Res med mig genom livet

Fullvaccinerad

Igår 26 maj åkte jag till kyrkan ganska nära mig, inte för något kristet arrangemang, utan för att få spruta nummer två av covidvaccinet. Inte trodde jag för ett år sedan att jag skulle längta efter att bli stucken i armen. Precis så var det!

När jag hade legitimerat mig, var det bara att kavla upp ärmen, sträcka fram armen mot en sköterska som fixade det som skulle fixas. En av sprutorna var min!

En kvart skulle man sitta och vänta innan man fick gå. Någon påpasslig hade satt fram en klocka. Det gäller att hålla tiden, men jag smet efter 10 minuter i kyrkbänken.

En liten stund för egen reflektion är aldrig fel. Käre maken fick sitta utanför och vänta utan munskydd. Jag hade mitt på!

Någon vänlig själ hade satt fram en vas med blommor att vila ögonen på!

Idag, dagen efter mår jag bra, lite öm i min arm där nålen gick in, men nyttan av att vara vaccinerad både för mig och andra väger tungt i vågskålen!

Nu hoppas vi att pandemin snart är besegrad. Tyvärr har många länder ett elände just nu och behöver mängder av vaccin. Jag hoppas verkligen att dom får tillgång till det dom behöver!