Kategori: Döden (sida 1 av 1)

Kyrkogårdar brukar inte direkt skryta med sin storlek, men Kvibergs Kyrkogård är näst störst i Norra Europa.

Vi skulle en sväng till kyrkogården där mina föräldrar och svärföräldrar ligger och jag passade på att läsa in mig lite innan vi åkte dit.

I början av 1900-talet låg här Göteborgs första flygfält.

Jag hade inte en aning om att det finns krigsgravar från första och andra världskriget här. Både engelsmän och tyskar ligger här. Några med namn och andra helt okända. Här det engelska gravfältet.

En okänd ung grabb från The Royal Navy, som aldrig kom hem efter kriget ligger här.

På Kvibergs kyrkogård ligger också några av  offren för den fruktansvärda  backabranden 1998, där 63 unga dog och 200 skadades.

Jag blir alltid så djup gripen av att flera  gravar är sammanlänkade med kedjor, som om ungdomarna håller varandras händer för evigt.

Vi behöver alla en hand att hålla i.

44 döda på långresa….

Hur uppfattar du en sådan överskrift?

Jag tänkte, herre gud vad har nu hänt! Vad är det för en sorts katastrof som gör att 44 människor dör när dom är på långresa?

Så här är det.

När krematorieugnarna slutade att fungera på Kvibergs kyrkogård i Göteborg, fraktades 44 döda till andra orter för kremering.

Det är en jäkla skillnad på hur man läser överskrifter och journalister kanske ska kolla svenskan lite bättre, fast egentligen tror jag att hon ville ha en säljande rubrik!

Det är så svårt att säga ett sista adjö till en vän som har funnits med länge och som varit en del av det dagliga livet i många år……

Idag var en sådan dag och jag önskar att jag kunnat hålla kvar den sköra tråd som kallas livet, men det finns en dikt som Henry Scott Holland ( 1847-1918)prost i St Pauls Cathedral, London har skrivit.

Den gav mig så mycket att jag tycker just du ska läsa den ord för ord!

Vad är döden?

Egentligen inget märkvärdigt.

Jag har bara gått in i nästa rum.

Jag är fortfarande jag och du är du.

Vad vi var för varandra tidigare 

är vi fortfarande för varandra.

Tilltala mig med mitt vanliga namn.

Tala till mig på samma sätt

som du alltid har gjort.

Förändra inte din röst.

Gör den inte extra högtidlig

eller fylld av sorg.

Skratta åt samma saker som vi brukade stratta åt.

Låt mitt namn höra till vardagslivet,

som det alltid har gjort.

Uttala det i lätt ton

utan spår av någon skugga.

Livet är likadant som det alltid har varit.

Dess betydelse har inte förändrats.

det fortsätter oupphörligt.

Varför skulle jag vara borta 

bara för att du inte kan se mig?

Jag väntar på dig under en tid,

någonstans mycket nära dig,

alldeles runt hörnet.

Var lugn, allt är i sin ordning. 

Ljuset tänder jag för vår vän som blev sjuk i Johannesburg.

Natten till idag orkade h*n inte mer………..