Det började med att mina älsklingsskor snart är helt slut och jag behövde nya. Vi åkte till Skohuset i Lerum och fick tag på två par. Hurra!
Vi blev fikasugna båda två så vi bestämde oss för en fika på Aludden vid sjön Aspens strand.
När vi hade parkerat såg vi det här trädet – inget som jag kände igen, men någon kanske vet!
Tack till Anna i Portugal som visste att det är en Kaukasisk Vingnöt
Man kan ju inte bara fika sådär, utan en liten promenad först!
Snälla, titta inte på oss, vi blir så blyga då!
Sakta men säkert tog vi oss mot fikat, men man måste ju njuta av omgivningarna också.
Kom nu, jag är fikasugen, tänk att jag alltid ska vänta på dig! Någon måste ju sköta kameran!
Nu är det nära. Vi sitter ute, va?
Äntligen! Sol, fika och en underbar utsikt! Man kan nästan inte ha det bättre!
Oups, egentligen inget för mig, men den var himmelskt god!
Man måste ju fortsätta promenaden efter den kaloribomben. Lerum har något som heter växtrum, där man kan sitta ner på en bänk och bara vara om man vill. Så rofyllt!
Ganska tomt på Aspens strand när vi gick förbi!
Snacka om långbrygga, man kan ju undra varför!
Svaret kommer här. Det är så långgrunt att man måste gå långt ut för att doppa sig! Aspens djup är som mest 29.5 meter, men det ser man inte här!
Det fanns några riktigt läckra järnbänkar, som alla var fastskruvade och gjutna i marken. Man kan ju undra varför! Tragiskt!
Man kan gå runt Aspen om man vill, men det tar nästan hela dagen och går genom svår terräng, enligt uppgift!
Vi gick sakta tillbaka till bilen och tyckte att vi hade haft en riktigt fin dag!