Det började ju i moll i morse, dimmigt och råkallt, se förra inlägget. Det fortsatte på ungefär samma sätt. När vi kommit halvvägs, skakade det till i bilen och small som ett skott. Herre jösses, har en missil från den lede Fi kommit fel?
Nej, ett av däcken ville inte vara med längre, så det var bara att köra in på en parkeringsplats och fram med domkraften.
Tur att reservdäcket till husvagnen var med, annars hade någon – inte jag- fått vända och hämta ett någonstans Gud vet var.
Äntligen framme och hur var det nu vagnen stod förra året?
Man glömmer så lätt!
NU är det dags att backa in ekipaget på tomten. Nu gäller det att ha tungan rätt i munnen.
Det gick bra. Glada tillrop och goda råd hjälpte, men det var inte helt uppskattat.
Nu är det bortgrävt, utgrävt, nergrävt och allt verkar stämma.
Något vattenpass behövdes inte. Man har väl ögonmått, tyckte
en självsäker Herre. BRA! Då är det dags för fika. Mackor med stekta ägg.
Smakar kanon ute vid havet.
Tältet på plats för andra gången. NÅGON gick bakom
ryggen på oss, när vi hade rast och gjorde så att tältet
kom ut och in första gången. Fyyy….så elakt!
Något måste vara fel…det är alldeles för mycket grejor kvar.
Kan det vara IKEA som har levererat?
Nej, det är alldeles för mycket. Får tänka!
NU vet jag. Det finns inget golv. Ingen var särskilt
intresserad av att lägga några timmar till därnere.
Det blir en vända till innan allt är på plats.
Inte en enda gång vi vände på oss och tittade ut över
ett vårlikt, men kallt hav! Ingen hade lust att bada. Konstigt!
NU kan våra vänner flytta in i sitt sommarparadis till helgen om allt går bra! Dom kommer troligen inte hem förrän i augusti