Kategori: Okategoriserade (sida 14 av 73)

Vi åker runt i vårt närområde och hittar mycket som inte växer i Sverige. Det är intressant att hitta nya växter och kulturer. Just nu har vi sett mycket maniok, som är ett av världens viktigaste baslivsmedel, dvs det är rötterna man är ute efter. Kärt barn har många namn så i Bolivia är det yuca, kassava och arrowroot i Brasilien. Manioken kan bli upp till 5 meter hög, men det är rotknölarna, som kan bli både stora och tunga, man helst vill ha.

Ett annat namn man kan komma i kontakt med är tapioka, som är utvunnen stärkelse från maniokroten.

Man måste veta hur man tillreder manioken eller kassavan eftersom det finns ett giftigt ämne som måste bort innan man använder det som mat i olika former.

Vi åkte förbi ett fält i snygga rader med bara pinnar nerstuckna i marken. Lite nyfikna tittade vi lite närmare på det.

Pinnarna har små knottror på stammen som är grunden till nya plantor. Små skott växer ut därifrån.

Här ligger de stammar som blev över. Om man inte tar pinnarna, utan låter dom ligga kvar kommer det att bli en liten maniokskog där.

På det här fältet har det redan börjat växa och det går fort.

Klimatet och växtkraften gör att man kan ha fält som har kommit olika långt vilket jag tycker är fantastiskt!

Plantorna måste växa lite till, sedan är det dags att skörda! Just nu verkar man plantera många fält med maniok på denna sida världen!
Bladen kan kokas, malas och stuvas tillsammans med palmolja och jordnötssmör, då kallas det Saka-Saka på vissa platser. Den geggan ska tydligen vara mycket näringsrik.

Du som vill läsa mer om nyttoväxten manioka kan klicka dig in HÄR och HÄR Den sista är riksdagens sida.

Vi åkte innervägen till Mae Phim och hamnade i en räkskörd som pågick för fullt. Stanna ropade jag till min bättre hälft, gick ur sarengen, frågade om jag kunde ta bilder och gick in i mina flipflops. De flesta hade stövlar så jag blev smutsig om fötterna minst sagt!

Man pumpade ut vattnet i räkodlingen medan skörden började.

Ett nät låg på bottnen som man skulle vittja. Ingen tanke på att det kan finnas ormar i närheten. Hopp i bara!

Många människor arbetade med att sortera räkorna efter storlek!

Räkorna läggs i stora tunnor som fyllts med isblock.

Sorterade ligger dom och väntar på att bli fraktade. Här snackar vi stora räkor, mycket större än dom vi är vana vid.

På väg till en fiskmarknad eller restaurang!

Is är viktigt för att hålla alla räkor kalla i värmen.

Till sist hamnar det på någons bord. Mitt till exempel. Räkor i gul curry är himmelskt att äta speciellt om man sitter på en restaurang med strandläge!

Jag tycker att det fanns så många räkor i odlingen att det skulle vara svårt att få plats med allt vatten samtidigt, men det gick alldeles utmärkt!

Med tanke på alla som sätter i halsen nu och tänker på miljön vill jag tillägga:

Dessa odlingar ligger på mark som inte verkar odlingsbar.

Det ger jobb och inkomster åt många människor, som redan har det svårt .

Jag har sett hur man på andra platser runt vårt område planterar mangroveträsk där så är möjligt.

Visst det är saltvatten som räkorna växer i, men jag har sett att man lägger någon form av duk på bottnen och upp mot sidorna!

Jag äter dessa räkor med glädje!

Tidigt en morgon när vi åt frukost upptäckte min man att det var något på gång i en av våra upphängda mobiler. Kunde det vara någon sorts liten fågel som skulle bygga ett bo? Det var ett fasligt flygande med strån i den lilla näbben. Den lilla Solfågeln är inte släkt med kolibirierna om man tror det. Det finns inga kolibrier i Thailand.

Det gick fort med byggandet och den lilla fågeln är inte alls rädd för oss. Man kan komma nära, mycket nära utan att den bryr sig det allra minsta.

Boet byggdes från insidan hela tiden. Till sist blev det pyntat invändigt med mjuka vita fjädrar och annat som skulle vara skönt att ruva i! Boet i övrigt består av små vissnade löv, hår, ja till och med spindelväv!

När boet var färdigt provlåg honan lite för att sedan överge bygget i ca en vecka. Då trodde vi att hon hade hittat en bättre plats för sina små.

Ruvning pågår för fullt. Jag sitter ungefär 60 cm från boet när jag tar bilden! Naturen är givmild och fantastisk.

Ibland drar hon sig in lite, men verkar aldrig rädd. Jag undrar om hon skulle bli rädd om andra människor kommer för nära eller om vi är utvalda på något sätt! Hon ligger inte på sina ägg hela tiden, utan gör lite utflykter då och då! Jag trodde att man aldrig lämnade äggen och att någon kom med mat och vätska.

Vi är så ödmjuka och tacksamma för att vi får vara med om detta!

Glöm inte att titta på hur vår lilla fågel byggde sitt bo!

Läs mer om denna fina fågel HÄR och HÄR

Sizzlers är en matkedja här i Thailand, med salladsbuffé och olika andra rätter.

Vi brukar alltid ta den superfräscha buffén, som är både god och prisvärd, cirka 40 kronor per person.

Hygienen är hög, om man missar att ha på sig munskyddet kommer det en trevlig person och påminner.

Alla bord och stolar torkas av efter varje gäst, det känns bra.

Besticken låg väl inpackade i plastfolie på bordet redan när vi kom.

En plasthandske på handen man rör vid skedar och andra bestick när man tar sin mat är obligatoriskt. Om man missar det finns det alltid någon personal som påminner. Det står folk hela tiden och kollar alla gäster så det blir rätt. Det känns tryggt!

Här finns det mesta man vill ha. Små vaktelägg, sallader med och utan dressing, flera sorters varma soppor, efterrätter i små glas och sist men inte minst fantastiskt god frukt! Ingen risk att man går därifrån hungrig.

Tallrikarna är små, så det gäller att gå flera gånger om man vill. Jag ville!!

Till slut är det bara betalningen kvar! Det sved inte i plånboken heller trots den goda maten!

Jag hoppas hinna till Sizzlers en gång till den här säsongen!

PS. Sizzler är egentligen en USA-baserad kedja som ägs av ett australiensiskt företag.

Vi vaknade till lite regn, moln och brist på idéer. Då ringde goda vännen M och frågade om vi ville åka med på en shoppingtur till varuhuset Central Plaza i Rayong. En sån chans kan vi inte missa såklart.

Central Plaza är stort så det gäller att bestämma sig för var vi skulle börja. Det är en NK-känsla därinne tycker jag!

Ingen kunde missa att det var S:t Valentines day eller Alla hjärtans dag. Det här paret tog många bilder bland blommor och blad!

Bröllopsklännigar till salu, men inget för mig.

Här blev vi erbjudna att boka tid för fotografering, men jag talade om att jag var gift sedan många år. Tjejen i montern tyckte vi kunde göra om en bröllopsfotografering. Det var bara att beställa tid. Tack, men nej tack.

Förslag på en klänning till en gäst i äkta thaisiden. Ögongodis, nästan som en sagoklänning tycker jag.

Ett annat förslag på en brudklänning om någon är intresserad.

Visst blev det shopping också ett par äkta snygga crocssandaler som ska följa med hem. Snälla rara hur har du munskyddet, snart kommer vän av ordning och säger till hur det ska vara!

Magen började kurra så vi letade upp min favoritrestaurang, som jag önskar att jag kunde ta med mig till Sverige!

Följ med dit i nästa inlägg!

Jag tillhör dem som tycker om äkta buffelmozzarella, då är det trevligt att se mjölkleverantörerna live!

Plötsligt såg vi dom när vi körde in i Mae Phim, alldeles intill The Kitchen. Det var länge sedan vi såg dom så jag trodde nästan att dom var borta, men icke. Livslevande fanns dom där vid vägkanten.

Ingen buffel brydde sig om oss, maten var viktigare helt klart!

Återväxten är bra, de små kalvarna fick vara med.

Vi åkte vidare och njöt av havets lite salta vindar, värme och sol.

Inne i Mae Phim kan man gå till diverse restauranger, gärna där man kan få helt färsk fisk!

Dagens behållning blev i alla fall de små buffelkalvarna som höll sig nära de vuxna.

Just nu är det högsäsong här och turisterna har uteblivit på grund av pandemin. Det är både skönt och ledsamt för oss som är här. Restaurangägarna och andra lider svårt av uteblivna inkomster, något skyddsnät finns inte. Jag är mycket medveten om att man har haft några svåra år även i Sverige, men man kan få viss ersättning i alla fall. Här är det noll, inga försäkringar eller stöd från staten i någon nämnvärd omfattning.

Vi brukar gå runt till de mindre restaurangerna som har det svårast och äta där. Speciellt en restaurang ligger oss varmt om hjärtat.

Kookgig TOUR & Restaurant som ligger rakt över Novotel mellan Mae Phim och Ban Phe. Det var den första restaurangen vi besökte när vi kom hit 2008. Med tiden har Thanya som driver restaurangen blivit en mycket god vän som alltid ställer upp om man behöver hjälp med något!

Nästan tomt på en restaurang där man fick stå i kö innan pandemin om man ville ha ett bra bord.

Det finns många små restauranger som är i samma sits och behöver gäster och man kan hjälpa på ett enkelt sätt. Gå in där och ta något att äta eller dricka!

Vi åkte dit ett gäng för att stötta och äta. Så många gäster på en och samma gång hade hon inte haft på nästan två år. Det tog lite tid för personal är ett minne blott! Hon har inte haft råd att ha anställda sedan mars 2021.

Fortfarande har Thanya ett leende på läpparna, men finns hon och hennes restaurang kvar när nästa säsong börjar? Det är bara att hoppas att vi träffas när vi kommer nästa gång!

Buddha och alla goda andar kanske hjälper Thanya och andra att kunna få en riktig inkomst att leva på! Inte vet jag, men tron försätter berg.

Vi upptäckte från vår balkong att trädet utanför bar på en liten hemlighet, ett fågelbo med ungar i. Trädet står mitt i solen och började tappa sina löv i rask takt!

Vår vaktmästare skulle kratta upp alla löv, men först slog han på stammaen så att resten också skulle falla till marken. Ojoj, tänkte jag hur ska det gå med ungarna? Naturligtvis föll ungen, det var bara en, till marken. Jag fick tag på kameran och sprang ner. Vaktmästaren visade mig då att han hade satt ungen i en buske.

Där satt den liten och förskrämd. Fanns det något vi kunde göra? Grannar ”larmades” och vi fick en idè.

Fågelungen skulle tillbaka till boet så att föräldrarna skulle kunna hitta den igen.

Ungen på plats, nu var det bara att vänta och se vad som skulle hända!

Lite hungrig. Undrar om mamma eller pappa kommer.

Bingo, matning pågår! Mamman och pappan växlade om med matning med larver och annat som en sån här kan tänkas äta!

Några dagar senare ska ungen lämna boet och ser sig omkring innan flytten.

Det går undan att bli stor, fast än så länge måste man bli matad.

Ge mig mer mat NU!

Färdigmatad, den lilla fågeln är utflugen och ska klara sig på egen hand i den stora världen!

Nu en vecka senare är trädet grönt igen. Det är en enorm växtkraft här!

Thailändare är riktigt bra på att fira. Vad kan då vara bättre än att ha tre nyår. Det västerländska, det kinesiska och sitt eget Song Kran som infaller i april.

I år inföll det kinesiska nyåret 1 februari, vilket innebär att Nyårsafton var 31 januari. Nyåret varierar lite beroende hur månen står!

Vi vaknade tidigt av att det lät som kriget. Alla var igång med smatterband och smällare. Viktigt att hålla alla andar på gott humör och skrämma bort de elaka.

Naturligtvis firade vi också med mat, smatterband och rökelse.

En liten stunds andakt och tillbedjan till andarna innan det var dags för människorna.

Var och en av oss tog 9 rökelsepinnar, tände dom och planterade sedan i maten. Ingen fick röra maten innan rökelsen hade bränt ner. Då hade andarna fått sitt! Varför 9 pinnar? 9 är det ultimata turnumret i Thailand.

Alla lät sig väl smaka både av mat och dryck.

Här smattrar det ordentligt hos oss, tyvärr går det inte att bädda in klippet men du kan lyssna och titta HÄR

Kinesernas nyår, som ofta firas i två veckor, går i familjens och matens tecken.

Vi lämnade Oxens år och är nu i Tigerns!

Vilket djur är du född i och vilket element? Kolla HÄR

Alla djuren i Kinesiska zodiaken:

Ordningen på djurnamnen i zodiaken bestämdes av i vilken ordning de kom till Buddha. Först kom råttan och sedan följde i tur och ordning oxen, tigern, kaninen, draken, ormen, hästen, fåret, apan, tuppen, hunden och grisen. Dessa tolv djur kopplas sedan till ett element för varje år.

Tack till familjen som ordnade detta för oss!

I vårt vita tempel blandas Bhuddismen och Hinduismen, vilket märks lite här och där. Just nu är det Milky Ocean som är på tapeten. Man har byggt ett gigantiskt skepp som seglade på Mjölkens hav, det femte från mitten av de sju haven.

Devaerna och Asurorna arbetade tillsammans i tusentals år för att kärna havet och frigöra Amrita, som är odödlighetens elixir.

Ormens kung Naga (Vasuki) lindades runt berget Mandara och sedan startade dragkampen mellan de två grupperna som båda ville ha elexiret.

Man kan verkligen se hur dramatiskt det var under tusentals år.

Naga som värnar om skeppet, sitter i fören.

När havet vällde upp, uppstod ett dödligt gift som kallas halahala. Shiva drack detta gift och hans fru stoppade det i hans hals med händerna, vilket fick halsen att bli blå. Från kärnan producerades också många överdådiga saker, inklusive Dhanvantari (himmelsk läkare) som bar Amrita– krukan – odödlighetens himmelska nektar. Saxat från Bangkoks flygplats.

När vi åkte till Sverige senast, stod här en stor betongklump som rest sig ur askan och blivit så vacker!