Järnporten

En heldag på Donau är inte helt fel. 30 grader varmt och otroligt fina vyer passerade medan vi satt på soldäck.

Till att börja med såg vi lite byar, men det skulle snart ändra sig.

Järnporten i sikte.  Donau är en naturlig gräns mellan flera länder på sin väg genom Europa. Järnporten har inget med järnridån att göra. Det är helt enkelt ett vattenkraftverk som ligger på gränsen mellan Rumänien och Serbien och är det femte största i världen. När dammen byggdes försvann staden Orsova + 5 byar och ön Ada Kaleh. För att komma vidare måste man slussas. Inte en utan två gånger.

Slussen var öppen och det var bara att köra in.

Slussarna består av en dubbelkammare som är 340 meter lång, 34 meter bred och  en fallhöjd av 2×16 meter. Det tar en stund att slussas genom två kammare. Portas ska öppnas och stängas eller höjas och sänkas så att vattnet är där det ska vara.

Vi var genom slussarna och vi passerade en liten båt. Vilket är bak och vilket är fram?

Det här är inga nya konstverk precis.  Tabula Trairana är från år 101 e. Kr. Den markerar var den romerska truppen drog fram. Vattennivån i Donau har stigit med åren och 1972 flyttades tavlan upp 35 meter.

Den här gossen hette Decebalus. En krigarkung som förlorade slaget mot Trajanus år 106 e.Kr

Ansiktet är 40 m högt och 25 m brett. 12 skulptörer gjorde ansiktet på uppdrag av en rumänsk affärsman och en historiker vid namn Dragan. Prislappen var bara på 1 miljon dollar. Vansinne om ni frågar mig.

Vi skulle vidare, passerade ett kloster och åkte in i den berömda ravinen Stora Kazan.

Den smalaste delen av Donau är enligt uppgift 150 bred och 80 meter djup. Det var otroligt vackra vyer som vi fick se när vi gled fram på Donau till……