Kategori: Resor (sida 19 av 72)

27 oktober, 2015 / 22 kommentarer

Vi vaknade på Kreta

Det allra första stoppet på vår kryssning var på Kreta.’

Vi låg på redden i Soudabukten på västra Kreta. Soudabukten anses vara Medelhavets strategiskt säkraste plats, vilken var en fördel under andra världskriget och Grekiska flottan har en stor bas här även idag.

Under kriget ville tyskarna förhindra utbyggnad av bukten och man ville begränsa Royal Navys inflytande i Medelhavet.

20 maj 1940 föll de första bomberna över västra Kreta, närmare bestämt i Chania. Värst utsatt var gamla stan och till höger på bilden står en ruin kvar som minne över tyskarnas framfart. Innan bombningarna var ruinen ett trevåningshus, inbyggt och integrerat med de bysantinska murarna!

Numera är det en annan sorts invasion som gäller. Greker och en massa turister kommer på högsäsongen.

Vi var inte sämre än att vi följde strömmen ner mot Marinan.

Genom bazarerna, gick vi. Grekerna håller på att försöka hämta hem sin ekonomi med att sälja allt så dyrt som möjligt! Just här var det dubbelt så dyrt som i Sverige! Ingen shopping för oss alltså!

Vi följde en karta och vi tyckte att den här gatan skulle vara bra att följa ner till Chania gamla stad vid vattnet.

Vilken tur. Kartläsaren förde oss rätt och vi såg oss omkring innan det slank ner en öl eller två.

Murarna och det venezianska tornet som byggdes på 1600-talet skulle skydda mot inkräktare.

Överallt i gränderna fanns små restauranger och det vattnades i munnen, men det var ännu inte lunchdags.

Rhapsody of the Seas som vår båt hette väntar snart på att vi skulle komma ombord igen. Det gällde att inte dra benen efter sig, för båtar väntar inte.

Tänk om vi blev akterseglade – hemska tanke!

Vi hann! En liten drink innan vi kastar loss. Dessutom var det Kaptens välkomstparty lite senare på kvällen.

25 oktober, 2015 / 21 kommentarer

Vernissage ombord

Ni som var med och läste det förra inlägget, vet att vi var lite ~~nyfikna~~ intresserade av att se vilka tavlor som skulle visas och sedan auktioneras ut.

Vi går in lite löst och laddar med ett glas champagne. Var så goda och ta ett glas, huset bjuder!

Oj här stod dom tätt!

Det var mycket att titta på. Jag ska visa några som jag gillade bäst!

En favorit. Jag tycker att detta påminner lite om Skagernmålarna.

Det här är läckert. Hästar som uppstår ur vågorna!

Skickligt gjort, men kanske inte min stil.

Gissa tavlans pris. Jag gissade hejvilt, men hade fel, fel. fel. Det rätta var 19000 dollars, vilket ungefär är 150 000 svenska kronor! Inget för min plånbok och jag gillar den inte heller. Mohammed Ali förblev osåld.

Den här förmedlar en härlig semesterkänsla tycker jag.

Detta är favoriter. Så läckra, men tyvärr finns speglingar av ledlampor på två av tavlorna och jag är absolut urdålig på att redigera och ta bort dom. Ni får tänka bort dom, tack!

Ingen av tavlorna passade min plånbok, men det var roligt att vara med en stund!

Den första dagen ombord började gå mot sitt slut och dag två innebär att vi ska lägga till vid vår första hamn.

Var? Följ med så får ni se!

24 oktober, 2015 / 20 kommentarer

En dag till havs

Efter den första natten ombord på Rhapsody of the Seas och efter en god frukost gick vi ut på däck.

Vi kom upp lagom för att se hur vi gick in i Messinasundet som skiljer Italien och Sicilien åt. Det ser nästan ut på kartan som att Italien tänker sparka iväg Sicilien lite längre bort.

Alla båtar som trafikerar här måste ta ombord en lots. Lotsen är den länk mellan båt och fastland som kapten ombord behöver, när instrumenten inte räcker till. Lotsen har uppgifter om vilka båtar och färjor som kan komma i vägen och sist men inte minst så kan han tala med folk i land på det egna språket. Man får inte glömma att det alltid är kaptenen som har det fulla ansvaret oavsett vad som händer.

Vi glider sakta förbi Messina och med en bra zoom kan man komma ganska nära!

Inne i Messinas hamn ligger en kryssare. Det ser nästan ut som ett hus, bland alla andra! Ser ni kryssaren??

Det var en dag helt till havs och många tog tillfället i akt, tog sig en motionsrunda eller deltog i något evenemang som var ombord.

Innan jag gick in så passerade vi Etna som är Europas högsta aktiva vulkan och reser sig 3300 meter över havet. Det senaste utbrottet var 16 maj 2015. Inte så länge sedan alltså!

Vi tittade en stund på de skickliga kockarna som visade hur man gör Sushi. Dom är suveräna och fort går det!

Här arbetar man utan att använda olika mått! Det sitter i nyporna.

Vill man vara med på så mycket som möjligt av det som händer ombord, så gäller det läsa på ordentligt om dagens program. Vi valde att fortsätta till ”Shall we dance Lounge” där det var vernissage och konstauktion!

Ni får gärna följa med dit in i nästa inlägg!

PS. Visst ser ni vilka som statyn föreställer?

22 oktober, 2015 / 23 kommentarer

Väckning klockan 03.30, 12 oktober

Det borde vara förbjudet att väcka människor mitt i natten, men den här morgonen var vi tvungna slänga benen över sängkanten innan tuppen hade vaknat!

Belöningen kom några timmar senare efter koll i passen, incheckat bagage och annat viktigt som skulle göras!

Soluppgången när man sitter 11 000 meter upp i luften är magisk.

Yippee, alla väskor kom rätt och vi slapp att söka efter någon väska över hela världen! Vi var nu på Fiumicino, en av Roms flygplatser. Vi skulle inte stanna i Rom den här gången, utan vi skulle vidare till Civitavecchia ca 6 mil längre bort.

Där låg hon och väntade på oss! Vi skulle ombord på henne och göra en ”liten” tripp på 9 dagar!

Civitavecchia är en liten mysig stad med ca 50 000 invånare. Vi har varit där två gånger förut och gått omkring på strandpromenaden och förirrat oss in i gränderna. Civitavecchia är först och främst en stor hamn med färjor till bland annat Sardinien, Palermo, Barcelona, Toulon och Tunisien.

Båten får inte lämna kaj, förrän samtliga passagerare har varit med på en säkerhetsövning. Här stod vi avprickade och klara på uppsamlingsplats 16 och fick veta exakt vad vi skulle göra om larmet gick. När vi var drillade tillräckligt, gick många upp på däck för att se när vi startade vår resa.

Ett band från Jamaica lät härliga reggietoner nå våra öron.

Kapten Dimas ”tutade” tre gånger och sakta började Rhapsody of the Seas lämna kajen och det var många som ville ta adjö av fastlandet!

Äntligen var vi på väg mot nya hamnar. Vi hade cirka 20 grader, en liten kylig vind och skyar, men det skulle bli bättre, mycket bättre!

Fortsättning följer!

28 september, 2015 / 20 kommentarer

Bockarnas paradis..

…var det visst en film som hette för länge sedan. Nu gäller det andra tider och andra bockar!

Vädret var perfekt och vi visste inte riktigt vad vi skulle hitta, men några djur kanske ville träffa oss.

Vi visste ungefär vart vi skulle men det fanns inga som helst garantier på att hjortar och rådjur skulle visa sig, men det började bra. Det gäller att sitta stilla i bilen, vara tyst och njuta av det man ser. Kameran i högsta hugg förstås.

Djuren betar i lugn och ro, någon har upptäckt oss, men vi bedöms som luriga, men inte farliga.

Naturen uppe i Västergötland, ca 5 mil från Göteborg, är helt fantastisk.

Vi körde kilometer efter kilometer och överallt fanns dom.

Den här ormvråken, det kan tänkas att det är en annan fågel, flög en bit från oss, men jag hann att ta en bild me full zoom innan den tackade för sig och försvann.

Det är helt otroligt så många djur vi fick se på några timmar! Det är nästan så man inte tror att det är sant!

Den här gången ”missade” vi vildsvinen som finns däruppe. Vi var inte ledsna för det, jag lovar!

Tack käre svärson för att du en gång visade mig alla dessa fantastiska vyer på djur och natur!

23 september, 2015 / 19 kommentarer

Vad gjorde vi i Eskilstuna?

Vi åkte bil upp till Eskilstuna i fredags och skulle vara där över weekenden.

Eskilstuna har fått sitt namn efter Biskop Eskil i Tuna stift som var en munk från England som dödades i Strängnäs av hedningar i slutet av 1000-talet och staden fick sitt namn före 1266.

När jag var liten skulle man alltid ha saxar och knivar från Eskilstuna. Det var bäst kvalité, enligt mina föräldrar! Eskilstuna var en gång en av Sveriges viktigaste industristäder.

Vi orienterade oss direkt i en av de många städer som jag aldrig förut har satt min fot i! Vi hittade torget direkt när vi gick ut.

Utsikten från hotellet mot stadsparken var helt suverän. Natten till den 25 februari 2009 brann det på ”vårt” hotell som numera är helt renoverat. Det är tydligen en av de största bränderna i Eskilstunas historia.

Vädret var otroligt fint och vi bestämde oss för en promenad till Stadsparken. Vi var nära att hitta en skatt på vägen, men det var ingen som var på hugget för att hoppa i det lite smutsiga och kalla vattnet! Vi gick säkert över bron och Eskilstunaån låg lika blank som innan vi kom.

Röda näckrosor hälsade oss välkomna till parken.

Dessa läckra gräsplymer vajade lite lätt i den svaga vinden! Dom såg så mjuka ut!

Den här finingen var ett härligt sällskap. Mormors hjärta. Ett av dom!

En liten sluss som säkert användes flitigt när det var full fart i alla industrier.

Industrilokalerna ligger alldeles tysta. Inga maskiner eller hammarslag hördes. Vi gick vidare utmed ån.

Det här paret brydde sig inte ett dugg om att vi passerade, utan låg och njöt i solen på en vassrugge i ån.

Huvudsyftet med resan var inte att upptäcka Eskilstuna, även om det var härligt i det vackra vädret.

Det var dom här killarna som spelade USM för juniorer i handboll. Här ett litet eftersnack efter en match. Killen med kepsen som är bakåtvänd är storebror till vår andre fining och ännu ett av mormors hjärtan!

21 september, 2015 / 27 kommentarer

Ett nytt underverk.

Vi lärde oss att det finns 7 underverk på jorden och plötsligt så ville man se över de gamla underverken och utse 7 nya.

Jag har besökt tre av dom och ni ska få följa med på ett.

Vi är i Jordanien en tidig morgon. Solen skiner från en klarblå himmel och jag fryser som en hund. Sommarkläder och fyra plusgrader är ingen höjdare. Jag lovar. Vi är ju mitt i öknen och där är nätterna kalla. Tänkte inte på det.

Vi skulle vandra in i ravinen som är flera km lång och det var åttio meter högt runt oss, så jag var tvungen att frysa rejält en stund till. Titta vid foten av berget så ser ni vattenuppsamlingsrännor som för vatten och fuktighet in till staden.

När jag är som mest blåfrusen så ser jag ljuset i tunneln och pulsen höjs några snäpp och värmen börjar komma i kroppen.

Äntligen nästan framme och jag vill bara springa den sista biten för att se allt i sin fulla prakt.

Framme! Jag blev stående en lång stund och bara tittade!

Vi stod framför Skattkammaren – Khazne al-Firaun som är byggd, uthhuggen i berget, redan ca 800-700 talen före Kristus. Den är ca 40 meter hög.

Det är alltså Petra, nabatéernas huvustad och centrum för den tidens karavanhandel.

Vakter tar emot och ser till att allt är som det ska.

Staden stod på sin höjdpunkt omkring år noll och då tror man att ca 20 000 människor bodde här. Det byggdes många bostäder, kyrkor och annat i området.

Här finns en ledig lägenhet för den som söker bostad! Berget är otroligt vackert och man kan bara ana vilket arbete det var att ”bygga” direkt i berget.

Det var konditionskrävande att ta sig upp till den här kyrkan. Titta så små människorna är. Det är gigantiska byggnadsverk dessa människor kunde mejsla ur berget.

Inget är för evigt och staden övergavs av någon anledning, men vet inte riktigt när. Ett är säkert och det är att staden föll i glömska i många hundra år tills Petra blev känd 1812, då den schweiziske upptäcktsresanden Johann Ludwig Burckhardt återupptäckte den.

Det bodde beduiner i Petra ända till 1980-talet som var tvungna att flytta då man ville bevara staden. Petra upptogs på Unescos världsarvslista 1985 och den 7 juli 2007 blev den utsedd till ett av världens sju nya underverk.

Det är en fantastisk upplevelse att gå omkring där inne och jag vill gärna åka tillbaka!

Dagens tema är kultur hos svenska resebloggar och jag hakade på!

17 september, 2015 / 36 kommentarer

Värsta reseminnet

Jag har inte så många värsta reseminnen, för jag har förmågan att förtränga elände och fokusera på det som är bra.

Några minnen som är sämre än andra hittade jag i ett litet utrymme i bakhuvudet.

Året var 1986 och vi var två familjer som skulle bila genom Europa till Umag på Istrienhalvön i forna Jugoslavien.

Åtta förväntansfulla personer lämnade Sverige och det var varmt, mycket varmt.

Håll nu i minnet att AC och klimatanläggningar inte fanns i våra bilar på den tiden.

Till att börja med gick det undan, men nere i Sydtyskland blev det allt tätare i trafiken. Efter några mil blev det helt stopp och vi blev sittande timma efter timma och rullande någon meter då och då. Folk plockade ut campingbord och annat som man bar när trafiken rörde sig.

Vi hade ingen mat, så vi åkte av Autobahn på en så kallad U-väg, till en liten by där vi tankade och åt. När vi kom tillbaka några mil senare, så knackade det på sidorutan och en holländare frågade var vi hade varit de senaste timmarna. Vi hade alltså nästan samma plats i kön när vi kom tillbaka!

Trägen vinner och vi kom till slut fram och hade då kört 35 mil på 17 timmar! Barnen vilade en stund och sedan var kön på Autobahn glömd. Vi glömmer aldrig ordet: STAU, som betyder kö på tyska!

Resten av tiden njöt vi av vår semester nere på Istrienhalvön.

Temat är Svenska Resebloggars septemberutmaning

15 september, 2015 / 26 kommentarer

Jag älskar havet

Vad passar då bättre än att Svenskaresebloggar har havet som septembertema idag?

Havet på Västkusten är helt outstanding. Doften av hav, salt och tång blandat med fartvinden som blåser i håret när det går undan är en känsla som inte går att beskriva. Man måste uppleva den.

Öarna ligger på rad och både turister och bofasta slåss om båtplatser och utrymme. Här en av Kosteröarna.

Några stugor sjunger på sista versen och har varit med om mycket. Höst och vinterstormar som har tjutit runt knuten och är fortfarande ett förråd för verktyg som används ute till havs.

Vill man inte åka ut på havet, så är det helt fantastiskt att sitta på en solvarm klippa och njuta av att bara finnas till och höra måsarnas skrik. Tyvärr så är sommaren kort i det här landet så det blir inte så många bad per år, men en simtur i det salta västkustvattnet går inte av för hackor!

14 september, 2015 / 23 kommentarer

Resesällskap

Svenska resebloggars septemberutmaning fortsätter och jag hakar på! Idag är det resesällskap som gäller.

Mina resesällskap varierar, men mina kameror finns alltid med, så jag kan uppleva mina resor om och om igen, när det passar!

Efter en safari i Kenya med många häftiga upplevelser var det ljuvligt att vila upp sig en vecka på Zanzibar.

Det mänskliga resesällskapet, min man, uppskattade det lika mycket som jag.

Trots att vi inte gjorde så mycket dom första dagarna, så hade vi en del att titta på.

Nja, helt stilla satt vi inte på våra breda bakar. Vi följde med den här massajen ut på den nästan torrlagda stranden vid lågvatten och han kunde visa oss vad som blev kvar när vattnet drog sig tillbaka!