Igår fick jag veta att jag har en del fripassagerare i mitt blod och dom ska inte finnas där. En sköterska, tack till henne, såg till att jag redan idag kunde komma och göra ett benmärgsprov.
Det gick på ett kick, lite obehagligt, men inte alls så besvärligt som folk brukar påstå.
Nu är det väntan som gäller igen….. om två veckor väntas besked på varför trombocyterna glider fram på en räkmacka i mitt blod. Bort ska dom. Blodet blir trögflytande – inte bra, men det går att åtgärda.
I morgon skulle vi suttit på ett plan på väg mot Bangkok, men det får lyfta utan oss. Jag har bokat om och nu får vi fira jul och nyår med våra härliga ungar istället.
Inget ont som inte har något gott med sig.
Ordern från barnen är att jag ska fixa köttbullarna till julbordet. En ynnest.
Nu får jag krypa till korset och lyda både läkare och barn.
Sist, men inte minst tar vi en promenad i Stone Town. En del av huvudstaden Zanzibar som är upptagen i UNESCOS världsarvslista år 2000.
Den är ett bra exempel på en swahilisk handelsstad på den afrikanska östkusten. Den visar på kulturella influenser under mer än ett årtusende från det afrikanska, men även från det indiska, europeiska, men främst från det arabiska kulturarvet. De flesta byggnader är från mitten av 1800-talet. Wikipedia
Doctor David Livingstone var en upptäcktstresande och missionär som föddes i Skottland, strax utanför Glasgow, vistades mycket i Östra Afrika och bodde tidvis i det här huset som byggdes i mitten av 1800-talet. Vill du läsa mer om honom? HÄR
Det vimlar av smågränder och prång i Stone Town. Det gäller att ha en karta i handen och veta exakt var man är.
En liten kille med glimten i ögat! Han skulle till skolan och behövde inte orientera sig via en karta! Han hittade ändå.
Det är full fart i gränderna. Vackra kläder på damerna!
Jag har ingen aning om hur ofta om ens någonsin som man gör rent gröna algrika väggar! Det visar hur fuktigt det är på Zanzibar.
Kontrasterna är stora på liten yta! Här är det ordning och reda! Vackert!
Rika människor visade det med att ha vackra dörrar! Enligt uppgift skulle piggarna på dörren hålla stora rovdjur borta från att ta sig in!
OBS! Alla bilder är alltid klickbara så ni kan se dem i större format!
En liten skiv och bokhandel, där man också kunde köpa souvenirer! En stolt kvinna ville gärna vara med på bild!
En liten ”kvartersbutik” där man kunde sälja sina egenodlade varor!
Förfall enligt vårt sätt att se, men fullt ok att bo i för den som vill! Här behöver man inte frysa när det är vinter. Varmt och fuktigt är det i alla fall!
PS. Bilden överst visar att det finns en annan sida också där dagens människor roar sig!
Freddie Mercury i Queen är född som Farrokh Bulsara i Stone Town 5 september 1946! Tyvärr dog han alldeles för tidigt 1991 i London!
Det kanske ser lite annorlunda ut idag, för bilderna är tagna ur minnenas arkiv från 2011 i alla inlägg från Zanzibar!
Om man är i Stone Town kan man inte komma förbi att här har funnits en av världens största slavmarknader och definitivt den sista.
Anglican Christ Church Cathedral står exakt där slavmarknaden fanns som ett monument över historien och att kyrkan bidrog till slaveriets avskaffande.
Slavarna hämtades från Östra Afrika och såldes till plantageägare På Zanzibar eller över det stora haven exempelvis Brasilien. Man slängde ner slavarna i små celler där det blev trångt! Ingen som helst hänsyn till utrymme. Det fanns två celler varav den ena skulle inhysa 75 kvinnor och barn. Den andra 50 män.
Kedjorna är enligt uppgift autentiska. Det var ruggigt härnere. Man kunde nästan känna den fasan som människorna kände efter att ha blivit bortrövade från sina byar och familjer. Det går inte att föreställa sig hur det var.
Inne i kyrkan finns den här lilla runda plattan. Exakt här piskades slavarna innan dom såldes. De som skrek under ”behandlingen” var mindre värda och dom som uthärdade betingade ett högre pris. Om man köpte 5 starka slavar kunde man få två barn utöver för samma pris.
Jag kan inte ens i mina tankar förställa mig hur fruktansvärt detta var.
Utanför katedralen står skulpturer för att påminna om slavmarknaden som en gång fanns här. Clara Sörnäs, en svensk skulptör har gjort detta minnesmonument. Kedjorna är också här autentiska och användes på slavarna som såldes här.
Tack och lov finns inte den här marknaden mer, förbjöds 1897, men jag undrar om människan har blivit mycket snällare sedan slaveriets dagar!
Dom som känner mig, bör nog sitta ner nu! Jag brukar undvika alla marknader som pesten, men grupptrycket är som bekant stort!
Efter viss tvekan gick jag på marknaden i Stone Town, som ligger på UNESCOS världsarvslista är en del av huvudstaden på Zanzibar och heter också den Zanzibar!
Det var stekhett den där dagen och marknadens alla dofter slog emot oss.
Förklaringen kom omgående. Köttet var säkert av bästa kvalité, men inget som jag skulle köpa!
Jag antar att man blir van i den här miljön, men efter bara några minuter gick vi ut igen och möttes av……
…. fiskdoften som inte var av det diskretare slaget. Jag antar att detta är svärdfisk. Gott när det är tillagat!
Spannmål, linser och annat i stora säckar som inte doftade illa alls!
En av de få kvinnor vi såg som var på väg mot marknaden. Kvinnornas klänningar var för det mesta otroligt vackra!
Ni ska få följa med till Stone Town vid ett senare inlägg!
Vinden viner utanför köksfönstret och det har kommit lite snö, som snart övergår i slask. Det är inte roligt alls, men då är det dags att plocka fram lite varma minnen.
En vecka på Zanzibar efter en safari i Kenya var helt underbart!
Zanzibar som är en ö utanför Tanzanias kust är också en del av det landet. Dock har man en egen president, men protesterar mot den dominerande roll som fastlandet har! Det bor ungefär 1.2 miljoner människor här.
En av Afrikas största slavmarknader har funnits på Zanzibar och dom flesta slavarna hämtades från fastlandet. Ungefär 1890 togs slaveriet bort när Storbritannien förklarade Zanzibar som sitt protektorat! Helt fri blev inte ön förrän 1963.
Nu för tiden är det många turister som kommer hit och njuter av klimatet, vattnet och sevärdheter runt om på ön! Bland annat Stone Town som finns på UNESCOs världsarvslista!
Här snackar vi sjöstjärnor.Indiska Oceanen levererar! Inte små futtiga som vi har på Västkusten.
Vår massajvän som guidade oss ut på reven när det var lågvatten. Vi kunde gå nästan torrskodda flera hundra meter ut mot havet.
Jag efterlyste tips om resmål i Sverige, max 50 mil från Göteborg. Jag fick massor av svar och nu har jag en gedigen lista att bocka av! Tyvärr hinner jag inte göra alla innan 2017 är här, men något ska jag försöka göra. Mörkret och vädret sätter stopp . Flera tipsade om ställen som redan är avprickade och besökta! Det kommer troligen att bli något som är ”nytt” för oss. Det gäller att läsa på innan vi far iväg!
Dalsland, Dalarna, Skåne (Österlen), Värmland, Gotland är några av de tips som jag fick.
Håll i hatten ni som bor där, när jag svischar förbi!
Jag har absolut inte glömt att vårt land är avlångt och Sverige norr om Dalälven vill jag också se.
Strax utanför Köping ligger Kolbäcks Gästgivaregård dit vi åkte för en tre-rätters middag.
En gästgivaregård har funnits här sedan 1670, men i andra byggnader. Jag har försökt ta reda på hur gamla nuvarande byggnader är, men en gissning är slutet på 1700-talet och början på 1800-talet.
Gästgiverierna i Sverige har funnits länge, närmare bestämt från 1279. Det var då Magnus Ladulås, i Alsnö stadga, förbjöd våldgästning hos bönderna och att gäststugor skulle uppföras utefter landsvägarna.
Det var visserligen inte många gäster när vi var där, men här har Lasse-Maja, Bellman, Erik Gustav Geijer plus ett antal kungligheter från förr ätit och sovit över.
Utsikten från verandan där vi satt kan man inte klaga på. Hösten gör ett vackert avtryck.
En av Maria Langs böcker,”Vem väntar på värdshuset” hade sin handling förlagd till Kolbäcks Gästgiveri. Dessutom hade Thore Skogman sin bröllopsfest här.
Jag kan nästan föreställa mig alla damer och herrar på 1700-talet när dom tog en promenad utmed Kolbäcksån i sina fina kläder.
En sista titt i en av matsalarna innan vi åkte vidare. Tyvärr tog jag inga bilder på maten, men det fanns absolut inget att klaga på!
Till min stora glädje har jag blivit Veckans Blogg hos Helnas Blogg .
Visst hamnade vi i Köping som ligger i Västmanland. Många hade gissat det, tack vare sängarna som vi sov i på hotellet.
Kommunen har ca 25 000 invånare. Köping är en anrik plats och är känd sedan 1257 då det låg en gammal handelsplats här och ett biskopsmöte hölls.
Köping blev inte stad förrän 1349 och de äldsta kända stadsrättigheterna blev utfärdade av Sten Sture den äldre i Örebro den 19 januari 1474, då han var riksföreståndare. Stadsrättigheterna bekräftades 1529 av Gustav Vasa.
Hösten 2016 har också kommit till Köping och där bor också käre svåger och kära svägerska.
Alla städer har sin stolthet och Köping har bland annat Carl Wilhelm Scheele som inte ens är född i Köping. Han föddes i Pommern 1742 som svensk undersåte. Han skickades till Göteborg och Malmö innan han så småningom kom till Köping som kemist och apotekare.
Scheele upptäckte inte några grundämnen i egentlig mening; han skulle inte ha förstått vad som åsyftas med ordet. Däremot var han först med att analysera och beskriva en mängd substanser, vilka av senare kemister skulle få namn av grundämnen. Dessa är klor (1774), mangan (1774), molybden (1778), volfram (1781) och barium. Han var också först med att identifiera åtskilliga ämnen som senare skulle betraktas som sammansatta molekyler, bland annat glycerol, vätecyanid (blåsyra), citronsyra, vätesulfid och vätefluorid. Wikipedia
Han ”upptäckte” dessutom syret.
Inte dåligt jobbar för en person som dog vid 44 års ålder.
Det gamla apotekshuset. Här har inte Scheele arbetat, men hans gamla apotek kunde inte längre användas så man beslutade att bygga ett nytt, som byggdes 1889 efter storbranden som Köping drabbades av,
Köpingsån som rinner ut i Mälaren låg stilla den här dan.
Vi lyfte blicken upp mot den blå himlen och vinkade adjö till kanadagässen som flyttade söderut. Inte så långt kanske. Tyskland är ett hett tips!
Vi såg och hörde hundratals gäss som var på väg.
Titta noga så ser ni att det redan är rätt stora knoppar på träden! Den varma hösten har lurats!
Otroligt vackra färger!
En stilla promenad hem till hotellet efter en trevlig dag tillsammans med svåger och svägerska. Det som slog mig är hur tomt det är i Köping på morgnar och kvällar när det är helg!
Resan som inte blev av( (inlägget igår) var en stor besvikelse, men nya möjligheter öppnade sig.
Jag har besökt eller bott i 47 länder, men har missat stora delar av mitt eget land. Nu är det dags att göra lite utflykter eller småresor runt om i Sverige. Ett Sverige som håller på att stänga ner naturen inför vintern. Vi har några idéer, men nu vädjar jag till er!
Vilka är dina smultronställen i Sverige. Vart ska vi åka och vad ska vi se?
Det måste vara en radie inom 50 mil från Göteborg!
