Kategori: Okategoriserade (sida 5 av 73)

Vi har ca 1.5 mil till den stora metropolen Ban Phe där vi bunkrar och handlar saker som vi inte kan få på närmare håll. Ban Phe är en liten stad och har ungefär 18.000 invånare. Det är lätt att ta sig runt där både till fots och med exempelvis en sareng.

Vi måste tanka innan vi ger oss iväg. Ingen vid pumpen idag, men…

Vi ropade och tutade, plötsligt så kom han och fyllde på. Vi hade kommit lite olämpligt. Mitt i en liten middagslur.

Vi kom iväg och började närma oss Ban Phe, men först skulle vi passera den långa allén.

Man kan stanna utefter vägen och köpa lite olika saker. Här är klädsarengen om någon vill ha.

Vi susar fram i den hiskeliga farten av ca 30-35 km i timman.

Framme i Ban Phe. Inte jättemycket trafik den här dagen.

Målet var Makro och matbunkring. Dubbelparkering för sarengerna är inget problem för dom är lätta att flytta om det behövs. Noterbart är att sarengerna är olagliga i Thailand, men det är ingen som bryr sig, utan alla använder dom dagligen.

Följ med en bit på Beachroad!

Det är så roligt när man får besök från Sverige. Den här gången är det dottern som har lämnat regn och rusk, kanske snö, bakom sig för några veckor i värmen. Hon har lämnat resten av sin familj hemma.

En massage till att börja med sitter fint. Här kan hon lyssna till vågorna som slår in mot stranden.

En strand som nästan ligger helt tom. Vi bor ju inte i de stora turiststråken.

Vill hon, så kan hon snegla lite på träden. Dessa höga träd med helt raka stammar är så vackra!

Vattengympan som vi har varje dag missar hon inte heller.

När kvällen kommer kan vi dra in till Laem Mae Phim. Ibland är det festligheter där. Den här veckan har man firat Loy Krathong med en festival. Lite mat på stranden är aldrig fel.

Läckerheter? Rostade larver, gräshoppor och skalbaggar. Någon som blir sugen?

Jag håller mig hellre till kanderad frukt och bär, fast naturellt är bäst.

Avlånga svarta vindruvor kunde man köpa. Jag ångrar att jag inte köpte en klase så jag kunde smaka.

En Piña Colada sitter fint som en avslutning på kvällen.

Vår vana trogen så ger vi oss ut på små roadtrips i vårt område. Dessutom finns det faktiskt små områden som vi inte har kollat förrän nu. Alltid hittar man något nytt.

I detta vackra land får alla vara den dom är och blir respekterade för det!

Man möter många olika sorters transportmedel. En bil är ju till för att packas, frågor på det?

Mitt ute i ingenstans åkte vi förbi dom här glada tjejerna. Nästa gång stannar vi och tar något att dricka – om vi hittar dit igen förstås!

Gammal och trött. Den här har verkligen sett sina bästa dagar.

Inte bara gammal och trött, den är jättedöd. Enligt mig är alla ormar i det här landet supergiftiga, men bara 5% är det har jag hört!

Backe upp och backe ner, höger eller vänster. Ja vi har gott om bensin och GPS så vi inte kommer bort.

Alltid mysigt att komma hem efter en dag på vift!

När man är ute och åker ser man att det huggs ner träd överallt. Stora områden blir helt kala. För det mesta är det sanden man vill åt.

Det är inte vackert att titta på och sanden blir hämtad av långtradare för att bli transporterad till olika glasbruk. Sanden i Rayongområdet passar speciellt bra för glastillverkning.

Egentligen ska det stora hålet bli igenfyllt med fylle och jord, men det sker inte alltid. Ibland blir det små sjöar som ofta är vackra.

Vattnet är ofta glasklart i dessa sjöar. Längst bak i bilden kan man se några sandtag.

Ett sandberg ligger och väntar på transport. Det är en otrolig växtkraft i området, så det tar inte alltför lång tid innan det är grönt och fint igen. Ibland med blommor i alla färger.

Den 14 november kom vintern till Thailand. SMHI, eller vad det kan heta i Thailand, har utropat att den svala säsongen har börjat. Vintern har kommit till Thailand när – nordostliga eller ostliga vindar ligger på en höjd av 100-3500 meters höjd och västliga ligger på en höjd över 5000 meter. Alltså vinden har vänt!

Klockan sju en tidig vintermorgon, precis utanför vårt Condominium. Frosten lyser med sin frånvaro.

Lie småkyligt innan frukost. Nu bara 22 grader, en svag vind och torr luft. Dagarna innan har vi vaknat till 29 grader och hög luftfuktighet. Då är det ingen morgonrock på.

Andarna i trädet har det säkert bra. De får både mat och omsorg. Trädet är heligt när andarna har flyttat in.

Ser det inte lite kallt ut? Eller ska vi hoppa i? 29 grader i vattnet duger väl. Lite svalare än förut när temperaturen hade passerat 30.

Han fryser nog inte, men är klädd för skydd mot solen. Undrar om hans fångst blev stor.

Dagen har lagt sig till ro och för mig är det bara att stämma träff med kudden för en lång natts sömn!

Resväskorna packade, visum, biljetter och pass på plats. Då är det äntligen dags att röra på sig igen. Trots att allt är kollat flera gånger undrar jag alltid: Vad har jag glömt?

Känslan när man är ombord på planet och det bara är transporten kvar känns så härlig. Trots många timmar i luften tycker jag att tiden går ganska fort. Det är mat, lite sömn och några filmer så är man framme. Nja bara på flygplatsen.

Första frukost på balkongen är faktiskt lite speciell. Därefter läsa lite nyheter på paddan och man är igång.

Ut på vägarna för lite inköp med vår sareng. Den är klar att använda och svischa i max 40 i alla väderstreck.

Det är fler som är ute med sin sareng och tar hem lite pinnar för att använda till något.

Andra tar det lite lugnare i värmen och att bli solbränd är man inte intresserad av!

Till vår förvåning har det vuxit upp lite ”coffeshops” men det är inte lagligt att röka på.

Vi skulle äta middag på stranden och njuta i solnedgången….. men käre maken sa till mig att vända på huvudet och se vad som var bakom mig!

Här snackar vi kontraster. Vi fick bråttom, betalade, tog vår dricka i handen och rusade till sarengen. Hoppet att vi skulle hinna hem innan helvetet bröt lös infriades faktiskt. I samma ögonblick som vi kom hem började regnet och ett långvarigt åskväder som kunde upplevas från balkongen.

Det tog tvärstopp med bloggen för ett antal månader sedan och jag öppnade den inte alls. Kunde inte ens se den. Den gömdes längst ner i mitt medvetande. Syns inte, finns inte, tills för några dagar sedan då jag kollade kommentarerna som låg där och skvalpade.

Mmm…. man kanske skulle göra ett inlägg och se hur det känns. Liten sugen är jag allt!

En kryssning har vi hunnit med och njutit av! Ingen blogginlägg därifrån heller.

Såpbubblor, så vackra, färgrika och gläder alla barn. En liten upplevelse på kryssningen.

Som Fågel Fenix som reser sig ur askan har bloggen vaknat igen. Nu får vi se om vingarna bär.

Dottern ringde och undrade om vi ville komma förbi och grilla med dom. En ny grill hade inhandlats och skulle förevisas, vilket bara var en ursäkt för att vi skulle komma.

En ny liten familjemedlem hade hämtats dagen innan och var huvudnumret för dagen. Jo, man hade köpt en ny grill,men Lilla Pärla var den stora orsaken till att vi skulle komma, vilket vi inte visste innan.

Det gäller att bekanta sig med sitt nya hem och flocken man ska tillhöra.

En lekkamrat fanns redan på plats.

Så glad att man inte har gett den lilla godingen ett människonamn, utan något som passar till den här lilla godingen!

Bilden lånad från dottern!

Redan mycket större och kompis med ”storebror”

Välkommen lilla fröken Pärla.

Vi lade till i Soudabukten på Kreta och åkte sedan shuttlebus till Chania, som är Kretas andra stad i storleksordningen. Jag har varit i Chania flera gånger och det är en stad som jag gärna återkommer till. Soudabukten har en marin militärbas från USA!

Utsikten från vår balkong tidigt på morgonen innan frukost. Vi hade redan lagt till när jag vaknade.

Gamla murar möter nya hus.

Vi drog oss ner till den gamla hamnen där de venetianska tornen och murarna finns. Chania har lytt under många herrar och mellan 1200-1600 var staden venetsiansk och lydde under Republiken Venedig i Norra Italien.

Man kan promenera på muren ända ut till Fyrtornet. Många gör det också.

Vi var tidigt ute, så det var inte dags för lunch, men jag kunde inte låta bli att ta en bild av den här restaurangen som ligger alldeles vid den långa strandpromenaden. Så grekiskt!

Det var ju här i en av de små gränderna vi skulle äta, men vi upptäckte den här tavernan alldeles för sent. Den ligger i gamla murar. Kommer gärna hit igen och då blir det något att äta här.

Den här delen av Kreta blev hårt sargat under andra världskriget och här är del av muren som fick stå utan att pulvriseras av någon bomb.

På eftermiddagen den 24 maj utsattes staden Chania för ett hänsynslöst tyskt bombanfall. Tyskarna hade två mål med anfallet, dels att sprida skräck bland soldater och civila, dels att täppa igen vägarna för de allierade soldaterna. I tio dagar pågick hårda strider där tyskarna även mötte hårt motstånd från lokalbefolkningen.

SO-rummet

Det är så mysigt att ströva omkring i de trånga gränderna där det inte finns en enda neonskylt.

Otroligt vackert i det kristallklara vattnet.

Vi bestämde oss för att vi skulle upp i North Star för en upplevelse 100 meter över havet. Det var gratis när vi låg vid ett stopp, men kostade ett antal dollars ute till sjöss. Gratisvarianten var på en kvart och den andra lite längre tid och inte bara upp och ner utan armen svängde åt sidan också.

Vi var lite tidiga (man behövde reservera tid för den lilla åkturen) så vi passade på att ta ett varv runt båten först.

Vi gick förbi dom här solstolarna runt poolen och här är det förbjudet att paxa stolar och sedan lämna. Om man inte har varit på plats efter en halvtimma tas handdukarna bort av personalen. Superbra!

Snart dags för uppstigning i North Star. Några andra lyckliga åker före oss.

Tiden gick så fort däruppe. Jag hade gärna varit där mycket längre, men andra väntade på att komma upp. Gratisturerna fick man bara göra en gång för att alla som ville skulle kunna komma upp!

Tyvärr blev bilderna lite suddiga genom ett lite smutsigt glas och reflexer.