Från Varnhem till Gudhem

Vi var på väg till bröllopsmingel, samtidigt som vi passade på att se oss omkring i området. Vi började med Varnhems kloster och fortsatte sedan till Gudhems klosterruin. Varnhems kloster var bara för munkar och Gudhems för nunnor. Självklart i jämlikhetens namn ville vi besöka båda! Det är bara ca två mil emellan.

Välbevarade murar. Klostret grundades på 1160-talet genom en donation av Kung Karl Sverkersson. Har aldrig hört talas om karln, men Kung var han. Fynd visar att detta var en central plats redan på järnåldern.

1250- donerade Änkedrottning Katarina en del av sin oerhört stora förmögenhet till klostret. Hon var leksyster på klostret de sista åren av sitt liv, dog och begravdes här. Drottningens bild på lockhällen är Nordens största och förnämsta medeltida gravskulptur. Originalet finns på Statens historiska museum.

Munkarna ville inte ha ett kvinnokloster i sin orden, men fick böja sig. Vissa administrativa delar sköttes dock av munkarna i ett annat kloster.

Klostren var den enda möjligheten för kvinnor att få utbildning på den här tiden. Man fick lära sig att läsa och skriva.

Dessutom utbildades kvinnorna i praktiska sysslor. Till exempel sömnad, trädgårdskonst, gjuteri, bokbinderi mm. Det som framställdes kunde säljas eller användas inom klostret!

Det fanns många altare i klostret. Vi fick lära oss att det alltid skulle vara vänt mot öster och stå mot en vägg. Detta är högaltaret. I ett Cisterciensiskt kloster är det alltid tillägnat Den Heliga Jungfrun.

Vi gick in i kyrkan som är mer spartansk i Gudhem än i Varnhem. Kyrkan byggdes under 1100-talet, men brändes ner under Nordiska 7-års kriget. Den byggdes upp igen av stenmaterial från klosterruinen. Tornet och sakristian är från sekelskiftet 1900.

Så enkelt, så fint. Enligt mig i alla fall!

Här fanns ett gästrum för den som ville övernatta. Jag gick inte ner där av någon anledning!

Reformationen på 1500-talet blev slutet för klostren i Sverige. 1527 bestämdes att alla kloster skulle tillfalla kronan.

1529 brann Gudhems kloster och byggdes aldrig upp igen.

Så sent som på 1920-talet började man gräva ut klosterruinen. Det tog mer än 30 år och nu måste man se till att ruinerna får underhåll som kan stå emot det svenska vädret och dess växlingar!

Det var varmt och vi blev så sugna på fika så vi drog till Basta Kvarn! Följ med dit om ni vill!