Kategori: Resor (sida 58 av 72)

Jambo = Hej på Swahili!

Trötta, men lyckliga har vi just landat på Landvetter efter en fantastisk upplevelse i Kenya. En hel safarivecka och The Big Five i hamn.

”Vilade” sedan ut på Zanzibar och tog härliga bad i Indiska Oceanen i ytterligare en vecka.

Jag har nu ca 1300 bilder, som ska kollas och en del ska kastas. Ni ska få några smakprov:

En lyckoskarabée som låg framför mina fötter på en bushwalk i Kenya.

En modig man, som ska upp och plocka ner mogna cocosnötter. Den här mannen bor på Zanzibar!

Ni ska slippa se alla bilderna, men det kommer en hel del så småningom.

Hakuna Matata!

(inga problem, det ordnar sig)

Ryanair har planer för framtiden och vill visa porr på resan. Via en app kan det bli möjligt att se i egna mobilen. Allt för att få fler resenärer.

Dessutom har dom andra planer för sina resenärer. Förslag om mynttoaletter, sovplats i bagagehyllan (handbagage medtages ej?)  och ståplatser är några andra  vansinniga idéer.

Ståplats? Det låter allt annat än säkert i luften.Stå i vertikala säten och du åker gratis.

Jag har aldrig flugit med Ryanair och tänker inte börja heller. Jag betalar hellre vad en biljett kostar och kan sitta någorlunda säkert och gå gratis på toaletten.

Porr? Vilken människosyn representerar ledningen på Ryanair?

Bohusläns muséum ligger till höger utanför bild alldeles intill Bäveån, som rinner genom stan. Huset till vänster är Uddevalla badhus och där har dottern tävlat när hon simmade för S02.

Helt om och vi ser kyrktornet i dimman. När jag var liten, svämmade Bäveån över när det blåste och regnade mycket.  Alla fick gå på brädor som hade lagts ut på trottoarer och på gator.Jag antar att man har fixat det problemet nu.

Hej, hur mås det? Vart ska ni? Jaså, till Hasselbacken. Det är fint där.

Hasselbacken är en liten oas att gå omkring i.

Fallet i Bäveån, som en gång levererade el till stan.

………………..

Det finns en del gamla hus och gator kvar och när jag var liten fanns det många fler , men en del har blivit offer för grävskoporna, tyvärr. Jag älskade att gå den här vägen och titta in i fönstren för att se hur man bodde därinne. Fult, javisst, men är man intresserad så är man.

Här såg jag min allra första barnförbjudna film. De hängdas träd med Gary Cooper och Maria Schell. bl.a.

Jag var inte femton år och jag var livrädd att vakten skulle komma på mig. Bion ligger på samma plats, men skylten var mycket vackrare förr.

Efter rundvandringen gick vi tillbaka till bilen för att åka hem till Göteborg.

Uddevalla är en favorit.

Vi har ungefär 10 minuter till vår närmsta busshållplats om vi går i rask takt.

Det varierar lite var man befinner sig.

Turister som har fastnat i dimman i Himalaya, har fått rådet att gå till närmsta busshållplats. Hållplatserna  ligger liksom inte tätt i bergen. och turisterna  kommer att ha en fin promenad på  fyra dygn för att komma fram till bussen. Tänk om bussen just har gått när turisterna kommer fram och bussen bara går en gång i veckan.

Bra skor och ett gott humör kan vara bar att ha med sig. Vatten och mat är också något att tänka på.

LYCKA TILL på promenaden säger jag

Ett fantastiskt museum ligger i Uddevalla. Vi gick inte in den här gången, men det finns så mycket utanför att se.

Ingen kan väl tro att det är november, fast några blommor är ju vissna…

Bohuslänsk granit är fantastisk. Vacker utan att vara bearbetad.

Lite annan färg, men lika vacker.

Tegelväggarna på muséet är rikt dekorerad. Klicka på bilden och du ser mycket bättre.

Det är som en utställningslokal, fast på utsidan.

Det handlar hela tiden om kust och hav.

Stenhuggarkonsten är helt otrolig. Titta gärna på alla detaljer och klicka på bilden.

Graniten från Bohuslän är ett fantastiskt material. Gubben är så imponerad att han måste gå fram och känna på stenen.

En hamnstad utan ett ankare finns nog inte. Nästa gång vi kommer till Uddevalla, går vi in i muséet och tar oss en titt.

Tänk så mycket det finns att se nära oss….

I det här huset på söder bodde min mormor. Två fönster mot gatan. Innanför ligger ett vardagsrum. Här bodde jag tillsammans med henne, medan mina föräldrar arbetade.

Sovrummet och köket vette mot gården. Här lekte vi barn. När jag nu ser huset, kan jag inte förstå att det ser exakt likadant ut som då. Inget har gjorts. Husen bredvid har fått nya fönster och fasader, men i ”mitt” hus har tiden stått stilla. Vi bodde växelvis här och växelvis i Göteborg tillsammans med mina föräldrar.

När jag gick ut på gatan och tittade åt det ena hållet såg jag det här.

Sörkälleparken. Här åkte vi skidor på vintern och på sommaren badade vi i dammen. Gubben står och undrar hur vi kunde bada här.

I Sörkälleparken träffades barnen som bodde runt omkring. Vattnet som vi badade i var alltid brunt och grumsigt. Ingen blev sjuk av det vad jag vet, men jag skulle aldrig låta barnbarnen sticka ner en tå i vattnet på sommaren.

Vi var inte alltid så lydiga. Ibland smet vi ner till torget. Det var bara att gå gatan fram i stort sett.

Den här dimmiga novemberdagen var det ganska folktomt på torget.

När vi kom till stan, var det stora nöjet att åka rutschkana på var sida om trappan. En gång kom jag hem och hade åkt så mycket att underbyxorna var helt slut och jag med rumpan bar. Då gick det inte att neka på frågan om jag hade varit vid Hasselbackens trappa.

OBS! Det är inte jag som åkt sönder trappan!

Allt, nästan, är som förr. Har dom inte ens tvättat lamporna sedan ja flyttade härifrån, när jag skulle börja skolan? Fast jag var ju här på många lov också…..

Enslingen i trädet. En ensam familj av vävarfåglar har byggt i det här trädet. Grönt och fint runt omkring. Öppningen ligger under boet, så att ormar har svårt att komma in.

Närmare Kalahariöknen ser vävarfåglarnas bon lite annorlunda ut. Det finns inga träd att bygga i, men det finns elstolpar. Antalet räcker inte och då måste flera familjer dela ett bo.

Högre upp i Kalahari. Hett och torrt. Allt ser bränt ut och fåglarna har det svårt. Massor av ormar som vill ha sig ett skrovmål. Många bon i samma träd.

Ett enda bo, som egentligen är ett samhälle, med flera ingångar. Ibland förbygger fåglarna sig och då rasar deras bo ner i marken och då är det dags för ormarna att bli mätta.

Naturen är grym, men fantastisk!

Den här delen av Kalahariöknen ligger i Sydafrika.

Petra, denna fantastiska stad i Jordanien  är helt huggen i berget av människor 800-700 f.kr och var som störst omkring år noll.

Staden var nabateernas huvudstad och centrum för karavanhandel. Under 1200 –  1300 talet föll staden i glömska och låg som en törnrosastad tills 1812, då den schweiziste upptäckts resanden  Johann Ludwig Burckhardt återupptäckte den.

Kan ni tänka er en man som rider genom en trång passage, med höga klippor i 1.5 kilometer och får se en härlighet som varit gömd för världen i flera hundra år.

Passagen var ett utmärkt skydd mot fiender. Ingen kunde se att det låg en stad innanför.

Jag hade glädjen att gå den här trånga gången och fick se en syn jag aldrig glömmer.

Om du klickar på bilden, kan du gå i mina fotspår och se det fantastiska som människor gjorde för så länge sedan.

Tempel, lägenheter, gravar…allt uthugget för hand i berget.

Klicka dig in, se bildspelet i helbild och njut!

God morgon världen!”

Jag har sovit min sköhetsömn ordenligt i natt och ska nu ta mig an den nya dagen. Det regnar fortfarande, men det är ingen risk att jag ska somna på jobbet idag.

Piloter däremot har det svårare att hålla sig vakna. Varannan säger att dom har somnat ofrivillligt bakom spakarna. Långa ansträngande pass sägs vara orsaken. Tur för oss som flyger är att dom inte är ensamma i cockpit.

Dessutom kan man ta fel beslut när man är trött, så det är ett hot mot flygsäkerheten.

Personligen tvekar jag inte att flyga, men det finns några bolag jag aldrig skulle åka med.

När det gäller tågen, som står stilla i parti och minut är det nog hela SJ som sover. Hoppas ingen lokförare somnar under färd. Han är ensam därframme…….