Kategori: Okategoriserade (sida 13 av 73)

Man kan ju inte vara i Liverpool utan att gå till Mathew Street där allt en gång började. Man behöver inte ens vara ett fan för det är stor musikhistoria.

Vi hade åkt Hop on hop off, satt med en karta i handen, bestämde oss för att gå till ” Beatlesgatan” som ligger i Cavern Quarter. Bara ett kort stenkast bort från oss.

Det var redan rätt mycket folk på den lilla gatan, som numera är världsberömd på grund av fyra Liverpoolgrabbar.

Fyra lite långhåriga grabbar hade gjort en del spelningar i Hamburg 1960 och återvände till England 1961, till bl.a Cavern Club, där man gjorde flera hundra spelningar. Originalet finns inte mer, men en ny byggdes upp i stort sett på samma plats. Nästan alla band spelade på Cavern Club. Just nu är det Cilla Black som hälsar välkommen.

Självklart fotograferas det både högt och lågt. Nattetid vaknar den här lilla gatan upp, precis som den gjort sedan 60-talet och ännu tidigare.

John Lennon står lite nonchalant lutad mot en tegelvägg. Vi tittade lite närmare på den.

Om man tittar närmare på tegelstenarna kan man se vilka band och artister som varit och uppträtt på den här gatan.

Ännu lite närmare. Kan du läsa namnen och finns dina favoriter här?

Cavern Club restaurant ligger också på Mathew Street. På väggen hänger ett antal guldplattor som visar antalet utmärkelser som tilldelats band och artister från Liverpool. Liverpools Wall of Fame.

Inte mycket till gata, men det är nästan hjärtat av musik i England.

En sista titt på Mathew Street innan vi sakta gick vidare.

Alldeles intill låg den här puben White Star. Här fick beatlarna betalt för sina spelningar på Cavern Club och Fab Four gjorde sin första spelning där. Idag står det en skylt i fönstret som säger att: Barn är förbjudna både inne och utanför. Tyvärr var puben stängd när vi var där. En liten missräkning!

Vi lämnade dom här killarna och åkte vidare till nästa stopp på vår kryssning.

PS. Vi är mycket bättre, men Är inte helt friska från Covid ännu!

När vi kom hem från kryssningen började vi känna oss förkylda. Snuva, hosta, trötta och lite småfeber. Vi tänkte inte närmare på det, men vi ska på studentuppvaktning för ett barnbarn., så vi tog ett Covidtest som visade att det inte är en vanlig förkylning, även om det känns så.

Vi mår förhållandevis bra, men jag låter bloggen vila några dagar. Sedan åker vi vidare!

Liverpool i England var vårt nästa stopp, en stad som har ca 500000 invånare. Storstadsområdet har ca 1,3 miljoner och ligger vid floden Merseys mynning i nordvästra England.

Vi startade med en Hop on Hop off tur för att sedan veta vad vi ville gå.

Man behöver inte fundera på om man har kommit till rätt stad eller inte! Liverpool FC syns överallt på stan.

Det var fler än vi som var ute på vift.

Som av en händelse låg där plötsligt en Pub, men vi var ståndaktiga och gick förbi!

Ett del av Liverpool som har gågator och naturligtvis gick vi in, men köpte inget!

Vi gick genom blandad bebyggelse. Gamla hus och nya låg inte långt från varandra!

Vi drog oss sakta mot Waterfront och blev sugna på glass. Stängd – typiskt!

Gamla varvsområden läggs ner, nya aktiviteter startar. Mycket kultur i husen runt det gamla området!

Kärleken blomstrar. Överallt runt kajerna hade man hängt kärlekslås. Tusentals, många rostiga andra glänsande nya! Undrar hur många förhållanden som fortfarande pågår!

Vi gick vidare utmed kajen. I bakgrunden The Three Graces, återkommer till dom.

Färgglada utflyktsbåtar kunde man åka med. Vi hoppade över det för vi hade liksom en egen lite större båt!

The Three Graces

Dessa mäktiga byggnader ligger nästan vid kajkanten. Det är the Three Graces som är The Royal Liver Building, The Cunard Building och Port of Liverpool Building.

På väg tillbaka till båten mötte vi det här gänget. Mer om det i nästa inlägg!

Medan vi sov tog vi oss till Cork i Irland. Inte dumt alls att vakna upp i ett annat land utan att göra mer än sova.

Cork är den näst största staden i Irland med ca 210 000 invånare. Nästan direkt efter frukosten gav vi oss ut på stan.

Det första vi gjorde var att besöka ett apotek för att köpa värktabletter. Någon hade ont i ett knä och någon annan i sin höft.

Det var mycket mer än ett apotek, en ”alltmöjligtbutik” vill jag kalla det för.

Vi tog oss sakta upp på höjden, när vi såg detta. Troligen obebodda hus som håller på att falla ihop.

En katedral med utsikt eller St Marys Church. Kunde vi gå förbi utan att gå in? Det kunde vi inte!

Katedralen är så grå på utsidan och vacker på insidan. Vilka kontraster.

Våra ben tog oss allt högre upp ovanför Cork och en husfasad hade man smyckat med lite växter.

Uppe på toppen hittade vi Corks äldsta Pub. Den fanns här redan 1895. Gick vi in? Självklart gjorde vi det!

Här sitter en man, min, och myser! Vi har upptäckt att det alltid är rent och fräscht på de pubar vi har besökt.

Har man tagit sig upp måste man ta sig ner också. Backen var brant så det gällde att hålla igen.

Färgglada hus gillas. Om man tittar noga på husfasaderna ser man att det inte finns några neonskyltar som blinkar utan bara en text, ibland en metallskylt bara. Snyggt!

En målning på en husfasad som ska föreställa en PUB!

Hela tiden medan vi var iland låg hon där vårt hem för några veckor!

Jag hade aldrig hört talas om den lilla badorten på Englands sydkust innan vi kom dit. Weymouth var viktig under andra världskriget på D-day . Tiotusentals allierade trupper lämnade den lilla staden på väg mot Normandies stränder Omaha och Utah.

När kriget i Europa var slut hade 517 816 soldater och 144 903 fordon varit genom hamnen. Det kan man inte tro när man ser staden idag.

Vi kom nästan direkt till hamnen där allt en gång hände på D-day. Idag en lugn fiskehamn.

En typisk badort på den engelska sydkusten i Engelska kanalen. Jag antar att det inte blir badvarmt där många månader på året.

Vi gick vidare in i centrum och såg dessa typiska engelska hus.

Det var mycket folk på shoppinghumör, fast vi köpte inget.

Big Ben var det inte som fanns på strandpromenaden. Kanske little Ben? Inte det heller. Det är ett minnesmärke över Drottning Victoria av Storbritannien. Hon finns som staty eller på annat sätt uppmärksammad lite överallt. Hon dog 1901.

Den här bänken står på strandpromenaden och en skylt berättar att den är till minne av en älskad familjemedlem. En uppmaning dessutom att man skulle sitta ner en stund och njuta av utsikten på samma sätt som den döde hade gjort.

En vätskepaus måste man ha när puben ligger nära och fötterna vill ha lite vila.

Det var fler än vi som behövde en vätskepaus.

Har ni vägarna förbi, kan jag rekommendera Kings Arms i Weymouth.

Det växte vallmo runt flera monument där man hedrar de omkomna i världskrigen. Jag har nu fått lära mig att det växte vallmo i Flandern där ett av de svåraste sammandrabbningarna skedde och många dog på båda sidor. Vallmon ska symbolisera allt blod som flöt där och då.

Tack till Bara Brittiskt och Ditte som delade med sig av sitt kunnande!

Tiden går fort och när det blev dags att lämna för nästa hamn så sköts det salut för oss! Trevligt!

Kryssningen är igång och Dover, som ligger på det smalaste stället i Engelska kanalen var det första stoppet. På andra sidan ligger Calais, bara 34 kilometer bort. Det är många som har simmat den sträckan genom åren, ofta insmorda i fett får att hålla värmen.

Dovers vita klippor av krita var den första synen som mötte oss innan vi gled in i Dovers hamn. Riktigt häftigt tyckte jag!

Shuttlebussen som gick mellan skeppet och centrala Dover gjorde två stopp. Ett vid Dover Castle, även kallad Englands nyckel för sitt strategiska läge. När vi kom upp och skulle betala inträde, så kostade det 29 pund. Ca 360 kronor, vilket gjorde att vi inte tyckte att det var superviktigt att gå in, så vi tog bussen till centrala Dover.

Bussen stannade vid St Mary’s church i centrala Dover, men en gudstjänst skulle just börja. Vi blev inbjudna att delta men tackade nej och gick vidare. Redan på 1100-talet är kyrkan nämnd.

En typisk engelsk kyrkogård. Lite vanvårdad och behöver en del omsorg, men väldigt charmig trots allt!

En och annan PUB gick vi förbi och kände verkligen att vi var i England!

Inte ens en mur kan stoppa växtligheten.

Nere i Dover kunde man se vilket strategiskt läge som Dovers Castle har.

Riktigt moderna telefonkiosker med WI-FI. Vi har ju inga telefonkiosker kvar.

På många platser hedrar man sina stupade soldater och texten är aktuell även i vår tid. Det är nästan alltid vallmo med på bilder och minnesmärken. Är det någon som vet vilken betydelse den blomman har?

Vi har väntat på att komma ut på ett litet äventyr och två gånger har det blivit inställt. Äntligen var det dags att ge sig iväg.

Tidigt på morgonen bar det iväg och planet stod redan och väntade.

Vi hoppades att piloten skulle hitta rätt.

Det gjorde han och 1 timma och 10 minuter senare var det dags för landning!

Landet vi skulle till är känt för sina tulpaner och kanaler. Visst vi skulle landa i Amsterdam.

Den här gången skulle vi inte stanna där utan vidare med ett annat transportmedel som ni kan se i spegelbilden. Vi skulle ut på böljan den blå.

På plats i hytten och vi hade tur som fick en uppgradering. Så nöjda med det!

Vi såg otroligt många vindkraftverk både från luften och när vi åkte från Amsterdam ut till öppet hav. Det måste man väl kunna lösa i Sverige också?!

Snart ute på öppet hav och kryssningen kunde börja på riktigt!

Följ med om ni har lust!

Jag är så trött på min så kallade rabatt. Sedan vi lade om muren är det mer sten än jord. Trots 15 säckar jord kryper stenarna upp när det har regnat. Vad gör vi istället?

Vi satsar på kryddor. Här en tuva timjan som ger är härlig smak i olika rätter och har övervintrat!.

Oregano, även kallad kungsmynta, är en superkrydda satte vi förra året och det fungerade alldeles utmärkt.

Naturligtvis måste vi ha persilja..

Dessutom en liten tuva gräslök som ska växa till sig.

Mera nysatta oregano, som är hot och spicy. Kul i köttfärssås. Måste dock växa till sig lite.

Dessutom har min dotter blivit dagmamma till tomatplantor som jag sått från skivade tomater. Jag behöver lite extra hjälp medtomatplantorna just nu av anledning!

Rapport kommer om mina kryddor när dom blommar exempelvis.

Vi tog en liten kryss till Kiel på Valborg och fick en heldag iland. Kiel är huvudstad i den nordtyska delstaten Schleswig-Holstein och ligger bra till för oss som bor på Västkusten. Dom flesta har väl hört talas om Kielerwoche som är världens största seglingshändelse och har hållit på sedan 1882 när evenemanget startade.

Nu tror alla att vi shoppar loss när vi är där, men inget kunde vara mer fel.

Vi lämnade båten direkt efter frukost och det var ett kyligt Kiel som mötte oss. Tur att vi hade varma kläder på oss.

Vi brukar ta en rejäl promenad i det som jag brukar kalla Lilla Slottsskogen med två små sjöar som heter Kleiner Kiel och ligger så vackert i parken mitt i stan.

En liten paus i dom varma solstrålarna. Det blev lite varmare, men fortfarande bara 12 grader.

Vi var inte ensamma att njuta av allt vackert. En svan kom sakta glidande och ville ha lite mat!

Lyckan att se kastanjerna stå i knopp redan 30 april. Det är vår på riktigt för mig!

Här gäller det att se sig för var man sätter fötterna. Gässen har mycket dåligt toalettvett!

Sakta men säkert började vi gå tillbaka till stan för lite lunch.

Det är två år sedan vi var i Kiel och under tiden har man anlagt en liten kanal mitt i centrum och minskat trafiken där.

Ett riktigt mysigt sätt att fräscha upp ett centrum. Lite längre bort är det flera restauranger med uteservering, men den här dagen var det för kyligt för att njuta av uteservering.

Tiden går fort när man har roligt och vips var vi hemma igen!

PS. Vi hade visst handlat lite. Jag köpte ett silvershampo som jag alltid använder. Dessutom var det lite flytande varor med.

Lite äldre inlägg om Kiel kan ni läsa HÄR och HÄR

Helt plötsligt kände jag att det var nog med bloggen och stängde ner helt och hållet. Jag har inte ens varit inne och tittat om det har hänt något, men nu känns det som om lusten kommer tillbaka. Det har faktiskt varit skönt att känna på det verkliga livet, men visst finns det plats för både och!

För ett antal veckor sedan köpte mitt barnbarn en liten katt som trivdes med en gång. Det var en innekatt, som var ganska ung. Endag när J. hade varit och handlat såg hon lite blod på golvet och när hon lyfte upp den lilla kissen var det lite blod på henne också.

J gick till Kur0s låda och där låg en klump som rörde lite på sig. En fångad råtta eller vad kunde det vara?

Det var fyra små söta nyfödda kattungar som hade fötts medan J var borta. En innekatt som blev mamma? Dessutom inte fullvuxen!! Något lurigt är det, men nu är det som det är. Dom små blev tingade på några timma! Igår var vi och beundrade de nyfödda!

Hej, jag är exakt två veckor gammal och precis öppnat mina ögon helt!

En alldeles för ung mamma, men så duktig med sina små!

Tyvärr är bilderna tagna med min mobil så kvalitén är inte den allra bästa!