Kategori: Resor (sida 10 av 72)

Galway, denna charmiga stad på Irlands västkust, har drygt 70 000 invånare och dom första bosättningarna här dateras till år 1124. Rik på historia alltså.

Floden Corrib  är 6 km lång, flyter genom Galway, rinner  från Lough Corrib och ut till Galways bukt.

Husen varierar i utseende och det som gläder mig när jag går genom Irländska städer är avsaknaden av blinkande, grälla och fula neonskyltar!

Ett litet samtal mitt i Galway mellan Oscar Wilde, den irländske författaren och poeten, till vänster och Edvard Vilde, en estnisk författare. Jag undrar vad dom pratar om.

Oscar Föddes i Dublin 1854 och dog i Paris 1900. Edvard föddes i Tallinn 1865 och dog 1933.

Troligen träffades dom aldrig, men i sagans värld är allt möjligt!

Galway är känt som Irlands kulturella hjärta, vilket låter sant eftersom vi hörde musik överallt. Dessutom var det duktiga musiker och inget klink.

I det här huset har familjen Lynch bott. Lynch som i lynchning! Det påstås att Borgmästaren i Galway, James Lynch Fitzstephen, hängde sin egen son utanför ett av fönstren, trots att folket inte ville det. Sonen hade mördat en spansk besökare och fick sona sitt brott genom att bli hängd av sin pappa. Irländarna påstår att det var där och då som ordet lynchning uppstod, medan man i USA säger något helt annat.

Lynch’s Slott är i alla fall från medeltiden, har restaurerats och är numera en bank!

Hungern satte in och vi letade efter ett bra ställe med god mat! Här kanske?

Det var lågvatten medan vi var i Galway! Man kan se på trappan och muren hur högt vattnet går när det är flod, dvs högvatten.

Musik hördes överallt i folkvimlet. Just här fick vi beslutsångest! Höger eller vänster? Vi gjorde båda. Vi gick till vänster och kom tillbaka vid den högra vägen.

Jag måste bara visa vad som hängde utanför en av restaurangerna. Något att ta efter i Sverige?

..

Tipstack till Hebbe

Får rysningar när jag hör den här mannen sjunga!

Dottern rekommenderade Brobacka Kaffestuga som öppnades 1954 av någon som hette Anna-Greta Ahlströmer. Kan det möjligen vara en släkting till Jonas Ahlströmer som introducerade potatisen i Sverige?

Vår GPS var inte på alerten och vi fick ”känna oss fram” Detta borde vara Brobacka.

Absolut. Jag känner igen det från deras hemsida. Vi är nu inte så långt från Alingsås. Kaféernas stad! Mittendelen av kaffestugan är från 1700-talet.

Det känns som att komma in i en gammal lanthandel. Läckert!

Jag beställde en macka med brieost, rökt kalkon på en skiva nybakt bröd.  Mums. Dom har en speciell sorts våffla, men det får bli nästa gång vi kommer dit.

Vi bestämde oss för en promenad i de vackra omgivningarna ner till sjön Mjörn. Trappan ner var vad man säger ”snorhal”. Jag gick först och varnade de andra. Därefter kom vi  till en spång som var ännu halare. Fullt med fuktiga alger.

Det slutade med att jag drattade på ändan och satte mig på foten. Nu sitter jag med en kall våt handduk för att lindra en eventuell svullnad. Hoppas inget är trasigt i foten. Det lät faktiskt så när jag gick omkull!

Bära sig åt!

OBS! Detta är inget sponsrat inlägg!

Min älskade mormor bodde i Uddevalla och jag tillbringade många månader hos henne varje år tills jag började skolan. Vi åker dit ibland och går i minnenas allé.

Vi besökte goda vänner som kom med idén att åka ut på Byfjorden via Bäveån som ligger i centrala Uddevalla. Vädret var till en början helt ok, men det skulle tjockna till ordentligt!

Utsikten från husen utmed Byfjorden har första parkett och kan njuta av en fin utsikt!

Ålekråkorna eller Storskarvarna tar en paus mellan jakterna på fisk.

Uddevallabron, som enligt mig är en av de vackraste i Sverige, kan vi se lite längre bort.

Vi glider förbi Gustafsberg. som är Sveriges äldsta badort med sina 200 år på nacken. Man skulle dricka brunn här. Ett glas i halvtimman ansågs vara nyttigt.

Fram till 1850-talet var Gustafsberg Sveriges lyxigaste havsbadort och förutom hälsosamma bad gick man på  promenader i parken och hade andra trevligheter för sig. På kvällarna kunde man roa sig i Societetssalongen med musiksoaréer, teateruppträdande och fina baler. Familjerna tog  hit sina giftasvuxna döttrar i hopp om att hitta en framtida passande svärson.

Hungern gjorde sig påmind och vi gick iland vid Lindesnäs för en brunch. Villa Lindesnäs var sommarbostad från 1916 med ett kanonläge på en klippa vid Byfjorden. Villan var i privat ägo fram till 1959.

Strax innan vi gick in för brunch kom regnet ikapp oss så alla satt inomhus och åt. Goda vänner och min  bättre hälft!

Vi fortsatte med båten förbi Uddevallabron och det blev allt gråare med dis och regn. Det blåste i alla fall inte!

Båten har vänt och vi är på väg tillbaka till Uddevalla!

Några tappra kanotister hade gett sig ut i busvädret och jag la ner kameran i väskan.

Jag rekommenderar verkligen en tur till Uddevalla, den lilla staden med ca 22 000 invånare. Passa på att ta en tur med båten Sunningen. Vi hade en härlig tur och jag kan förställa mig hur fantastiskt det är om solen visar sig.

Tipstack till våra vänner som kom på det här!

Första lördagen i augusti är det hamnfest på Donsö och 2016 var inget undantag.  Hösten presenterade sig i morse med mörka moln och en kraftig vind, men vi tillhör den sega sorten som inte ger sig för det.

Det var så kyligt att vi bestämde oss för att ta en liten promenad. Vi hittade en stig och gick ut på den.

Kaprifol och nypon i symbios.  Kaprifolen är Bohusläns landskapsblomma.

Vind i seglen. Trots de mörka molnen tyckte vi att det var vackert.

Ljung och rönnbär. Det är höst på riktigt! När vi kom hit hade vi ingen aning om hur långt det var kvar tills vi kom tillbaka till hamnen på Donsö, men vi traskade vidare.

Vart vi än kommer är det otroligt mycket rönnbär och vintern som kommer blir säkert både kall och hård. Köp rejäla vinterkläder om du inte vill frysa!

Vi hade inte långt kvar på promenaden, men det visste vi inte, utan satte den ena foten framför den andra!

Vi klarade det! Framme och promenaden tog en timma. Hungern satte in men först ville vi se när repen släpptes till den stora loppisen.

.

Jag tog en liten film när repen släpptes och alla rusade fram på samma gång för att kunna göra ett fynd. Det är lika roligt varje år när startskottet går och armbågarnas lag råder!

.

Belöningen för att vi var duktiga och för att vi var hungriga. Det smakade gott vill jag lova!

Vi åkte hem, festen pågår hela natten, men vi behöver vår skönhetssömn.

Marstrand ligger på Koön och själva Marstrandsön. Numera är det en stor segel och turist ort särskilt på sommaren, men det finns en del aktiviteter året runt.

ca 1500 personer bor här året om och många pendlar  varje dag till sina arbeten.

Vi är på väg över med färjan och det känns så mjukt och skönt inom mig. En del av min barndom ligger kvar och ropar på mig varje år.

Silhuetten av Karlstens fästning reser sig mot skyn och kan ses från havet var du än kommer ifrån. Karlstens fästning benämndes vid namn 1671 och var dessutom ett statsfängelse fram till 1855. Här satt en gång Lasse-Maja Molin 1813-39.  En enda kvinna har suttit här 1806-09. Det var en adelsdam som hette Metta Fock och hon fängslades på minst sagt oklara grunder.

En fika på Bergs Konditori är ett måste. Kaffe med kanelbulle. Har man inte fikat här, så har man inte varit på Marstrand. Bara så ni vet!

Vi gick förbi societetshuset, i folkmun kallat Såsen där Oscar II höll till med sitt följe och traktens kvinnor. Man kan undra hur många marstrandsbor som har bernadottskt blod i sina ådror. Vi hade bestämt oss för att gå Marstrand runt, en promenad på ungefär 5 km. Huset i Marstrands norra inlopp ägdes av PG Gyllenhammar för en del år sedan.

Man måste passera genom Nålsögat för att komma vidare på promenaden. Det är trångt, jag lovar, men jag kom igenom.

Vi passerade genom S:t Eriks park och här växer 19 olika träd och växtarter. Man kan inte tro att vi är på en liten ö i den Bohuslänska skärgården.

I näckrosdammen lite längre fram finns inplanterade rosa näckrosor.

Här får vi se Skallens fyr och fyren Pater Noster längst ut i bilden. Där har jag dragit många makrillar som barn. Pater Noster betyder ju: Fader Vår och havet där är förrädiskt så man tror att fiskarna bad en bön innan man gick ut eller skulle in till land. Många har drunknat här ute i de svåra sjöarna som kan bli.

Jag älskar att sitta på en solvarm klippa när det blåser och titta på när havet vräker in och vågorna bryts när de når land.

Vissa sökte sig till lugnare vatten när jag njöt av blåsten.

Vi har nästan kommit till slutet av vår promenad och nedanför oss på Marstrandsfjorden  drillas nya OS och VM medaljörer. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!

Har någon missat att jag älskar Marstrand?

Enligt alla kartor så ligger Torekov i Skåne på Bjärehalvön. En gång ett fiskeläge och numera en ren turistort.

Det bor ca 850 personer året runt  där, varav många ursprungligen kommer från andra delar av landet.

Jag har varit i Torekov flera gånger och den skånska dialekten är sällsynt. Det är helt andra dialekter som talas därnere, så man kan tro att man befinner sig uppåt landet och inte i Skåne.

Dagen efter musikkvällen gick vi en liten runda bland alla mysiga hus.

Jag tycker om stockrosor, men dom gillar inte mig. Dom vissnar och vill inte mer när dom kommer ner i min jord hemma.

En glass vid hamnen är aldrig fel. Det rör sig hela tiden och man kan se hur alla båtar lägger till eller lägger ut.

Hit ner går många från sina hus  med badrockar på. Dessutom drar folk sig inte för att gå in i butikerna i sina badrockar. Det blir lite som en uniform för en del.

Bada eller inte bada, det är frågan. 21 grader i vattnet…

Ett av husen som kanske står tomt när hösten och vintern kommer. Torekov är lite som en spökstad när alla turister har åkt hem till sina permanenta bostäder.

Det är otroligt vackert utmed kusten. Hallands Väderö ser man längst ut på bilden. Jag kan sitta stilla och titta över havet och njuta hur länge som helst!

Någon ville fira med lite skumpa! Vad har jag ingen aning om.

Jag vill gärna fira att vi har ett fantastiskt vackert land!

Det var fler än vi som uppskattade musiken kvällen innan!