Nu blir det lite mer slang från Göteborg! Några ord känner ni kanske igen och andra är helt nya för er. Jag har upptäckt att jag har lämnat många av min barndoms ord bakom mig, tyvärr.
Tänk om du bodde i samma svale (trappuppgång) som jag. Vi kanske bodde svallag ( på samma våning) då hade vi haft mycket gemensamt.
Då kunde jag se när du gick ut för att köpa ett barkis ( vitt bröd med vallmofrön och med mjölk i) .
Dina barn kanske hade sina popper (fotbollsskor) med sig till träningen! På vägen kanske han träffade på några tompar (duvor) Kunde det möjligen vara turturtompar?
Det gäller att se till att bensintanken på bilen är full innan man ger sig ut på resa. Bäst att åka till tappen (bensinmacken) och fylla på så att man inte blir stående utmed vägen med tom tank!
Se där, nu fick ni lite fler ord! Hur många kunde du?
Det kommer mera ord så småningom.
Första inlägget om göteborgska slangord kan du läsa HÄR
Göteborgsoperan en kväll i slutet av november 2014
Agneta HallbergFör 35 år sedan framförde ABBA Chiquitita i FN:s generalförsamling i New York. Den 20 november 2014 framträdde Laleh* på samma plats med sin version av låten, som en del i firandet av barnkonventionens 25-årsdag. Björn Ulvaeus fanns också på plats för att berätta om engagemanget för flickors rättigheter. Laleh* sjöng även vid Nobels fredspris i Norge samt på galan till minne av de döda på Utöya. En helt fantastisk ung kvinna som berättade i ”Skavlan” om sin bakgrund som vi alla kan leva utan. Stolt är jag över denna unga kvinna från Hammarkullen som representerar både Sverige och Göteborg i ytterst viktiga sammanhang. En värdig vinnare som värnar barns rättigheter och visst är vi stolta så vi nästan spricker över vår Göteborgska Önskar henne allt gott! ) Publicerat med Agnetas tillstånd!
ABBA och Laleh?
Laleh sjunger ABBAS Chiquitita och sedan en välgörenhetskonsert i FN 1979 har över 30 miljoner av låtens intäkter skänkts till UNICEF!
Royaltypengarna ska i framtiden öronmärkas för flickor och deras rättigheter, lovade Björn Ulvaeus.
Chiquitita betyder liten flicka och vi ska inte glömma deras rättigheter!
Lyssna på Lalehs version och samtidigt skänker du en slant till flickor någonstans i världen
Jag hade en liten stund över igår när jag var i stan och tog en snabb promenad.
Gustav Adolfs torg var sig likt, förutom att halva torget var fyllt av blommor, billiga blommor. Den här sortens lavendel var ny för mig.
Om man tittar lite närmare ser det ut som rotorbladen på en helikopter, men jag såg ingen lavendel som lyfte!’
Jag fortsatte ner till Lilla Bommen och Viking hade flaggspelet uppe. Regnmolnen kom hotande nära och jag var utan paraply och regnkläder så jag småsprang tillbaka. Tänk jag klarade mig precis och slapp se ut som en dränkt katt!
Det här är Sjömagasinet, en restaurang med en stjärna i Guide Michelin. Den ligger i Klippanreservatet i Göteborg och byggnaden var 1775 Ostindiekompaniets lagerhus, vilket man kan se från insidan. Idag gick vi inte in där, för den stoora plånboken var inte med.
Bruce Springsteen var här varje gång han kom till Sverige, när Leif Mannerström ägde stället. Rolling Stones lär också ha gjort något besök här.
Utsikten från restaurangen är helt OK!
Läckra båtar ligger alldeles utanför vid Klippans brygga.
Trots skyhöga priser var det fullsatt när vi var där (på utsidan)
Va? Eh? Vem? Jaha Bruce Springsteen – vem bryr sig?
Det var länge sedan man kunde kalla Göteborg för en varvsstad och nu är det dags att lägga ner den sista spillran av Götaverken. Inget som påminner om forna tider kommer att finnas kvar utmed kajerna.
Det finns fortfarande båtar som behöver hjälp, men snart är det bara ett minne när innerkajerna ska vara till för annat.
Kranarnas silhuetter mot himlen är ett av tecknen på att du är i Göteborg.
Här hördes förr alla ljuden som uppstår när en båt byggs. Hammarslagen mot plåt, gubbarnas rop och andra välkända ljud.
Nu råder tystnaden här och en helt annan kategori människor har tagit över kajerna. Boende, med egen båtplats är det nu.
En sista blick på Götaverkens docka innan vi går hem. Lindholmens och Eriksbergs varvs dockor är sedan länge borta.
Kampen för varvsarbetarnas och nagelapornas bröd är för alltid över och Göteborg har förlorat en del av sin själ.
Göteborg Hamn får hålla sjöfarten vid liv länge än. Nya tider kräver nya saker och tyvärr klarade vi inte konkurrensen utifrån.
I morse kom en liten herre till oss och vi åkte till Galaxens fritidslantsgård och hälsade på djuren!
Här kacklar alla tillsammans.
Den här har full koll på sina damer!
Men vad är det här? En rugguggla?
Dom här kom med fart när dom såg oss! Har ni mat med er?
Inte det? Då får vi böka själva i marken.
Finns det inga riktiga hästar här?
Vad är det här? Gör det inte ont i foten när dom slår in spik? Neeej, det är ju en nagel och då känns det inte alls!
Här är hela hästen. Det var mysigt att klappa den.
Jag gungar och vilar lite innan vi går in i kaféet.
Farmor får jag åka en sån nästa gång vi kommer hit? Vi får se, jag tror att det är en annan kärra man får åka med. Visst ska vi åka den. Jag undrar om inte famor och farfar mer än gärna åker med!
Jag var på språng tidigt en morgon i förra veckan och mitt Göteborg hade inte vaknat riktigt. Spårvagnarna gnisslade runt hörnen på gatorna. Det var alldeles vindstilla och himlen var blå.
Jag hade inte tid att stanna och njuta av morgonen, utan fortsatte till mitt mål denna morgon. De enda jag såg var ca 15 stycken tiggare (vissa kände jag igen, andra inte) som satt på en bänk bakom en Pressbyrå. Där fick dom sina order för dagen av två män som stod framför, pratade och pekade. Två damer stod några meter bort och väntade på att det skulle bli färdigpratat och att tiggarna kunde gå till de platser som anvisats.
Jag såg också några cyklister som hade bråttom genom stan.
När jag gick ut i på stan igen var det fullt av folk överallt och jag klev på en spårvagn och åkte hem.
Poseidon står staty på Götaplatsen i Göteborg. Det är en mäktig man gjord av Carl Milles i brons. Han är 7 meter hög.
Nästan alla som har varit i Göteborg har sett honom och många fler har hört talas om honom
Han står där och kikar ner och vaktar över Avenyn. När statyn var färdig, tyckte folk att det var förskräckligt med en naken man och den här hade dessutom ett alldeles för stort könsorgan. Carl Milles tvingades att göra om honom och förminska det allra heligaste. Carl Milles var inte glad, men fann på råd.
Om man står på konserthusets trappa, ser fisken som Poseidon håller i sin hand, ut som något helt annat!
Poseidon kallas därför också för Carl Milles hämnd!
Fiskmåsen bryr sig inte ett dugg vad Poseidon kallas eller hur han ser ut! Det räcker så gott att sitta högt upp i hans hand och blicka över stan!