Res med mig genom livet

Kategori: Resor (sida 15 av 72)

Rayong Botanic Garden…..

….. ligger bara några kilometer från oss i den lilla byn Plong Saway. Vi har inte varit där förut och det ändrade vi på. Vi satte oss i sarengen och åkte dit.

Hägern (det är väl en häger,va?) satt högst upp i trädtopparna och hälsade välkommen. Det är en stork och inget annat! Tack alla vakna läsare!

 

Kungaparet Kung Bhumibol och Drottning Sirikit verkar vara beskyddare av den botaniska trädgården.

Det är stora våtmarker och träsk med lotusblommor, vassruggar och andra växter.

Vi såg en kille med mask och en stor hink ute i träsket. Undrar vad han gjorde i det gyttjiga vattnet.

Den här tjejen visade med sitt kroppsspråk att man plockar olika sorters sniglar och musslor, som man slog toppen av, kokade och åt! Det var gott visade hon.

Jag trodde att det var djupare än så här och blev förvånad när grabben ställde sig upp.

Vi hade ”pratat” med varandra en lång stund och dom flesta vinkade hejdå när vi åkte iväg.

Vi skrämde iväg ett par fåglar av obestämd art  i en vassrugge när vi susade förbi.

Dom här plymerna är egentligen ganska ljusa, vetefärgade ungefär, men motljuset gör att silhuetterna blir mörka!

Visarun till Kambodja

När man kommer till Thailand med flyg får man som turist stanna i 30 dagar annars bara 15 dagar. Ett visum man får när man kommer in i landet. Vill man stanna längre, gäller det att pallra sig till ett konsulat eller ambassaden i Stockholm för att köpa sig extra tid.  Vi hade köpt ett sk double entry (finns inte mer) 60+60 dagar.

Inom 60 dagar ska man ut ur landet för att aktivera de sista 60 dagarna, en så kallad visarun.

Vi har ca 2 timmar med bil från gränsen och det var många grisar på vägarna den dagen vi gjorde vårt visarun.

Gränshandeln pågår för fullt och här kan man shoppa det mesta. Många restauranger finns också. Här den thailändska sidan.

DSC_0989+

Bron över gränsen i Ban Laem. Jag kunde gå upp på bron, men fick vara försiktig eftersom tjänstemännen hade mitt pass för stämpling och aktivering av mina sista 60 dagar. Det tog säkert bara 20 minuter för det var inte många människor vid gränsövergången den här dagen.

Jag tycker att lamporna på bron är suveränt coola.

Jag hade inte en aning om att Kambodja är ett kungadöme och att deras kung heter Norodom Sihamoni. Nu vet jag dessutom att  situationen är svår för landet. Befolkningen saknar utbildning, och infrastrukturen är nästan obefintlig i stora delar av landet. Google är bra ibland.

Import kan bedrivas på många sätt! Man kör helt enkelt varor på skottkärror fram och tillbaka!

En sista titt in i Kambodja innan det var dags att få tillbaka passen och åka tillbaka.

Vattendraget mellan Thailand och Kambodja!! Vem städar här?? Ingen såvitt jag kan se.

Det är inte bara varor som körs över gränsen. Många kambodianer åker till Thailand och försöker få någon form av arbete i sitt grannland. Vi var på väg hem, med passen i väskan och ett antal baht fattigare. Det kostade 1700 Thb/pers att aktivera de sista dagarna. Ca 425 svenska kronor.

 

Det sötaste jag har sett….

….på mycket länge finns i Laem Mae Phim.

Vi fick för oss att vi ville ha en strandkväll och se när solen gick ner. Det är något speciellt med solnedgångar!

Det första vi fick se på stranden var den här lille krabaten, som först inte ville vara med på bild, utan vände bort sitt lilla huvud!

Vår sexåring blev alldeles till sig och då tinade den lille vovven upp lite.

Jag  vet inte vilken ras det är på hunden, men den var helt ljuvlig att titta på.

Solen hade ingen som helst förståelse för att vi tog oss en stund med myshunden, utan fortsatte att dala ner mot horisonten.

Dagen är på väg att gå in i natt och vi var rejält hungriga och slank in på en restaurang med samma namn som en nationaldryck i Mexico!

 

Vid Prasaeflodens mynning låg hon.

Vi velade lite innan vi kom fram. Direkt efter bron som går över Prasaefloden ska man svänga vänster och in mellan de gamla husen. Tur för oss att vi hittade skyltningen!

Får jag presentera HMTS Prasae. Den här damen har en lång och brokig historia till sjöss! Hon byggdes i USA, närmare bestämt i Californien och sjösattes 18 augusti 1943 under namnet Gallup, New Mexico.

I fören på Gallup har många sjömän stått och tittat ut över havet!

Hon var en patrullerande och eskorterande fregatt under andra världskriget och hennes arbetsområde var  Stilla havet! Hon avgick från San Diego 21 juni 1944 och tjänstgjorde bland annat vid Fillipinerna, Nya Guinea och Palauöarna. På väg hem till USA släppte hon av män i Pearl Habour, Hawaii och återvände till San Fracisko 25 december 1944.

Vi tog oss upp på däck via en lejdare och såg oss omkring!

Hon avgick sedan till Dutch Harbour i Alaska där hon patrullerade Norra Stilla Havet! Hon skulle sedan komma att överlåtas till Sovjet och ingå i deras flotta. En förstärkning inför Sovjets medverkan i kriget mot Japan. Hon döptes till EK-22 när hon var i sovjetisk tjänst!

Underhåll, vad är det? Synd att fartyget för stå och förfalla!

När den sovjetiska besättningen var färdigtränad så var det för sent att delta i kriget och hon blev istället patrullbåt i ryska farvatten i Fjärran Östern fram till i november 1949 då hon efter långa förhandlingar lämnades tillbaka till USA i Yokosuka, Japan.

Den här gången är det lek, men i andra tider har det varit blodigt allvar när unga grabbar stod bakom vapnen ombord och försvarade sina trupper.

Hon fick tillbaka sitt ursprungliga namn, Gallup, när hon var tillbaka i den amerikanska marinen. Stannade kvar i öster och gick sedan i tjänst i Koreakriget för USA. Efter Koreakriget 1950-1951 lades hon upp i torrdocka för omfattande reparationer.

Efter reparationerna återvände hon en kort tid till Korea och patrullerade där och återvände sedan 6 oktober 1951 till Yokosuka i Japan.

Små killar gillar också att leka, utan att veta vad som hänt ombord på det här fartyget.

Gallup överfördes till den thailändska marinen kort efter hon återvänt till Japan. Enligt uppgift 29 oktober 1951 och fick då sitt nuvarande namn: HTMS Prasae. Hon var i tjänst för Thailand till 22 juni 2000 då hon avvecklades.

Prasae låg först som  ett minnesmärke vid Sattahip Naval Base , men  sedan bogserades hon till mynningen av Prasae floden i Rayong-provinsen  27 december 2003, enligt de närboendes önskan eftersom fregattens namn överensstämde med ”deras” flods namn.

Det tackar vi för! Vi hittade till slut ett stycke världshistoria, trots att vi körde fel några gånger!

Källa Wikipedia

 

Utsikt från en bro

Vi skulle utflykta oss och hade ett fått hett tips på en sevärdhet.  Vägbeskrivningen fanns ristad i huvudet och vi åkte iväg.

Åk över den nya bron och sedan till vänster, men vi lyckades att åka lite fel i alla fall! Precis när vi passerat bron såg vi den och de var bara att vända och köra upp på den. Den kan faktiskt kallas för utsiktsbron. En stund med kameran högst upp på bron rekommenderas.

Tyvärr vet jag inte flodens namn, men ska försöka hitta det! Det är likadant överallt. Där det finns stora vattendrag finns också människor bostäder!

Hemgång efter nattens fiske kanske? Det ser lite tomt ut i bunkarna, så man har väl sålt sin fångst någonstans.

Inga lyxboenden precis, men man slipper i alla fall värma upp sina hus på grund av kyla.

Den här familjen har både båtar och strandtomt! Dessutom så nära att man har pålar som grund till sitt hus!

Det är tur att båten inte är djupgående när mannen med sin båt drog sig allt längre in i träskmarkerna!

Det här kallar jag full båt! Fören ligger nästan under vattenlinjen och flytvästar vet dom inte vad det är och skulle nog inte använda dom i alla fall!

Dom skulle lägga till vid sitt lilla hus och verktygsplats. Här bor man lite då och då när man är i en intensiv fiskeperiod.

Man kan se mycket från en bro, men bron var ju inte vårt utflyktsmål.  Frågan var: Skulle vi hitta det vi sökte eller skulle vi åka hem utan ett besök där?

Fortsättning följer!

En sexåring bakom kameran

Vår lille sexåring ville fota lite vid vattengympan i poolen.

IMG_0267+

Det allra bästa är väl att starta med en selfie!

Det är nästan lika roligt att se vad som händer under ytan. Det ser lite slött ut tycker jag.

Haha, bara fem stycken idag. Det brukar vara många fler. Lite kyligt  tyckte några och vid en koll  var det 28 grader i vattnet.

Det är inte klokt så fort dom rör sig! Springer ur bild och bär sig åt! Till och med fotografens finger kom med på bilden!

Ni håller på så länge! Är ni inte färdiga snart?

Bäst att ta en selfie till medan jag väntar! Om man vänder på kameran och håller den lite under vattnet så blir det så här!

Fint va?

Ett stort tack till dagens fotograf som ställde upp när vi gympade!

 

Apans År

Vi har firat det kinesiska nyåret och lämnat getens år och gått in i apans år!

Khun Kim står redo för apans år! Tideräkningen är helt annorlunda än hos oss. Vi har decennium, 10år, sekel 100 år och millenium, årtusende. Kina gör en helt annan bedömning och i deras tideräkning kallar man 12 år för ett stort år, en cykel är fem stora år, alltså 60 år och en epok är 60 cyklar och då får man det till 3600 år! I Thailand befinner vi oss i år 2559 dvs det är 2559 år sedan Buddha föddes.

Kinesiska lyktor, nya och fräscha hänger på många ställen över nyåret!

Det kinesiska nyåret infaller på lite olika datum, beroende på hur det är i månkalendern. Det kan infalla från slutet av januari till mitten av februari. I år var det 8 februari.

De flesta bilarna kör omkring med en liten blomsterbukett på fronten. Till och med vattenbilarna!

Apans år ja. Myten säger att Buddha skulle säga adjö och kallade alla djur till sig och det var bara tolv  djur som orkade infinna sig och dom fick var sitt år uppkallat efter sig som tack!

Kinesiska drakar passar infarten till Ban Phe!

Djuren som kom och har år uppkallat efter sig var: Råttan, oxen, tigern, haren, draken, ormen, hästen, geten, apan, tuppen, hunden och grisen! Alltså 12 djur och ett stort år är ju i verkligheten lika många som djuren. 12.

 

Kineserna tror att det djur som styr det år man är född i inverkar på vår personlighet.  Vilket år är du född i? Kolla HÄR

Du kan se din ”djuregenskaper” HÄR

Inte nog med att vi har ett djur inom oss. Vi tillhör också ett element! De 5 elementen är: Trä, eld, jord, metall, vatten.  Ni kan läsa om elementen HÄR

Jag är hund och eld! Vad är du?

OBS! Det här är inget sponsrat inlägg till en resebyrå! Den sidan gav den bästa informationen jag kunde hitta!

 

 

 

Silverbröllop del 2.

Ni som var med i förra inlägget och såg alla förberedelser inför det indiska bröllopet kan se vad som hände när de 200 gästerna lämnade ”spökskeppet” och kom iland.

Jag hade föreställt mig kvinnor i vackra saris, men där fick jag tji!

De fösta gästerna anlände till Kims Beach med speedboat och fick gå iland utan skor!

Inte en enda sari så långt ögat kunde se.

Klädkoden på den här festen var något typiskt Hawaii eller Karibien. Absolut inte thailändskt!

Kockarna väntar på hungriga bröllopsgäster!

En liten drink före maten sitter aldrig fel!

Man kunde sitta lite var som helst med sina tallrikar fyllda med god mat!

Buffén såg läcker ut! Jag vet att det var gott, för jag fick provsmaka det mesta när gästerna hade ätit! Indisk mat är god! Mums!

Båt efter båt kom in med folk från spökbåten. Kim står på stranden och hälsar välkommen.

Det var inte bara Kim som hälsade välkommen!

Det är synd att det inte är en luktblogg! maten var både god och färgrik!

Maten är slut och det gällde att roa sig! Många glada människor under ett och samma tak!

Är man inte tillräckligt lång för att stå på stranden och dansa, så måste man göra slag i saken och dansa på borden!

Medan dansen pågick för fullt, så passade jag på att äta lite rester! Inte fel alls!

Vi såg festklädda kvinnor i otroligt vackra saris, redan någon dag innan det skulle bli en fest på stranden, så man firade silverbröllopsparet på många olika sätt! Jag skulle vilja kalla det: Fest i dagarna tre.

Det var roligt att få vara med och se hur man kan fira sitt Silverbröllop!

 

 

 

Indiskt Silverbröllop på Kim Beach

Ett indiskt par skulle fira 25 år som gifta och hade valt Kim Beach för lunch en av dagarna. Cirka 200 gäster var inbjudna!

Det kändes tryggt att folk slapp springa ut i buskarna om nöden trängde på.

Från vänster till höger: Kim, Dagens designer och allas Mabel Persson.

Dagens förberedelser har börjat!

Florister  såg till att blomster och fruktarrangemang blev perfekta!

Det blev perfekt tycker jag!

Alla gästerna bodde på Hotell Marriott och har haft party i dagarna tre. De flesta som såg till att dagen blev lyckad var anställda hos just Marriott!

Kokosnötterna som varje gäst skulle få är klara och väntar på att de inbjudna skulle komma.

De indiska kockarna bar in maten som kom med bilar direkt från Marriott. Alla (tror jag) kockar var indier. Kanske speciellt influgna för detta speciella tillfälle!

Allt var färdigt och nu började en kort väntan.

Var det möjligen Black Pearl från Carribeanfilmerna som låg på redden! Ombord fanns i alla fall dagens gäster som skulle skeppas iland med speedboats!

Vill du se mera från festen så kommer det faktiskt ett avsnitt till från Silverbröllopet!

Magisk akupunktur

Jag har aldrig gjort akupunktur och har aldrig behövt det tack och lov, men andra lägger sig utan att tveka och agerar  nåldyna.

Killen som utför akupunktur anländer till Kims Beach två gånger om året och sticker nålar i Kim och hans familj! Den här gången fanns en liten dotter på fyra månader med.

På bilden ett litet rådslag mellan Kim och akupunktören.

Tanya, Kim,s fru ligger med nålar i ansiktet. Hon bedyrade att det inte kändes alls. Bara skönt! Nålarna togs ur sterila paket som öppnades på plats. Ingen fara med hygienen där alltså!

Här ligger Jeab och blir masserad för sin migrän. Inga nålar behövdes den här gången.

En rejäl massage på hela huvudet med ett armbandsliknande föremål i en bronsliknade metall gav de energier som behövdes.

Nästa ”patient”, Mabel, hade besvär med sin vänstersida efter ett fall för några år sedan. Akupunktören startade med att se om hennes ben var lika långa, sedan drog han till i båda benen och visst blev det skillnad. Perfect, var bendragarens ord!

Hon slapp inga nålar utan blev stucken lite här och där. Det var fascinerande att se hur noggrant akupunktören mätte upp de punkter som skulle stickas, eller som jag tyckte, huggas in i huden!

Avslutningsvis en ansiktsmassage. Titta riktigt noga så ser ni att en liten bit bladguld masseras in i huden på pannan!

Vilken nytta gör guld som masseras in i huden???

Jag fick sedan reda på att den här mannen som kommer från Chang Mai i Norra Thailand, är lärare i Akupunktur. Han reser  runt i stora delar av Asien och utövar sin läkekonst!

Mabel sa efter behandlingen att det kändes magiskt! Det pirrade lite i kroppen och hon kände sig redan bättre i sin vänstersida! Jag hoppas att det håller i länge1