Kategori: Resor (sida 12 av 72)

Vädret var fint och vi gjorde en utflykt till Knalleland, 2,5 mil från Ullared och nästan mitt ute i skogen. Vi besökte goda vänner och njöt av väder, trevligt sällskap och ett vackert sommarsverige.

Bara lite krusningar på sjön, tyst och lugnt. Det är som balsam för en storstadssjäl.

En omgång äventyrsgolf stod på programmet. Jag kan meddela att Bloggaren inte är bra på den här aktiviteten. Det är dessutom dagens underdrift! Jag är kass!

En tröstpromenad fick det bli. Det är jag bra på!  Underbart! Synd att ni inte kan höra det vi hörde! En fantastisk fågelsång. Alla fåglar var på gång och skogens kör lät ljuvligt i mina öron.

Jag älskar dessa dala gärdsgårdar! Snyggt!

Över stock och över sten. Nåja, över rötter och små stenar i blåbärsland. Tyvärr ser det ut som att man måste köpa blåbär i år. Det var inte många blommor på riset.

Snart dags att sjösätta dom ensamma ekorna som bara väntar på att komma i vattnet inför sommaren.

Här fick vi passera försiktigt! Rumpnissarna var på alerten. Titta noga på bilden så ser ni dom! Lite fantasi bara!

Här är det hög svansföring! Bloggaren står med ändan i vädret i liljekonvaljbacken.

En liten väldoftande bukett fick följa med hem. Tänk så fort tiden går när man är lycklig!

Vi var i Kiel för några veckor sedan och för att komma dit så måste man genom hela Kielkanalen.

Det är inte dumt att sitta på första parkett ombord och njuta av det man ser. Kielkanalen byggdes 1887 och 1895. Den blev då 67 meter bred och 9 meter djup och en längd på ca 100 km. Det räckte inte så kanalen breddades mellan 1907 och 1914. Den grävdes ut och blev till sist 102 meter bred och 11 meter djup!  Om ni hör någon säga  Nord-Ostsee-Kanal, är det exakt detsamma som Kielkanalen.

Det är bebyggelse utmed hela kanalen, många hamnar för privata båtar och fina stränder.

På de flesta stränder kan man se badhotell och privata strandkorgar! Ett litet krypin när man är på stranden.

Strandkorgar på lite närmare håll. Sittplats för två, en liten låda och ett rejält fotstöd som man fäller upp som en liten grind när man åker hem. Det går att  luta strandkorgen också om man vill!

Det finns en hel del segelbåtar utmed kanalen. Varje år är det riktigt stora segeltävlingar här. Kielerwoche kanske ni har hört talas om!

Strax innan man åker ur kanalen, så står det här monumentet.

Laboes marina minnesmärke står alldeles innan man åker ur kanalen! Från början var det tänkt att hedra tyska marinsoldater som dog under det första världskriget. Sedan 1996 påminner anläggningen om samtliga sjömän från alla nationer som lämnade sina liv på världshaven. Idag är Laboes marina minnesmärke ett internationellt fredsmonument och museum och som tur är så klarade monumentet sig utan större skador i andra världskriget.

U- 995 som är en gammal ubåt ligger nedanför monumentet är från andra världskriget och är den enda i sin typ som finns idag. Av någon konstig anledning så hamnade U-båten i norsk ägo efter kriget och såldes sedan tillbaka för  1 D-mark.

Det låter kanske som lite överkurs, men kokta färska räkor kan man äta tills man – inte orkar mer.

Prio ett är att ta sig till en fiskmarknad och det finns några stycken.

Det här är inga räkor, vi går vidare!

4 kg räkor, mellanstora, köpte jag. ca 65 kr/kilot. Det var dags att kavla upp ärmarna och jobba. Men vänta lite nu! Jag hade dillfrön på burk (tack Tobbe) från Sverige, men färsk dill i knippen skulle jag ha. Vad i herrans namn heter dill på thai?

Vi pekade och tjoade. Den här kvinnan förstod att vi ville ha en grönsak och var snäll nog att köra Karin och mig till en grönsaksbutik.

Karin, vad heter dill på thai???? Till slut kom vi på via en översättare på mobilen. Dill heter ”tjillao” Svaret blev ”No have”

Efter många om och men så hittade vi dill på närmsta ställe. Marknaden vid det Vita Templet i Plong Saway.

Dags att sätta igång. Om du funderar på att koka räkor i Thailand, så starta inte in med 4 kilo. Om man bara ska koka 4-6 räkor åt gången tar det en stund. Jag lovar! Hela köket var upp och ner efteråt. Vilket söleri. Sölmaja är mitt förnamn.

Is på räkorna är  ett måste i värmen, annars kan det gå illa! Räkor är känsliga.

Succé, folk åt som galningar och slickade sig om munnen. Räkorna hade en strykande åtgång och nästa gång kokar jag inte så mycket som 4 kilo, det är en sak som är säker.

Någon som vill ha receptet?

Kommer här:

…..absolut ingenting!

…..

….

Det är riktigt jobbigt att göra ingenting så nu måste jag vila hela helgen!

Trevlig helg alla därute ….. det är visst pingst!

I måndags åkte vi från Göteborg med buss och gick på MS Dalslandia får en dagstur genom Håverud akvedukten och Dalslands kanal.

Alle man ombord och det blev dags att kasta loss. En aning småkyligt på morgonen, men en helt blå himmel skulle följa oss under dagen.

Vi åkte sträckan Håverud till Bengtsfors, passerade 16 slussar och steg 41 meter.

Vi kom snabbt till den första slussen med vår båt som heter MS Dalslandia. Hon är specialbyggd för kanalen, sjösattes 1973 och har en bredd på knappt fyra meter. Ibland är det så trångt i slussarna så att en finger utmed sidan inte skulle klara sig helskinnad.

Slussluckorna är öppna för fullt och vattnet vräker in i den stänga slussen. Båten stiger ganska snabbt till rätt höjd.

Vi är på rätt höjd, slussporten är öppnad och Håveruds Akvedukt ligger framför oss.  ” Akvedukten är en fritt hängande bro, där vattnet leds i en 33,5 meter lång plåtränna ovanför forsen. Plåtarna är sammanfogade med 33000 nitar. Ännu har inga nitar behövts bytas ut trots 148 år på nacken.”

Snacka om kvalitét!

Tyvärr fick jag inga bilder uppifrån eftersom jag var ombord, men det var en häftig upplevelse att åka i en liten plåtränna en bit upp i luften över en fors.

Det är vackert i Sverige. Tänk att bo så här.

Någon däruppe måste gilla oss. Vindstilla strålande sol och ett vackert landskap. Kan det bli bättre?

En annan av slussarna som vi passerade. Vitsippsbackar på båda sidor att njuta av när vi sakta gled förbi.

Landskapet var otroligt varierande. Det var något att njuta av precis hela tiden.

Dalslands kanal byggdes av Nils Ericsson 1864-1868 . Kanalsystemets längd är 250 km varav ca 12 km är grävd eller sprängd kanal. Det gick fort och jag undrar hur många arbetare som inte orkade arbeta så hårt hela vägen. Bron ni ser är också byggd och designad av Nils Ericsson, som för övrigt var bror till John Ericsson som var en känd uppfinnare.

Några guider som ville visa vägen.

Den sista slussen för vår del öppnades och nu var det bara en liten bit kvar till Bengtsfors.

En heldagsutflykt var slut för vår del. Tack alla som var med.

Tack mina läsare om ni orkar att läsa och titta på hela inlägget. Ni ska vara glada att ni slipper alla bilder. Då hade ni fått sitta och titta länge! 🙂

Om du läste förra inlägget från Kiel, så vet du att det är sparristider i Tyskland nu. Jag bestämde mig för att äta sparris till lunch.

Det blev en sparrissallad med hallonvinegrette till. Riktigt mumsigt, men människan blir ju aldrig nöjd. En person vid bordet intill hade beställt varm vit stångsparris med bearnaisesås, färsk potatis och skinka.  Gräset är ju grönare på andra sidan, så en smakbit av den rätten hade suttit fint.

Mätta gick vi över rådhusplatsen och kom till den lilla sjön Kleiner Kiel. Sjön som består av två delar är säkert konstgjord, men det är så vackert där.

Kiel är huvudstad i den nordliga delstaten Schleswig- Holstein och har ungefär 250 000 invånare. Under andra världskriget blev Kiel bombat och bara 20% av all bebyggelse stod kvar när freden kom. Alltså blev 80% i stort sett jämnat med marken. Av det syns inte ett spår idag.

Vi har haft folk förr i den här parken, så vem bryr sig om några svenskar också kommer och tittar på oss, tänkte nog gåsen

För en vecka sedan såg kastanjerna ut så här. Jag skulle tro att kastanjeträden står i full blom nu. Vackert.

Man kan ju undra hur ett träd orkar bära sig själv på det här viset.

Ni märker att vi hoppade över shoppinggator och annat den här gången. Vi ville möta våren vid sjön istället. Sommartid är det fantastiskt att gå utmed kajerna vid Kielkanalen. Eller helt enkelt ge sig in i ”gröten” där alla andra är.

Här låg fru And och ruvade på hemligheter. Utmed större delen av sjön har man byggt skyddande små utrymmen som är tillslutna utom på vissa ställen där fåglarna kan ta sig in och vara ostörda med sina ägg och sina små nykläckta ungar.

Mitt i stan! Om ni tittar riktigt noga så kan ni se fågelskyddet i nederkant av bilden som är byggt som en triangelformad korridor.

Vår lilla promenad avslutades vid Kieler Kloster, som byggdes 1242. Kyrkan blev helt förstörd under andra världskriget, men byggdes upp igen av donerade medel. Klostret var återställt så sent som 1994-98. Nu kan allmänheten gå till deras kafé. Det finns ett klockspel i tornet och figurer som visar sig var hel timma. Vi kom för sent den här gången för att lyssna och titta.

Klockan blev mycket och båten kallade. Vi ville inte bli akterseglade  så det var bara att gå tillbaka. Vi hade gjort mycket tyckte vi. Shoppat och njutit av den tyska våren och maten.

Näta gång vi åker över gör vi något annat!

Det är otroligt vackert att åka genom Kielkanalen. Det kommer inlägg och bilder därifrån vid ett annat tillfälle!

Jag vet inte vad andra gör när man kommer dit, men vi har som tradition att starta dagen (efter frukost ombord) med en lite busstur upp till Citti-Park. Det är ett shoppingcenter med många butiker och vi åker nästan alltid till CITTI-Markt.

Vi var inte ensamma och vagnarna fylldes snabbt! Folk bunkrar inför hela långa, vackra sommaren i Sverige. Min gubbe ville ha lite öl och jag ville gärna ha lite druvdryck.

Det fanns mycket fruktdryck. Trampade druvor är visst lite nyttigt i lagom dos.

Den som inte kunde bestämma sig, hade möjlighet att provsmaka olika viner. Man kan faktiskt hitta en del pärlor här.

Jag brukar ta mig tid njuta av dom fräscha montrarna. Alltid lika snyggt upplagt.

Det finns en del fula fiskar också. Inte roliga att se på, men säkert riktigt goda när dom är tillagade på rätt sätt!

Köttdisken i sin prydno. Välputsat och snyggt upplagt. Här betalar man inte för en massa slamsor som man måste skära bort.

Vackert som en färgrik tavla. Här finns mycket som jag skulle vilja köpa, men det går inte att ta med sig på båten. Det blir ögongodis istället.

Tyskarna är galna i sparris och det är tid att skörda nu. Det tar lång tid innan det är dags för skörd. Sparrisen får växa i tre år innan det är dags att njuta av den. Blekt sparris skördas med en speciell sparriskniv ca 20 cm under markytan efterhand som skotten visar sig. Grön sparris skördas när skotten är 15-20 cm. Vi såg lila sparris också.(längst ner i bilden. Slarvig fotograf!)

När jag såg all sparris så bestämde jag mig för att äta sparris till lunch, men först tillbaka till båten med de varor som vi köpt!

Det kommer mera Kiel i senare inlägg!

Vi brukar ta en lite tur till Kiel ibland. En stad som är mysig att gå omkring i.

Där ligger hon med aktern åt fel håll och visar baken mot Älvsborgsbron, som har varit ett landmärke för Göteborg sedan 1966.

När vi lämnat våra saker i hytten, gick vi direkt till cafeterian och satte oss i fören. Stena Danica körde förbi och skulle till Fredrikshamn.

Egentligen skulle vi inte äta så mycket, men jag kunde inte motstå laxen och Köttbullemannen, gubben min, tog lite av sin favorit.

Strax dags att kasta loss och alla snören skulle dras ombord. Hoppsan, trossar heter det visst! Tjocka som attan. Undrar hur mycket en av trossarna tål att dras ut innan den brister!

Snyggt! Det gick att vända båten åt rätt håll den här dan också! Under bron ska vi om vi vill till Kiel.

Det finns en del i butiken, men en massa dofter är inget för mig. jag doftar gott utan tillsatser.

Vaaar  finns Martinin? Ingen som vet?

Inköpta varor lämnade i hytten och det blev dags att ta en sväng på båten och kolla in läget.

Utvilade och med en god frukost i magen blev det dags att gå iland. Först är det suckarnas gång som man måste ta sig genom. Det är inte lika lätt att ta sig tillbaka. Uppförsbacke och en del varor som har råkat slinka med från diverse butiker. Då är det tungt!

Hur var dagen i Kiel? häng med så får ni veta!