Språk är inte alltid så lätt, men man får göra sitt bästa och blir det fel, gör det ingenting. För det mesta i alla fall!

Vi upplever att man på restaurangerna i vårt område pratar sämre engelska än innan pandemin. Ny på stället och kanske på ställen där vi falanger är (heter egentligen faranger)

Det blir spännande varje gång man beställer mat, får man det som är beställt eller inte är frågan. Man kan i alla fall vara säker på att någon mat kommer in.

Den här beställningen var klockren, Chicken and Cashewnuts för den som inte vet, en av våra favoriträtter.

Inte många att prata med, så här blir det inte fel. Sol, strand och salta bad i 30 gradigt vatten talar för sig själv!

En god lunch och det var nästan det vi beställde. Beställningen var: Omelett med skinka, lök och ost! Det blev äggröra, stekt bacon, några skivor skinka, lök i äggröran och ost på toppen! Ganska bra jobbat!

Värre var det på en fiskrestaurang där vi fick en portion grillad bläckfisk istället för räkor i salt sås! Vilken tur att en i sällskapet tyckte om bläckfisk. Därtill fick vi en stor flaska coca-cola istället för det beställda vattnet!

Ibland kan man få kyckling istället för räkor! Vi brukar aldrig klaga om vi får en rätt vi tycker om, man har i alla fall levererat något! Typiskt thai, man har i alla fall levererat.

Inget eller ingen ska växa till himlen, men den här sorten gör så gott den kan. Rak och ståtlig tittar den upp mot skyn vilket är imponerande!

Här går det inte att missa vad man kan köpa. GLASS och då spelar det ingen roll vilket språk man pratar, man får det man beställer eller pekar på!

Le och världen ler mot dig!

Vår vän Kim, som vi först träffade 2008, hade en av de första strandrestaurangerna, Kim Beach, på Chackpongstranden. Där har vi tillbringat många sköna dagar och kvällar. Inget är för evigt och Kim finns inte mer tyvärr. Han dog alldeles för ung, men livet går vidare trots allt.

Numera är det Lim som driver restaurangen och visst ser man att en del är förändrat. Allt beror inte på pandemin som har slagit hårt mot turistnäringen.

Här håller Mr Lim själv på att fixa till stranden. Han är en liten fixare som ser till att allt är i ordning.

Det är lite vemodigt att sitta på restaurangen utan Khun Kim, jag nästan förväntade mig att höra Kims röst, men det var tyst.

Det mesta finns kvar, men ibland i en annan tappning, baren har inte ändrats vad jag kan se.

Plats för att sitta på stolen och ta en bild kanske? En helt ny vägg som skärmar av mot nästa strandrestaurang vilket jag tycker är snyggt.

Utsikten är från bordet är det absolut inget fel på nu heller!

Det är bra att veta vad som erbjuds här vilket är en hel del, man kan välja det man är intresserad av.

Någon springnota är det inte tal om så här betalar käre maken för det vi åt och drack.

Man kan se på skylten att Kim är ändrat till Lim. det är samma skylt som förr med en liten ändring, så visst lever Kim kvar i restaurangen.

Sammanfattning om den ”nya” restaurangen. Det är mycket rent och fräscht- ordning och reda.

Man kan inte få Garlic Bread tyvärr vilket drar ner betyget en del! No have!

Vi brukar titta till Glen Asia som var ett gigantiskt projekt och skulle bli Thailands nummer ett för semesterfirare från alla världens hörn. Den drömmen sprack och nu finns det bara förfallna byggnader kvar, som visar hur det kan gå när allt går fel.

Finns det hopp för området? Ingen vet!

Strandpromenaden bådar inte gott. Havet erövrar det som inte människan underhåller.

Husen står fortfarande som skelett, vilka Gud eller människor glömde. Tyvärr förlorade många människor sina insatser på lägenheter när bygget lades ner. År läggs till år och växtligheten frodas!

Lite är röjt så jag kunde ta mig fram till det som skulle bli en lyxig pool. Nu är det bara en massa ruttet vatten i den.

Allt verkar inte vara elände. Om man tittar till vänster i bilden kan man se att någon försöker odla något. Vad återstår att se.

Finns det hopp?

Jag höll på att ramla ur sarengen när jag såg att man håller på att renovera de hus som är i bäst skick. Ny fin grind, hammarslag och trappstege i andra våningen.

Det ser faktiskt riktigt fräscht ut just här! Är det möjligen en start till något bättre? Ni kan jämföra HÄR

En sak är i alla fall säker att resorterna bredvid försöker så gott de kan att fixa till det!

En bougainvillae bryr sig inte alls om drömmar eller verklighet. Den bara växer till glädje för den som åker förbi!

Så här var det tänkt att Lyxresorten skulle se ut! Det blev inte många rätt!

När vi reste hit var det många som ojade sig, varnade oss och tyckte vi skulle stanna hemma. Som det ser ut idag är jag glad över att vi åkte ifrån omicromsmittan som exploderar hemma.

Jag hade ingen framför mig, satt ensam vid fönstret, hade munskydd på hela resan, utom när jag åt. Dessutom testad strax innan avfärd och när vi landade.

Varje gång vi går in på en restaurang eller butik får vi ta febern. Här var det 36.6. Välkommen in. Om man går utan att ha på sig munskydd kommer vän av ordning och påminner.

Vi är ute på vägarna precis som vanligt, många gånger nästan utan trafik. En och annan överlastad bil kan vi se.

En tidig morgon, 09.00 var vi på plats och kunde se morgondimman lätta.

En av våra favoritrestauranger har fått slå igen, tyvärr i brist på gäster.

Det är vemodigt att se hur många som inte klarade sig.

Ingången till Chomtalay är väl stängd och gömd. Troligen för alltid.

Den här bilden får symbolisera turisterna som aldrig kom.

Jag vet att det fortfarande är ganska mycket folk i LaemMae Phim, en lite större by, på helgerna när thaifolken själva kommer.

Historien om Mae Phim kan du läsa HÄR

Man kan undra när det blir någorlunda normalt igen.

Under tiden känner vi oss trygga här, för tillfället i alla fall!

Wangborn är en av våra favoritrestauranger på den här sidan jorden. Det är sällan vi äter lunch där, men igår var det dags.

Här som på andra ställen är man noga med munskydd, utom när man äter.

Maten är beställd och nu är det bara att vänta. Det brukar gå fort på Wangborn, man behöver inte sitta och vänta länge på maten när magen kurrar.

Den här gången blev det västerländsk mat, som smakade gott. Kycklingspett och stekta potatis med lök, mums.

Man kan sitta lite för sig själv om man vill och titta över den lilla floden.

Här har man röjt bort träd och buskar så gästerna får en fin utsikt. Igår säg vi en varan komma simmande och lite småfisk i stim.

Jag visste faktiskt inte att det var så fint runt restaurangen eftersom jag bara sett allt på kvällstid och i mörker i år

För er som har vägarna förbi och är sugna på lite lunch! Det är bara några timmar i ett flygplan om ni kommer från Sverige!

Vi brukar åka en sväng med vår sareng och se oss omkring. Den här gången är det lite extra spännande eftersom det är nästan två år sedan vi var här.

Sarengen tar oss nästan överallt dit vi vill. Hastigheten vi brukar hålla är ungefär 35-40 km/h så vi hinner se oss omkring.

Hänger de små kopparna rakt ner är på gummiträden är träden i vila, men här var det skördetid.

En rits i trädets bark och latexen kan börja rinna ner i koppen. Sedan är det vila för trädet. Här har det nog runnit färdigt!

Vi åkte vidare och upptäckte en liten vattenpumpbåt eller vad den kan heta.

Vattenpumpbåten ser till att bevattna fälten ovanför som man har börjat odla på. Än så länge är plantorna små, men växtkraften är enorm här.

Dags för lunch i ett nästan öde Three Tree Beach.

Vi var i stort sett ensamma på det här stället! Bilden är tagen 26 december mitt i högsäsong!

Färsk ananas, vattenmelon och papaya på stranden. Det kan inte bli bättre!

Ett tips: Några korn salt på frukten gör att ananasen och papayan smakar ännu bättre!

Tidigt på Nyårsaftons morgon kom vi på att åka in till Ban Phe för att fylla på i skåpen. Det var inte den mest briljanta idé vi har haft kan jag meddela.

Redan några kilometer innan vi var framme upptäckte vi att halva Thailands befolkning var på benen.

Kön rörde sig långsamt framåt. Tålamod kan behövas när det nästan står stilla i kön.

Man kan köpa vad man vill medan man väntar. Allt finns till salu.

Kunder till fiskmarknaden trängdes för att köpa fisk till nyårsmiddagen.

Ursäkta om vi stör mitt i lunchen. Det är bra att ha restaurangen med sig vart man än åker!

Det är bara att slå sig ner med sitt pick och pack där det finns plats! Det var inte många lediga platser kvar när vi körde förbi!

Rena folkfesten överallt, men vi skulle vidare in till Macro, den stora matbutiken, i Ban Phe.

Frame vid ingången och det obligatoriska febertestet. Man ser sin temp på en TV-skärm. Du som har bra syn kan se att jag hade 35.9, vilket jag tror är för lågt, men jag blev i alla fall insläppt!

God Fortsättning på 2022 vill jag önska er alla!!

Jag vill önska alla mina läsare ett riktigt bra 2022 och ett fint avslut av 2021, så ses vi nästa år!

Naturligtvis gav vi oss ut på en tur och tittade om allt var sig likt efter nästan två år. Mycket är sig likt, men visst har en del förändrats.

Vid första anblicken ser det ut precis som förr, men det finns skillnader.

Nu känner man igen sig. Så många som möjligt på ett flak och sedan iväg!

Första gången jag såg det här huset fick jag hicka. En massa svastikor i rad ger inga vackra vibbar för mig, men

”Svastika (sanskrit, lyckobringare), gammadion, eller hakkors är en symbol i form av ett höger- (卐) (medurs) eller vänstervänt (卍) (moturs) likarmat kors. Den vänstervända varianten kallas ibland sauvastika i vissa delar av Asien. Svastikan är en urgammal symbol som förekommit i kulturer i flera världsdelar, och bland mycket annat symboliserat solen eller lycka.

Sedan de tyska nazisterna i början av 1920-talet tog svastikan som sin symbol är den starkt förknippad med denna rörelse framförallt i västvärlden, medan den i många andra delar av världen även fortsätter att bära sin lokala äldre symbolik.” (Wikipedia)

Vilket gör att man bättre kan förstå varför det finns på ett hus strax utanför Mae Phim.

Historien och sägnerna gör sig påminda lite överallt!

Ett helt vanligt nybyggt (ombyggt) hus. När vi åkte till Sverige senast låg här Buffalo Bill, en restaurang där man kunde sjunga karaoke eller lyssna till olika sorters musik. Nu ett tråkigt ställe som säljer lägenheter.

Lördag eftermiddag och ganska folktomt. Här brukar thai ta med sig hela familjen på picknick hela dagen. Nu ganska folktomt!

Fiket där man kunde köpa gott bröd eller sitta ner med en kopp kaffe och eventuellt en kanelbulle! Ödsligt och tomt!

Vi ville ha med oss lite frukt hem, men kunde inte hitta frukttanten. Affären riven, tomten till salu och en stor gräsmatta. Det var allt ! Vi som hade sett fram emot färsk ananas, några passionsfrukter och lite bananer. Det var några tomhänta som kom hem.

Vi får leta upp ett annat ställe för godiset helt enkelt!

Vi hade en ovanlig julafton med svenska mått mätt. Vi startade ut med frukost på balkongen. Första frukosten här för övrigt!

Helt enligt traditionen med yogurt, bär, en rostad macka ett glas med elektrolyter och efter det en mugg kaffe!

Hör och häpna, jultomten orkade resa ända hit för att dela ut julklappar. Vi är inte många här, men han kom ändå. Han var mycket uppskattad i alla fall!

Mat måste man ha. Vi valde en restaurang där vi var de enda farangerna (utlänningarna) Nära havet och då kan man gissa vilken mat vi valde.

Vi beställde in olika rätter för att sedan dela. Grillade jätteräkor i tamarindsås med rostad vitlök och stekt ris med räkor är rätterna vi valde den här gången!

Ett thailändskt sätt att äta är att man beställer in många rätter så att alla kan få lite av allt! Gillar´t

Detta mina vänner gör att det vattnas i munnen på mig!

Medan vi satt med vår mat fanns det andra som kom hem med dagens fångst, som troligen någon skulle äta nästa dag.

Julaftonen var helt perfekt i vårt tycke. Bättre kan man inte ha det!