Jag är en restokig mormor och farmor, som är glad för det mesta, ogillar orättvisor och har åsikter om allt och ingenting. Jag måste bli minst 200 år om jag ska hinna med allt jag vill göra. Vill inte dö nyfiken. Tycker om när folk har humor.
Jag tog lite ledigt från bloggen och gav mig själv lite påsklov, utan att meddela eller fråga om lov.
Vi har inte firat med någon mer än oss själva den här påsken. Vi har längtat efter nära och kära, men när vi nu är på målrakan för vaccin, så gäller det att hålla sig på mattan. Min lagvigde har fått en spruta, men jag får vänta på min. Hur länge vet ingen. Det är liksom ingen idé att skaffa smitta nu när det snart är dags så gäller det att hålla ut lite till!
Fåglarna har börjat sjunga in våren, bekymrar sig bara om att hitta partners inför sommaren. Under tiden hälsar dom på hos oss.
Rådjuren laddar för att kliva in i våra rabatter. Jag såg dom promenera utanför vårt köksfönster i förrgår. Dom väntar bara på att växterna ska ta fart igen.
Under tiden är vi glada över att vi äntligen har fått vår sommartid tillbaka!
Teatrar och arenor av alla slag står tomma och väntar på publik. Ingen vet när de öppnar igen. Jag surfade lite och hamnade på Göteborgsoperans sida, där man nu gör reklam för små föreställningar med olika sorters musik och dans som man kan se på nätet. Gratis och öppen för alla!
Tom och ödslig står operan vid kajkanten. De små föreställningarna har jag kollat på lite.
Där finns mycket att se och lyssna på. Jag som tycker om blåsinstrument hittade en kammarkonsert med mässingstoner. Trumpet, tuba och annat som blänker! Härligt! Föreställningarna är ganska korta, ca en halvtimma.
Operett på parkett. (bilden är lånad från operans hemsida) Det är musik från operetterna Csardasfurstinnan, Cirkusprinsessan och Grevinnan Mariza. Föreställningar jag såg med min pappa på Stora Teatern i Göteborg för många år sedan!
Det finns mycket att välja på för en stunds avkoppling i musikens och dansens värld.
Sätt dig På Parkett i ditt vardagsrum och kolla in vad du kan kolla på. Det visas bara några veckor innan det tas bort innan det kommer nya!
Strålande sol och vi var ute på Smithska Udden – inte nakenbadet, utan en bit därifrån. Vad jag inte visste var att kameran skulle spela mig ett spratt eller kunde det vara något helt annat?
Jag stannade och tittade i kameran för att ta lite bilder. Det var ruskigt suddigt vilket innebar att mitt heta temperament gick igång. Några väl valda ord och jag lämnade över kameran till käre maken. Han tittade, vände sig om, såg lite undrande ut och sa: Det är inget fel på kameran, Bilden är knivskarp.
Detta var det som han såg. Jag som både hade putsat linsen och gjort en del andra saker eftersom det enligt mig var fel på kameran.
Jag funderade lite och checkade mina ögon. Höger öga var perfekt, medan det vänstra hade glidit in i dimman.
Jag konstaterade i alla fall att vattnet var glasklart.
När vi kom hem hittade jag formulär för egenremiss, skrev ut, fyllde i, åkte till sjukhuset och lämnade in remissen. Nu får vi se hur lång tid det tar innan jag blir kallad och undersökt.
Smithska Udden eller Smitten i folkmun, ligger på den sydligaste spetsen på Näset i Göteborg.
Smitten är en mycket populär badplats. Här finns stränder, klippor, en liten lekplats och grönområden.
En man som hette Gustav Smith köpte en sommarstuga härute och platsen fick sitt namn efter honom.
Vi parkerade bilen på en nästan tom parkeringsplats. Om man inte kommer tidigt när det är sommar finns det nästa ingen chans att hitta en plats för bilen. Vi gick in till vänster genom en liten skog. Man kan undra hur tallens trädstam har kunnat bli så krokig!
En helt öde sandstrand. Bara solen, fåglarna och vi. Man kan inte tro att det är mars och plus 9 grader.
På klipporna alldeles intill den lilla stranden kan man se olika moderna hällristningar. Troligen var det landstormsmän som gjorde dom under första världskriget. Namn, årtal och många gånger en båt eller annan figur ristade man in. Jag hade inte en aning om att de fanns.
Måndagen bjöd på ett strålande väder och ett kristallklart vatten. Något för kallt för det första badet tyckte vi.
En ung blåval strandade här 1865. Det var två stycken fiskare som hittade valen, dödade den och sålde den för 1 500 riksdaler till direktör James Dickson, som lät Göteborgs museum ta hand om den. Numera kan man se valen på Naturhistoriska muséet som ligger vid Slottskogen. Valen fick ett namn. Den kallas Den Malmska valen efter en man som tog hand om den på Göteborgs Museum.
Läs mer om Den Malmska valen på Naturhistoriska muséets hemsida! HÄR
Vi var inte helt ensamma ute på Smitten. Några kärlekskranka ejdrar gjorde oss sällskap.
Det gäller att visa upp sig för damerna!
Det finns spår efter ett stenbrott som har legat här. Man bröt sten här från slutet av 1800-talet och upphörde 1936. Man exporterade sten till Europa. Här vid udden var det lätt att lasta stenen på båtar och pråmar.
Om några månader finns det knappt ståplats härute. Det är skönt att njuta själv av sol och hav!
När jag skrev ett annat inlägg om klimat ”hittade” jag bilderna från Sydafrika och Cederbergs vingårdar.
Ernst och David Nieuwoudt äger idag den stora vingården 66 ha vinmarker som ligger på 1100 meters höjd. Vintern är kylig och snö kan förekomma.
1893 flyttade den nuvarande familjen till gården Dwarsrivier som nu är deras vingård. Först 1973 planterades de första vinstockarna fast det var ingen som trodde att det skulle fungera, men skam den som ger sig. Idag rankas Cederberg som en av de allra främsta vinproducenterna i Sydafrika. Höjden och därmed kylan gör att druvorna är virus-och bakteriefria.
Vi for omkring i en overlandtruck på vår resa i Sydafrika. En liten bensträckare då och då hann vi med med.
Vår sydafrikanske guide som var uppvuxen i Kalahari, visste det mesta om allting. Här får L en lektion om vad dom ser.
Vi kom allt högre upp. Det var inga motorvägar. Tur att vi hade vår overlandstruck som kunde ta sig fram nästan överallt!
Vi såg omedelbart att vi hade kommit rätt.
Det var så stilla och vackert däruppe. Dessutom hade man en fin trädgård runt husen som vi kunde bekanta oss med lite.
Ett och annat husdjur fanns det också. Den här påfågeln var lite blyg och höll sig mest i trädet!
Provsmakningsdags.
Från druva till….
……till flaska!
Jag minns att vinet var otroligt gott. Igår fick jag ett tips om att man kan specialbeställa vin som man sedan kan hämta på systemet. Frågan är bara om det finns. Efter noga koll så visst finns det!
I förra inlägget gick vi ner för Allmänna vägen, gick förbi den gamla bordellen ”Den Gyllene suggan”. Strax därefter gick vi vänster in på Pölgatan. Där ligger en del av Gathenhielms reservat med Göteborgs äldsta byggnader. Bara 150X150 meter stort. Alla husen skulle rivas, men många eldsjälar protesterade och lyckades få politikerna på sin sida. 1936 skapades reservatet. Felix Lindbergs donationsfonden blev räddningen. Man kunde köpa loss marken. Några enskilda bidragsgivare och Göteborgs stad öppnade också sin plånbok.
Huset Lilla Klämman byggdes omkring 1780. Tyvärr kunde vi inte komma in, men huset är restaurerat med tidsenliga tapeter och 1920-tals möbler.
Framför det Hjortbergska huset står en sjöman gjord av författaren och skulptören Eino Hanski. Han dog 2000. Hanski var född 1928 i dåvarande Leningrad.
Eino Hanski bodde i Gilgal det äldsta huset i området. Byggt sent 1600 eller tidigt 1700. Numera privat bostad.
Båtmanstorpet Gavanna byggt på 1700-talet och är på 2 rum och kök. Storlek 50 m2 Huset är ursprungligen byggt till Amiralitetsvarvets anställda. Gamla Majgrabbar huserar här idag, men är tyvärr stängt pga ett numera välkänt virus.
Kvarteren delades in i olika rotar. Här ligger Majornas 3.dje rote.
Av någon anledning visar det sig att Göteborg är en sjöfartsstad. Gamla ankare ligger på ”Lit de Parade” samtidigt som dom rostar sönder, sakta men säkert.
Vi har ett band i Göteborg som kallar sig ” Majornas 3dje Rote. Ibland med Thomas von Brömssen på klarinett!
Naturligtvis bjuder jag på Flickorna i Göteborg!
Den som vill lyssna på fler låtar med Majornas 3dje Rote kan hitta dom på youtube!
Vi åkte till Stigbergstorget i Göteborg där många minnen från förr finns. Gatenhielmska reservatet ligger runt omkring Allmänna vägen. Det är bara att promenera nerför gatan och du befinner dig där skummisar och sjömän samlades på 1700-talet för att slå runt!
Lars Gathenhielm fick ett erkännande av Karl X11 för sina framgångar som kungens kapare. Året är då 1717 och Lars fick mark att bygga på. Han dog redan 1718 bara 29 år gammal. Marken ärvdes av änkan som dog 1729 och sonen tog över. Huset är troligen byggt 1740 och är numera uthyrt bl.a till ett ordenssällskap. Byggnaden är den första i landet som blev byggnadsminnesförklarat år 1943. Huset ägs av Göteborgs kommun idag. Några gånger per år kan allmänheten komma in i huset.
Varför slutade man tillverka lyktstolpar av den här sorten?
Allmänna vägen två. Dahlströmska huset är numera en privatbostad. På 60-talet bodde goda vänner till oss i andra våningen. Vi hälsade på lite då och då. På den tiden rökte tre av fyra personer. Askfatet blev snabbt fullt och måste tömmas. Det gjorde vi, men såg inte att det var glöd kvar. Efter en stund började det ryka under diskbänken. Snabbt fick vi hällt vatten på glöden. Det kunde gått illa. Huset har inredning från 1700-talet. Tänk om trähuset hade brunnit ner. Det hade varit vårt fel!
Bild lånad från Higab.
Jedeurska huset ligger närmaste granne med Dahlströmska huset. Det är byggt ca 1790 och ägdes av regements-och koleraläkaren Johan Niklas Jeduer. Undrar hur man försökte bota kolera på den tiden?
Får jag presentera bordellen Gyllene suggan. Vi har raskt flyttat oss till 1800-talet. Bordellerna drevs ofta av änkor som dessutom hade krogverksamhet i huset. Gästerna var ofta sjömän som var på besök i Göteborg. Myndigheterna brydde sig inte för änkorna skulle ha försörjning och det var nödvändigt att männens sexualdrift skulle få sitt utlopp.
Elisabeth Gustavsdotter tros ha arbetet i det här huset. Hon lär ha dött i London som Jack the Rippers tredje offer!
Vi lämnar det ruskiga Majorna med lite vårkänslor, upptagna av tankar på det som en gång var!
Maria som driver Marias Memoarer har Klimat i sitt marstema.
Klimat kan vara väder över lång tid eller ett bra eller dåligt klimat människor emellan. Jag har valt att tolka båda.
Vi är på väg från Kapstaden i Sydafrika till Robben Island där Nelson Mandela hölls fången i ett fruktansvärt klimat mellan våldsamma fångar, politiska fångar och väktare.
Här har många fångar stått och tittat över havet och inte kunnat komma från Robben Island till fastlandet.
Här i kåkstaden är det också ett stenhårt klimat för den som bor här.
Boulders Beach. Här bor många små pingviner. Jag trodde att dom behövde ett mycket kallare klimat, men där hade jag fel.
Godahoppsudden. Många fartyg har gått under här på grund av klimatet. Det upprörda havet är oberäkneligt och det gäller att hålla sig långt ut när man ska runda udden.
Här har man regn så det räcker till. Marken är ständigt vattensjuk.
Vi klättrade allt högre och det blev lite småkyligt.
Cederbergs Vingårdar ligger högt. Klimatet här är kallt. Tack vare extrema vintrar är vingårdarna virus och sjukdomsfria. Området ligger isolerat. Vinet var kanon – jag lovar!
Vi åkte vidare till mycket torra områden! Kalahariöknen nästa!
Vävarfåglarna har byggt ganska ormsäkert högt uppe i träden.
Det är varmt, torrt, ogästvänligt men det finns en hel del djur här.
Jag begriper inte hur något kan överleva i det torra klimatet!
Vi började så smått att klättra på väggarna och bestämde oss för att åka upp till Ramberget (uttalas Rammberget på göteborgska) för att titta ut över Göteborg. Vägen upp var stängd så vi åkte helt enkelt till Masthuggskyrkan som också ligger högt upp fast på andra sidan Göta Älv.
Masthuggskyrkan byggdes 1910 och invigdes 1914 och har sedan dess varit ett riktmärke för sjöfararna som kom till Göteborg.
Vi börjar med att gå in i kyrkan. Kyrkan rymmer 1050 personer varav 350 på läktarna. Man märker att Masthuggskyrkan ligger i en sjöfartsstad. Notera det vackra trätaket!
Det här är en modell av fullriggaren Java som skänktes till kyrkan av Göteborgs Sjöfartsmuseum till Masthuggskyrkans 30-årsjubileum.
Altartavlan är en triptyk dvs den är i tre delar! Jesus bönekamp i Getsemane till vänster, Jesu himmelsfärd i mitten och Kristi död på korset till höger!
Vi vänder oss om och går ut igen. Kyrkan har två klockor. Storklockan väger 3200 kg och Lillklockan väger 2000 kg. Båda är gjutna vid Götaverken 1914.
Kyrkan ligger ganska högt upp så man kan se mycket av Göteborg därifrån! Älvsborgsbron i bakgrunden.
In mot centrum. Några av de gamla kranarna står kvar. Den nya bron som är under uppbyggnad och Läppstiftet, Skanskaskrapan, syns långt bort i bilden!
Utkiken står naturligtvis på plats.
En annan av Göteborgs kända statyer är Sjömanshustrun som står och väntar på sin man som är ute till havs. Hon står högt upp på pelaren till höger i bild.
Det är fint uppe vid kyrkan där man kan se stora delar av Göteborg.
Just nu läser jag Himmel över Alaska. En bok jag blev rekommenderad av en granne. Det är hittills en riktig bladvändare och suget efter Alaska gör sig påmint i restarmen.
Vi hade lämnat Vancouver och hade en första dag till havs. En strålande början på en härlig kryssning!
Vi närmade oss Ketchikan och här lever man precis som jag hade föreställt mig. I vildmarken.
Så skönt när det bara är att gå iland mitt i byn.
En liten del av Ketchikan Jag tycker om färgerna på dessa hus.
En sista bild över Ketchikan innan avgång. Utöver en promenad i byn gjorde vi en båtutflykt för att se omgivningarna. Mer om det en annan gång!
Här snackar vi krabba!Alldeles nyfångad. Vi hade kommit till Sitka, en liten stad som jag blev förälskad i.
Av någon anledning så dras jag alltid till hav och sjöar. Just här var det vackert så det gjorde ont!
Vi gick omkring här länge innan vi drog oss in mot stan.
Vi besökte den ryska kyrkogården som låg ganska högt upp. På väg därifrån fick vi den här utsikten alldeles gratis!
Nu återgår jag till boken och återkommer med mer från Alaska vid ett senare tillfälle!
