Kategori: Thailand 2017-2018 (sida 3 av 6)

Vi bor ju lite utanför Mae Phim, men det hindrar inte att vi ofta åker dit eller bara genom byn.

”Streeetan” en av de få gator som Laem mae Phim kan ståta med.  Här finns allt man kan behöva.

En liten ”kokosnötsbutik”. Människor odlar, skördar och säljer från sina bilar. Lite liknande svensk torghandel. Rätt billig butikshyra i alla fall. Kokos i alla former är både gott och nyttigt!

En lunchrestaurang på väg. Här kan man köpa det mesta för nästan inga pengar alls.

Det är nästan alltid kö till ”lunchrestaurangerna” vid vägkanten. Vällagat och gott!

Vi drog oss ner på stranden, som går utmed hela byn och är flera kilometer lång! Här letar man små snäckor som kan bli ingrediens i en god soppa.

Lite längre bort på stranden ligger detta hus som har absolut bästa läget. Tja hus och hus. Det är ett av alla hus som den kungliga familjen i Thailand äger/ har ägt. Kallas allmänt för ”Prinsens Palats”. Han är numera kung. Jag skrev ett inlägg om huset för några år sedan då vi körde in på området och såg oss omkring. Huset var då under renovering. Du kan läsa det inlägget HÄR  

Vem som äger huset nu vet jag inte, men det går en del rykten.

Huset är i alla fall renoverat. Vi kunde inte se minsta rörelse därinne. Det såg helt dött ut. Hoppas att det inte får stå och förfalla en gång till!

Jag reser mer än gärna och har gjort det i hela mitt liv. Om det är resmål lite längre bort tar jag, utan betänkligheter eller dåligt samvete, flyget. Jag kommer fram  på ganska kort tid och kan nyttja upplevelsetiden bäst.

Många har dåligt samvete när dom sätter sig i ett plan, främst av miljöskäl. Jag bara känner att jag är på G. Flyget är just nu den stora miljöboven enligt många. Sant förstås, men man kanske ska sätta det i relation till vinsterna.

Bild från: Leam Mae Phim

Utan flygplanen hade jag aldrig kunna uppleva andra kulturer, träffa intressanta människor och sist men inte minst så har jag fått större förståelse för hur man tänker och lever i andra länder och har därmed vuxit som människa.

Bild från: Laem Mae Phim

Jag tror att större förståelse människor emellan är en del i ett större sammanhang. En del av en fredsprocess helt enkelt.

Det hackas på flyget och utsläppen som det för med sig och med all rätt.

Däremot är det tvärtyst om alla motortävlingar som hela tiden pågår överallt på vår planet. Det är inte bara fordonen som tävlar, utan även all publik som med olika fortskaffningsmedel ska titta på och heja fram sin favorit.

Kanske dags att titta på den delen av miljöpåverkan också.

Jag gör så gott jag kan i min vardag med källsortering, använder nästan inga plastpåsar och åker kommunalt så mycket som möjligt, men jag tänker inte sluta resa med flyg till länder nära och långt borta!

Det är inte ofta vi promenerar i vårt område dagtid. Det är lite för varmt tycker vi.

Vi hade en tjej med ambitioner hos oss över jul och nyår, så jag hakade på en morgon.  Jag ber er observera att jag gick medan hon sprang.

När man går i lite lagom takt hinner man se sig omkring lite också. Den här lilla ”pölen” ligger nära oss. Konstigt nog finns det inte så många mygg här trots den.

En bit ut på stora vägen och nu började man känna att värmen började komma mer och mer.

Vår lilla närbutik där vi brukar handla lite småsaker. Ägarna blir alltid så glada när vi kommer.

Man behöver inte så mycket i värmen. Skenet kan bedra. TV finns nästan alltid. Viktigt. Kanske en stor slant i ”madrassen” istället för ett fint hus. Pengar är oerhört viktigt för thailändare.

Bananer, som är ett bär, växer ofta utmed vägarna och plantan är en ört – absolut inget träd.

En bananstock, grön som bara den hängde framför näsan. Goda när dom är mogna. Det finns olika sorters bananer, oftast väldigt söta, i det här landet.

Det var fler än vi som var ute på en promenad. Fast då i en sareng.

Det är bra när man hittar hem och det gjorde vi den här gången också!

Vi har ett vackert vitt tempel i vår lilla by. Lite annorlunda än alla andra tempel i området. En hög Buddha står och vakar över området 182 trappsteg upp. Det är bara att sätta det ena benet före det andra så är man snart uppe. I år har Buddhan fått sällskap av Ganesha som är en hinduisk Gud. Jag blev lite frågande varför han fick stå tillsammans med en buddistisk Gud och fick läsa på lite. Genom alla århundraden har tydligen vissa delar av hinduismen sammanlänkats med buddismen. Ganesha har stora öron för en vis person hör allt. Ganesha är son till Shiva och Parvati och har alltid sällskap av en råtta. Ganesha syns ibland avbildad när han rider på råttan. Vänder man sig om när man är däruppe, upptäcker man att utsikten var värt varenda trappsteg. I sina fyra händer håller han:En lotusblomma, en yxa, runda söta frukter, och välsignelse. Jag har inte kunnat klura ut alla fyra. Det kanske någon annan kan! Vill ni läsa mer så kan ni följa länkarna:

The image of Ganesha

http://www.mytologi.nu/ganesha.html 

Av någon anledning vill jag åka till GlenAsia en gång per år och se om något har hänt. Visst händer det saker, men i negativ riktning.  Det som skulle bli resorternas resort i Rayongområdet blev bara skit.                                                                        OBS! Bilden lånad från nätet!

Många svenska kändisar var dragplåstret.  Ingemar Stenmark med flera.  Drömmen levde när den här bilden är gjord. Verkligen en fin anläggning, men drömmar slår inte alltid in! Det blev inte alls som det var tänkt. Strandpromenaden vittrar sönder och havet tar sitt. Husen står tomma som skelett och man kan tro att det är en krigszon. Rör och elledningar var redan dragna i många hus. Växter och svartmögel tar över. Bilden talar för sig själv…… Stranden är fin och anläggningen ligger bara några meter bort. Allt är lämnat åt sitt öde. Några lägenheter i beachfront var en gång inflyttningsklara. Det finns fortfarande möbler kvar både ute och inne. Jag undrar varför man byggde allt på en gång. Man kan fundera över hur många som köpt lägenhet i GlenAsia och blivit blåsta på sina pengar i paradiset. Helt tomt verkar det inte vara. Någon har flyttat in i en lägenhet. Kan det vara en vaktmästare?? GlenAsia är ett riktigt sorgligt kapitel i området ganska nära mig!

Prinsessan på Palm Leaf fyllde hela 6 år 22 januari.

Äntligen kom den där hett efterlängtade dagen. Vi, gästerna, fick en personlig inbjudan med lite förhållningsregler. ”Du vet väl att man har en present med sig när man kommer? Du har väl en med dig,va? Hon behövde inte vara orolig. Alla gästerna hade paket med sig när dom kom.

Tårtan var väldigt viktig. Man får faktiskt inte öppna presenterna förrän man har ätit tårta.

Klart, snart var det dags för presentöppningen.

Olidligt spännande! Vad kan det vara i paketet? Julklappspapper – man tager vad man haver!

Fånga fisken är inte lätt. Med koncentration och fokusering så går det.

Gästerna tog chansen till att umgås och prata med varann. Naturligtvis sjöng vi också för födelsedagsbarnet. Hoppas hon tycker att hennes 6-årsdag blev en succé..

Vi blev inbjudna till en ceremoni strax utanför Palm Leaf där jag bor.

Sala står tom för det mesta, men när det är en ceremoni på gång fylls den av människor från vår by Plong Saway.

Ordningsmakten var bland dom första på plats och ville gärna vara med på bild. Uppsträckta såklart!

Sala började fyllas med folk och alla satt på mattor. Vi välkomnades och blev anvisade plats på en matta. Lite knepigt att sitta ner och se till att fotsulorna inte pekade på någon. Det anses oförskämt!

Ceremonin var till för att det ska bli en bra risskörd. Alla hade bamburör med sig. Man hade stoppat ris, kokosmjölk och socker i rören som sedan sänkts ner i en het grop i marken för att koka. När kokosmjölken hade försvunnit var det klart.

Bamburören skalas sedan och öppnas så att man kommer åt det kokta riset.

Riskorvarna tas ut och en del hamnar på munkarnas tallrikar.

Munkarna anländer för att göra sitt jobb!

När munkarna hade intagit sina platser fick vi skålar med ris som vi skulle lägga i olika byttor till munkarna. Det känns bra att vara inkluderad. Lilla fröken A gjorde succé. Det var många som ville ta på henne och hon lät dem göra det!

Ceremonin kan börja. Först en civilklädd person som ber till andarna.

Munkarna tar över och håller på och ”sjunger” länge. Tyvärr hade jag glömt den kameran som jag brukar filma med. Det är första gången med systemkameran så filmen blev inte så bra. Ljudet däremot kan ni lyssna på. (Måste lära mig filma med systemkameran)

Det ställdes fram otroliga mängder mat till munkarna. När dom hade ätit fick ”församlingen” äta resten. Vilket betyder tur. Vi fick smaka på bamburiset redan innan ceremonin. Det var klibbigt, sött och lite som godis.

En lite disig morgon, som gjord för en utflykt. Vi hade faktiskt ett ärende in till Ban Phe och stannade vid fiskmarknaden.

Fisken är landad och kunderna samlas för att köpa. Lite olika sorter att välja på.

Näten rensas och de riktigt små fiskarna lossar man försiktigt.  Splitta garn sa man förr i Bohuslän. Jobbigt värre.

Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli. En liten bit nät att hålla i är inte dumt. De små får vara med när de äldre jobbar.

En del av en krabbsoppa kanske eller skaldjurssallad.

Mat är viktigt i Thailand. Det finns alltid tid för att äta.

Folk äter hela tiden och är smala som streck. Orättvist!

Vi var rätt tidigt på plats och båtarna tömdes fortfarande på sin dyrbara last.

Den där farangen (jag) vad gör hon här? Det är en konstig manick hon håller i framför sitt ansikte! Ser hon sån ut på riktigt???

Ibland är det skönt att göra ingenting, åka ner till stranden och vara nära vattnet. Ett dopp ingår naturligtvis i det varma vattnet.

Vi åker oftast till Kims, fast det finns några ställen till som vi besöker då och då. Nya One Beach som efter några månader har blivit en magnet för soldyrkare, Någon gång Three Tree Beach, även det nytt. Ao Kai är också en favorit, men Kim är nummer ett för oss!

Utsikt från en solsäng. Blått och gult känns bekant. Det är inte alls för att fjäska med svenskarna. Snarare står det gula för kungen och det blå för Drottning Sirikit.  Alla veckodagar har en färg i Thailand. Måndag gul, tisdag rosa, onsdag grön, torsdag orange, fredag blå, lördag lila, söndag röd. Kungen är alltså född på en måndag och Drottning Sirikit är född på en fredag. Själv är jag en rosa person. Vad är du?

Det går inte att slöa på en solsäng för länge utan en promenad längs stranden är både skön och nyttig.

En urtidsmänniska har gått här. Dvs  jag. Generna sitter där dom sitter sedan årtusenden tillbaka. Lite häftigt!

Kilometer efter kilometer kan man gå om man vill. Jag nöjer mig med en kortare sträcka.

När jag kom tillbaka stod frestaren där i form av pannkaksmannen. Den här gången stod jag emot.

En rispannkaka med banan är mums, men lite väl fet kanske!

Lite nöjd med mig själv var jag när jag gick upp och åt stekta räkor med vitlök plus ris istället för att falla i kaloriernas gap!

Vågat och vågat. Vi brukar testa lite olika saker och fick tips av goda vänner att åka till Na Vana om vi ville ha massage.

Vi åkte dit på vinst och förlust. Naturligtvis var det upptaget och vi fick en tid två timmar senare för oljemassage. Det var ingen idé att åka hem.Det fick bli en fika. Iskaffet smakade gott i värmen.

Det fanns en hel del att titta på. Jag har aldrig sett likadana blommor. De satt på ett träd och vajade lite i vinden. Läckert.

Vägen in till massagen. Ingen kan se vad som döljer sig bakom kröken. Man kan tro att man har kommit fel.

Helt plötsligt, mitt ute i ingenstans ligger Na Vana. Vilken otrolig miljö. Så vackert och spännande.

Vi ”checkade in” och fick sitta i ”väntrummet” Sämre ställe kan man vänta på.

Näckrosblad, modell större, skvalpade omkring och en springbrunn satte rotation på vattnet.

Miljön inomhus matchar den utomhus, men längre än så här får ni inte vara med. Massagen var ljuvlig – jag lovar!

För den som undrar ligger Na Vana ganska nära Klaeng och skylten står på vägens högra sida. Kör in där och leta er fram.