Espevik, Norr om Varberg

Det var för varmt hemma, så vi bestämde oss för att åka till havet där det svalkar lite. Valet föll på Espevik strax norr om Varberg. Varför då undrar ni. Jo, vi firade midsommar tillsammans med goda vänner som hade husvagn där på campingen i mer än 25 år.

Vi satte oss i bilen och körde söderut. Ca 7 mil. Rapsfälten blommar. Det är så vackert.

Trots värmen var det nästan tomt på stranden. Vi kände oss nästan ensamma. Det är minst tre år sedan senast vi var på Espevik, som för övrigt har fått sitt namn efter huggormens ungar som kallas Äspingar! Det finns inte mer orm här än någon annanstans.

En promenad ner till den lilla båthamnen fick det bli!

Fiskeredskapen ligger och väntar på att säsongen ska börja.

Här kan man välja: Sand eller klippor! Här brukar det vara fullt. Idag helt tomt! Är det corona som hindrar folk att åka hit?

Några tappra själar vågade sig ut och njuta av en härlig sommardag. Vi gick vidare och upplevde gamla minnen.

Vi var i Halland, men kaprifolen som blommade för fullt är Bohusläns landskapsblomma!

Fingerborgsblommor växte lite överallt utmed promenadstråket. Giftig. Bladen är värst. Det gäller att njuta med ögat och inte röra blomman som även heter Digitalis! Digitalis användes förr som medicin.

Det här huset minner om svunnen tid. Här fanns en ganska välsorterad matbutik och pizzeria. Nu står det tomt och öde. Det har varit stängt här i flera år tyvärr! Folk köper med sig allt dom behöver i en större butik och då blir närbutiken överflödig!

Det var förvånande tomt på Espevik den här dagen. Det kommer nog många fler till Midsommar!