Bröllopsresa del 2. Lanzarote 1966

Vi stannade inte hela tiden på Gran Canaria, utan åkte med ett miniplan över till Lanzarote. En ö som skulle bli vår absoluta favorit av alla kanarieöar.

En annorlunda värld öppnade sig. Jag visste inte då att man odlade vin på Lanzarote. Ön består mycket av svart lavasand. Nätterna kan vara kyliga och dagarna varma. Det gäller att ta vara på kondensvattnet, gräva gropar och ha små murar omkring. Då ger man vinrankorna de bästa förutsättningar att ge skörd. Vinet är inte särskilt gott, men smaken är olika!

Vår första träff med kameler. Det skulle bli mer.

Saliner – en saltodling. Man fyllde dom med havsvatten och lät det dunsta. Kvar blev salt. Man gör på samma sätt även idag!

Lite spännande med lavastrand och klippornas färger.

Det blev dags att rida på kameler upp till toppen i Timanfaya, vilken man inte kan göra idag. Nu är det reglerat och turisterna kan inte vistas i området precis hur som helst!

Timanfaya är ett lavaområde och nationalpark. Numera skyddat av Unesco.

 Vulkanerna och de orörda lavafälten i den 5 000 hektar vidsträckta nationalparken på Lanzarotes västkust. Eftersom det inte har funnits någon yttre påverkan är inget förändrat i området.

Det var mäktigt att stå högt upp och titta ut över all lava.

En dag år 1730 var det ett vulkanutbrott som kastade glödande lava i hela området. Det fanns ett ögonvittne, en präst i byn Yaisa, som skrev dagbok. Utbrottet höll på ända till 1736. Alltså sex år! Det är otroligt att området är i stort sett orört sedan dess.

Några meningar från prästens dagbok:

”Jorden slets upp i Timanfaya, en bit från Yaiza.

Ett enormt berg reste sig ur jordens bröst.

Flammor sköt ut från dess topp”

Vyn är nästan oändlig. Man skulle tro att man inte är på jorden, utan en helt annan planet!

Om man skrapar lite i sanden eller gruset är det fortfarande hett. Det var bara att slänga i lite torrt ris för att det skulle ta eld inom några sekunder. Numer har man ett hål i marken där man har lagt ett grillgaller. Där grillas kyckling med värme från jordens inre! Jag var med min mamma på Lanzarote 1959 och då stekte man ägg direkt ca 1 dm ner i marken.

En sista blick på flygplatsen innan vi flög tillbaka till Gran Canaria. Det ser ”lite” annorlunda ut idag!

Varje gång vi har kommit tillbaka till den här ön har det blivit en tur till Timanfaya. Ön har mycket mer att erbjuda, men 1966 var det inte aktuellt med en stor rundtur!