Våra två ungdomar ville besöka ett tempel och jag visste ett som var nyrenoverat, vilket jag var lite nyfiken på.
När vi körde in på området med vår sareng kom en bil efter oss. Ur stiger en dam och undrar om vi ville bli guidade i tempelområdet vilket vi tackade ja till. Hon berättade att själva huvudbyggnaden var stängd på grund av förberedelser för en begravning. Hon visade oss fram till krematoriet där det var fullt pådrag.
Det går alltid att se vilken byggnad som är krematoriet på grund av den höga skorstenen.
Munkarna var på plats och hade lite förberedelser innan begravningen som skulle vara på eftermiddagen.
Mängder av blomsteruppsatser och naturligtvis en bild på den döda kvinnan.
Man kan också skicka fläktar i stället för blommor då man tror att själen då har det lättare att komma dit den ska.
Många anhöriga och andra kom fram till oss och inbjöd till lunch. Nyfikna frågor till oss faranger var vi kom ifrån och var vi bodde både i Thailand och Sverige.
Man känner sig så välkommen överallt, vilket gör att man trivs så gott här. Vi bor lite utanför turiststråken dessutom. Det underlättar en hel del.
Det här är vagnen som ska ta kistan till krematoriet, en sträcka på ca 30 meter. Kistan ska rullas tre varv runt byggnaden. En gång för buddismen, en gång för visheten och en sista gång för munkarna. Sedan ska kistan med innehåll brännas.
Vår fantastiska guide som lärde oss så mycket vid vår rundvandring!
Vi ville ge henne en liten slant för allt arbete och information, men hon vägrade ta emot något, så vi fick ett kuvert, skrev vårt namn, la i pengarna och gav till en munk!
Ett tempelbesök som blev en härlig upplevelse och ett fint minne!