Jag är en restokig mormor och farmor, som är glad för det mesta, ogillar orättvisor och har åsikter om allt och ingenting. Jag måste bli minst 200 år om jag ska hinna med allt jag vill göra. Vill inte dö nyfiken. Tycker om när folk har humor.
Minns ni att jag var på Restaurang Blå/Gröna Duken och såg några små knyten som jag var lite nyfiken på? Vad finns inuti, var det många som frågade och nu vet jag!
Inköpt och färdig för ”lucköppning”, nästan som en adventskalender men så annorlunda. Bananbladet är vikt omkring något som ännu är gömt! Dra i toppen utåt så får vi se.
Det blev nästan som en båt, där gömde sig en liten fyrkantig vit bit.
Naturligtvis så smakade vi. Det smakade kokos och konsistensen var som fast gelé, inte söt alls. I mitten var det en mörkare sträng som var mycket sötare. Kokosflingor i mörkt socker av något slag. Ruskigt sött och inget för mig att köpa igen.
Jag blir imponerad över hur fint man gör ett litet knyte av bananblad som man viker!
Vi fick tips om en väg som vi aldrig hade kört så det var bara att ge sig iväg för en liten tripp i Mae Phimområdet.
Man hade planterat träd, som vi inte vet vad det är, men vi såg att jorden dom hade lagt på var frapperande starkt rödbrun. Säkert näringsrik för just den här odlingen.
Vägen gick in i små byar på några hus. Ibland tyckte vi att man nästan körde in i folks vardagsrum.
Vissa hade vakter utanför. Här står några vaktdemoner och ser till att inga obehöriga kommer in. Troligen ska andeväsen hållas borta från den här skolan!
Rätt så skräckinjagande om man frågar mig!
En buffel stod i sin ensamhet och betade, fast den hade en del fåglar omkring sig. Buffelmjölk blir till äkta mozzarellaost som jag älskar! Tack!
Osten kan ligga som ett täcke på gratinerad, kryddad, spenat! En favorit! Snålvattnet rinner!
Trots att regnperioden är över finns det många vattensjuka områden kvar som man kan se här….
…..och här!
Vi kom till slut ut bakom ett område som heter Bali Residence bakom Mae Phim.
Min laptop tackade för sig för ett tag sedan. Den låtsades att den inte kunde hitta något nätverk, så jag fick beväpna mig med tålamod innan jag ”fick” en ny. En vänlig själ kollade lite, men fick inte heller igång den. Döm om min förvåning när eländet plötsligt bestämde sig för att samarbeta. Ingen vet hur länge, men det är bäst att smida medan järnet är varmt!
Vi vaknar varje morgon till en massa olika ljud, mest fåglar, men det finns annat!
Blommorna låter inte, men är vackra att vila ögonen på. Växer lite överallt just nu!
Den här lilla ödlan bor på vårt område. Den håller en del insekter borta för oss!
Varanen som bor utanför vårt område är inte lika trevlig som den lilla ödlan. Den visar sig lite då och då. Det är bara en unge och en av föräldrarna visar sig mer sällan.
Den här sebukalven kan man hitta bakom vårt hus när den betar tillsammans med sin flock.
Det är ofint att vända baken till har jag fått lära mig! Dessa ouppfostrade sebuer!
Det är bra att ha en co-driver när man kör saleng! (sareng)
Över allihop håller fåglarna koll. Jag tycker att stjärtfjädrarna är så coola på den här fågeln! Det är en Raccoon tailed Drongo eller Greater Racket-tailed drongo
För närvarande har jag ingen möjlighet att uppdatera bloggen. Min laptop har troligen tackat för sig. Är man gammal har man rätt att bli riktigt trött! Vi måste hitta en ny och tidigast 21 december är det aktuellt! Jag samlar på mig bilder och annat som kan vara aktuellt!
Ha det bäst så hoppas jag vara igång innan årets slut! Tack för ert tålamod!
Mitt i förra säsongen stängde en av våra favoritrestauranger utan att vi kunde förstå varför. Nu vet vi! Huset där restaurangen var skulle rivas och ett nytt hus är på plats och nästan färdigt nu.
Blå eller Gröna Duken, som den också kallas, ligger lite längre upp och restaurangen är flyttad ca 100 m. Vilken lycka att hitta den igen.
Numera sitter man inomhus och äter. Det gäller att komma rätt tidigt innan det är helt fullt!
Man kan köpa en del take away om man har bråttom!
Jag kan inte tänka mig att köpa räkor, ägg och annat gott som har stått i värmen några timmar!
Fullt ös i köket. I Thailand kommer maten in när den är färdig och inte på samma gång till alla. Maten är garanterat helt nylagad! Man hugger in allt eftersom maten kommer in.
Det är mest thai som äter på Blå Duken, men en liten papegoja vill också ha lunch!
Jag är lite nyfiken på dessa små knyten. Nästa gång får nog ett följa med hem. Kan det vara sticky rice inuti?
Just nu har vädergudarna bestämt sig för värme och mycket ostadigt väder. Regnperioden bör vara över, men vi har mulet nästan varje dag och regn kommer lite då och då. Tor är också ute och kör med sin hammare. I natt har det tydligen åskat rejält, men jag har inte hört någonting!
Det är ganska vattentungt bakom vårt hus och där finns en del djur som gömmer sig!
Fågeln i trädet är en riktig akrobat och håller på att putsa sig! Ser ni huvudet?
Han har ett riktigt program. OS nästa?
Några zebus kommer lite då och för middag tillsammans med sin kofågel!
Se men inte röra! Ett snickarbi som är ca 2.5 cm långt och påminner om en stor skalbagge! Vacker är den i alla fall!
Den här tusenfotingen vill man inte bli biten av! Ca 20-25 cm lång! Man får hålla sig undan om man ser en sådan! Troligen inte dödlig, men kan ställa till det rejält!
Jag vet att det finns många fler sorter i markerna omkring oss, vissa vackra och snälla. Andra är otrevliga varelser, precis som i Sverige!
Vi har en del ställen att välja på när vi vill till havet och en favorit är Three Tree Beach, som är den sista räknat från Mae Phim. Den ligger strax innan kurvan vid Oriental Beach.
Sväng in när ni ser skylten. Lätt som en plätt!
Tre stora träd har vuxit samman och ger en skön skugga. Dessutom kan man beställa mat och äta under träden.
Stekt ris med räkor är inte dumt! Vi tycker att den bästa maten på en strandrestaurang finns här!
Den som vill kan dra sig ut i solen för en stund eller hela dagen. Vi föredrar skuggan.
Stranden Chakkpong är inte direkt överbefolkad någon gång under året och strandförsäljare har ännu inte hittat hit.
Även barnen kan leka i skugga.
Vi sitter sällan i restaurangen, men det händer.
Lite tomt inne den här dagen.
Kokosnötssäsongen är här. Så gott och nyttigt!
Nu gäller det att inte bränna sig på fötterna när man ska tillbaka i skuggan. Glömde naturligtvis mina flipflops.
Vi är många som dom senaste veckorna har blivit djupt rörda och berörda av Börje Salming, som lider av ALS. Han har blivit hyllad stort i Canada och Sverige med stående ovationer. Folk har fått se hur ALS drabbar hela familjen inte bara den sjuke.
Jag läste att Börje Salming med familj har startat en stiftelse för att samla in medel till forskningen om den här sjukdomen. ”Börje Salming ALS stiftelse”
Min svärfar dog i den här sjukdomen och som en försenad fardagspresent till honom skickade jag en slant till stiftelsen.
Jag kollade upp stiftelsens styrelse och där står tydligt att alla arbetar helt ideellt utan en enda krona i ersättning, vilket gör att jag skickade en slant!
Gör det du också!
Ett försenat grattis till min svärfar, min mans pappa och mina barns farfar på Fars Dag!
Vi hörde en massa oväsen, som vi inte visste vad det var och jag röstade för att man höll på med motorsåg i skogen, men blev snart nerröstad för tanken om att det var en motocrossbana i närheten och att det var fullt ös där. Dessutom var det en speakerröst som malde på utan uppehåll. Det kunde kommit från en mässa i templet lite längre bort, men vi var ju tvungna att ta reda på vem som hade rätt. Det var inte jag!
Vi hittade och hamnade rakt in i en folkfest och det var någon form av motorcykeltävlig!
Banan preparerades genom att en vattenbil åkte runt och duschade marken som blev lite geggig för åkarna!
Funktionärerna fick en paus mellan heaten.
Andra förberedde sig så gott det gick och mekade in i det sista!
Snart dags för start!
Det är jobbigt att vara publik! Man måste skydda sig mot solen. Det var en riktigt varm dag ca 32 grader! Varmare än normalt i november!
Här kommer dom med fullt ös. Notera hur publiken står! Alldeles för nära om du frågar mig! Tack och lov fanns ambulanser på plats!
Mål och killen med målflaggan viftar ordentligt!
Yes i mål, smutsig som bara den, men ganska glad skulle jag tro! Vi kunde se att alla åldrar körde i alla heat och kläder var det inte så noga med. Säkerhetstänket är inte i topp!
En folkfest i Thailand är också en matfest. Här kan man köpa det mesta när man blir hungrig! Den här gången blev det bara en flaska vatten för vår del!
Vill ni se delar av ett heat kan ni göra det i klippet från youtube!
Loy Krathong festival infaller varje år när den första fullmånen är i november. I år var det 8 november och är ett tillfälle för tacksamhet, glädje och en ny början. Man har små blomsterklädda korgar av exempelvis bananblad. Där i sitter ett ljus och lite rökelsepinnar som man tänder.
Gudinnan Ganga är vattendragens gudinna och festivalen firas till hennes ära, naturligtvis alltid nära vatten över hela Thailand. Det räcker med en liten hink fylld med vatten om man inte har något annat! Vi hade hela havet till vårt förfogande.
Alla Krathonger stod på ett bord när vi kom. Vilken skulle man välja? Sakta i backarna – mat först!
Gänget är samlade på stranden och väntar på maten.
En toppengod buffé för alla som var där.
Det var inte lätt alla välja. Allt var gott. Man kunde faktiskt gå flera gånger och fylla på om man ville!
Mätta och belåtna gick vi sedan ut i havet och sjösatte de små farkosterna. Man blev garanterat våt, så finkläderna kunde man lämna hemma. Sakta flöt våra små Krathonger ut i havet med sitt budskap. Om man ville kunde man önska något också.
Förfriskningar som man kan dela på två. Det smakade lite som äppleshampoo luktar!
Hallå där – ska du ha din ingefärsdricka för dig själv?
Se där ja, det ser mycket bättre ut! Man ska dela med sig har jag lärt mig!
Vi firade faktiskt en gång till hemma vid poolen!
Dom små Krathongerna flöt och vickade lite långsamt fram i poolen.
En gång när jag firade Loy Krathong i Bangkok vid floden Chao Praya, låg ett ungt par på knä med en Krathong i handen. Han ryckte ett hårstrå från hennes huvud och hon ett från hans. Hårstråna la dom i den lilla båten och medan dom höll varandra i handen satte dom ner allt i vattnet, Krathongen gled sedan sakta iväg. Jag undrar vad det unga paret önskade sig.
