Res med mig genom livet

Författare: Veiken (sida 5 av 370)

Jag är en restokig mormor och farmor, som är glad för det mesta, ogillar orättvisor och har åsikter om allt och ingenting. Jag måste bli minst 200 år om jag ska hinna med allt jag vill göra. Vill inte dö nyfiken. Tycker om när folk har humor.

Juldagsmiddag à la Thaistyle

När juldagsmorgon glimmar heter det ju. Här var det molnigt och väldigt skönt. Vi gjorde en utflykt på dagen och på kvällen åkte vi till en thairestaurang som heter IMTHIP. Känd för god thaimat.

Vi beställde många rätter som alla sattes mitt på bordet. Bara att hugga in på det som verkar godast.

Det här är inte lätt, vad ska man börja med?

Vi rensade faten rejält. Fisken är i stort sett slut. Här låg honungsfriterade tärningar av fisken. Frasigt gott.

Fiskkakor, gjorda av rosa fiskkött. Lax? Lite sting i smaken. Mums! Alla fiskkakor slank ner.

Här låg en gång fullt med friterad papaya. Lita som chips, fast nyttigare.

En favorit som tog slut, thom gha gai. En kycklingsoppa/gryta som smakar mera.

Hungrorna hugger in.

Tyvärr en lite suddig bild, men den får symbolisera hur gott det var och att alla faten var rensade på sitt innehåll.

Goda såser fanns det gott om, ofta riktigt starka förstås!

Taevika Café Mitt ut i ingenstans

När vi åkte tillbaka från vår visarun i Ban Laem blev vi hungriga och tittade efter någonstans att äta lite. Vi hittade så småningom ett otroligt ställe, mitt ut i ingenstans. Café Taevika där vi nästan tappade hakan när vi kom in.

Ett Café? Julpyntat överallt, både smakfullt och lite överdådigt.

Änglar i granen….

Jag kunde inte se mig mätt på alla vackra änglar.

Vi var ju lite hungriga så vi satte oss ner vid ett bord och beställde.

Och fick varm croissant med ost och skinka plus ett riktigt gott kaffe.

Det var faktiskt fler som hade hittat hit.

Precis som för Askungen var vi tvungna att åka hem, fast vi lämnade vagnen kvar och alla skor var med tillbaka.

Nu önskar jag alla en riktigt

GOD JUL

Visarun till Ban Laem

Vårt uppehållstillstånd höll på att rinna ut, så det blev dags att åka till Kambodjas gräns och få nya dagar som vi kan spendera i Kungariket Thailand.

Vi hyrde chaufför för en dag. Starten gick 07.00, tidigt men det tar ca 2.5-3 timmar till gränsen.

Vi börjar närma oss gränsen och man kan se hur landskapet förändras. Det kändes i öronen att vi började komma högre upp bland bergen.

Floden, eller snarare ån som skiljer Thailand från Kambodja. Fotograferingsförbud vid passkontrollerna råder, men det var hur smidigt som helst. Passkontroll ut ur Thailand, en kille som tog betalt för visum till Kambodja 2000 thb per person. Han tog våra pass till någon myndighet över gränsen, medan vi stannade i någon gråzon.

Bron mellan Thailand och Kambodja. Vi fick gå fram och tillbaka på bron, men eftersom vi var passlösa kunde vi inte gå över den helt.

Det bärs varor fram och tillbaka över gränsen. Mest till Kambodja.

Vi kunde i alla fall titta över till Kambodja. Inte mycket, men i alla fall.

Halva bron är klädd i Kambodjanska flaggor, halva i Thailändska.

Det gäller att packa bilarna så mycket som möjligt! Säkerhet??

Väntan på att köra över gränsen.

Hela proceduren tog ca 1 timma, innan vi vände och åkte tillbaka.

Det var inte bara ett visarun, utan en fantastiskt fin utflykt!

Man får ju inte glömma pass, visum (om man har det) och 2000 baht per person för visum till Kambodja. Så enkelt och smidigt!

Thailands Konstiutionsdag och Kasetsiri Farm

Den 10 december är Thailands konstitutionsdag som firas 11 december. Då får man en långhelg.

 Firas bara några dagar efter thailändska fars dag, denna dag är också viktig för thailändare eftersom den firar Thailands antagande av en konstitutionell monarki 1932. 

Alla människors lika värde är inskrivet i Thailändsk lag.

Thailand är en demokrati med anmärkning och ligger på plats nummer 55 i Demokratiindex som ni kan läsa HÄR Jag passar också på att nämna USA som också är en demokrati med anmärkning, men hamnar högre upp. USA har lagt beslag på plats nummer 30.

Vi tog oss upp i bergen till Kasetsiri Farm ca 2 mil bort. Det är inte bara att köra in, för där fanns en bom. En dam kom ut och skrev upp numret på våra nummerskyltar, sedan var det fritt fram!

Vi möttes av lite julfirande..

Efter lunch åkte vi en slinga runt i området. Jag var mycket förvånad över att det nästan bara var vi häruppe.

En massa hjortar/rådjur, modell mindre gick i ett hägn. De var av den nyfikna sorten.

Några stopp gjorde vi på vår rundtur. En njutbar tur.

När vi åkte tillbaka stannade vi lite här eftersom det var vackert, lugnt och rogivande.

Stopp! Stanna! Vad i hela friden letar dom efter? Gummistövlarna var på, tack och lov. Troligen fanns det en del ormar där, men thai bryr sig inte nämnvärt.

Det blev många stopp. Ett vid det här andehuset. Jag har aldrig sett tigrar vakta andar så här. Lite mäktigt! Jag översatte texten på huset med min app.

Där står det Tigergudfaderns Helgedom.

Otroligt vackra vägskyltar, men dom hjälpte oss inte ett dugg. Vi hittade hem ändå.

Lite italienskt I Ban Phe

Vi hörde talas om en italiensk restaurang som är bra och naturligtvis åkte vi för en testkväll där. En bit att åka, men det är härligt att åka i solnedgången för lite italiensk mat.

Det ser ju trevligt ut. Några bord är fortfarande lediga. Vi slår oss ner för vi vill kolla menyn.

Där sitter dom mina två barn, även kallade biverkningar! Så roligt att se dom samtidigt här. En vecka tillsammans och på lördag åker dottern hem till sin familj som nog börjar längta efter henne nu.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Pizzan var riktigt god, men nästa gång blir det någon annan italiensk rätt. Det finns mycket att välja mellan.

Till pizzan blev det ett riktigt gott vin. Vinet man köper i Thailand annars är ett riktigt rävgift! Mont Claire heter det, men trots att jag aldrig skulle dricka det, slinker det ner i alla fall konstigt nog.

När vi åker hem genom Ban Phe pågår festen fortfarande efter helgen.

Bye Bye Ban Phe för den här gången!

En tur till Ban Phe

Vi har ca 1.5 mil till den stora metropolen Ban Phe där vi bunkrar och handlar saker som vi inte kan få på närmare håll. Ban Phe är en liten stad och har ungefär 18.000 invånare. Det är lätt att ta sig runt där både till fots och med exempelvis en sareng.

Vi måste tanka innan vi ger oss iväg. Ingen vid pumpen idag, men…

Vi ropade och tutade, plötsligt så kom han och fyllde på. Vi hade kommit lite olämpligt. Mitt i en liten middagslur.

Vi kom iväg och började närma oss Ban Phe, men först skulle vi passera den långa allén.

Man kan stanna utefter vägen och köpa lite olika saker. Här är klädsarengen om någon vill ha.

Vi susar fram i den hiskeliga farten av ca 30-35 km i timman.

Framme i Ban Phe. Inte jättemycket trafik den här dagen.

Målet var Makro och matbunkring. Dubbelparkering för sarengerna är inget problem för dom är lätta att flytta om det behövs. Noterbart är att sarengerna är olagliga i Thailand, men det är ingen som bryr sig, utan alla använder dom dagligen.

Följ med en bit på Beachroad!

Dottern på besök.

Det är så roligt när man får besök från Sverige. Den här gången är det dottern som har lämnat regn och rusk, kanske snö, bakom sig för några veckor i värmen. Hon har lämnat resten av sin familj hemma.

En massage till att börja med sitter fint. Här kan hon lyssna till vågorna som slår in mot stranden.

En strand som nästan ligger helt tom. Vi bor ju inte i de stora turiststråken.

Vill hon, så kan hon snegla lite på träden. Dessa höga träd med helt raka stammar är så vackra!

Vattengympan som vi har varje dag missar hon inte heller.

När kvällen kommer kan vi dra in till Laem Mae Phim. Ibland är det festligheter där. Den här veckan har man firat Loy Krathong med en festival. Lite mat på stranden är aldrig fel.

Läckerheter? Rostade larver, gräshoppor och skalbaggar. Någon som blir sugen?

Jag håller mig hellre till kanderad frukt och bär, fast naturellt är bäst.

Avlånga svarta vindruvor kunde man köpa. Jag ångrar att jag inte köpte en klase så jag kunde smaka.

En Piña Colada sitter fint som en avslutning på kvällen.

Roadtrips i området!

Vår vana trogen så ger vi oss ut på små roadtrips i vårt område. Dessutom finns det faktiskt små områden som vi inte har kollat förrän nu. Alltid hittar man något nytt.

I detta vackra land får alla vara den dom är och blir respekterade för det!

Man möter många olika sorters transportmedel. En bil är ju till för att packas, frågor på det?

Mitt ute i ingenstans åkte vi förbi dom här glada tjejerna. Nästa gång stannar vi och tar något att dricka – om vi hittar dit igen förstås!

Gammal och trött. Den här har verkligen sett sina bästa dagar.

Inte bara gammal och trött, den är jättedöd. Enligt mig är alla ormar i det här landet supergiftiga, men bara 5% är det har jag hört!

Backe upp och backe ner, höger eller vänster. Ja vi har gott om bensin och GPS så vi inte kommer bort.

Alltid mysigt att komma hem efter en dag på vift!

Sand som inte är strand.

När man är ute och åker ser man att det huggs ner träd överallt. Stora områden blir helt kala. För det mesta är det sanden man vill åt.

Det är inte vackert att titta på och sanden blir hämtad av långtradare för att bli transporterad till olika glasbruk. Sanden i Rayongområdet passar speciellt bra för glastillverkning.

Egentligen ska det stora hålet bli igenfyllt med fylle och jord, men det sker inte alltid. Ibland blir det små sjöar som ofta är vackra.

Vattnet är ofta glasklart i dessa sjöar. Längst bak i bilden kan man se några sandtag.

Ett sandberg ligger och väntar på transport. Det är en otrolig växtkraft i området, så det tar inte alltför lång tid innan det är grönt och fint igen. Ibland med blommor i alla färger.

Vintern är officiellt här.

Den 14 november kom vintern till Thailand. SMHI, eller vad det kan heta i Thailand, har utropat att den svala säsongen har börjat. Vintern har kommit till Thailand när – nordostliga eller ostliga vindar ligger på en höjd av 100-3500 meters höjd och västliga ligger på en höjd över 5000 meter. Alltså vinden har vänt!

Klockan sju en tidig vintermorgon, precis utanför vårt Condominium. Frosten lyser med sin frånvaro.

Lie småkyligt innan frukost. Nu bara 22 grader, en svag vind och torr luft. Dagarna innan har vi vaknat till 29 grader och hög luftfuktighet. Då är det ingen morgonrock på.

Andarna i trädet har det säkert bra. De får både mat och omsorg. Trädet är heligt när andarna har flyttat in.

Ser det inte lite kallt ut? Eller ska vi hoppa i? 29 grader i vattnet duger väl. Lite svalare än förut när temperaturen hade passerat 30.

Han fryser nog inte, men är klädd för skydd mot solen. Undrar om hans fångst blev stor.

Dagen har lagt sig till ro och för mig är det bara att stämma träff med kudden för en lång natts sömn!