när man vill spara tid!

Har du ätit grönkål någon gång?

Jag brukar lägga in en länk till bloggen på Facebook och när nya Facebook kom gick rullgardinen ner för bloggen. Headern kom inte med, bara en liten ruta.

Bloggen ligger på wordpress. Tur i oturen är att jag är med i en wordpressgrupp. Jag slängde ut en fråga och en kvart senare hade jag svar från ett proffs (jag är en teknisk idiot). Det var tydligen ett plugin som kunde installeras och voila, det funkar!

Jag passar på, medan jag längtar, att kolla lite bilder från en liten sjötur vi brukar göra när vi är på vinterförvaring i Palm Leaf.

Rätt som det är svischar en liten båt förbi medan vi tuffar fram i sakta mak.

Några strandhugg brukar det bli för lite bad och promenader på stranden.

Snäckorna på Palm Leaf. Några av dom i alla fall!

Tid för fiske finns för den som vill. Blev det någon fångst?

Absolut. En barracuda fick komma upp till oss!

Lösningen med bloggen gick alldeles utmärkt. Nu hoppas vi att lösningen med covid-19 är nära!

Allt är grått just nu, solen visar sig inte. Regnet hänger i luften men snart vänder det. Om 11 dagar får vi en hel minut extra ljus. Jag undrar vad vi ska göra med den. Dags för lite planering alltså.

Några tomtar har tittat fram och lever i det grå!

Inte ens ljusen kan jaga bort mörkret i december.

Tomtemor och tomtefar väntar också på den extra minut vi ska få. Kanske det blir julgröt i år också!

Dom här blir aldrig grå, utan värmer mitt hjärta oavsett årstid eller väder. Varför?

Det var en gång två syskon, som trots att det var förbjudet att gå över stora vägen, tog varandras händer och gick till butiken på andra sidan gatan. Där köpte dom julklappar till sina föräldrar för sparpengar. Två grisar med tomtenissar på.

Jag är fortfarande i chock över deras tilltag ( det är mer än 40 år sedan) men skulle grisarna försvinna skulle en del av mig gå i tusen bitar!

Året är 2010 och att åka på kryssning fanns bara i tankarna. Det var troligen bara rika människor från USA med lila eller rosa hår. Damerna var säkert klädda som julgranar i de läckraste diamanter, för att inte tala om kläderna. Inget för oss eller vår plånbok.

Öppningen kom när vi blev inbjudna på en rundvisning i Göteborg med lunch. Det kunde vi i alla fall kosta på oss tyckte vi.

Det kändes lite konstigt att vara ombord på ett stort kryssningsfartyg som låg vid kaj. Utsikten var Älvsborgs fästning i hamninloppet.

Man kan bada både inomhus och utomhus. Bassängen var tom, för de ordinarie passagerarna var inne i Göteborg på utflykt!

Det var många inbjudna som var intresserade.

Interiören visar att man är ombord på ett kryssningsfartyg!

Fönsterbord är helt rätt. Utsikten brukar vara helt annorlunda när man är ute till havs.

En detalj från golvet ombord.

Ett casino finns också för den som vill spela. Inget för mig, men här tjänar rederierna pengar.

Rundturen börjar närma sig sitt slut.

En sista blick på alla däck. Vackert och inbjudande.

En kryssningssjäl var född! Att kryssa är att ha med sig hotellet, medan man upptäcker nya ställen.

Allt när det gäller rosa hår och diamanter kom på skam!

Vi har inte bara havet nära, utan några rätt stora insjöar i kommunen. Delsjöarna ligger ganska centralt och är ett omtyckt rekreationsområde. Det ligger inte alls långt ifrån Liseberg i Örgryte. November är väl inte bästa tiden att ta sig dit, men vi ville ut någonstans.

Vill man gå runt Stora Delsjön är det 7.5 km. Vägarna är bra, lite kuperat, men man kan ta sig fram med barnvagn om man vill.

Har man turen att gå på sommaren när det är varmt, är det bra att packa ner picknick och badkläder. Det finns badplatser lite överallt.

Kanoterna som man kan hyra ligger staplade och väntar på vår och sommar.

Någon trotsade novembervädret och var ute någonstans på Delsjön.

Man kan undra hur den här stubben hade blivit som den blev. Vriden och toppig!

Det är inte bara vi som är mossiga. Den här gärdsgården tog nog i alla fall priset!

Bäst att vara välklädd, när det blåser lite från sjön.

Vi såg inte många människor, men upptäckte någon som grillade.

Vi ville avsluta med en våffla på Café Lyckan, men den var jättestängd. Dom har bara uteplatser i coronatider och i novemberväder är det ingen som vill sitta ute.

Vinteröde. Det är bara att komma tillbaka när våren behagar göra sin entré.

Helt utan gäster var det inte, men dessa släpptes inte heller in. Vi åkte hem och tog fikat hemma. Det går lika bra!

Kylan börjar krypa ner på termometern, det blåser blandat med regn lite då och då.

Jag har precis kommit in i värmen efter en raid i trädgården. Kofta som inte syns, en tjock jacka och en rejäl scarf. Trots det så frös jag.

Buskarna får klara sig med ett lager av soppåsar och en massa löv i botten. Frilandshibiskusarna överlever säkert.

Jag skulle inte tro att vi kommer att ligga eller sitta på solstolarna mer det här året. Inte förrän långt in på nästa år!

Ett normalt år hade vi varit ute på vägarna i vår sareng, med bara shorts och linne.

Vi hade troligen gett oss ut i mangroveträsken och njutit av den svalka som träden ger.

Det hade säkert blivit möten med olika människor. Thailändarna vill gärna vara med på bild när dom ser en utlänning (farang- uttalas falang)

En promenad uppför 189 trappsteg (ungefär) njutit av utsikten och vårt fina vita tempel.

En liten paus med färskpressade apelsiner tilsammans med goda vänner är inte fel.

Tyvärr uteblir den här säsongen, men vi tar nya tag till nästa säsong hösten 2021.

Vi hade strålande väder 20 november och bestämde oss för att gå runt Bohus Fästning, som för övrigt gett namn till Bohuslän. Fästningen byggdes med början 1308 av den norske kungen Hakon V Magnusson även kallad Håkon Hålägg.

Fästningen ligger på en ö som heter Bagaholm nästan inne i Kungälv. Först byggdes fästningen i trä, men kom att betyda mycket för Norge så man byggde på med sten. De två tornen heter Fars Hatt och Mors mössa. Namnen känns igen från ett hotell och ett café i Kungälv.

Vi bestämde oss för att gå runt fästningen och därmed också ön som ligger där Nordre älv och Göta älv möts.

Solen värmde gott. Folk satt lite här och där med matsäck och njöt. Det var faktiskt riktigt skönt.

Jag antar att det var ungefär här man försökte gång på gång att inta fästningen, vilket aldrig lyckades.

Sluttningarna mot fästningen. Jag kunde nästan föreställa mig soldater och andra välla upp mot det ointagliga fortet.

Så nära med ändå så långt borta. De olika anfallen hejdades. Det var bara att dra sig tillbaka. Fantasin går igång jag lovar!

Göta älv söker sig upp mot Vänern.

Här var det halt. Undrar om det var lika mycket mossa när man skulle inta fästningen.

Vi hade gått hela varvet och ser att tornet Fars Hatt är ganska intakt, medan Mors Mössa har rasat en del. 1789 var fästningen utdömd och folk fick tillåtelse att hämta sten för att bygga sina egna hus. Tack och lov satte Karl XIV Johan stopp för det 1838. Annars hade nog inte fästningen stått kvar.

Nu är det ett statligt minnesbyggnadsmärke. Man håller på att restaurera så att vi och kommande generationer kan besöka detta minnesmärke.

Nu är fästningen stängd, men öppnar igen till påsk 2021.

Fästningsön till vänster. Nordre älv flyter här som den alltid har gjort. Tänk om den kunde berätta!

Du som vill kan läsa allt om Bohus Fästning HÄR

Jag har haft lite ont i halsen tillsammans med småfeber i helgen som gick.

Genast undrade jag om smaken och lukten fanns kvar. Jajemensan, inga problem med det. Lite torrhosta kompletterade det hela. Hade jag möjligen covid-19. Var hade jag i så fall hittat det? I min ensamhet?

Då kom jag att tänka på giraffen som har lika många halskotor som vi, närmare bestämt 7 om någon undrar.

Girafferna når högt, mycket högt för att hitta mat, men bara 7 halskotor. Dom måste vara riktigt rejäla!

Bilderna är från Kenya och vi var ute tidiga mornar och sena kvällar när djuren är som mest aktiva. Det är fint att se när girafferna kommer i sakta promenadtakt med lite högburna huvuden. Det ser lite malligt ut.

Det är tidig morgon 0ch på håll fick vi se hur ett lejon samlade sig för ett anfall på giraffen. Så småningom anslöt ett lejon till. Efter en stund tog lejonen det säkra före det osäkra och avlägsnade sig. Puh, skönt tyckte jag. Två lejon har alldeles för dåliga odds mot en giraff som kan sparka ihjäl dom. Vår giraff hade full koll och stod alldeles blickstilla beredd på en attack!

Frågan kvarstår: Kan en giraff få ont i halsen?

PS. Jag är helt ok nu!

För första gången i mitt liv har jag börjat äta D-vitaminkapslar. När allt är normalt brukar jag tanka D-vitamin hela vintern på ett helt naturligt sätt. Dvs via solljus. Inte den här vintern på grund av ett litet virus som håller oss i ett järngrepp.

Vi tankar när vi är på utflykt. Här på väg mot HTMS Prasae, ett gammalt krigsfartyg.

Dottern, ombord på Prasae, vill också tanka D-vitamin, men måste precis som vi stanna i novembermörkret.

Här tankar sonen ordentligt. Han hade också hoppats på att ha en vintersemester hos oss.

Nu börjar folk julpynta för fullt, men dom här tomtarna får vackert ligga i sin låda julen 202o-2021. Förra julen vaktade dom utanför vår lägenhet.

Förra årets tomte på Palm Leaf. Där var det ingen som frös.

Juldoppet och vattengympan uteblir. Jag får väl i alla fall kosta på mig en dusch dagen till ära!

Hoppas på nästa säsong, men nu i vinter kommer det att bli D-vitamin på burk.

Vissa tror att D-vitamin dessutom kan skydda mot Covid-19

Läs mer på DN. HÄR

November, den mest onödiga månad jag vet, är grå, grå, grå….

Maria som driver bloggen Marias Memoarer tycker att månadens tema ska lysa upp med lite färg. Det behövs verkligen och jag har tolkat det på mitt sätt!

Jag blir glad när jag ser dessa färgglada fiskebåtar. Alla målade i olika nyanser. Bilden är tagen strax utanför Ban Phe i Thailand.

Religionen betyder mycket i Sydostasien. Till och med den är färgglad. Drakarna som slingrar sig upp på pelaren har fått ett rejält färgbad. Jag undrar ibland om man tar alla gamla färgburkar man har och gör slut på det som är kvar. Det spelar ingen roll vilken färg. Jag har säkert fel, men det är känslan man får!

Den här gubben har man bett till. Det kan man se av alla nerbrända rökelsepinnar som finns i förgrunden.

Just nu i november längtar vi till lite mer värme och färgrika blommor. Bougainvilleas finns i otroligt många färger lite överallt”

Bara lite större än de man har i fönstren i Sverige.

Snart är det bara svarta pinnar som sträcker sig mot himlen när träden går i vintervila här i Sverige. Nu gäller det att vänta in våren.

Ta hand om er därute!