Vårt nästa stopp blev Skagway, en liten sömnig stad som kom till under guldruschen i slutet på 1800-talet. Numera bor bara ca 1000 människor där. Skriet från vildmarken spelades till viss del in i Skagway.
Några människor hittade lite guldflingor i området och det spred sig snabbt. Folk kom från alla håll för att leta guld. Man gick upp till White Pass och in i Kanada, men det var alldeles för besvärligt, milt sagt. Folk dog på vägen upp. Man skulle upp med packning och mat till 3000 meters höjd.
1896 kom man på att bygga en smalspårig järnväg. Det var brant, kurvigt och svår terräng. 1900 var järnvägen färdig.
Drömmen om guld blev aldrig sann i Skagwayområdet och järnvägen övergavs. Järnvägen är idag renoverad och tågen går exakt samma rutt som en gång guldletarna åkte.
Naturligtvis hoppade vi på det tåget!
Det var lite spännande att vakna upp och kolla om vädergudarna hade övergivit oss. Vi var beroende av bra sikt när vi skulle 3000 meter upp och njuta av utsikten. Gudarna var på gott humör den här dagen också.
Loket med oändligt många vagnar väntade på oss.
Klara, färdiga, gå!
Väldigt sakta började vi stiga. Smältvattnet rann förbi i ganska strida strömmar.
Tåget slingrade sig utmed berget och vi kunde njuta av det vi såg. Inget för höjdrädda vill jag lova!
Två tunnlar finns på väg upp. På väg ner också förresten! Vi sitter i några vagnar bakom loket. Kurvan är skarp och bron ett plockepinn.
Vi fick verkligen lön för mödan, men jag tror inte att de fattiga guldletarna uppskattade utsikten lika mycket. Dessutom blev det inget guld i detta området!
Blunda om ni tycker det ser för högt ut. Ni kan se järnvägsspåren utmed bergssidan till vänster långt ner i bild.
Gränsen mellan USA och Kanada. Ingen gränskontroll här. Kommer nog lite längre fram!
Vi vände ner igen. Ån eller floden rinner neråt med fart.
Vi mötte ett tåg som var på väg upp. Det kryper väldigt nära berget. Tur att det inte var vinter.
Vi var i stort sett nere igen och hade ”fast mark” under oss. Det är otroligt hur man kunde bygga en järnväg som detta. 20 miles lång och en stigning på 3000 meter.
Allt för att guldfebern tog tag i människorna. Dessutom blev det inget i dessa trakter. Både människor och djur hade svåra umbäranden och dog under byggandet av White Pass Railway!
Znogge säger:
Ingen tågresa för mig insåg jag direkt även om jag förstår att det var en härlig upplevelse!
Kram
18 maj, 2019 — 18:25
Ruth i Virginia säger:
Sitter här – andlös igen! Alldeles otroligt tjusiga foton.
Och VÄDRET !!! Har ni specialkontakt med vädergudarna kanske?
Naturen är så storslagen – Finns inte ord att beskriva.
Får gåshud när jag ser bergen och och forsarna.
Vilken tur för oss läsare, att ni tog den här kryssningen!
18 maj, 2019 — 20:15
Veiken säger:
Vi har nog speciell kontakt med vädergudarna. Dom har lett mot oss hela tiden!
21 maj, 2019 — 06:28
Gerd säger:
Jag håller fullständigt med Ruth här!
En andäktig rullning av era bilder för mig mig till en högre ort.
Svävande, faktiskt, strålande ofantligt, ja jag finner inga ord
Tack för bilderna. Kram!
18 maj, 2019 — 20:22
Marianne säger:
Lika fantastiska foton som alltid, mäktiga vyer också. Den där järnvägen vet i sjutton om jag hade gillat.
Det är ofattbart hur de har sej åt för att bygga järnvägen.
Sv; räven får leta mat någon annanstans nu, för hönsen är instängda på sin gård, och jag tror (hoppas) inte att räven besvärar sej med att bita igenom nätet, utan att den hittar mer lätt åtkomlig mat i skogen.
Kramar
18 maj, 2019 — 21:34
åsa säger:
Helt galet så vackert… underbart.
Så skillnad detta äventyr är jämfört med Ert vanliga Thailandliv… två helt skilda världar.
Har Ni fått se någon björn ännu… springer inte isbjörnar omkring på gatorna i Alaska 😉
kram
18 maj, 2019 — 22:31
Acki säger:
Så vackert , vilken resa . Det är så härligt att se era resor . Kram och Tack
18 maj, 2019 — 22:41
Veiken säger:
Härligt att du gillar det! Kram <3
21 maj, 2019 — 06:43
Herbert säger:
Oj,Svindlande höjder,fantastiska vyer,vilka vedermödor var det inte när järnvägen byggdes,kommer att tänka på ”Guldet blev till sand” när jag läser om den ringa mängd guld man fann där.Längtar efter fler fina bilder.Haé Kram.
19 maj, 2019 — 07:20
Hanneles bokparadis säger:
vilken spännande resa, Jack Londons bok har jag i bokhyllan, får nog plocka fram den.
19 maj, 2019 — 07:33
Jennifer säger:
1000 människor? :O Det var ju inte alls många..
19 maj, 2019 — 07:49
wiper säger:
Vilka magiska bilder du bjuder på som vanligt. Jag vill bara dit och uppleva såna äventyr som dig och din man. Häftigt tåg och kul få se det inuti också. Sen att få lite historia om allt sitter fint.
Ha nu en fin söndag också där ni befinner er
Hälsning från
Malin
19 maj, 2019 — 10:04
Ama de casa säger:
WOW!!! Otroligt vackra bilder! Vad roligt att dom renoverade järnvägen, kul när gamla ”grejer” bevaras åt eftervärlden 🙂
Plockepinn-bron såg lite läskig ut, men när man väl sitter på tåget är det väl så dags att ångra sig… 😉 Haha! Klart ni inte ångrade er och jag fattar ju att plockepinn-bron höll 😀
19 maj, 2019 — 10:11
Gunnel säger:
Vilken spännande tur! Jag vet knappast om jag varit så modig och satt mig i det tåget, men det måste klart vara säkert för att turisterna ska få åka där. Utsikten är helt makalöst vacker! Ni har verkligen tumme med vädergudarna. Ha det gott.
19 maj, 2019 — 10:42
Turidl säger:
Vilken upplevelse och så fantastiskt vackert! Men plockepinn-bron med skarp kurva såg verkligen läbbig ut!! Hade trots det helt säkert klivit ombord jag också. – Ser fram emot mer!
19 maj, 2019 — 10:55
Veiken säger:
Klart du skulle gått ombord där! 🙂
21 maj, 2019 — 07:01
Ditte säger:
Så vackert! Vilka upplevelser och så fantastiska miljöer! Och bilderna! Otroligt vackra! För varje inlägg vi läser och med bilderna till ju mer lockade blir vi att göra denna resa.
Järnvägen här skulle vi gärna testa.
Vad gäller boken så minns jag den fortfarande.
Stort tack för detta!
PS Har nu svårt att hitta fartyget på dataskärmen. Men har mina aningar.
Kram!
19 maj, 2019 — 13:21
Yvonne säger:
Fantastiska foton och , mäktiga vyer som Rudi och jag fick ta del av!
Kram!
19 maj, 2019 — 18:08
Karin Eklund säger:
Så gärna jag också skulle ha hoppat på tåget som tog er upp på 3000 meters höjd. Wow. Dina bilder är fantastiska!
Ja, hela inlägget hurrar jag för! Vilken resa ni gör!
19 maj, 2019 — 21:49
Ann Rumbleinthearctic säger:
Håller med om att ni fått oerhört tur med vädret! Sydöstra Alaska är ju känt för regn regn och regn. Det var ju till Nome alla sökte sig efter guldrushen runt Skagway tog slut. Min mans föräldrar bodde ett par år i Haines, Alaska, typiskt med dry cabin, precis som jag och min man x antal år senare. Yukon Territory och deras slogan är ju Larger than Life. Yukon Territory i Kanada är större än hela Sverige, men enbart 36000 invånare bor där, varav 25000 i Whitehorse, skrev om flytten från Fairbanks, Alaska till Madison Wisconsin. Helt ofattbart ur vilt det området är, inklusive gränslandet mellan Alaska och Yukon.
20 maj, 2019 — 01:19
Steve säger:
Vilket fantastiskt äventyr !
20 maj, 2019 — 13:11
Else Linder säger:
Min man och jag hade förmånen att göra denna resa tillsammans med Solveig och Lennart, och jag kan bara instämma i att Solveig är superduktig med både kamera och penna.
21 maj, 2019 — 21:31