Kategori: Resor (sida 4 av 72)

Tja, varför inte välja båda.

Det gäller att vara förutseende.

Vi satt tillsammans med några härliga grannar och slöade vid poolen på Palm Leaf en av de sista dagarna innan vi åkte hem.

Plötsligt kom en av killarna som arbetade i trädgården fram till oss. Han hade något i handen som han överlämnade.

Inte visste vi att den här grabben hade konstnärliga anlag.

Han klippte visserligen gräsmattan, men det var inga som helst konstnärliga formationer eller mönster i den.

När han kom och överlämnade dessa gräshoppar trodde vi först att dom var levande, men såg sedan att han hade gjort dom av palmblad! Damerna, det var länge sedan jag blev kallad dam, fick var sin. Vi blev otroligt glada över omtänksamheten han visade.

Tyvärr så torkade dom små hopporna efter några dagar och föll sönder, men jag är verkligen imponerad över vilken skicklighet som ligger bakom.

OBS! Headern idag visar när samme kille  håller vårt papayaträd snyggt. Undrar om han inte fick med sig någon papaya också. Det var han väl värd!

Nu är vi tillbaka i vårt andra hem och fryser. Solen skiner, men det blåser riktigt kallt. Alternativet var att stanna kvar och svettas halvt ihjäl. De sista dagarna var det riktigt varmt och fuktigt. 

Molnen låg långt under oss och vi kunde in se marken längre.  Det är inte klokt att sitta 12000 meter upp i luften medan man närmar sig sitt slutmål.

Det var många timmar kvar och det är lite roligt att kolla var man är och läsa namn på städer som man aldrig har hör talas om.

Det är synd att molnen låg tätt under oss. Kameran högt upp på stjärtfenan kan visa fina vyer.

Det underlättar om man har något att göra under resans gång. Jag läste nästan ut en bok och lyssnade på fin musik.

Vad ni inte kan se är att jag hade bra stödstrumpor på mig. Jag flyger aldrig utan dom där svarta snyggisarna.  De kan vara en god hjälp mot blodpropp när man sitter stilla länge med ett annat tryck än man är van vid. En bra försäkring!

Den här vyn lämnade jag kvar när vi åkte. Varje eftermiddag satt vi på vår loftgång med en kopp kaffe och en bok eller iPad. Det är ett ställe att längta efter!

Det finns en del att göra när man kommer hem. Jag hoppas att tvättmaskinen håller för all tvätt!  Jaja, något ska man göra, varför inte tvätta??

De flesta turister har återvänt hem och lugnet råder . Ingen trängsel på restaurangerna och bättre service eftersom folk hinner med på ett annat sätt.  Vi tog en promenad utmed Chackpongstranden igår, 8 april och det såg ut så här:

Himlen mörknade på förmiddagen och vi förberedde oss på oväder, men än så länge är solen starkare och ”åt upp molnen” Vi är på väg, sakta men säkert, in i regnperioden.

När det hade klarnat upp gick vi promenaden. Här ser ni ett tomt och nästan öde Bee Happy, en av de populärare strandrestaurangerna.

Hos Phon fanns några soldyrkare. I högsäsong kan man hitta en och annan sk. kändis här.

Wong hade inga gäster vad jag kunde se.

Kens Restaurant var helt öde. De flesta stänger ner snart och väntar på nästa säsong då gästerna återvänder.

Kims Beach hade några eftersläntare som inte har åkt tillbaka till sina länder ännu. Några kanske bor året om och då är Kims öppet hela tiden!

Jag tycker att det är skönt att vara nästan själv på stranden. Det känns verkligen som Paradiset är nära trots allt elände runt om i världen.

                                                                                      Idag ber vi för Stockholm

       Flamma stolt mot dunkla skyar…… värm oss när det blåser kallt!

Vi har ju följt arbetet i Laem Mae Phim med lerskulpturerna och när festivalen var åkte vi in för att se hur det såg ut på kvällen.

Vi kom lite tidigt så det hade inte hunnit komma så mycket folk.

Vi började med att gå runt på området och titta på dom upplysta konstverken.

Under tiden som vi gick runt stod en grupp på scenen och underhöll med folkmusik. Inte min slags musik, men ändå rätt trevligt om volymen inte hade varit så hög.

Jag gillar trummor och det gäller att gå in för det man gör med hela sin själ!

Konstverken ser faktiskt lite annorlunda ut på kvällen med lite olika färgsättningar!

Precis när den här bilden togs släcktes ljuset ner på sköldpaddan. Lite typiskt Thailand. Elen lever sitt eget liv ibland.

En festival utan mat, massor av mat och lite klädförsäljning finns inte i den här delen av världen.

Geggigt och kleggigt på marken efter en rejäl regnskur tidigare på dagen.  Inte roligt alls att åka kana i den röda leran.

Bloggerskan i full aktion med kameran. Jag har inte tatuerat mig på bakbenen. Det är skuggor från staketet bakom mig! Bara så ni vet!

Det finns mycket att tänka på när man ska i väg på en resa. Jag tillhör sorten: Det ordnar sig och brukar inte skriva ner vad jag måste tänka på innan jag stänger och låser dörren.

Hittills har det gått bra och alla punkter har fallit på plats. De gamla klyschorna fyra P:n.  Pass, pengar, pilett och p-piller är för många allt man behöver plus tandborste och tandkräm.

P-piller kan jag stryka direkt, för det är inte aktuellt i vårt hus, men ett giltigt pass, pengar och biljett (pilett) är prio ett.  Med det i handbagaget är  jag ganska lugn.  Om resväskorna skulle komma bort, hemska tanke, finns det alltid någon butik där jag kan shoppa loss och skaffa det jag behöver.

När förväntan är som störst och nyckeln sätts i låset är det väl bara att ge sig iväg och njuta av tillvaron?

Inte riktigt, har jag glömt att nämna något?

Objudna gäster är inte välkomna när man är borta. Det kan vara tomt  en kort stund bara när ”gästen” slår till.  Då gäller att man har ett larm på lägenheten, huset eller sommarstugan.

Jag vet att det sitter folk hela tiden på larmcentralen som är på alerten om något skulle hända! Tyvärr kan inte inbrott förhindras, men ett larm kan avskräcka någon för att ta sig in.

Goda grannar och grannsamverkan är också en del i tryggheten.

När allt har fallit på plats är det bara att göra det man ska. Resa, shoppa  eller bara ta en härlig promenad.

Ni som följer min blogg kunde se hur statyer av den döde kungen  i lera växte fram i Laem Mae Phim. Nu två veckor senare är det nästan klart för invigning av en festival ” Sandfestivalen” som ska vara mellan 31 mars och sluta 2 april. Hela helgen är alltså vikt åt festivalen.

Besökarna kommer att mötas av en krabba modell större. Idag var området avspärrat, men som vanligt var thailändarna förstående och vinkade in mig på området.  Det skulle vara i Sverige….

Det är en mäktig syn som möter när man kommer in på området. Tänk att allt är i lera…..

En sköldpadda håller vakt, fast den har nog svårt att komma utanför sitt staket.

Allt har med Thailand att göra. Det är ett otroligt arbete man har lagt ner på alla figurer.

Det är bara några timmar kvar till invigningen och alla ser till att det ska bli färdigt!

Över alltihopa vaktar kungen.

En durian får också vara med. Vissa säger att frukten är god, men inte jag. Den är förbjuden på hotell, i flygplan, bussar, tåg osv.. Den luktar nämligen inte särskilt gott!

Det kommer att bli en fantastisk festival. Synd om dom som inte har vägarna förbi. Jag ska i alla fall in en kväll och se hur det ser ut när det är upplyst.

Jag är djupt imponerad, men har hört att det bara ska stå några månader. Jag hoppas som vanligt att jag har fel.

Den som vill se det förra inlägget kan gå in HÄR

Ibland har vi första parkett från vår balkong.  Vi satt som vanligt med vår frukost när dagens arbete för några thaiare skulle förberedas.

Den lilla bungalowen på grannens tomt skulle få tak. Det gäller att inspektera lite innan betongbilen kommer.

Klart för start! Betongen har kommit.

Precision mina herrar. Lägg nu inte allt på backen!

Det gick bra. Nu är det bara finliret kvar. Notera ställningen och flipflopsen på fötterna.

Lite cirkusövningar hör till också.  Ingen skulle få mig att jobba så. Sitta på huk i ett hörn med några centimeter kvar.Han fixade det galant och blev färdig innan regnet kom.

Vi bor i den lilla byn Phlong Sawai, lite mitt ute i ingenstans. När vi bunkrar eller storhandlar är det Ban Phe som gäller.

Vår lilla by är inte stor, men trevlig och skönt befriad från turisthorderna. Mitt i byn svänger vi höger och åker innervägen, eller second road som den också kallas. Det gäller bara dagtid. När det är mörkt tar vi den lite längre vägen.

Det är mycket mindre trafik och mycket mer att se på second road. De blå tunnorna är till för att kasta sopor i. Dom står överallt utmed vägarna.

Vi börjar närma oss huvudvägen (den är inte särskilt stor heller), men man ser att trafiken har ökat en del.

Vissa kör med långtidsparkering.  Inga böter såvitt jag kan se.

En av alla verkstäder som finns. Den här dagen var det tydligen sarengernas dag. Vår sareng behövde ingen översyn, så vi åkte vidare mot Ban Phe.

Det är lag i Thailand att alla förare av motorcyklar och sarenger ska ha hjälm. Det är inte många som har hjälm. Om en förare har hjälm brukar både fru och barn vara utan! Hur tänker dom där??

När vi börjar köra utmed havet är det bara några kilometer kvar. Hela sträckan är ca 1.3 mil. En av de vackraste sträckorna jag vet.

Ju närmare Ban Phe man kommer desto fler små kiosker och matställen finns det. Det är viktigt att alla har hjul så man kan flytta om det behövs, men ofta ställer man bara hjulen vid sidan av sin bod, utan axlar och annat som gör att det är möjligt att flytta. Det finns alltid vägar att kringgå regler i det här landet!

Någon som behöver en ny sopborste??

Den vackra pinjeallén på väg in till Ban Phe. Den skiftar beroende på hur solens strålar träffa grenar och ger dessutom lite svalka om det är extremt varmt!

Det är kanske lite långt från oss för att fylla på förråden, men jag njuter lika mycket varje gång vi åker den här vägen.