Kategori: Thailand 2017-2018 (sida 2 av 6)

Det är suveränt att åka på semester med barnet, begära ledigt från skolan och ha skolgång på semesterorten. Både skola och semester samtidigt! Barnens föräldrar valde Eastern Swedish School för barnen. Ett av barnbarnen gick på skolan förra året också. Både han, föräldrarna och läraren i Sverige var helnöjda då.

Två av mina barnbarn har precis åkt hem till Sverige med många härliga minnen i bagaget. Skolskjutsen kom på minuten varje morgon och ungarna trivdes som fiskarna i vattnet. Ibland sprang dom till och med för att inte missa bilen.

Lite trötta på morgonen men det gick över innan dom kom till skolan!

Någon har haft bråttom in till en lektion. En sko blev kvar nedanför trappsteget.

Bollarna ligger snällt och väntar på att lektionen ska ta slut, klara för lek. Skolan och muren är målat i blå-gult!! Det kan stå för både Sverige och Thailand. De svenska färgerna. Gult för den thailändske kungen och blått för hans mamma Drottning Sirikit!

OBS! Lånade bilder nedanför.

…..

….

Ett gäng glada ungdomar, som får kunskap om ett annat land och kan säga ett och annat ord på thai när dom kommer tillbaka till sina skolor.

Erfarenheter ger kunskap!

En flytande lektion!!!

Våran minste checkar ut från skolan det här läsåret och är nu i kalla Sverige.

Storkusinen gjorde samma sak. Det var andra året han var i skolan.

Det är en avgift till skolan om någon undrar. Allt (mat, vatten, frukt) utom skolskjutsen ingår. Inga andra avgifter eller påslag tillkommer…….

OBS! Det här är inget sponsrat inlägg.

En av världens största avbilder av Buddha finns strax utanför Pattaya i Thailand. Under Vietnamkriget använde den thailändska armén Khao Cheejanberget där Mountain Buddhan  nu finns, för sin gruvdrift. Stenarna användes vid U-Tapao flygplats, som vid den tiden var en amerikansk armébas. Efter kriget fortsatte gruvorna till byggnadsändamål fram till 1976. Buddha-bilden skars ut ur berget med hjälp av laserteknik. Därefter la man in  bladguld, en process som tog månader att slutföra.

Buddhan är 130 meter hög och 70 meter bred. Den gjordes 1996 när den nu döde Kung Bhumibol hade suttit 50 år på tronen. Vår son i förgrunden ser liten ut i jämförelse.

Bergstoppen där Buddhan finns ligger i en vacker park.

Det är mäktigt att stå och titta på den här bilden av den allra störste inom  buddismen. Det är stort.

Trädet som ni ser till vänster har Kronprins Vajiralongkorn, numera kung efter sin döde far, planterat år 2001.

Jag tycker faktiskt att han ser rätt belåten ut när han tittar över parken och alla människorna där.

Det ser rätt tomt ut på bilderna, men parken är stor och det finns gott om plats för alla.

Vi upptäckte att det bara var vi som var västerlänningar bland alla som var där. Dom flesta var kineser.  Bara det en härlig upplevelse.

Ingen av oss skulle drömma om att ha paraply och jacka i värmen, men så är vi från andra sidan jordklotet också!

Knack-knack-knack lät det i vår sareng. Öronen spetsades och vi undrade var ljudet kom ifrån. Det är inte lätt att lokalisera ett ljud när man är på väg. Till slut kom maken på att det måste vara ett lager som håller på att gå sönder eller redan är det.

Vi åkte in till ”Hulken” i Plong Saway och tog till det bästa kroppsspråket vi hade. Grabben tog sarengen och åkte några meter. Tack och lov så hörde han också knackandet. Av med hjulet…..’

Jajamen, lagret var trasigt. Ville vi möjligen ha ett nytt? Han visade upp en liten paket och vi nickade så mycket vi orkade.

In med det nya lagret och smörja med lite fett.

På med däcket igen. Hela jobbet tog väl cirka 10 minuter till en kostnad av 250 thb.  Dela med 4 så får du värdet i svenska kronor.

Efter någon dag började det låta lite igen och vi åkte tillbaka. Lite glapp som fixades på två röda sekunder. Gratis den här gången, men maken stack till honom en liten peng i alla fall!

Man kan ju kalla sig nöjd kund!

Lite mulet och med åska i luften gjorde vi en utflykt till Cape Mae Phim

Längst ut på udden ligger det faktiskt en liten överraskning.

Det är faktiskt en helig plats. I det rosa huset ligger ett litet kapell.

Alldeles  intill finns ett öppet rum med lite olika sorts buddhor.  I guldfärg naturligtvis.

Lite vid sidan om i samma rum finns några tuppar, en man och en kvinna som ser ut att vara lite kinesiska.

Helt om och man ser havet. Den här dagen var det ebb. Vattnet var mycket lågt.

En liten eka ligger förtöjd. Den verkar inte vara särskilt sjöduglig. Jag skulle aldrig sätta mig i den och följa med ut på havet.

Ut mot havet vaktar drakar.

En silvertupp som gnistrar när solens strålar träffar den. Tyvärr var det mulet. Tuppen ska nog driva bort mörkret och de onda andarna.

Bredvid tuppen står den här kvinnan med ryggen mot havet. Jag kommer att tänka på Sjömanshustrun i Göteborg, när jag ser henne.

Troligen är hon själva Mae Phim.

Jag uppskattar att vara därute på udden och varva ner i den stilla miljön.

Klicka upp bilden så blir det lättare att läsa! 🙂

På en vägg in till det lilla kapellet hänger historien om hur Mae Phim kom till.  Intressant läsning. Ta er tid att läsa den historien.

Det var bedjande människor i det lilla kapellet, så av respekt ville vi inte gå in och störa. Vi får gå in en annan gång

Det är inte varje dag man fyller år. 3×25 sker bara en gång i livet.  Varje årsdag är unik och nu var det dags för gubben min att fira. Mörka moln tornade upp sig på himlen och vi hörde åskan dåna långt borta, men vi slapp både regn och dunder. Det är vackert över havet när det ser ut att bli oväder. Molnen gav vika när det blev dags att fira på stranden. Yngsta barnbarnet hade gett order om att vi inte skulle fira för länge – för han och kusinen skulle till skolan som idag. Solen gick ner medan vi skålade och firade make, morfar, farfar och gammelmorfar! Kocken för kvällen var Kim själv. Han vet hur man gör och undan går det. Kycklingstek, med stekt lök, färska pepparkorn och smörwokade grönsaker. Den gröna sparrisen var en dröm, jag lovar! Kocken Kim hjälpte den yngste att skära maten. Inget kalas utan tårta. Jag brukar inte gilla thailändska tårtor, men den här var faktiskt ett undantag. Hurra, Hurra för bästa gubben!!! Det är några år emellan bilderna Det är med stor tacksamhet jag tänker tillbaka på kvällen på Kims Beach. En mycket lyckad kväll och killarna hann till sin skola i Ban Phe i morse.  

Just nu ligger strömmarna på och ett och annat från havet flyter iland. Människan måste lära sig att sopor inte ska slängas hur som helst och absolut inte i havet.

Ops en folksamling. Vad är det dom tittar på?

Ett spöknät har drivit iland och har dragit med sig skräp och fisk.

Det gäller att rädda det som räddas kan. Tyvärr var det mest skräp som trasslat in sig i maskorna. Några krabbor kunde man också hitta i eländet.

Nätet var alldeles för trasigt för någon att använda tyvärr.

En liten bit längre bort sopar Mr Kim stranden från skräp som kommit med strömmarna. Några dagar varje år kommer skiten som ligger och skvalpar i  Thailandsbukten till oss.

Nöjd när hans strand är ren och Mr Kims egna ord säger allt:

I hate garbage!

I ett av de tidigare inläggen hade jag en bild från en andehuskyrkogård ( länk) och fick en fråga om andehusen här i Thailand.

Thailändarna tror att det finns andar överallt. I berg, skogar, hus, trösklar ja precis i alla skrymslen och vrår.

Utanför de flesta hus finns ett andehus därför att när man bygger sitt boningshus ockuperar man markandens plats och han måste ju ha någonstans att bo. Andarna behöver både mat och lite att dricka för att hållas på gott humör.

Det är inte bara att köpa ett andehus och placera i trädgården. En munk måste tillfrågas om plats och tid, sedan måste man ha en ceremoni med en munk innan det är inflyttningsdags. När andehusen blir gamla och ska bytas ut, kommer en munk och har en flyttceremoni.

Andehusen varierar i storlek och färg. Helst ska man ha sin egen färg. Varje veckodag har en färg och jag som är född på en tisdag är rosa.

Det är viktigt med andehusen. Andarna ”passar” ägarens hus och tomt om dom har fått rikligt med mat och dricka.

Tror alla thailändare på andar? Svaret är NJA, det kan ju aldrig skada att visa respekt för andarna. Man vet ju aldrig!

Jag tänker inte närmast på det hesa elände som väcker oss varje morgon vid halvfemsnåret (jag kan somna om) med sitt kraxande kuckeliku. Utan alla andra tuppar som finns nästan överallt. Jag undrar vilken status dom har i det thailändska samhället och vad det betyder/innebär.

Ofta står dom på vakt utanför en butik  och håller utkik på kunderna.

Livs levande sittande på en gren. Jag tycker den är vacker.

Dom här vaktar ett monument inne på ett tempelområde.

Några står högre i rang och är dekorerade. Jag inser att tuppen har en status i det thailändska samhället, men förstår inte vad den ska symbolisera. Ingen vet som jag har frågat.

Sitter på en piedestal vid ett staket runt ett monument och ser viktig ut.

Vilken betydelse har alla tuppar???

Vi brukar ibland åka dit näsan och magkänslan pekar. Så mysigt att se hur det är lite längre bort.

Rakt fram eller  svänga höger? Vi valde höger. Min naturliga GPS har haft semester sedan jag föddes, men valde en man som alltid har full koll på var vi är.  Jag kan gå vilse i mitt eget kök om det vill sig illa.

Vi hade inte kört lång när vi såg en odling där varje planta hade eget tak.

Bra bevattningssystem var också på plats.

Så här stora blir plantorna, förlåt träden. Jag har inte en aning om varför man odlar dessa träd eller vad dom heter.

Bladen ser ut så här……

Vissa grävde guld i USA. Här gräver man sand och jord i Thailand.

Vi åkte vidare genom en del gummiplantager. Mycket trafik i Thailand? Ja, men inte här. Vi var helt ensamma.

Helt ensamma var vi absolut inte. En del termiter fanns också,men dom gömde sig!

En andehuskyrkogård åkte vi förbi på vår lilla tripp. Jag har hört att munkarna anvisar och välsignar en plats där andehusen kan få sin sista vila.

Trippen gick uppför en lång stund och vi blev belönade för det. Vackert är bara förnamnet. Jag vågade inte gå närmare för en bild. Det kunde ju finnas ormar som låg och lurade i vassen!

Så småningom kom vi till lite bebyggelse och vår roundtrip var nästan slut! Det är härligt att upptäcka lite mer nära oss.