Sista dagen i Budapest

Ingenting är för evigt, men vi hade några timmar kvar innan vi skulle segla vidare på Donau.

Det var tidig morgon och bland det första vi såg var att AMA var på plats. Hon kom inte ens ut och hälsade. Tråkigt, det hade varit kul att träffa henne irl som det heter.

Vi gick vidare in på smågator. Det var redan mycket folk ute. De flesta skulle nog äta frukost på en uteservering.

Vi körde den turistiska svängen och gick till Café Gerbeaud som öppnade i slutet av 1800-talet. Tyvärr byggde man upp montrar precis framför det vackra huset.

Inuti ser det precis ut som förr. Det var alldeles för tidigt för oss att ta en fika där, men att andas lite atmosfär är absolut inte fel.

Här har fina damer och herrar suttit i årtionden, ja mer än ett helt sekel, med sina kaffekoppar. Kanske något sött till!

Ett besök i den enorma saluhallen hör också till.

Som sagt – saluhallen är enorm och det mesta i matväg kan man köpa här. Restauranger och kläder finns i andra våningen.

Här köper man inte bara en stark sak, utan flera på en gång. Jättestarka och mindre starka.

Ungerska smakrika korvar i parti och minut. Gott som bara den!’

På väg tillbaka till båten. På andra sidan Donau ligger en kyrka och ett kloster insprängda i berget. Tyvärr hann vi inte gå in där, men nästa gång…..

När man är ute i Budapest gäller det att passa sig för cyklister. Dom har absolut ingen som helst hyfs. Undan går det både på raksträckor och runt hörn, utan att tänka på vad som kan dyka upp. Varning för det.

Där låg hon och väntade på att vi skulle gå ombord. Hon är  enligt uppgift 135 meter lång och bredden är 11.5 meter.

I sena kvällen kastade vi loss för nya äventyr.