Goda vänner till oss har jobbat på Hunnebostrands camping i sommar och vi var lite nyfikna på hur dom hade det. Några familjer har tagit över campingen så sent som i maj 2021 för att driva den vidare. Där finns mycket att att göra så man får sin egen touch på området.

Själva Hunnebostrand ligger i Bohuslän lite norr om Smögen.

Hunnebostrand är ett riktigt gammalt samhälle med anor ända från 1200-talet och växte upp när sillperioden 1556-1589 var. Dom flesta har väl hört talas om Bohuslänsk granit och i stenbrotten kunde man höra hammarslagen under många år. Jag vet att också Bohus-Malmön är känt för att man bröt den bohuslänska graniten.

Vi hade inga som helst planer på att besöka ett stenbrott, ville mest träffa vänner och vara inne i själva samhället! Vi hade tur med vädret och åkte på slingriga vägar genom landskapet.

Så typiskt att man byggde tätt, tätt för att skydda varandra när stormar låg på från havet.

Vi parkerade bilen och gick sakta mot lunchrestaurangen som ligger längst bort till vänster i bild.

Någon hade varit under ytan och tittat vad som fanns där. Dräkten ligger på tork och man kan ana att någon, kanske dykaren, sitter i en solstol och njuter av augustisolen.

Utsikten från restaurangen som heter Bella Gästis kan inte vara bättre. En fisk och skaldjursgryta blev perfekt.

Naturligtvis var den Bohuslänska flaggan hissad!

Ett litet kik mellan sjöbodarna när vi gick förbi innan vi åkte tillbaka till campingen.

Det finns mycket mer att se och göra i Hunnebo, men den här gången tillät inte tiden att vi stannade längre än att ströva omkring lite och äta lunch.

Åk gärna dit och njut av ett litet bohuslänskt samhälle!

Ni som läste förra inlägget vet att vi (familjen) samlades i Varberg för att vara tillsammans. Det var länge sedan vi kunde träffas allihop på grund av ett skitvirus som inte vill ge med sig.

I väntan på något roligare. Alla skulle byta om för att gå ner i källaren där vi skulle mysa i pool, bastu och andra aktiviteter.

Några trivdes alldeles utmärkt i bubbelpoolen. Jag hade inte kameran med mig den första dagen, utan bilden är tagen efter frukost innan vi checkade ut. Så bra att kunna gå till spat båda dagarna. Resten av familjen hittade på något annat!

Hör och häpna, vi var ensamma i poolen båda dagarna. Vilken lyx att ha allt för oss själva.

Här fanns fotbad, ångbad, bastu 2 stycken och behandlingsrum. Det är inte så stort, men alldeles tillräckligt för oss!

Den här fisken vakar över hela området. Läcker tycker jag!

Efter badet var det dags för en liten stund på balkongen innan vi gick ut på stan för lite mat! Utsikten var det inget fel på!

Vi gick på en grekisk restaurang och jag beställer in planka! Knäppt, men gott!

Efter maten gick vi sakta till hotellet och såg solen sjunka ner mot horisonten.

Jag hade en fantastiskt fin helg tillsammans med de allra bästa!

Vi, familjen, ville umgås en helg och valet föll på Varberg, en av Västkustens pärlor. Det var inte meningen att vi skulle ”upptäcka” stan. Vi hade inte träffats på så länge allihop tillsammans. Tyvärr kunde inte två komma eftersom deras handbollsklubb hade träningsläger och de fick inte ledigt!

Vi kom i olika bilar och hade stämt träff för att äta lunch. Först passerade vi torget och där var det verkligen fullt ös. Ingen som tänkte på pandemi här.

Statyn, En vattenbärare, sitter alldeles intill torget och vi tänkte genast på att det var Greta som satt där, men vi hade fel.

Här på Hell´s Burger skulle vi träffas alla nio för att äta lunch efter önskemål av flera.

Restriktionerna säger att man får vara 8 vid varje bord. Det löste vi med att sitta vid två bord!

Resten av gänget satt vid bordet bredvid.

Min hamburgare. Den var faktiskt riktigt god.

Mätta och incheckade på hotellet samlas vi på vårt rum. Snart är alla samlade!

Skål för oss! Ingen rast, ingen ro. Vi skulle vidare på aktiviteter.

Ett bad kanske? Vem vet?

Vi brukar ta en tur till Sundhammar varje år, som ligger söder om Marstrand i Kungälvs kommun. Ett fantastiskt ställe där jag tillbringade alla somrar i många år. Vi åkte dit och tog sonen med oss.

Här sprang vi till trampolinen när vi skulle bada. Det ser likadant ut som förr. Man känner doften av salt hav hela vägen. Underbart!

Vi vände efter en stund och gick tillbaka till de gamla åkrarna. Förra gången vi var här, hade allt vuxit igen och fälten hade vass, tistlar och högt gräs. Inte vackert alls.

Redan på avstånd såg vi att kor gick och betade. Allt som förut var igenvuxet har blivit ett öppet landskap. Så viktigt för naturen och korna gör jobbet!

När vi gick närmare blev korna, som egentligen var kvigor och tjurkalvar, nyfikna och inspekterade oss. Jag blev glad i hela kroppen när jag såg de öppna fälten, som alldeles nyss såg ut som en olycka!

En bil på semester som stod i solskenet hittade vi alldeles intill kohagarna!

Cirkeln är sluten i Holmängen, korna betar där igen!

En lite regnig dag i Ystad åkte vi till Ystad Studios där många filmer spelats in. Wallanderfilmerna såklart. Han bodde ju i Ystad, Vi åkte till gamla nedlagda LV4 där studiorna ligger.

Vi hamnade direkt i rymden som passade vår 12-åring precis. Han visste ur vilken film det var, men jag hade inte en susning.

Är man på plats gäller det att inta position och styra skeppet.

Den äldre generationen trivdes i Wallanders stol och lyfte en whisky!

Greenscreen är rena rama trolleriet! På med det gröna och sätt in dig i ett ställe du vill vara!

Bara ett huvud i grottan! Så kul att se både för stor och liten.

Till och med ett uttryck från Ernst- Hugo hittade vi.

Om det regnar en dag när ni är i Ystad är det en trevlig förmiddag eller eftermiddag i gamla LV4!

Jag saknar faktiskt den röda mattan!

Efter den trevliga ångtågsresan åkte vi vidare och checkade in på vårt ”nygamla pang” för två nätter.

Den här gången bodde vi en trappa upp och hade utsikt över den närmsta uteplatsen, där vi åt frukost förra gången.

Tidigt på morgonen innan frukost. Det var lite kyligt så vi valde att äta inne.

Det är så fridfullt att lyssna till den lilla dammen när vattnet porlar! Guldfiskarna är rätt bra uppfostrade och stör ingen!

Ett populärt ställe att sitta i när kvällskylan kommer smygande är det lilla växthuset. Till höger ser man vinrankorna breda ut sig.

Det skånska klimatet ser till att rankorna bär frukt. Jag frågade om druvorna ska trampas eller ätas som dom är. Svaret blev: Om dom mognar för det ska bli blå druvor.

Det kan ingen människa se nu!!

Vi hittade några gamla bouleklot i plast som legat länge i vårt förråd. Ett roligt spel. Min blyghet hindrar mig att tala om vem som vann!

Vår son skulle ner till Ystadtrakten för att hälsa på goda vänner och bokade rum för sig och sin son. Det fanns bara fyrbäddsrum kvar på Peppinge B&B. Kunde eller ville vi följa med. Beslutet togs på en millisekund. Naturligtvis skulle vi med. Vi hade en 12 åring med oss och ville hitta på något roligt, eftersom det såg ut att vara lite tråkigt väder.

Åka ångtåg på Österlen, kan det vara något?

Vi skulle starta vid Brösarps station. Jag tror att jag var den var mest ivriga.

Snart dags för avfärd och folk började samlas.

En liten stund i det gamla väntrummet innan avgång.

Alla resväskor ska med. Det var service på den tiden.

Den viktigaste personen anländer och ska vinka av tåget och se till att allt är ok innan avfärd. Stinsen eller Stationsinspektören var nödvändig på den tiden. Jag tror inte att det finns arbetande stinsar nu år 2021 eftersom det mesta är digitalt.

Alla ombord!

Åh så jag minns både hur det luktade och hur det såg ut vid av och påstigning!

Tåget åkte iväg i snigelfart och vi kunde titta ut över landskapet.

Rutten var från Brösarp till S:t Olof tur och retur. En timma fram och tillbaka plus ett uppehåll på en halvtimma innan ångtåget gick tillbaka.

Jag tror att det var jag som hade roligast när det gick i nostalgins tecken.

Ångtåget på Österlen – Sveriges äldsta normalspåriga museijärnväg är väl värt att åka. Vi hade i alla fall några trevliga timmar!

Vädret var varmt och skönt och det var läge för en utflykt. Vart skulle vi åka? Inte för långt och inte för länge eftersom en lite treåring var med.

Trollhättan tyckte vi var ett lagom avstånd för oss den här dagen.

Ett gäng gäss hälsade välkommen. Tack, tack!

Det spelar ingen roll var man är. Det finns alltid något att upptäcka och utforska.

Trollhättan ligger vid Göta Älv ca 7.5 mil norr om Göteborg och är väl kanske mest känt för sin vattenkraft. När vi var där var det helt lugnt och numera tror jag att fallen bara släpps på ibland. Bland annat på Trollhättefallens dagar!

Ganska tomt på vatten, ingen fart alls.

Vi gick omkring lite i sommarvärmen medan vi såg oss omkring. Vi åkte inte in till själva stan, utan höll oss till i stort sett en plats.

Kommer ni eller?

Vänta vi ska bara räkna dom röda näckrosorna först. Det gick fort, för vi hittade bara en!

En hel vecka i juli fick vi rå om ett litet spöke och hans mamma. Om förskolan stänger och mamma jobbar är det läge för gammelmormor och gammelmorfar att träda in. Dom flyttade till oss båda två, så kunde vi sova vidare när mamma gick till jobbet.

Tittut sa spöket och klev ur spökdräkten.

Man måste ju klättra lite också. Det gäller att hålla sig fast så man inte ramlar ner.

Kungen själv. Han var kung över alla här ett litet tag!

En glad mamma som just har kommit hem från jobbet.

Om jag håller dig i handen när du går på muren så du inte ramlar ner …

Så kan du hålla mig i handen sedan. Mammas kusin är en av mina bästisar säger det lilla spöket.

Det gällde att svalka sig ordentligt innan läggdags. Vi hade turen att låna barnbarn och barnbarnsbarn när det var en härligt varm vecka!

Hösten smyger sig sakta på och vi minns en fantastiskt fin sommar som började redan före midsommar! Vi är många som valde utflykt till Ale Stenar, denna fantastiska skeppsättning, som har några år på nacken.

Vi tog oss upp för backen och där låg dom alla 59, tunga som bara den, 5 ton styck. Skeppssättningen är från omkring år 600 e. Kr, är ungefär 67 meter lång, 19 meter bred och är Sveriges största. Lite mäktigt att stå där och försöka förstå hur man på den tiden kunde få till det så här.

Segerrusiga människor från 2000-talet som har tagit sig upp 32 meter över havet till stenarna! Är det en gravplats eller ett solur? Vissa forskare anser att det är ett solur från bronsåldern beroende på hur ljuset faller vid olika tider på dygnet. Fantasin går igång.

Stenarna har lite olika former och jag undrar om det har någon betydelse i sig eller om det var ungefär som ” man tager vad man haver”

Om man tittar noga så kan man se att skeppssättningen har en fantastiskt fin utsikt över havet!

Backen tillbaka från Ale Stenar var lika brant ner som upp till och från Kåseberga!

Efter en hel utflyktsdag var det mysigt att sätta sig i växthuset på Peppinge B&B, bara vara och njuta av tillvaron!