Res med mig genom livet
Även i Tallinn finns det människor som har det svårt och vi såg en man hålla upp en skylt med följande text..
Vi visste inte om vi skulle skratta eller tycka synd om mannen, men visst drog det i mungiporna.
Har ni någonsin sett en tiggare med ärligare skylt?
Obs! Jag ville inte ta en bild där och då, så jag har gjort den här skylten hemma!
Dotterdottern och jag korsade Östersjön från Stockholm och steg iland i Tallinn.
Land i sikte! Snart ska vi till Estlands huvudstad Tallinn som förr hette Reval. Nu är det ca 450 000 invånare i Tallinn som inte är en allt för stor huvudstad. Staden grundades av ett antal hanseatiska köpmän från Visby som bosatte sig i Reval 1232. Ett antal år sedan. Det var på den tiden som svenskarna härjade runt i olika länder utanför Sverige.
Den som ville kunde hoppa på en spårvagn, men det gjorde inte vi. Våra fötter skulle ta oss dit vi ville den här dan.
Alltid på språng. Idag mot Gamla Stan som finns på UNESCOS världsarvslista sedan 1997.
Våra kulturnäsor förde oss rätt direkt och de gamla kullerstensgatorna och husen bara väntade på att vi skulle komma.
Portarna in till staden. Det finns fortfarande en mur runt Tallinn som är i bra skick och de gamla husen från 1000 talet och fram till 1400 talet är byggda i sten och har på så sätt sluppit att bli eldhärjade.
Man kunde även komma in i staden med mat och annat via ett valv, när det var stängt mellan tornen.
Alldeles utanför muren finns idag många blomsterbutiker. Jag bara stannade och kände den underbara doften av alla blommor och synintrycken av alla färger. Jag har aldrig set något liknande i Sverige!
Vi hade ett strålande fint väder och vi var inte ensamma på de små gatorna.
Oj, där kommer pop-up tjejen igen. Gammalt och nytt på samma bild.
Vi gick vidare mot lunch. Våra fötter var lite trötta och magarna lite tomma. Vi skulle samla mod för en promenad över takåsarna uppr på ringmuren och ni får gärna följa med i nästa inlägg från Tallinn!
När frågan från äldsta barnbarnet kom, så var svaret JA!.
Hon frågade: ”Mormor, kan inte bara du och jag göra en resa tillsammans”.
Ordet nej fanns inte i mitt vokabulär i det läget. Helt struket från ordlistan.
I morgon är det dags för bästa J och mig att dra iväg på ”vår” resa. Det är premiär för både henne och mig att åka båt till Estland och huvudstaden Tallin.
Jag ser verkligen fram emot resan. Syskon, föräldrar, hundar och morfar får stanna hemma och hålla ställningarna!
Snacka om att mormor är egoboostad!
Vi skulle ju ta en titt inne i husen i Äskhults by. Vi har gått vägen upp till byn och sett oss omkring i själva byn som består av fyra gårdar.
Redan när vi kom in i en av gårdarna såg vi hur man kardade och spann ull från gårdens får, som sedan skulle bli till tyg i vävstolen.
Det fanns en vävstol i varje gård och när tygerna var färdiga skulle dom säljas. Enligt uppgift så gick man till Göteborg för att sälja dom. En rejäl sträcka på ca 8.5 mil fram och tillbaka. Vi pratar 1700 0ch 1800 talen. Man måste dessutom ha tygerna någonstans. I en kärra kanske.
Det ser så trevligt ut i rummet och sommartid var det säkert så. Väggarna är tunna och dragiga. Fördelen är att det efter alla år fortfarande luktar fräscht inomhus. Ingen instängd fukt eller mögel.
Köken var bara igång på sommaren. Man värmde bara upp ett rum på vintern och där lagade man mat, sov och umgicks.
Man sov i små alkover och det ser riktigt trångt ut. Visserligen var människorna lite kortare då än nu, men…. Observera de handsydda bonaderna.
Den lilla bebisen hade egen vagga..
Hur många gånger stod bonden och hans fru framför det här fönstret och kollade vädret innan dom gick ut?
Kängorna står troget innanför dörren och väntar på att herrn i huset ska ge sig ut på sina dagsverken.
Det finns en hel del grejor kvar i uthus och lada sedan den tiden.
Jag önskar att väggar och redskap kunde tala.
En handgjord cykel var nog till stor hjälp, men det skumpade nog rejält, för hjulen är inte helt runda.
Det var otroligt fascinerande att gå omkring utanför och inne i husen. Det är magiskt att tänka på dessa människor som föddes och dog här. Jag fick en känsla av en viss närvaro av dessa fantastiska människor som slet så hårt för att leva och överleva.
Scrolla ner lite på sidan och du kan läsa dom två tidigare inläggen från Äskhults By. Om du någon gång är i närheten, åk dit och se dig omkring.
Det finns flera vandringsleder i området. Ta med en picknickkorg och sätt dig nere vid sjön och var tacksam över att du slipper slita som människorna gjorde som bodde här.
Jag måste ha dåligt minne, för det jag minns av mina resor med klassen var att jag alltid satt längst bak i bussen och skrålade ”Uppå Halta Lottas krig i Göteborg!” Vi åkte inte så långt, utan höll oss mest i närområdet och vem som betalade har jag ingen aning om. Det skulle inte förvåna mig om skolan stod för kalaset!
Jag växte upp och fick egna ungar och dom började tidigt att samla in pengar till sin skolresa som skulle ske flera år senare. Det skulle säljas lotter och en massa andra grejor och ett visst överskott gick till klasskassan. Dom närmast sörjande, dvs föräldrar, mor och farföräldrar plus vänner fick öppna plånboken många gånger innan det hade ramlat in tillräckligt med pengar så att skolresan kunde bli av.
En del saker har varit bra, andra hade vi verkligen kunnat vara utan.
Det senaste vi har sett som ungarna säljer är olika matvaror exempelvis ost, som passar en ostoholic som mig alldeles utmärkt.
Jag tycker att det är bra när ungarna själva får jobba ihop till klassresan på ett eller annat sätt!
Kanske hit??
Det var lite småregnigt när vi var i Äskhult, fast SMHI hade lovat uppehåll! Äsch det är smällar man får ta.
Jag tänkte att vi skulle följas åt i den lilla byn och se hur det såg ut för länge sen när radio, tv och andra tekniska under inte fanns.
Det fanns fyra gårdar i den lilla byn som hette Äskhult. Dom hette Jönsas, Bengts (där caféet ligger idag), Derras och Göttas gårdar och i slutet av 1800-talet bodde 35 personer här, varav 15 sedan utvandrade till Amerika. Den siste som bodde här dog 1964.
Byggnaderna låg tätt i den lilla byn och varje gård brukade omkring 5 tunnland jord, omkring 60 tunnland skog. Det växte korn, råg, havre, rovor och lite annat smått och gott innan potatisen kom.
Då som nu gick hönorna fritt och gav ägg och lite kött till gården.
Det är några hus som har anor från 1600-talet och taken hade torv, halm, spån eller tegel. Själva byggnaderna är byggda i ek eller furu. Det fanns ju gott om skog i gårdarnas marker.
”Gösselsta’n” bakom ladugården. Man kan se hur nära boningshuset ligger mellan husen.
Kvinnorna var också med ute på fälten samtidigt som dom skötte barn och hem. Det blev långa dagar för dom.
Detta huset är nästan som ett litet radhus och det växer gräs på taket på mittendelen.
Utsikten är fantastisk och om det är fint väder kan man ta med sig en fikakorg och sitta nere vid sjön och ta ett dopp både i kopp och i vatten.
Kvinnorna har lämnat sina redskap ute och gått in i husen för att fortsätta arbeta där. Vi kanske ska följa efter?
Härinne är dom! Vi kikar in genom fönstret innan vi går in.
Ni får faktiskt ge er till tåls ett tag så får ni också följa med in och se vad som döljer sig där!
Vi åkte några hundra år tillbaka i tiden till Äskhults by i Halland som ligger där sedan 1600-talet.
Vi gick Fägatan upp till byn från parkeringen och vi hamnar så småningom i 1800-talets bondeliv. De fyra gårdarna har anor sedan 1600-talet. Byn ser ut som den gjorde på 1700-talet och de fyra gårdarna ligger kvar på sina ursprungliga platser och naturligtvis är det ett naturreservat idag.
Männen och kvinnorna på gårdarna brukade sitt land och lät sina djur beta här. Det är inte utan att man känner historiens vingslag som klappar på ryggen.
Arbetet var tungt och stora stenar skulle bli till gärdsgårdar så att djuren inte skulle försvinna. Gärdsgårdarna finns kvar och påminner oss om hur mänskliga händer har lagt sten vid sten och sten på sten.
Vi var som barnen och ville ha fika när vi kom till byn. Caféet är inrymt i Bengts manhus och det är lågt till tak.
Sommarlovslediga tjejer arbetar i byn med lite olika sysslor. Vi kommer att möta dom lite senare.
Kaffet smakade extra gott i den här miljön. Undrar vad bonden Bengt tycker om att nutidens besökare i Äskhults By fikar i hans gamla hus.
Rasten är slut och det blev dags för oss att besöka de andra tre gårdarna i byn. Det mesta är bra bevarat och det ska bli spännande att gå in i de andra husen.
Följ gärna med till nästa inlägg om denna fantastiska by som vittnar om hur det var en gång!
Vi brukar ta båten ut till Donsö när det är hamnfest om det inte ösregnar förstås.
Det är vackert ute i Göteborgs södra skärgård. Vi var många som kommit till Donsö för att vara med om hamnfesten. Det blev lite trångt ibland!.
Det är bäst att vara fulltankad innan man ger sig in i ”gröten” av människor. Marias Langos är ett måste den här dagen, en tradition helt enkelt!
Kommersen är redan i full gång fast dagen bara har startat. Något av Meretes Bling-bling kanske passar!
Hos Mabel kunde man köpa fräcka tunikor. Hade jag kommit lite senare, så hade det varit fullt kring bordet! Nu har jag tre fräscha tunikor som jag köpt av henne.
Bästa dottern köpte örhängen av Meretes Bling-bling.
Rast vila och delar av flocken sitter på ljugarbänken och tittar på alla fina båtar som kör ut och in.
Loppmarknaden öppnade klockan två och människor har redan tagit bästa position för att komma först till fynden. Här är det bara sekunder kvar innan repen tas bort och när det sker, gäller det att inte stå i vägen för den som är snabbare och starkare.
Naturligtvis fanns det något för barnen också. Ett välkänt företag ville säkert ha reklam för sina grejor, men det brydde sig kusinerna inte om. Det var kul med en grävskopa som var riktig, fast i miniatyr.
Det var många som struntade helt i hamnfesten och åkte ribbåt eller gjorde något annat. Vi åkte hem ganska tidigt och jag kan tänka mig att det var fullt ös hela kvällen eller rättare sagt natten. Vi hade en fantastiskt härlig dag på klippor och på fest!
Räkor från Västkusten är bland det bästa jag vet. Nyfångade, färska och inte frysta. Någon gång kan man unna sig det, men dyrt blir det.
Räkbåten på väg in till Strömstad med sin fångst. Måsarna hoppas på ett riktigt skrovmål. Båten är strax utanför Kosteröarna i Norra Bohuslän.
Vi tog en annan båt och jakten på delikatesserna har börjat! Vi är nära nu här i Strömstads hamn.
Vad har han i korgen? Kan det vara räkorna vi söker?
Inte den här gången och havskräftor tillhör kategorin favoriter. Ska vi ändra oss? Nej, tror inte det. Räkor gäller den här gången.
Hoppsan, jag ser något därborta till höger på piren. Kan det vara samma båt som vi såg till havs?
Bingo! Här ligger den. Det är den båten som vi såg på väg in med sin dyrbara last.
Tada! Några meter längre bort kunde vi köpa den här mackan.
Äntligen så hittar räkorna sin sista destination och vi sitter ute och tittar på båten som levererat havets läckerheter och njuter.
Ha, det blev inget över till dig. Allt hamnade där det skulle – i våra magar!
Vi är fortfarande kvar på Öddö (se föregående inlägg HÄR ) och väntar på båten som ska ta oss tillbaka till Strömstad. 
Jag stod bredvid bryggan och tittade över ett nästan spegelblankt hav. Vattnet var kristallklart och jag såg vad som fanns under ytan.
Ungefär en meter under ytan såg jag havstulpaner och olika sorters tång. Naturens konstverk!
Lite speglingar i vattenytan och lite blänk av solstrålar!
Skogen av tång under vattnet. Just den här dagen var allt stilla, men när vågorna rullar in så vajar tången exakt som skogens träd uppe på land.
Blåstång som är nyttig för människan.
”Inom folkmedicinen kan blåstång användas invärtes som avmagringsmedel och vid förstoppning. Verksamt ämne är organiskt bunden jod och brom, xantofyll och polysackarider. Medicinsk verkan är stimulerande (genom ökad sköldkörtelaktivitet), laxerande och milt hudretande.
På 1800-talet nyttjades den på badanstalter. Tången blandades i badkaren och gneds mot huden vilket ansågs vara bra för blodgenomströmningen.” Wikipedia.
Dom flesta SPA erbjuder tångbad idag. När jag var i Torekov för ett år sedan hoppade jag i och badade. Det var värmebölja då!
Jag tog en tångruska och gned mina armar rätt hårt med blåstången där jag hade en sorts eksem på armbågarna. Det kändes lite strävt, men eksemet försvann och har inte kommit tillbaka.
Hör och häpna!
Veiken has been to: Austria, Aland Islands, Bosnia and Herzegovina, Belgium, Bulgaria, Brazil, Canada, Switzerland, Costa Rica, Cyprus, Czech Republic, Germany, Denmark, Estonia, Egypt, Spain, Finland, France, United Kingdom, Greece, Croatia, Hungary, Indonesia, Ireland, Israel, Iceland, Italy, Jordan, Kenya, Cambodia, Monaco, Malta, Mexico, Netherlands, Norway, Poland, Portugal, Romania, Serbia, Sweden, Slovenia, Slovakia, Thailand, Turkey, Tanzania, United States, Vatican, Venezuela, South Africa.
Get your own travel map from Matador Network.
