Kategori: Resor (sida 6 av 72)

Bästa dottern (har bara en) och hennes yngste  har landat och kommit till oss.

Trötta och hungriga kom dom med minibuss från flygplatsen i Bangkok.  Dom åkte via London med British Airways – det var inget hit att åka omvägar för att komma fram. Maten var typiskt brittisk och dissades av dem båda.

Så roligt att dom äntligen var framme. Morfar står redo att krama om unge herr A.

Ingen rast ingen ro. Efter lite mat var det stranden som gällde (tyvärr ingen kamera med) Det gäller att hålla sig vaken till kvällen den första dagen så man kommer i fas så fort som möjligt, men 8.30 var det god natt och John Blund hade sin hand över dom i 12 timmar!

Första frukosten på vår balkong innan det var dags för lite inköp och bad i poolen.

Poolhandboll och morfar fick vara motspelare. Tempot var högt och någon undrade om det fanns hjärtstartare om morfar inte skulle orka.

Bollen smet ibland och måste hämtas från gräsmattan.

Om jag ska vara riktigt ärlig så är den unge mannen, 13 år. mer under än över vattenytan!

Ett besök i Svenska skolan i Ban Phe hann vi också med under dagen.  På måndag blir det allvar med skola på dagarna för A.

Jag slog upp mina bruna klockan 06.30 i morse och dimman låg tät över vårt område. Bara 24 grader, men riktigt fuktigt!

Allt var stilla. Till och med tuppen teg.

Av någon anledning låg dimman extra tät på baksidan huset.

Det är vackert med lugnet i dimman.

Dimman låg kvar ganska länge men solens strålar  jobbar nu på att köra bort alla älvor som dansade med sina dimslöjor!

Vi som tänker komma tillbaka och stanna länge i Thailand, behöver visum som köpts i Sverige, köpa till ett så kallat re-entry plus ett ett års extension. till det behövs inkomstuppgifter från Sverige.

Vi åkte dit med våra svenska deklarationer och våra inkomster räcker för ett extension. Man ska ha minst 800 000 thb ca 200 000 sek i inkomst per år eller lika mycket på en bankbok i Thailand. Våra inkomster räckte tack och lov. Det är inte aktuellt att sätta in stora summor på bank här.

Medan vi väntade på våra income-letters gick vi omkring i hotellet där konsulatet  ligger.  Dusit Thani Hotel, är som en botanisk trädgård inomhus!

Naturligtvis fanns ett vattenfall också…. L. tittar på allt det vackra. Här har man inte sparat på krutet.

20 minuter senare hade vi de viktiga papperen i vår hand och vi gick vidare ut i Pattaya.

Det tog inte lång stund innan vi var nere på beachroad. Många var redan vakna fast det var tidig morgon.

Pattaya har ungefär 100 000 invånare. Staden var förr ett litet fiskeläge, men under Vietnamkriget kom soldater på permis hit och sökte galanta damer. Det var som flugor på en sockerbit. Staden växte och Pattaya har sedan länge ett grundmurat dåligt rykte där sexturismen är stor.

Dom små gatorna är fulla med barer, västerlänningar och unga tjejer. Det är ingen hejd på det, tyvärr!

Alla mynt har två sidor och Pattaya erbjuder mycket annat som är värt att se. Exempelvis The Sanctuary of Truth, ett fantastiskt trätempel, Underwater World Pattaya är en annan intressant sevärdhet.

Ett andehus ligger mitt på strandpromenaden. Det kanske är en och annan som behöver bli av med sina synder.

Vila och en liten matpaus sitter fint. Bra med egen strandmatta.

Även småfolket behöver lite vila ibland. Skönt med egen vagn…

Vi lyckades hitta en irländsk pub mitt i allt. Pattaya är dyrt, dubbelt så dyrt som hemma. Turisterna betalar!

Pattaya är ett eldorado för shopping, men vi lät alla andra shoppa medan vi åt, tittade på folk och mådde bra.

Vi bor strax utanför den lilla byn Ban Phlong Sawai.  Vägen genom byn är bara 500 meter, så den som blinkar när dom kör förbi missar hela härligheten.

Byn ligger mellan Laem Mae Phim och Ban Phe i sydöstra Thailand. Inte långt  från Koh Samed.

Från loftgången, vi bor i våning två, kan vi njuta av rena rama landet.

Förutom alla fågelläten är de första ljuden klinget från bjällrorna som hänger runt halsen på några sebus som går och betar. De har kohägrarna som ständiga följeslagare.

En gummiplantage har vi också som granne.

En rits i barken och trädet släpper ifrån sig sin sav ner i den lilla koppen. Ritsen läker så småningom och efter en tid är det dags för en ny rits. Det här trädet har fått lämna gummi rätt så många gånger.

Mitt i naturen ligger vårt paradis, bara 500 meter från den kilometerlånga stranden.

Vackra växter är planterade på området och bakom tar skogen vid.

Ett dopp i polen sitter aldrig fel på eftermiddagen när det är varmt. Det är skönt på morgonen också såklart!

Här bor vi och njuter av den fina vintern.

Vi fick möjlighet att vara med på en munkceremoni i Sala, strax utanför vårt område.

15 munkar anlände i bilar och förberedde sig för ceremonin. Dagens ceremoni skulle se till att skörden skall bli bra i år, blidka andarna så att året som helhet ska bli bra.

Alla deltagare såg inte lika entusiastiska ut. Hitkommenderade av någon?

Alla var välkomna! Jag menar ALLA! Jag stod lite i bakgrunden för att inte störa, men jag hörde ordet falang (farang= främling) och genast gjordes plats på golvet åt mig. Jag skulle sitta tillsammans med de andra och kände mig otroligt välkommen.

Några stack skålar fulla med ris i våra händer. Det var meningen att vi skulle lägga lite ris i varje skål som stod där. Det är mat till munkarna efter sin uppgift!

Ceremonin kan börja. En mycket lång ”sång” tog sin början. Det låter nästan som kanon. De 15 munkarna var som en enda kör med en försångare.

Nästan alla thailändare blir munkar någon gång i sitt liv, för kortare eller längre perioder. Den här munken verkade lite ny ”på jobbet”

Otroliga mängder mat dukades upp på ”podiet” medan ceremonin pågick. Under ceremonierna har munkarna alltid en tråd mellan sig. Jag kan bara spekulera i varför, med jag tyder det som en sammanhållning. Livets tråd kanske.

Dags för mat.Munken till vänster är den som leder hela ceremonin. Den mat som blir över delar de församlade på. Många hade dessutom med sig egen matsäck.

Pengar till templet samlades också in.

Jag blir så hedrad av att människorna bjuder in på ett sätt som värmer en falangs hjärta. Lite uttittad kan man bli. Är man ljus i skinnet och ser ut som vi gör måste man bjuda på det. Det kanske inte är varje dag man ser någon västerlänning!

Thailändarna är ett oerhört inkluderande folk.  Här är så lätt att leva. Alla problem löser vi med ett leende.

Det är härligt att bo på landet där folk ännu inte är turisttrötta!

Ett av alla vackra minnen från Thailand…….

PS. Även andarna i andehusen fick mat så att dom håller sig lugna och glada.

Vi tog sarengen ner till stranden för att titta på solnedgången, samtidigt som vi åt lite mat.

Dom flesta har tydligen gett sig av från stranden när vi kom.Parasollerna var ihopslagna.

Solen var redan på väg ner och det verkade tyvärr som att den skulle gå ner ”i säck” dvs gömma sig bakom molnen.

Vindarna var ljumma, maten god och lite gott i glasen. Kan man ha det bättre?

Solen visade sig i en liten lucka i molnen, som om den ville säga ett sista God Natt!

Luckan i molnet blev lite större…..

Himlen sprakade till som ett fyrverkeri i färger innan solen försvann för natten. Vi satt kvar en lång stund, lyssnade på vågorna och njöt av livet.

Jag fortsätter idag på ämnet jobb. Gårdagens inlägg avslutades med en nybakad student som nu jobbar som elektriker.  Han kan kanske lära sig något om hur elektriker jobbar i andra länder – exempelvis i Thailand.

Två gubbar uppe i en stolpe. Båda står på var sin svajande bambustege.

Det gäller att inte glömma något verktyg när man ger sig upp och jobbar.

Hjälpen finns nära, med glada tillrop och goda råd. Kablarna dras manuellt från marken av många villiga händer.

Den här, lite suddige mannen har en fin utsikt och ett glatt humör uppe i höjden.

Det gäller att ta i för kung och fosterland. Kabeln var inte särskilt samarbetsvillig, men skam den som ger sig.

Jag räknade till minst åtta människor som hade jobb med att dra en enda kabel. Inte dåligt alls. Sysselsättning i massor  finns i det här landet.

Unge herr D, som numera jobbar som elektriker i Sverige. Arbetar du på det här sättet? Lärde du dig något??

Lunchen var god – tyvärr ingen bild på den, men vi åt en clubsandwich som vi delade på. Gott!

En vilsen fågel stod vid strandkanten och vilade sig lite.

Vi hade en fin utsikt från vårt bord under lunchen. Vi hade gärna stannat kvar, men den turistiska delen av ön var kvar att se.

Den här bilden har jag faktiskt döpt till: A man and a woman. Snacka om kulturkrock! Vi är nu på en paradisstrand med alldeles för många turister.

Till Hat Sai Kaewstranden kommer massor av speedboats fullastade med turister. Här vill inte vi stanna i alla fall. Trångt! En riktig turistfälla.

Den som vill ha lite motion kan hyra en cykel med läckra däck! Tjocka och med bra grepp.

Dagsturen är slut och vi vinkar adjö till den kvinnliga jätten som vaktar piren på Koh Samet.

Fören i båten är utrustad för att ge lycka och god tur på vattnet. Onda andar får gå någon annanstans.

Bilar måste också åka båt ibland. Den hade båten helt för sig själv. Coolt!

Efter en halvtimma närmar vi oss piren i Ban Phe efter en härlig dag på Koh Samet.

Vi åkte till den lilla ön strax utanför Ban Phe igår. Man kommer dit med båt. Vi valde den billiga långsamma båtturen. 100 thb tur och retur. ca 26 kronor.

Var ska kuttersmycket vara, om inte i fören. Kul med ett manligt kuttersmycke.

Vi fick sällskap av några hönor också, som skulle ut till ön. Alla varor kommer med båt, så ibland måste man sitta på rissäckar när man åker över. Tidtabeller finns, men det är inte så noga att följa dem. Viktigast är att allt kommer med.

Äntligen på väg. Man har slagit upp hus i skydd av vågbrytaren som skyddar Ban Phe från stormar när dom kommer.

Den kvinnliga jätten som vaktar Koh Samets pir ingår i sagan Phra Aphai, skiven av Sunthorn Phu, en av Thailands mest älskade författare.

När man kommer iland, måste man betala 20 THB för att man ”använder” piren. Hela ön är dessutom en nationalpark, som har en avgift för utlänningar på 200 thb. Avgiften gäller sedan i 5 dagar. Thailändare betalar en mycket mindre summa. Dom flesta som kommer över för en dag, hyr en vespa och tar sig runt på den. Vi valde att hyra en ”grisbil” för en rundtur på ön.

Vi hade stopp på lite olika ställen och såg oss omkring. Den här bougainvillean är bara lite större än den jag brukar ha hemma.

Koh Samet har 14 olika stränder. Dom flesta lugna och utan alltför många turister.

Lite nygrillat sitter inte fel om man är hungrig och vill vara kvar på stranden.

Den här installationen eller konstverket är bland det häftigaste jag har sett på en klippa vid vattnet.

Det blev dags för lunch och ni får följa med på fortsättningen i nästa inlägg!

Den 4 km långa byn Ban Phe är mest en knutpunkt för färjorna till Koh Samed. Det var backpackers som först upptäckte den lilla fiskebyn, men nu är det många turister, både thailändare och andra som passerar här.

Några stora supermarkets har byggts och vi brukar bunkra upp i någon av dom.

Delar av det gamla Ban Phe finns kvar och en gång om året vill jag gärna gå in där. Vi brukar vara de enda västerlänningarna. Kanske någon mer ibland.

Vi gick in i den gamla delen vid lunchtid.  Tyvärr hade många butiker stängt den här dagen av någon anledning som jag inte lyckats ta reda på.

En man drog sin kärra full med stolar i bambu. Det är bara att stanna honom om man vill köpa en stol. Man kan ofta se folk utmed vägarna som säljer allt möjligt från sina kärror.

Den här damen satt och rensade chili. Små som attan. Ett evighetsjobb om ni frågar mig. Hon satt utanför en matmarknad där chilin sedan skulle säljas.

Rent och snyggt ska det vara. Varje morgon ser man människor som är ute och sopar rent framför sina butiker och bostäder. Renare än i Sverige? Absolut!

Det är alltid mat på gång någonstans. Mat är socialt och viktigt!

Inte mycket trafik alls. Tack var att många butiker var stängda.

Gammalt och nytt möts. Det nya huset bakom till vänster visar att nya tider är på gång, även i den gamla delen av Ban Phe.

Lyfter man blicken lite kan man upptäcka de vackraste balkonger.

Det går små gränder från huvudgatan där man kan gå in och titta om man vill. Jag känner mig trygg här. Folk ler och nickar när man går förbi. Efter mörkrets inbrott blir jag nog försiktig och ger mig inte in i gränderna.

Notera den lilla vaggan, höger i bild. Mamman har en röd lina i händerna, som är fäst vid vaggan. Hon drar i tråden och vaggar på så sätt den lille som ligger i det lilla tygstycket. Vaggan gick fram och tillbaka medan vi gick förbi.

Hungern satte i så vi gick för att äta lunch.