Res med mig genom livet

Författare: Veiken (sida 3 av 368)

Jag är en restokig mormor och farmor, som är glad för det mesta, ogillar orättvisor och har åsikter om allt och ingenting. Jag måste bli minst 200 år om jag ska hinna med allt jag vill göra. Vill inte dö nyfiken. Tycker om när folk har humor.

Vad döljer sig på en bakgata?

Vi blev tillfrågade om vi ville åka med till en restaurang som vi aldrig hade varit i förut. En restaurang som vi inte hade varit i förut? Det kunde vi inte missa. Självklart ville vi testa.

Vi åkte en väg vi nästan åker varje dag när vi ska in till Ban Phe, men helt plötsligt svängde vi vänster på en liten smal väg och kom till en park. Vi skulle ju till en restaurang.

Visst var det en restaurang, som låg lite gömd strax utanför huvudvägen. Det var tur att vi hade några som kan språket och vet ungefär vad vi västerlänningar tycker om. Det är bara att beställa.

En av alla rätter som beställdes in. Mums! Så gott. En del sötma, samtidigt lite sting i smaken.

Några rätter som kom in. Fisken i formen är en delikatess. Lite vitlök, lime och andra kryddor. Alla rätterna mitt på bordet på thaivis, gör att alla kan smaka på allt.

Det är bara att hugga in på allt det goda. Det blir inte sämre av att omgivningen är fantastisk.

Priset? 13oo thb för rubbet.

Krua Baan Klaeng heter restaurangen om någon undrar!

Följ med på en tur- eller två

När vi är ute och ser oss omkring följer alltid en eller två bilder med hem. Just i år fotar jag nästan bara med mobilen som ett litet test. Enkel att ta fram om det ska gå snabbt! Catch the moment!Det finns mycket att se och upptäcka.

Jag läggar ofta märke till hur klara en del småsjöar är. Sjögräset ser nästan ut som att det inte växer i vatten.

Det är vänstertrafik i Thailand, men det är nästan som en rekommendation. Man får vara beredd på mindre vägar att man kan få mötande sarenger och MC som kör på fel sida. Visserligen kör folk nära dikesrenen, men beredd måste man vara.

En och annan zebu finns också utmed vägarna. Några bufflar kan man också få se.

Växtkraften är enorm, blomsterprakten går inte av för hackor!

Bilar finns det gott om i alla skick från nya coola till riktigt gamla, som snart har gjort sitt.

Några vandringsmunkar utmed vägen. Notera att några är barfota på den varma asfalten. Vandringsmunkar har ofta en lite mörkare klädsel än de som tillhör ett tempel.

En liten vilopaus på väg någonstans sitter kanske bra. Inte så säkert om ni frågar mig!

Vi börjar 2024 med en solskenshistoria

Vi har goda vänner som har sin husvagn på Mössebergs camping där vi har varit några gånger och hälsat på. Varje gång har vi hört talas om en ung tjej som brukar vara någonstans i Thailand. Tja Thailand är stort 70 miljoner människor plus alla turister.

En av vännerna ringde i höstas och den unga tjejen som brukar vara i Thailand ville prata med mig.

-Hej var i Thailand bor du?

-Nära en liten by som heter Ban Phe om du känner till den?

-Ja, min pappa har ett företag i Ban Phe.

-Va? Heter han Göran Lunne?

-Haha! Ja han heter Göran Lunne

-Då heter du A. 🙂

Jajamensan, visst är det Göran som är hennes pappa och hon är A.

Helt rätt Göran dessutom, som ser till så att alla leveranser blir klara inför jul.

Julen den ska snart bäras ut om den inte redan är borta.

Far och dotter. Hon ska börja arbeta som lärare i Bangkok i början av januari. Det är bara att önska Lycka Till! Så roligt att träffa henne. Världen är inte stor.

Företaget är OLEARYS i Ban Phe om någon undrar.

Det var en riktigt glad tjej vi träffade! Så roligt!

Creamii Beach Café inte långt från oss

Fick ett tips om en nyöppnat Café och camping för en månad sedan, vi åkte dit. Först åkte vi vilse för det fanns ingen skylt vid vägen ännu, men den har kommit upp nu, så det är lätt att hitta.

Ett antal villavagnar finns till uthyrning. Nytt och fräscht.

Den som kollar noga kan se att det finns ett badkar på taket,. Dessutom ett tygtak som skyddar mot solen!

När vi var där var det i stort sett tomt. Ingen kunde väl hitta hit ännu.

Baren öppnade för oss men killen visste inte priserna utan ringde någon för besked.

En hawaiiansk Tiki finns på plats.

Gungor med en vacker utsikt! Barnen kanske inte tänker så.

Vi var aldrig inne i caféet, men det ser riktigt trevligt ut!

Vill ni hitta hit, så följ skyltarna från vägen. Creamii ligger ca 4-5 km från Mae Phim mot Ban Phe.

U Forests Café ett utmärkt utflyktsmål

Vi hade inte varit i U Forest förut, men sonen hade koll eftersom han var där i juni. Då tyckte han att det var litet, men upptäckte nu att det hade byggts ut. Vi såg dessutom att det byggs ut ännu mera. Sträckan för att åka dit är ungefär ca 2 mil från Laem Mae Phim. Sarengerna var fulltankade så det var bara att dra iväg.
Inträdet är gratis. Det är bara att gå in.

Man kan tro att man har kommit till Rock Garden, ett annat ställe i området, men det är U Forest, så vi hade kommit rätt.

Det var ingen som kunde undgå att det var i juletid som vi var där.

Eller hur?

Uppbyggda vattenfall som fungerar både på fram och baksida.

Mitt inne i ”berget” som byggts upp hittar man några rökfyllda grottor. Nåja rök, det är vattenånga.

Guldfiskar simmade omkring där det fanns vatten. Så fina.

Trängsel både i vatten och på land. Vi hoppade över lekplatsen för i vissa började det suga i fikatarmen.

En obligatorisk fika. Far och son väntar på allt och alla som ska vara med.

Den som vill kan kolla den lilla filmen från U Forest

Juldagsmiddag à la Thaistyle

När juldagsmorgon glimmar heter det ju. Här var det molnigt och väldigt skönt. Vi gjorde en utflykt på dagen och på kvällen åkte vi till en thairestaurang som heter IMTHIP. Känd för god thaimat.

Vi beställde många rätter som alla sattes mitt på bordet. Bara att hugga in på det som verkar godast.

Det här är inte lätt, vad ska man börja med?

Vi rensade faten rejält. Fisken är i stort sett slut. Här låg honungsfriterade tärningar av fisken. Frasigt gott.

Fiskkakor, gjorda av rosa fiskkött. Lax? Lite sting i smaken. Mums! Alla fiskkakor slank ner.

Här låg en gång fullt med friterad papaya. Lita som chips, fast nyttigare.

En favorit som tog slut, thom gha gai. En kycklingsoppa/gryta som smakar mera.

Hungrorna hugger in.

Tyvärr en lite suddig bild, men den får symbolisera hur gott det var och att alla faten var rensade på sitt innehåll.

Goda såser fanns det gott om, ofta riktigt starka förstås!

Taevika Café Mitt ut i ingenstans

När vi åkte tillbaka från vår visarun i Ban Laem blev vi hungriga och tittade efter någonstans att äta lite. Vi hittade så småningom ett otroligt ställe, mitt ut i ingenstans. Café Taevika där vi nästan tappade hakan när vi kom in.

Ett Café? Julpyntat överallt, både smakfullt och lite överdådigt.

Änglar i granen….

Jag kunde inte se mig mätt på alla vackra änglar.

Vi var ju lite hungriga så vi satte oss ner vid ett bord och beställde.

Och fick varm croissant med ost och skinka plus ett riktigt gott kaffe.

Det var faktiskt fler som hade hittat hit.

Precis som för Askungen var vi tvungna att åka hem, fast vi lämnade vagnen kvar och alla skor var med tillbaka.

Nu önskar jag alla en riktigt

GOD JUL

Visarun till Ban Laem

Vårt uppehållstillstånd höll på att rinna ut, så det blev dags att åka till Kambodjas gräns och få nya dagar som vi kan spendera i Kungariket Thailand.

Vi hyrde chaufför för en dag. Starten gick 07.00, tidigt men det tar ca 2.5-3 timmar till gränsen.

Vi börjar närma oss gränsen och man kan se hur landskapet förändras. Det kändes i öronen att vi började komma högre upp bland bergen.

Floden, eller snarare ån som skiljer Thailand från Kambodja. Fotograferingsförbud vid passkontrollerna råder, men det var hur smidigt som helst. Passkontroll ut ur Thailand, en kille som tog betalt för visum till Kambodja 2000 thb per person. Han tog våra pass till någon myndighet över gränsen, medan vi stannade i någon gråzon.

Bron mellan Thailand och Kambodja. Vi fick gå fram och tillbaka på bron, men eftersom vi var passlösa kunde vi inte gå över den helt.

Det bärs varor fram och tillbaka över gränsen. Mest till Kambodja.

Vi kunde i alla fall titta över till Kambodja. Inte mycket, men i alla fall.

Halva bron är klädd i Kambodjanska flaggor, halva i Thailändska.

Det gäller att packa bilarna så mycket som möjligt! Säkerhet??

Väntan på att köra över gränsen.

Hela proceduren tog ca 1 timma, innan vi vände och åkte tillbaka.

Det var inte bara ett visarun, utan en fantastiskt fin utflykt!

Man får ju inte glömma pass, visum (om man har det) och 2000 baht per person för visum till Kambodja. Så enkelt och smidigt!

Thailands Konstiutionsdag och Kasetsiri Farm

Den 10 december är Thailands konstitutionsdag som firas 11 december. Då får man en långhelg.

 Firas bara några dagar efter thailändska fars dag, denna dag är också viktig för thailändare eftersom den firar Thailands antagande av en konstitutionell monarki 1932. 

Alla människors lika värde är inskrivet i Thailändsk lag.

Thailand är en demokrati med anmärkning och ligger på plats nummer 55 i Demokratiindex som ni kan läsa HÄR Jag passar också på att nämna USA som också är en demokrati med anmärkning, men hamnar högre upp. USA har lagt beslag på plats nummer 30.

Vi tog oss upp i bergen till Kasetsiri Farm ca 2 mil bort. Det är inte bara att köra in, för där fanns en bom. En dam kom ut och skrev upp numret på våra nummerskyltar, sedan var det fritt fram!

Vi möttes av lite julfirande..

Efter lunch åkte vi en slinga runt i området. Jag var mycket förvånad över att det nästan bara var vi häruppe.

En massa hjortar/rådjur, modell mindre gick i ett hägn. De var av den nyfikna sorten.

Några stopp gjorde vi på vår rundtur. En njutbar tur.

När vi åkte tillbaka stannade vi lite här eftersom det var vackert, lugnt och rogivande.

Stopp! Stanna! Vad i hela friden letar dom efter? Gummistövlarna var på, tack och lov. Troligen fanns det en del ormar där, men thai bryr sig inte nämnvärt.

Det blev många stopp. Ett vid det här andehuset. Jag har aldrig sett tigrar vakta andar så här. Lite mäktigt! Jag översatte texten på huset med min app.

Där står det Tigergudfaderns Helgedom.

Otroligt vackra vägskyltar, men dom hjälpte oss inte ett dugg. Vi hittade hem ändå.

Lite italienskt I Ban Phe

Vi hörde talas om en italiensk restaurang som är bra och naturligtvis åkte vi för en testkväll där. En bit att åka, men det är härligt att åka i solnedgången för lite italiensk mat.

Det ser ju trevligt ut. Några bord är fortfarande lediga. Vi slår oss ner för vi vill kolla menyn.

Där sitter dom mina två barn, även kallade biverkningar! Så roligt att se dom samtidigt här. En vecka tillsammans och på lördag åker dottern hem till sin familj som nog börjar längta efter henne nu.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Pizzan var riktigt god, men nästa gång blir det någon annan italiensk rätt. Det finns mycket att välja mellan.

Till pizzan blev det ett riktigt gott vin. Vinet man köper i Thailand annars är ett riktigt rävgift! Mont Claire heter det, men trots att jag aldrig skulle dricka det, slinker det ner i alla fall konstigt nog.

När vi åker hem genom Ban Phe pågår festen fortfarande efter helgen.

Bye Bye Ban Phe för den här gången!