Kategori: Resor (sida 5 av 72)

Det gäller att hålla sig väl med andarna, ha en ceremoni och bjuda på lite mat! Det är viktigt att dom håller ordning på vårt ställe och ser till att  allt är bra för alla. Hittills har andarna skött sitt jobb, men det gäller att dom fortsätter så.

Det var mycket frukt och mat. Våra vänner thailändarna bad något innan det kunde börja.

Vi satte rökelse i maten och alla andar skulle äta först.  9 är lyckotalet i Thailand och det var noga med att vi skulle ha 9 rökelsestickor var!Mr Shalong visade hur man skulle göra. Det är fantastiskt att få inblick i annan kultur.

Ingen får röra maten innan rökelsen har brunnit ner. Den här gången var det hungriga andar för det tog lång tid!

Det var rena lyxmaten som serverades och nu måste andarna vara mycket nöjda och se efter vårt ställe, Palm Leaf, ett helt år till!

Vi hoppas i alla fall på det!

Thailands kung Rama IX dog 13 oktober 2016 efter att ha suttit på tronen i 70 år. Ett svårslaget rekord.

Han blev mycket älskad av folket och många kallade honom för ”Dad” eller My King. Det är ett års landssorg i Thailand och kronprins Vajiralongkorn kommer inte att tillträda som kung förrän sorgeåret är slut!

På en lite större öppen plats i Laem Mae Phim utmed Beachroad håller man på att bygga ett monument i lera till den döde kungens ära.

Jag trodde att det skulle bli en liten park för att påminna om kungen, men det verkar som att monumentet bara ska stå i några månader.

Kung Bhumibol var en duktig fotograf och jazzmusiker. Här lägger man mest vikt vid kameran.

En liten närbild av konstverket. Jag blir djupt imponerad.

Det är synd att allt arbete snart kommer att försvinna och ätas upp av väder och vind. Jag hoppas att jag är felinformerad!

Dom duktiga konstnärerna som arbetar i hettan ville gärna vara med på bild!

Det märks överallt att sorgeåret inte är över och vill man visa respekt försöker man undvika alltför grälla färger, mest då rött!

Jag åter kommer med bilder när allt är färdigt och vädrets makter får ta över.

Vi var som vanligt ute med vår sareng och såg oss omkring i vårt område. Gubben min kör och jag ropar STOPP  när något intressant dyker upp.

Vi körde på ”inner road” när jag såg något och vi stannade. I varje lite större pöl, finns det fisk att dra upp. Det är bara att kliva i och hoppas på god fångst!

När jag stod med kameran i högsta hugg, kom en äldre man fram och ville titta. Vi ”talade” med varann och jag frågade om det var stora fiskar. ”Kung” (uttalas kong) sa han och hoppade upp och ner. Aha, räkor. Hur kunde det finnas i den här lilla pölen?

Han tyckte att jag var så intresserad och ville att jag skulle ta kameran med mig och gå ner till fiskargubbarna. Aldrig i livet. Det är ormland och det visade jag med en slingrande rörelse. Mannen höll på att skratta på sig. Dumma faranger (utlänningar)

När han såg att jag fortsatte att ta bilder pekade han på gubben min och tyckte att vi skulle köra ända ner till den stora pölen. Det är fortfarande ormland enligt oss så vi skakade på huvudet, vinkade åt mannen och körde vidare.

Tänk så härligt det är att få och ta kontakt med folk som bara visar vänlighet och värme. En av anledningarna till att jag trivs så gott på vår sida Thailand.

Vi var ju i Ao Khai (se förra inlägget) och ville se vad som fanns längst ut på udden. Vi blev tvungna att åka runt och ut på Cape Mae Phim för att komma dit. Vägen tog slut, en liten grusväg tog vid och två öppna grindar hälsade oss välkomna.

Vi kom in till ett alldeles tomt område. Lugnt, rofyllt och vackert. I huset längst bort fanns några statyer av Buddha. Jag ville inte gå dit och störa, för en man sov alldeles intill statyerna. Säkert en sömn i trygghet!

Några små båtar låg förtöjda alldeles intill området.

Alldeles på kanten till havet finns en del figurer som vi lärt oss känna igen. Heliga och lyckobringande. Naturligtvis finns flera tuppar med. Jag har aldrig förstått varför tuppar är så viktiga i Thailand. Någon som vet?

Ormar och drakar tillhör också buddismen på ett eller annat sätt. Färgglada är dom också för det mesta!

Vi gick in i det lilla huset som visade sig vara ett minitempel, fyllt med heliga saker. Dörren var vidöppen så det var bara att kliva på. I det här landet visar man respekt för allt heligt! Ingen risk för vandalisering här.

Många buddhabilder fick plats på små hyllor i det lilla templet.

På många ställen var skyltar uppsatta på Thai, men till slut hittade jag den här på engelska.

Sagan om hur Laem Mae Phim kom till. Den är lite för lång för att jag vill översätta den, men ni får läsa själva och komma in i sagornas och myternas värld!

Vi har hört talas om en liten strand som heter Ao Khai, men aldrig varit där. I går bestämde vi oss för en utflyktsdag där bland annat Ao Khai var ett av målen.

Vägen dit har också mycket att titta på. Nu är det blomningstid för trillingblommorna eller bougainvillea som vi egentligen kallar den. Det är ingen hejd på hur stora de kan bli!

Mera ögongodis på väg mot Leam Mae Phim.

Det är skönt med en hängmatta i skuggan under de stora pinjeträden.  Lite lunch samtidigt är inte alls fel. Folk tar med sig matsäck och äter ute. Det är mycket vanligt!

Den här skrotnissen höll ögonen på vägen. Återvinning på hög nivå!

Vi var på landet och trafiken var i stort sett obefintlig! Strax framme!

Framme och vi valde att sitta under trädens skugga och njuta av utsikten innan det var dags för lunch.

Det stora bekymret var vad vi skulle äta till lunch. Det blev clubsandwich och vi satt en lång stund innan vi åkte vidare.

Den här gången gick vi inte ner på det fina lilla stranden, utan njöt av utsikten innan vi åkte vidare på vår utflyktsdag till huset som ligger längst ute på udden i slutet på Ao Khai. Verkligen ett intressant besök. Kommer i nästa inlägg!

Nu är dom på väg till Sverige, dottern och hennes son, vårt barnbarn. Svärson och två vuxna barn plus en hund väntar på att få hem dom. I skrivande stund har dom checkat in på Bangkoks Airport eller Suvarnabhumi som den heter. Uttala det om ni kan.

Slut för den här gången med långa promenader på stranden. En liten paus och gunga lite innan promenaden tillbaka.

Utsikten från gungan inbjuder till meditation och eftertanke.

Alla måste ju få chansen att sitta på gungan. Dottern i full aktion där.

Tillbaka till skolan i Sverige redan på måndag. Här vilade A sig i form innan skolskjutsen kom. Han trivdes i Svenska skolan i Ban Phe och vill gärna komma tillbaka dit nästa år.

God mat är inte fel när skolan är slut för dagen eller på helgerna. Vi kommer att sakna sällskapet vid matbordet.

Det finns vackra solnedgångar i Sverige också, men det dröjer innan ni upplever en från Chakkapong igen.

Tack för att ni kom. Det var underbart att ha er här!

Jag är inte ett dugg intresserad av bilar, men ibland faller jag för en gamling. Inte bara min man utan något av plåt med en motor i.

Man favorit bland bilar är just nu en gammal Dodge, som ofta står parkerad i vår lilla by.Ban Phlong Sawai.

Rostig och skröplig, men nya däck och ljus har den fått.

Jag tycker att Dodgen påminner om Bärgarn hos Blixten Mc Queen.

Det skulle behövas lite lack lite här och där, men då skulle charmen försvinna. Är det någon som vet ungefär hur gammal bilen är?

Jag undrar om den skulle klara besiktningen i Sverige. I Ban Phlong Sawai finns den ibland parkerad om någon är intresserad.

Man kan hitta mycket roligt under en strandpromenad om man är uppmärksam.

Ett vilt växande skoträd. Någon som vet hur man sköter ett sådant? Lite omsorg och kärlek kanske räcker.

Vi promenerar på den nästan tomma stranden,medan två damer arbetar hårt och sätter nya plantor i värmen. Inga skoträd, utan en helt annan sort.

Stranden är nästan folktom så här på förmiddagen. Några fler människor kan man se lite senare på dagen. Inte så många tack och lov.

Vissa är pensionerade och har haft sin sista resa på havet. Den pryder sin plats på land. 

När vi kom tillbaka hade A hittat en eremitkräfta som ville krypa ur skalet, men blev rädd för jättarna (oss) och kröp tillbaka in i tryggheten.

Khun Kim sitter i en stol och jäser. Han tittar ut över sina domäner och gillar nog vad han ser! Härligt!

I måndags var det dags för unge Herr A. att åka till skolan från Palm Leaf

07.45 varje morgon kommer skolskjutsen för att hämta A till skolan. Den här gången är det bara två veckors skolgång i Thailand, men en otrolig möjlighet och förmån. Han blir en erfarenhet rikare som han kan ta med sig hem. Efter bara två dagar märks det att han trivs. Det är dessutom lugnare på lektionerna och mer ordning. Klasserna är inte så stora, vilket innebär mer tid för varje elev av erfarna duktiga lärare.

Den som vill läsa mer om Svenska skolan i Ban Phe kan gå in HÄR

Vad ska vi nu hitta på när vi bara är vuxna hemma? Det var lite kyligt så en munkjacka satt bra tyckte dottern. Hmm… 22 grader och lite vind. Kroppen vänjer sig fort att det är varmt.

Det var inte bara dottern som tyckte det var kyligt. Morfar satt i morgonrock tills solen hade värmt upp luften lite mer.

Det blev strandhäng på eftermiddagen.

Ingen kan ta miste på att mor och son njuter av havets 28 grader….

En timmas oljemassage gör susen för trötta muskler.

Dotter Annika behövde lite uppmjukning av sina muskler. Skönt med ljudet av vågornas skvalp medan man slappnar av en stund Det  stilla rasslet av snäckgardinerna bidrar till den sköna upplevelsen. Utsikten är inte heller så illa pjåkig.

Massagetanterna behöver också lite massage. En liten promenad på ryggen kanske hjälper. Det verkar så.

Med nya krafter kan man ta sig an resten av dagen. En eller två gånger i veckan brukar vi ta massage. Det är vänligt mot plånboken. 80 kronor för en timma är inte alls fel.