Författare: Veiken (sida 14 av 370)

Jag hade aldrig hört talas om den lilla badorten på Englands sydkust innan vi kom dit. Weymouth var viktig under andra världskriget på D-day . Tiotusentals allierade trupper lämnade den lilla staden på väg mot Normandies stränder Omaha och Utah.

När kriget i Europa var slut hade 517 816 soldater och 144 903 fordon varit genom hamnen. Det kan man inte tro när man ser staden idag.

Vi kom nästan direkt till hamnen där allt en gång hände på D-day. Idag en lugn fiskehamn.

En typisk badort på den engelska sydkusten i Engelska kanalen. Jag antar att det inte blir badvarmt där många månader på året.

Vi gick vidare in i centrum och såg dessa typiska engelska hus.

Det var mycket folk på shoppinghumör, fast vi köpte inget.

Big Ben var det inte som fanns på strandpromenaden. Kanske little Ben? Inte det heller. Det är ett minnesmärke över Drottning Victoria av Storbritannien. Hon finns som staty eller på annat sätt uppmärksammad lite överallt. Hon dog 1901.

Den här bänken står på strandpromenaden och en skylt berättar att den är till minne av en älskad familjemedlem. En uppmaning dessutom att man skulle sitta ner en stund och njuta av utsikten på samma sätt som den döde hade gjort.

En vätskepaus måste man ha när puben ligger nära och fötterna vill ha lite vila.

Det var fler än vi som behövde en vätskepaus.

Har ni vägarna förbi, kan jag rekommendera Kings Arms i Weymouth.

Det växte vallmo runt flera monument där man hedrar de omkomna i världskrigen. Jag har nu fått lära mig att det växte vallmo i Flandern där ett av de svåraste sammandrabbningarna skedde och många dog på båda sidor. Vallmon ska symbolisera allt blod som flöt där och då.

Tack till Bara Brittiskt och Ditte som delade med sig av sitt kunnande!

Tiden går fort och när det blev dags att lämna för nästa hamn så sköts det salut för oss! Trevligt!

Kryssningen är igång och Dover, som ligger på det smalaste stället i Engelska kanalen var det första stoppet. På andra sidan ligger Calais, bara 34 kilometer bort. Det är många som har simmat den sträckan genom åren, ofta insmorda i fett får att hålla värmen.

Dovers vita klippor av krita var den första synen som mötte oss innan vi gled in i Dovers hamn. Riktigt häftigt tyckte jag!

Shuttlebussen som gick mellan skeppet och centrala Dover gjorde två stopp. Ett vid Dover Castle, även kallad Englands nyckel för sitt strategiska läge. När vi kom upp och skulle betala inträde, så kostade det 29 pund. Ca 360 kronor, vilket gjorde att vi inte tyckte att det var superviktigt att gå in, så vi tog bussen till centrala Dover.

Bussen stannade vid St Mary’s church i centrala Dover, men en gudstjänst skulle just börja. Vi blev inbjudna att delta men tackade nej och gick vidare. Redan på 1100-talet är kyrkan nämnd.

En typisk engelsk kyrkogård. Lite vanvårdad och behöver en del omsorg, men väldigt charmig trots allt!

En och annan PUB gick vi förbi och kände verkligen att vi var i England!

Inte ens en mur kan stoppa växtligheten.

Nere i Dover kunde man se vilket strategiskt läge som Dovers Castle har.

Riktigt moderna telefonkiosker med WI-FI. Vi har ju inga telefonkiosker kvar.

På många platser hedrar man sina stupade soldater och texten är aktuell även i vår tid. Det är nästan alltid vallmo med på bilder och minnesmärken. Är det någon som vet vilken betydelse den blomman har?

Vi har väntat på att komma ut på ett litet äventyr och två gånger har det blivit inställt. Äntligen var det dags att ge sig iväg.

Tidigt på morgonen bar det iväg och planet stod redan och väntade.

Vi hoppades att piloten skulle hitta rätt.

Det gjorde han och 1 timma och 10 minuter senare var det dags för landning!

Landet vi skulle till är känt för sina tulpaner och kanaler. Visst vi skulle landa i Amsterdam.

Den här gången skulle vi inte stanna där utan vidare med ett annat transportmedel som ni kan se i spegelbilden. Vi skulle ut på böljan den blå.

På plats i hytten och vi hade tur som fick en uppgradering. Så nöjda med det!

Vi såg otroligt många vindkraftverk både från luften och när vi åkte från Amsterdam ut till öppet hav. Det måste man väl kunna lösa i Sverige också?!

Snart ute på öppet hav och kryssningen kunde börja på riktigt!

Följ med om ni har lust!

Jag är så trött på min så kallade rabatt. Sedan vi lade om muren är det mer sten än jord. Trots 15 säckar jord kryper stenarna upp när det har regnat. Vad gör vi istället?

Vi satsar på kryddor. Här en tuva timjan som ger är härlig smak i olika rätter och har övervintrat!.

Oregano, även kallad kungsmynta, är en superkrydda satte vi förra året och det fungerade alldeles utmärkt.

Naturligtvis måste vi ha persilja..

Dessutom en liten tuva gräslök som ska växa till sig.

Mera nysatta oregano, som är hot och spicy. Kul i köttfärssås. Måste dock växa till sig lite.

Dessutom har min dotter blivit dagmamma till tomatplantor som jag sått från skivade tomater. Jag behöver lite extra hjälp medtomatplantorna just nu av anledning!

Rapport kommer om mina kryddor när dom blommar exempelvis.

Vi tog en liten kryss till Kiel på Valborg och fick en heldag iland. Kiel är huvudstad i den nordtyska delstaten Schleswig-Holstein och ligger bra till för oss som bor på Västkusten. Dom flesta har väl hört talas om Kielerwoche som är världens största seglingshändelse och har hållit på sedan 1882 när evenemanget startade.

Nu tror alla att vi shoppar loss när vi är där, men inget kunde vara mer fel.

Vi lämnade båten direkt efter frukost och det var ett kyligt Kiel som mötte oss. Tur att vi hade varma kläder på oss.

Vi brukar ta en rejäl promenad i det som jag brukar kalla Lilla Slottsskogen med två små sjöar som heter Kleiner Kiel och ligger så vackert i parken mitt i stan.

En liten paus i dom varma solstrålarna. Det blev lite varmare, men fortfarande bara 12 grader.

Vi var inte ensamma att njuta av allt vackert. En svan kom sakta glidande och ville ha lite mat!

Lyckan att se kastanjerna stå i knopp redan 30 april. Det är vår på riktigt för mig!

Här gäller det att se sig för var man sätter fötterna. Gässen har mycket dåligt toalettvett!

Sakta men säkert började vi gå tillbaka till stan för lite lunch.

Det är två år sedan vi var i Kiel och under tiden har man anlagt en liten kanal mitt i centrum och minskat trafiken där.

Ett riktigt mysigt sätt att fräscha upp ett centrum. Lite längre bort är det flera restauranger med uteservering, men den här dagen var det för kyligt för att njuta av uteservering.

Tiden går fort när man har roligt och vips var vi hemma igen!

PS. Vi hade visst handlat lite. Jag köpte ett silvershampo som jag alltid använder. Dessutom var det lite flytande varor med.

Lite äldre inlägg om Kiel kan ni läsa HÄR och HÄR

Helt plötsligt kände jag att det var nog med bloggen och stängde ner helt och hållet. Jag har inte ens varit inne och tittat om det har hänt något, men nu känns det som om lusten kommer tillbaka. Det har faktiskt varit skönt att känna på det verkliga livet, men visst finns det plats för både och!

För ett antal veckor sedan köpte mitt barnbarn en liten katt som trivdes med en gång. Det var en innekatt, som var ganska ung. Endag när J. hade varit och handlat såg hon lite blod på golvet och när hon lyfte upp den lilla kissen var det lite blod på henne också.

J gick till Kur0s låda och där låg en klump som rörde lite på sig. En fångad råtta eller vad kunde det vara?

Det var fyra små söta nyfödda kattungar som hade fötts medan J var borta. En innekatt som blev mamma? Dessutom inte fullvuxen!! Något lurigt är det, men nu är det som det är. Dom små blev tingade på några timma! Igår var vi och beundrade de nyfödda!

Hej, jag är exakt två veckor gammal och precis öppnat mina ögon helt!

En alldeles för ung mamma, men så duktig med sina små!

Tyvärr är bilderna tagna med min mobil så kvalitén är inte den allra bästa!

Vi åker runt i vårt närområde och hittar mycket som inte växer i Sverige. Det är intressant att hitta nya växter och kulturer. Just nu har vi sett mycket maniok, som är ett av världens viktigaste baslivsmedel, dvs det är rötterna man är ute efter. Kärt barn har många namn så i Bolivia är det yuca, kassava och arrowroot i Brasilien. Manioken kan bli upp till 5 meter hög, men det är rotknölarna, som kan bli både stora och tunga, man helst vill ha.

Ett annat namn man kan komma i kontakt med är tapioka, som är utvunnen stärkelse från maniokroten.

Man måste veta hur man tillreder manioken eller kassavan eftersom det finns ett giftigt ämne som måste bort innan man använder det som mat i olika former.

Vi åkte förbi ett fält i snygga rader med bara pinnar nerstuckna i marken. Lite nyfikna tittade vi lite närmare på det.

Pinnarna har små knottror på stammen som är grunden till nya plantor. Små skott växer ut därifrån.

Här ligger de stammar som blev över. Om man inte tar pinnarna, utan låter dom ligga kvar kommer det att bli en liten maniokskog där.

På det här fältet har det redan börjat växa och det går fort.

Klimatet och växtkraften gör att man kan ha fält som har kommit olika långt vilket jag tycker är fantastiskt!

Plantorna måste växa lite till, sedan är det dags att skörda! Just nu verkar man plantera många fält med maniok på denna sida världen!
Bladen kan kokas, malas och stuvas tillsammans med palmolja och jordnötssmör, då kallas det Saka-Saka på vissa platser. Den geggan ska tydligen vara mycket näringsrik.

Du som vill läsa mer om nyttoväxten manioka kan klicka dig in HÄR och HÄR Den sista är riksdagens sida.

Vi åkte innervägen till Mae Phim och hamnade i en räkskörd som pågick för fullt. Stanna ropade jag till min bättre hälft, gick ur sarengen, frågade om jag kunde ta bilder och gick in i mina flipflops. De flesta hade stövlar så jag blev smutsig om fötterna minst sagt!

Man pumpade ut vattnet i räkodlingen medan skörden började.

Ett nät låg på bottnen som man skulle vittja. Ingen tanke på att det kan finnas ormar i närheten. Hopp i bara!

Många människor arbetade med att sortera räkorna efter storlek!

Räkorna läggs i stora tunnor som fyllts med isblock.

Sorterade ligger dom och väntar på att bli fraktade. Här snackar vi stora räkor, mycket större än dom vi är vana vid.

På väg till en fiskmarknad eller restaurang!

Is är viktigt för att hålla alla räkor kalla i värmen.

Till sist hamnar det på någons bord. Mitt till exempel. Räkor i gul curry är himmelskt att äta speciellt om man sitter på en restaurang med strandläge!

Jag tycker att det fanns så många räkor i odlingen att det skulle vara svårt att få plats med allt vatten samtidigt, men det gick alldeles utmärkt!

Med tanke på alla som sätter i halsen nu och tänker på miljön vill jag tillägga:

Dessa odlingar ligger på mark som inte verkar odlingsbar.

Det ger jobb och inkomster åt många människor, som redan har det svårt .

Jag har sett hur man på andra platser runt vårt område planterar mangroveträsk där så är möjligt.

Visst det är saltvatten som räkorna växer i, men jag har sett att man lägger någon form av duk på bottnen och upp mot sidorna!

Jag äter dessa räkor med glädje!

Tidigt en morgon när vi åt frukost upptäckte min man att det var något på gång i en av våra upphängda mobiler. Kunde det vara någon sorts liten fågel som skulle bygga ett bo? Det var ett fasligt flygande med strån i den lilla näbben. Den lilla Solfågeln är inte släkt med kolibirierna om man tror det. Det finns inga kolibrier i Thailand.

Det gick fort med byggandet och den lilla fågeln är inte alls rädd för oss. Man kan komma nära, mycket nära utan att den bryr sig det allra minsta.

Boet byggdes från insidan hela tiden. Till sist blev det pyntat invändigt med mjuka vita fjädrar och annat som skulle vara skönt att ruva i! Boet i övrigt består av små vissnade löv, hår, ja till och med spindelväv!

När boet var färdigt provlåg honan lite för att sedan överge bygget i ca en vecka. Då trodde vi att hon hade hittat en bättre plats för sina små.

Ruvning pågår för fullt. Jag sitter ungefär 60 cm från boet när jag tar bilden! Naturen är givmild och fantastisk.

Ibland drar hon sig in lite, men verkar aldrig rädd. Jag undrar om hon skulle bli rädd om andra människor kommer för nära eller om vi är utvalda på något sätt! Hon ligger inte på sina ägg hela tiden, utan gör lite utflykter då och då! Jag trodde att man aldrig lämnade äggen och att någon kom med mat och vätska.

Vi är så ödmjuka och tacksamma för att vi får vara med om detta!

Glöm inte att titta på hur vår lilla fågel byggde sitt bo!

Läs mer om denna fina fågel HÄR och HÄR

Sizzlers är en matkedja här i Thailand, med salladsbuffé och olika andra rätter.

Vi brukar alltid ta den superfräscha buffén, som är både god och prisvärd, cirka 40 kronor per person.

Hygienen är hög, om man missar att ha på sig munskyddet kommer det en trevlig person och påminner.

Alla bord och stolar torkas av efter varje gäst, det känns bra.

Besticken låg väl inpackade i plastfolie på bordet redan när vi kom.

En plasthandske på handen man rör vid skedar och andra bestick när man tar sin mat är obligatoriskt. Om man missar det finns det alltid någon personal som påminner. Det står folk hela tiden och kollar alla gäster så det blir rätt. Det känns tryggt!

Här finns det mesta man vill ha. Små vaktelägg, sallader med och utan dressing, flera sorters varma soppor, efterrätter i små glas och sist men inte minst fantastiskt god frukt! Ingen risk att man går därifrån hungrig.

Tallrikarna är små, så det gäller att gå flera gånger om man vill. Jag ville!!

Till slut är det bara betalningen kvar! Det sved inte i plånboken heller trots den goda maten!

Jag hoppas hinna till Sizzlers en gång till den här säsongen!

PS. Sizzler är egentligen en USA-baserad kedja som ägs av ett australiensiskt företag.