Det känns alltid lite i magen när jag lämnar ”hemma” för att åka bort, kortare eller längre tid. Det finns ju något som kallas objudna gäster. Visserligen känner jag mig trygg, men en lite tagg finns alltid tills jag sätter nyckeln i låset igen.
Jag har inget av värde hemma, men jag vill inte att någon med onda avsikter tar sig in och går genom våra saker.
Nu är både vi och många som vi känner rustade till tänderna med grannsamverkan, larm, folk som tittar till hemmet, lampor som tänds med jämna och ojämna intervaller. Vi har faktiskt ytterbelysningen tänd året runt när det blir mörkt, även när vi är hemma.
Jag säger som min svärmor alltid sa: Hur har det egentligen blivit?
Man ska ju känna sig trygg var man än är utan hjälp av vänner, barn, säkerhetsföretag, belysning som tänds och goda grannar!
Man måste ju leva och inte sitta inne för att passa sitt hem hela tiden!
Känner du dig helt trygg när du lämnar ditt hem för en kortare eller längre resa?