Till Björboholm, med ett antiklimax

Vi funderade på vad vi skulle hitta på. Lite trögt med fantasin, men jag kom på att jag hade hört på P4 Göteborg om en ångbåtsbrygga som låg i sjön Mjörn, i Björboholm. Reportern var lyrisk när han beskrev hur vackert där var. Klart vi måste kolla upp det.

Strandpromenaden har funnits i 100 år. Enligt skylten var det 600 meter till ångbåtsbryggan. Strandpromenaden har restaurerats med hjälp från EU, lokala föreningar och frivilliga. Dessutom har man sett till att en ny ångbåtsbrygga har sett dagens ljus.

Vi började promenaden i den vackraste av lövsalar. Det bådade gott tyckte jag.

Det dröjde inte länge förrän strandpromenaden, den nyrenoverade, smalnade av, men det var ok.

Mjörn låg stilla och utsikten var vacker.

Sakta men säkert började det köra ihop sig. Strandpromenaden verkade mera vara ett ras än något annat. Skam den som ger sig, så vi traskade vidare.

Några steg till och det blev lite bättre så vi fortsatte!

Runt en krök låg en liten brygga av den nyare sorten. Vi gick ut på den. Helt ensamma i stora vida världen kunde vi njuta av vad Mjörn hade att erbjuda.

Här satte hustrun, jag, ner klackarna i marken och vill inte gå vidare på en ännu sämre strandpromenad. Vi vände tillbaka.

Det såg ut som en badplattform, inget annat! Vi kollade när vi kom hem och det var den nya ångbåtsbryggan. Några tappade hakan, kan jag lova!

Jag kom väldigt nära naturen på vissa ställen, när jag inte ville gå på strandpromenaden.

Jag bara väntade på att Rumpnissarna skulle hoppa fram och skrika: Vaffö ska de va på detta viset?

Till slut fick vi fast mark under fötterna. Det kändes faktiskt ganska skönt!