Jag är en restokig mormor och farmor, som är glad för det mesta, ogillar orättvisor och har åsikter om allt och ingenting. Jag måste bli minst 200 år om jag ska hinna med allt jag vill göra. Vill inte dö nyfiken. Tycker om när folk har humor.
Det var meningen att vi skulle kryssa i juli 2020 runt de brittiska öarna, Wales och Skottland, men den ställdes in. Vi valde att boka om till juli 2021 och inget kunde väl gå fel. Pandemin skulle vara över för länge sedan – trodde vi. Ett mejl häromdagen talade om för oss hur fel vi hade. Vad ska vi nu göra i början av augusti? Ja, inte ska vi kryssa i alla fall!
Känslan när man får tillträde till sin hytt, går inte att beskriva, 0ch hela kryssningen ligger där och väntar.
Vi har lämnat det kyliga Sverige bakom oss, kliver ut en tidig morgon på balkongen och ser hur vi sakta glider in mot Funchal på Madeira. En stund av stilla lycka!
När allt utflyktsfolk har gått iland gör vi det också. En liten rygga, bra skor, kanske en flaska vatten och vi gör stan. Funchal är full av vackert kakel lite överallt.
Kuperad terräng är bara förnamnet, men så vackert!
Efter många timmar iland är det dags att dra sig ”hemåt” och vårt tillfälliga hem ligger där och väntar på oss. Precis lagom, för fötterna är inte mina bästa vänner efter en lång dag iland,
Efter en dusch, en stund på balkongen, kanske lite att dricka, blir det dags för mat och kvällsunderhållning! Den här kvällen valde vi att se Grease och sedan fortsätta i någon pub!
Uppmaningar om handhygien har funnits länge ombord och det lär inte försvinna när vi seglar igen!
Äntligen blev det sommarvarmt och vi ville utflykta oss. Efter ett tips av sonen valde vi Mollösund i Bohuslän. Det är ingen hemlighet att vi dras ut till kusten om vi får välja.
Mollösund, ligger på Orust som är Sveriges fjärde största ö, var en gång ett av de viktigaste fiskelägen i Bohuslän. Anorna med fisket går tillbaka så långt som till 1500-talet.
Idag en ganska öde metropol på vintern med bara ca 210 bofasta och mångdubbelt fler på sommaren.
Vi blev förvånade över att det var folktomt i det vackra vädret, men någon vi pratade med trodde att det skulle bli fullsmockat på lördagen.
Vi gick i alla fall omkring och njöt av stillheten och 25 plusgrader. Det kan nästan inte bli bättre!
Närmare vattnet än så här kan man inte komma om man vill ha lunch! Utsikten är det i alla fall inte fel på. Vi åt inte lunch ute på bryggan den här dagen!
En ensam segelbåt på väg någonstans i gattet mellan Mollösund och ön Mollö.
En massa röda bodar gick vi förbi, även här var det tomt på människor. Man kunde inte tro att det skulle vara fullt överallt dagen efter vi var här.
Här sitter den förväntansfulle maken och väntar på att få hugga i på lunchen.
En räkmacka modell större. Det hade räckt med en till oss båda, men sitter man tillräckligt länge så slinker det ner! Här snackar vi räkor! Så färska man bara kan få i Bohuslän. Nåja troligen någon annanstans också, men då får man inte Bohusläns atmosfär, som är gratis!
Efter räkackorna tog vi en behövlig promenad till badplatsen som låg ganska öde, troligen eftersom vattnet bara har ca 15 grader. Klipporna låg i alla fall varma och inbjudande.
Mollösund är en liten pärla i Bohuslän, som vi tidigare har missat, men är värt ett besök när man är i krokarna!
Vi har inte köpt några blommor i år, utan tänker satsa på kryddor. Vilka skulle vi välja och vad använder vi mest i matlagningen? Det gällde att tänka till lite och till slut kom vi till skott!
Först valde vi timjan som kan bli marktäckande, vilket passar oss utmärkt! Dessutom kräver den inte så mycket av oss, som inte älskar att stå på huvudet i trädgårdsland.
En oreganoplanta fick också följa med hem. Lite svårare med jord och annat, men är plantan kräsen så får den ändå finna sig i att bli lite styvmoderligt behandlad.
Alla goda ting är tre, vilket innebar att även rosmarin fick sin plats hos oss. Jag har läst att katter avskyr doften av rosmarin så vi köpte den för både nytta och nöje.
Lite blommor har vi faktiskt. Rådjuren började med att äta upp bladen, sedan kom blommorna. Jag tror att detta är Blue Bells eller engelsk klockhyacint som den heter på svenska. Lena i Wales brukar visa hela ängar med den vackra blå blomman. I min rabatt har den kommit av sig själv, troligen med hjälp av någon fågel!
Igår 26 maj åkte jag till kyrkan ganska nära mig, inte för något kristet arrangemang, utan för att få spruta nummer två av covidvaccinet. Inte trodde jag för ett år sedan att jag skulle längta efter att bli stucken i armen. Precis så var det!
När jag hade legitimerat mig, var det bara att kavla upp ärmen, sträcka fram armen mot en sköterska som fixade det som skulle fixas. En av sprutorna var min!
En kvart skulle man sitta och vänta innan man fick gå. Någon påpasslig hade satt fram en klocka. Det gäller att hålla tiden, men jag smet efter 10 minuter i kyrkbänken.
En liten stund för egen reflektion är aldrig fel. Käre maken fick sitta utanför och vänta utan munskydd. Jag hade mitt på!
Någon vänlig själ hade satt fram en vas med blommor att vila ögonen på!
Idag, dagen efter mår jag bra, lite öm i min arm där nålen gick in, men nyttan av att vara vaccinerad både för mig och andra väger tungt i vågskålen!
Nu hoppas vi att pandemin snart är besegrad. Tyvärr har många länder ett elände just nu och behöver mängder av vaccin. Jag hoppas verkligen att dom får tillgång till det dom behöver!
Det går sakta, men positiva nyheter finns angående resor utanför Europa. Australien, Israel, Nya Zeeland, Rwanda, Singapore, Sydkorea och Thailand undantas från reseavrådan från 1 juni. Tack för det UD!
För min del är det i nuläget bara ett land som är intressant: Thailand
En fråga återstår: Är vi från Sverige välkomna utan en massa krångel? Jag vill absolut inte sitta 2 veckor i karantän på ett hotell som har godkänts av en regering och dessutom betala för det – rätt mycket dessutom.
Jag saknar känslan när man kör med sarengen in i allén för att bunkra i Ban Phe. Det är länge sedan nu!
Jag skulle tro att det är mycket tommare inne i Ban Phe just nu! Vi kanske till och med är saknade!
En tripp till en liten fiskeby för att se hur stor fångsten är, skulle sitta fint nu. Vi har bara 12 grader och regn på väg.
Tänk att man kan längta till att tanka sarengen hos tanten runt hörnet! Det såg man inte komma!
Kanske frysa lite om det bara är 18 grader när man ska äta frukost på balkongen.
Vattengympa varje morgon för alla som vill. Min arma kropp saknar det!
Jag saknar också en stilla stund på stranden när solen sänker sig bakom horisonten.
I morgon kavlar jag upp ärmarna för vaccin dos 2. Alla som är fullvaccinerade och har ett vaccinationspass borde man släppa in helt utan krångel!!
Pingsten är hänryckningens tid. Enligt traditionen gavs den helige ande till lärjungarna i Jerusalem, som började tala främmande språk, så kallat tungomål.
Visserligen är jag hänryckt, men tungomålstalande överlåter jag med varm hand till dem som ägnar sig åt sånt!
Varför är jag hänryckt? Våren övergår så sakta till sommar utan att värmen har kommit.
Det är bara att se sig omkring och njuta av all prakt som finns överallt! En regnvåt rhododendron, som fortfarande är i knopp, alldeles utanför mitt hus.
Syrenerna väntar på att slå ut och i år har inte vår syrenbuske rensats av rådjuren som stryker omkring. Det finns kanske godare mat, vilket jag är tacksam för!
Jag blir både glad och hänryckt när jag tittar ut genom mitt köksfönster och det beror absolut inte på att det är pingst utan att vår bästa tid är nu!!
Igår gick vi över den nya bron från Hisingssidan till fastlandet och tillbaka. Den är 1380 meter lång om man räknar tillfarter och annat. Höjden är inte mycket att skryta med, bara 12 meter när den är stängd och inte mer än 28 meter när den är öppen. Det är en lyftbro, vilket innebär att det alltid är ett tak över älven.
Man gräver överallt i den här stan, så vi kom inte fram vår tänkta väg, utan fick vända vid Centralen.
Vi åkte förbi stora Ullevi och vidare mot Gullbergsvass.
Vi fick en glimt av Kexchokladhuset innan vi svängde av.
Yippie vi kom rätt och upp på den nya bron, parkerade på Hisingen och gick tillbaka. Inget märkvärdigt alls tyckte vi.
Röda mattan var utlagd för oss som gick.
Det är i nuläget bara bilar som släppts på den nya bron. Kollektivtrafiken inklusive spårvagnar går fortfarande på Götaälvbron som ska rivas. Segelfri höjd på den gamla bron är 6 meter högre än den nya!
Strax nedanför bron låg två segelbåtar som cirklade runt i väntan på broöppning.
Bron öppnas tre till fem gånger per dygn. Den kan öppnas en gång per timme för handelsfartyg. Öppningen tar cirka 8 minuter, samma tid som Götaälvbron. Bron öppnas inte klockan 6-9 och 15-18 på helgfria vardagar./ Vårt Göteborg.
Det innebär att det nästan alltid är någon som väntar på älven eller på körbanorna.
På väg tillbaka. Det är en bro rätt och slätt, absolut inget att yvas över, men den behövs. Det har varit mycket trassel innan den stod klar och så sent som förra veckan visste man inte om invigningen kunde bli när det var tänkt. Man upptäckte skador i konstruktionen.
Jag tror att bron i folkmun kommer att heta: Suckarnas bro när man får vänta i sina båtar eller bilar!
Jag var farmor för några dagar sedan, har nu bytt skepnad och blivit mamma, mormor och gammelmormor, fast i grunden är jag fortfarande farmor också!
Vi vet mycket väl att vi trots vaccin, visserligen bara en spruta, kan bli smittade. I så fall mindre sjuka men ingen hade symptom där vi var. Vi följer FHM:s riktlinjer till punkt och pricka.
Min dotter och hennes barnbarn. Det känns konstigt att den lilla flickan som jag höll i min famn för många år sedan, själv är mormor nu!
Mamma och son. Tiden går fort, man måste ta vara på varje tillfälle att vara tillsammans, fast det har varit riktigt svårt det senaste året! Det har helt enkelt inte gått att träffas på grund av ett skitvirus!
Tittut! Kolla vad jag kan, 3 år och dunderglad! För det mesta i alla fall!
Hösten 2019 åkte vi på vår vinterförvaring i Thailand där vi stannade till i slutet av mars 2020. Vi hörde att ett virus hade kommit till Sverige och att folk hamstrade toapapper och annat som galningar. Vi förstod ingenting och trodde att svenskarna hade fått en gemensam hysteriknäpp. Inte kunde man ana att det skulle dröja till maj 2021 innan vi kunde träffa nära och kära till och med ge varandra en kram. Räddningen heter VACCIN!
Vi hämtade yngsta barnbarnet efter skolan idag och fick flera timmar tillsammans. Åh vad vi har längtat!
Farfar får lära sig hur man ”smätter” iväg kort med schvung. Jag kan avslöja att det gick sådär. Det var den unga generationen som hade den rätta knycken!
Farfar hade större chans att visa sig på styva linan när det gällde ett turspel! Jag vet inte vem som vann, men vi kände oss som vinnare när vi kunde träffas nära för första gången på mer än 1,5 år! Naturligtvis har vi träffats via messenger, men det blir aldrig detsamma.
Vi ska fortsätta vår eriksgata till helgen, träffa vårt barnbarnsbarn och hans mamma, vårt äldsta barnbarn!
Tack till alla forskare som gjort detta möjligt! Vaccin is da shit!
