Ett par försökte länge att få barn och efter många år fick dom adoptera en liten ny bebis. Redan efter fyra timmar fick dom blivande föräldrarna träffa det nyfödda barnet och efter en natt kom den lille till sin nya familj.

Jag kan tänka mig hur glad och lycklig den lilla familjen var ända tills bebisen var åtta månader gammal.

Den biologiska mamman ångrade sig och ville ha tillbaka sin son.

Enligt svensk lag kan allt ändras innan domen om adoption vunnit laga kraft!

Måste det ta så lång tid som åtta månader eller mer innan adoptivföräldrar kan känna sig säkra i sin föräldraroll och att barnet inte bara är ett lån?

Varför tänker man så sällan på barnen?