Kategori: Resor (sida 7 av 72)

Vi packade en liten väska och åkte iväg till ett ställe som heter Mezzetto och ligger i Laem Mae Phim

En läcker pool som är omgiven av en hotelldel och lägenheter. Poolen får användas av de boende, kunder till restaurangen och gäster. Dvs. alla om jag tolkar reglerna rätt. Dessutom ingår härliga poolhanddukar och en skön solsäng om man så önskar. Helt gratis!

Poolen är lite drygt 40 meter. Skönt med en simtur utan att behöva vända hela tiden.

Lunchen den här dan bestod av en clubsandwich som gubben och jag delade på. Det är mycket mat. 170 baht, ca 45 kronor för två personer. Gott är det också.

Det var skönt med lite vila efter maten. Innan vi åkte vidare. Vi (damerna) ville kolla i en baddräktsbutik på väg hem.

Jag fastnade för och köpte den här. 125 svenska kronor ungefär fick jag punga ut med.

Utanför butiken satt våra bättre hälfter. Dom tyckte tydligen att vi var inne lite väl länge innan vi kom tillbaka.

Det är ett hårt liv vi lever!

Vi tog en promenad i Wang Kaew, en Nationalpark med små stränder, som ligger mellan Ban Phe och Laem Mae Phim innan vi skulle sätta oss på restaurangen och ta en öl.

Inte helt fel i värmen. Jag dricker sällan öl, men ibland sitter det som en smäck.

Strax nedanför ligger små båtar redo att ge sig av för att sätta nät.

Några bojar låg utslängda på gräsmattan. Dom såg inte trasiga ut. Kanske var dom nymålade?

Flaggorna som markerar var näten finns tillsammans med bojarna har redan varit i tjänst många gånger. Det syns tydligt!

Dags att lägga ut och lägga näten. Alla förberedelser gjorda. Det är ett ensamjobb.  Jag hoppas verkligen att det var laddat för en god fångst. Det är inte alltid att näten blir fulla.

För den som stannar hemma finns det alltid något att plocka med, innan det blir dags att själv ge sig ut och lägga nät.

Det är fint i Wang Kaew.

Äntligen, en månad försenat, var det dags att åka till vårt paradis. Vi skulle åka med Finnair, men fick ett meddelande strax innan vi skulle iväg.

Flyget inställt. Jag ringde till Finnair och ville veta orsaken och när vi kunde komma iväg.

Brist på piloter och vi var ombokade till Turkish Airways, ungefär samma tider som vi skulle haft.

Äntligen lyfte vi mot Istanbul. En härlig känsla.

Resan till Atatürks flygplats gick på lite drygt 3 timmar och vi blev serverade turkisk meze och en huvudrätt. Jag tycker om de små smakbitarna som är meze.

Vi hade några timmar på oss innan vi skulle vidare. Tiden tillbringade vi i en lounge där vi kunde sitta och läsa eller ta lite mat.

Ett toalettbesök hann vi också med. Snyggt och fräscht.

Loungen är enorm stor med flera avdelningar. Det märks att Istanbuls flygplats är stor, riktigt stor.

Den långa etappen har börjat och gubben min studerar menyn. Det är inte lätt att välja.

Kocken tar upp beställningar! Kul med service på hög nivå!

Klart för mat. Vi var faktiskt hungriga fast vi hade ätit på det förra planet.

Efterrättsvagnen. Borde inte – men vem kan motstå alla godsaker??

Mätt i magen och dags för några timmars sömn. Gott när man kan ligga ner.

En stund efter frukost låg Bangkok några tusen meter under oss. 8.3 miljoner invånare i själva staden och 14.6 miljoner i hela storstadsområdet! Ingen liten by precis.

Det låg en hel del fartyg i Chao Phrayafloden och vi var nästan framme. Chao Phraya är 365 km lång och är oerhört viktig för risodling och annat jordbruk!

Nu är vi i vårt paradis och njuter för fullt i den fantastiska klimatet.

PS. Vi väljer att åka business class eftersom vi har blivit bekväma med åren.

Vi bestämde oss hastigt att ta en tur till Kiel och gå på julmarknad där.

Kiel som har ca 250 000 invånare är huvudstad i delstaten Schleswig-Holstein och ligger längst in i Kielkanalen.

Det finns nästan inga gamla hus i staden av den anledningen att 80% blev bombade under andra världskriget.

När jag tänker på Kiel är det handboll THW Kiel där många svenskar har spelat. Dessutom är segling en stor grej där sommartid.

Naturligtvis finns det mycket annat där exempelvis ett stor blågult hus. IKEA.

Nu var det julmarknaden som gällde. Dom som känner mig har väl ramlat omkull nu. Jag är inte mycket för marknader, men vi hade en fin dag  där.

Pepparkakshjärtan i alla storlekar måste finnas på en tysk julmarknad.

Varje gång jag har varit på julmarknad här så har jag tittat på saltlamporna. Blir lite köpsugen, men det blir aldrig affär av någon anledning.

Oh, knäckäpplen. Det åt jag när jag var barn. Finns det i Sverige nu för tiden??

Underbara svarvade bunkar, skålar, mortlar och annat. En tomte smög sig in och log mot oss besökare.

Lite småkyligt blev det och  vi bestämde att Glühwein skulle smaka bra.

Hett som attan tyckte E, men det skulle ju värma oss.

Chokladdränkta frukter och bär. Det ser ju kul ut, men kan det vara gott? Päron, jordgubbar, bananer och äpplen får chokladkläder!

Barnen ska ha sitt också. En karusell kanske. Den såg rätt tom ut  tycker jag.

Allt roligt tar slut och det blev dags att ta sig tillbaka till båten för att resa till Sverige igen.

Vi åkte Stena Germanica från Göteborg. Om ni ska göra den här turen så rekommenderar jag systerfartyget Stena Scandinavica som har bättre utrymmen ombord.

Ett tips!

Powerscourt Estate är från början ett slott som byggdes på 1200-talet, restaurerades på 1700-talet, brann ner 1974 och renoverades 1996.

Familjen Slazenger äger ”stället” sedan 1961. Tennisfamiljen Slazenger  om någon tycker sig känna igen namnet.

Välkomna att följa med in . 47 hektar stor är egendomen så vi har en ganska lång promenad framför oss. Vi har nog inte tillträde till allt, men det räcker till ändå.

Det börjar bra. Vackert och otroligt välskött.

Bloggerskan med kameran i högsta hugg. Många bilder blev det.

En ros som vänder sitt ansikte upp mot ljuset. Regndroppar sitter kvar på bladen som små diamanter.

Här har trädet trasslat till det för sig och jag tycker det är fint.

Det finns olika trädgårdar på egendomen. Om jag minns rätt så är detta från den japanska.

Det märks tydligt att Irland har ett subtropiskt klimat. Fuktig och ganska varmt.  Supermodellen på bilden är 1.70 cm lång, att jämföra med växten.

Pepperpot Tower. Tornet är en modell efter Lord Powers pepparkar som fanns på matbordet i familjen. Lord Power  ägde egendomen på 1700-talet.

Det finns många hundra olika sorters träd som har importerats genom århundraden, som utgör en del av parken.

Jag har ingen aning om det stämmer att Powerscourt Estate är vackrast i Irland, men jag tyckte om det jag såg.

PS. Glöm inte att klicka upp bilderna för en bättre upplevelse.